Igår hade jag lite rosa flytningar och i morse hade jag ganska mycket brunt när jag torkade mig och så har det pågått från och till idag.
Hade detta hänt förra graviditeten så hade hjärtat stannat, men nu tänkte jag bara att det säkert var rester från blödningen förra veckan. Det var mannen som tyckte att jag skulle ringa gyn och höra vad dom trodde.
Barnmorskan jag pratade med trodde absolut att det var resterna från blödningen som nu kom ut. Eftersom det är brunt alltså gammalt blod så trodde hon absolut inte att det var någon fara.
Häromdagen mejlade jag vår barnmorska att vi önskade ett läkarbesök med den läkare som vi hade mest kontakt med efter Dutt. Idag fick jag ett mejl om att hon ordat ett läkarbesök med läkaren den 11 oktober. Ytterligare ett delmål i min graviditet.
Nu har jag semester! OH, vad skönt!!
fredag 30 september 2011
Redo
Nu är vi redo inför morgondagen.
I morgon blir det ett litet försenat födelsedagskalas för mig. Vi blir bara åtta personer så det är lite lagom.
Så nu är golvet dammsugat, saker som legat och skräpat är borta och det värsta dammet från byråerna är borta.
I morgon ska vi åka och hämta mat som vi beställt via M:s jobb. Det blir exotisk planka. Via hans jobb kostade det 75 kronor per person och skulle vi tagit det på Ica maxi hade det kostat 139 kronor per person...
Till efterrätt blir det äppelpaj på egna äpplen från trädgården.
I morgon blir det ett litet försenat födelsedagskalas för mig. Vi blir bara åtta personer så det är lite lagom.
Så nu är golvet dammsugat, saker som legat och skräpat är borta och det värsta dammet från byråerna är borta.
I morgon ska vi åka och hämta mat som vi beställt via M:s jobb. Det blir exotisk planka. Via hans jobb kostade det 75 kronor per person och skulle vi tagit det på Ica maxi hade det kostat 139 kronor per person...
Till efterrätt blir det äppelpaj på egna äpplen från trädgården.
torsdag 29 september 2011
Stiltje
Koma-tröttheten har verkligen slagit till!! Konstigt nog är jag inte så trött på morgonen när klockan ringer, men sen framåt elva på förmiddagen är det som om någon slår mig i huvudet. Sedan är det omöjligt att bli människa igen på hela dagen.
Försöker sova en stund när jag kommer hem från jobbet, men det hjälper inte i alla fall. Lika trött när jag vaknar.
Jag känner just nu att jag inte ens orkar blogga, så därför kommer lite färre inlägg nu än tidigare.
I morse var det återigen lite rosa flytning på pappret och litegrann under dagen, men den här gången har jag knappt orkat bry mig om det utan försöker att intala mig att det är rester sedan blödningen förra veckan.
I morgon jobbar jag också men sedan har jag tagit semester hela nästa vecka. Det ska bli skönt.
Nästa veckan har vi lite uppbokat. Måndag ska vi till barnmorskan, på tisdag ska vi förhoppningsvis få se Snöis hjärta ännu tydligare än i tisdags. På onsdag ska vi till kurator vilket känns som jag verkligen behöver just nu.
Sedan på torsdag är det Dutts beräknade ankomstdag. Jag vet inte alls hur jag kommer känna mig då, men i och med att jag är ledig så kan jag tillåta mig att må precis som jag känner för just då.
Försöker sova en stund när jag kommer hem från jobbet, men det hjälper inte i alla fall. Lika trött när jag vaknar.
Jag känner just nu att jag inte ens orkar blogga, så därför kommer lite färre inlägg nu än tidigare.
I morse var det återigen lite rosa flytning på pappret och litegrann under dagen, men den här gången har jag knappt orkat bry mig om det utan försöker att intala mig att det är rester sedan blödningen förra veckan.
I morgon jobbar jag också men sedan har jag tagit semester hela nästa vecka. Det ska bli skönt.
Nästa veckan har vi lite uppbokat. Måndag ska vi till barnmorskan, på tisdag ska vi förhoppningsvis få se Snöis hjärta ännu tydligare än i tisdags. På onsdag ska vi till kurator vilket känns som jag verkligen behöver just nu.
Sedan på torsdag är det Dutts beräknade ankomstdag. Jag vet inte alls hur jag kommer känna mig då, men i och med att jag är ledig så kan jag tillåta mig att må precis som jag känner för just då.
Sex vad är det?
Fick en fråga från Marie: "Det här är kanske en väldigt privat fråga men jag undrar hur sexlivet ser ut under ruvning/ tidig grav? Vissa påstår ju att sex kan leda till missfall. Hur tänker du/ni?"
Sex??? Vad är det???
Nä det blir inte mycket av den varan i det här huset, varken under behandlingen eller nu. Under ruvarperioderna har man ingen större lust när man har massa Crinone-klet där nere. Nu under graviditeten vågar jag knappt stå upprätt. Hur ska jag då våga sexa ;-) Just nu är jag också alldeles för trött för några såna gymnastiska övningar...
onsdag 28 september 2011
Bättre till mods
Idag har varit en bättre dag än igår. Sedan kan jag inte kalla den perfekt...
Jag har jobbat, men när jag kommer hem är jag helt slut. Gick och lade mig för att sova en stund, men lyckades inte somna av någon konstig anledning.
Så ikväll bli en tidigt läggning.
Det är inte bara jobbigt att jobba. Det är jobbigt att ha 10 olika matcher i Wordfeud igång samtidigt. Så tar det lite tid innan jag svarar beror det på att jag måste vila ögonen ibland...
Jag har jobbat, men när jag kommer hem är jag helt slut. Gick och lade mig för att sova en stund, men lyckades inte somna av någon konstig anledning.
Så ikväll bli en tidigt läggning.
Det är inte bara jobbigt att jobba. Det är jobbigt att ha 10 olika matcher i Wordfeud igång samtidigt. Så tar det lite tid innan jag svarar beror det på att jag måste vila ögonen ibland...
Vecka 8 (7+0)
Ny vecka. Tiden kryper fram. Tänk om jag kunde bli nedsövd och bli väckt någon gång mellan vecka 30-35. Det vore bra.
Jag har redan börjat tappa lusten och har inget engagemang i någonting som jag tar mig för. Kanske beror det på ron, kanske på tröttheten eller kanske en kombination.
Nu är det nedräkning till inskrivningen på mödravården på måndag och sedan ultraljudet på tisdag.
Jag har redan börjat tappa lusten och har inget engagemang i någonting som jag tar mig för. Kanske beror det på ron, kanske på tröttheten eller kanske en kombination.
Nu är det nedräkning till inskrivningen på mödravården på måndag och sedan ultraljudet på tisdag.
tisdag 27 september 2011
Presskonferens om Wordfeud
Rolig sketch om Wordfeud!
Vill ni gå en match med mig så heter jag majsanna.
Vill ni gå en match med mig så heter jag majsanna.
Inte stor
Trots att vi såg en antydan till hjärtslag idag så kan jag inte koppla av.
Jag känner mig orolig, nära till tårar och jag vill bara sova.
Blä, jag borde vara glad, men det är jag helt enkelt inte.
Snöis 6 mm
På väg hem nu från ultraljudet. Läkaren hade svårt att se hjärtljuden men när hon nästan gett upp såg vi alla något litet fladder. Så förhoppningsvis var det hjärtat. Hon brukar inte ha kontroll så här tidigt så därför ska vi tillbaka nästa tisdag också för att vi ska kunna se hjärtljuden ännu tydligare.
Hon kunde också se lite rester från blödningen jag hade förra veckan, men den höll kroppen på att ta hand om.
Det hon idag kunde se såg bra ut.
I och med att vi i sista sekunden såg hjärtfladdret känner jag mig lite lugnare.
måndag 26 september 2011
I morgon
Det måste finnas ett tickande hjärta i morgon på ultraljudsskärmen.
Annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Nu behöver jag er hjälp med tumhållning igen. I morgon tjugo över åtta har vi tid hos läkaren.
Annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Nu behöver jag er hjälp med tumhållning igen. I morgon tjugo över åtta har vi tid hos läkaren.
En klassiker
Som barn fick jag alltid marängsviss på min födelsedag. Nu återupplivar jag dom minnena.
Mums!!
Mums!!
Barnlöshet i media
Ikväll startar Svt:s serie "Barn till varje pris". Inte missa, vilket jag kommer att göra då jag ska på kör (om jag orkar). Det blir att programmera digitalboxen på inspelning.
Dessutom har Svenska dagbladet idag en artikel om surrogatmödraskap. I gårdagens Svenska dagbladet fanns en debattartikel som heter "Barnlöshet är inget lyxproblem".
Bra att barnlöshet av alla sorter belyses i media!
Dessutom har Svenska dagbladet idag en artikel om surrogatmödraskap. I gårdagens Svenska dagbladet fanns en debattartikel som heter "Barnlöshet är inget lyxproblem".
Bra att barnlöshet av alla sorter belyses i media!
Hipp hipp HURRA
Idag säger jag stort grattis till mig själv som fyller år idag. 33 år. Jag börjar känna mig gammal...
Jag hoppas att jag i morgon får ett tickande hjärta i present!
Jag hoppas att jag i morgon får ett tickande hjärta i present!
söndag 25 september 2011
Hela tiden
Idag känner jag verkligen kissnödig hela tiden. Om det sedan verkligen är så är en annan sak, men skulle jag gå på känslan skulle jag sitta på toa hela dagen.
lördag 24 september 2011
Tidningsinköp
Idag när mannen var till frisören fick han också i uppdrag att köpa tidningen.
Så nu har jag läst och försök att lugna mig själv.
"Många kvinnor blöder under tidigt graviditeten utan att det är missfall. Jag skulle tippa att en tredjedel av blödningarna under tidig graviditet beror på missfall, resten på annat" säger en gynekolog i artikeln.
En orsak till blödningar är att små blodkärl på livmodertappen spricker när livmodern vidgas. "Då kan det uppstå en liten blödning. Oftast försvinner blödningen inom ett dygn och dygnet efteråt kan det komma lite brunaktig flytning. Att blöda på grund av sprucket blodkärl är oftast ofarligt och påverkar inte graviditeten", fortsätter gynekologen.
Nu försöker jag hålla fast vid att det var en sådan blödning jag hade i tisdags och att allt därinne är under kontroll. Att hålla fast vid den tanken är lättare sagt än gjort, men jag gör ett försök...
60 timmar
Nedräkning till ultraljudet på tisdag. 60 timmar kvar.
Det känns som en evighet, men jag hoppas att det ska gå ganska fort trots allt.
Jag är oerhört orolig över att allt inte ser ut som det ska. Om så skulle vara fallet vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Ett hjärta måste ticka på tisdag. Så är det bara!
Det känns som en evighet, men jag hoppas att det ska gå ganska fort trots allt.
Jag är oerhört orolig över att allt inte ser ut som det ska. Om så skulle vara fallet vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Ett hjärta måste ticka på tisdag. Så är det bara!
Kalle Kanin?
Idag har jag plockat upp våra morötter och det blev några stycken. Närmare bestämt 15 kilo!!!
Helt sjukt mycket morötter. Nu är bara frågan vad vi ska göra med alla? Äter vi upp alla så kommer vi se ut som Kalle Kanin båda två ;-)
Helt sjukt mycket morötter. Nu är bara frågan vad vi ska göra med alla? Äter vi upp alla så kommer vi se ut som Kalle Kanin båda två ;-)
Härlig höstdag
Idag gäller det att passa på att vara ute. Solen skiner och luften är så där härligt höstig.
Så idag blir det lite höstträdgårdsarbete. Bland annat ska vi plocka upp alla våra morätter. Det kommer bli mängder. Jag lovar att lägga ut en bild senare när vi fått både kanintänder och kaninöron...
Jag ska försöka ta det så lugnt som möjligt, men jag brukar vara bra på att peka med hela handen och visa vad mannen ska göra...
Dessutom ska vi idag göra ett riktigt långkok - Kalops! Väldigt gott, men det gäller som sagt att ha lite framförhållning och börja med det ungefär två timmar innan man blir hungrig.
Hoppas ni alla får en härligt hösthelg!
Så idag blir det lite höstträdgårdsarbete. Bland annat ska vi plocka upp alla våra morätter. Det kommer bli mängder. Jag lovar att lägga ut en bild senare när vi fått både kanintänder och kaninöron...
Jag ska försöka ta det så lugnt som möjligt, men jag brukar vara bra på att peka med hela handen och visa vad mannen ska göra...
Dessutom ska vi idag göra ett riktigt långkok - Kalops! Väldigt gott, men det gäller som sagt att ha lite framförhållning och börja med det ungefär två timmar innan man blir hungrig.
Hoppas ni alla får en härligt hösthelg!
fredag 23 september 2011
En dag närmare
Även idag har jag haft en lugn dag. Inget blod på hela dagen så oron har idag inte varit så påtaglig. Dock tycker jag hela tiden att det rinner där ner så det blir många toalettbesök.
Ytterligare en dag till avklarad till ultraljudet och av hela graviditeten. Jag ska försöka ta det så lugnt som möjligt i helgen så att inte någon påfrestning gör att en ev. blödning startar igen.
Idag är det fredag och fortfarande räknar jag Dutt-veckor. Idag skulle jag ha gått in i vecka 38+0. Alltså inte långt kvar till Dutts beräknade ankomstdatum. Jag misstänker att den 6 oktober kommer bli en jobbig dag.
Så fint!
Jag har fortfarande några oanvända test som ligger och skräpar. De får ju inte bli gamla ju ;-)
Det här resultatet borde kunna stilla min oro för en stund i alla fall!
torsdag 22 september 2011
Inte fortsätta
För nästan två veckor sedan var vi på den första samtalsträffen för föräldrar som förlorat barn. Vid det tillfället var det bara vi samt ett par till.
Vi kände med en gång att vi på något sätt hade kommit längre i vår sorgearbetet än vad det andra paret hade. På något sätt kände vi oss nästan känslokalla när vi sakligt berättade vad som hade hänt oss, medan det andra paret bara grät och grät när de pratade om sitt barn.
Vi fick en översikt över vid de olika träffarna skulle ha för tema och även där kände vi att vi redan "klarat av" dom tillsammans med kuratorn.
Därför har vi valt att inte gå på flera träffar utan försöka koncentrera oss på det nya livet som förhoppningsvis lever i min mage.
Vi kände med en gång att vi på något sätt hade kommit längre i vår sorgearbetet än vad det andra paret hade. På något sätt kände vi oss nästan känslokalla när vi sakligt berättade vad som hade hänt oss, medan det andra paret bara grät och grät när de pratade om sitt barn.
Vi fick en översikt över vid de olika träffarna skulle ha för tema och även där kände vi att vi redan "klarat av" dom tillsammans med kuratorn.
Därför har vi valt att inte gå på flera träffar utan försöka koncentrera oss på det nya livet som förhoppningsvis lever i min mage.
En vecka tidigare
Istället för ultraljud den 4 oktober så har vi nu fått en tid en vecka tidigare. Alltså nu på tisdag den 27 september klockan 08:20. Då kommer jag att vara i vecka 6+6. Sköterskan sa att det inte är helt säkert att man kan se hjärtslag då.
Vad olika det verkar vara på vilken tid i graviditeten som vi ivfare får våra ultraljud. Vad beror det på? Hur känsliga och bra deras ultraljudsmaskiner är eller?
Under dagen har det kommit lite rosa flytningar, men inget färsk klarrött blod.
Jag hoppas på det bästa fast det är svårt.
Vad olika det verkar vara på vilken tid i graviditeten som vi ivfare får våra ultraljud. Vad beror det på? Hur känsliga och bra deras ultraljudsmaskiner är eller?
Under dagen har det kommit lite rosa flytningar, men inget färsk klarrött blod.
Jag hoppas på det bästa fast det är svårt.
Vågat
Trots oro så har jag vågat plocka fram de böcker och tidningar som jag i sorgens desperation kastade in i en garderob den 12 maj. Jag har knappt vågat bläddra i dom än, men genom att se dom ligga framme så hoppas jag att jag snart vågar öppna dom.
Man måste våga tro!
onsdag 21 september 2011
Oro, oro och oro
Idag har varit en fruktansvärd dag. Ännu värre blev den på eftermiddan när jag var på toaletten och jag återigen såg rödfärgat på pappret. Den här gången var det inte klarrött utan mer rosa, som om blodet är utspätt. Jag försökte vara cool (hur lätt är det??) och tänka att det är rester sedan gårdagens blödning. Läkaren kunde ju igår se att det fanns lite rester kvar och jag hoppas nu att det bara är det som kom ut. Nu när jag senast var på toa var det ingenting alls på pappret.
Jag visste det redan innan jag blev gravid den här gången. Att den här graviditeten skulle bli extremt jobbig och psykiskt påfrestande. Det hade den varit även om blodet hållit sig bort. Nu när det spökar är det ännu värre.
Ena stunden är jag inställd på "detta kommer inte gå" och andra stunden försöker jag tänka "många blöder i tidig graviditet". En första tanken är lättare att tänka, men det är också då tårarna och oron kommer.
Pratade med min distansläkare idag angående mina blodförtunnande mediciner igen. Nu ska jag ha uppehåll med Trombyl en vecka och fortsätta med Innohep. Sköterskan sa också att om jag fortfarande blöder om en vecka kan vi få komma på en tidigare kontroll. Funderar på att be om det i alla fall. Att vänta i 13 dagar till känns just nu som en evighet. Någon gång nästa vecka skulle kännas mer inom räckhåll...
Jag visste det redan innan jag blev gravid den här gången. Att den här graviditeten skulle bli extremt jobbig och psykiskt påfrestande. Det hade den varit även om blodet hållit sig bort. Nu när det spökar är det ännu värre.
Ena stunden är jag inställd på "detta kommer inte gå" och andra stunden försöker jag tänka "många blöder i tidig graviditet". En första tanken är lättare att tänka, men det är också då tårarna och oron kommer.
Pratade med min distansläkare idag angående mina blodförtunnande mediciner igen. Nu ska jag ha uppehåll med Trombyl en vecka och fortsätta med Innohep. Sköterskan sa också att om jag fortfarande blöder om en vecka kan vi få komma på en tidigare kontroll. Funderar på att be om det i alla fall. Att vänta i 13 dagar till känns just nu som en evighet. Någon gång nästa vecka skulle kännas mer inom räckhåll...
En fråga till
annaaa skrev så här för någon vecka sedan: "Jag har en fråga ang. er IVF-behandling då jag strax ska påbörja min första FET efter en IVF som slutade i avbrytande precis som för er. Ni hade vid detta försök embryon i frysen men påbörjade en ny IVF från "början". Vi kommer göra FET tills dess att de frysta embryona tagit slut och först efter det göra nytt färskförsök. Jag har inte reflekterat kring detta tidigare men undrar om ni resonerat om detta med läkarna och varför man väljer det ena framför det andra. Vi är fortfarande på landstingsfinansierade försök. Lycka till med allt, så otroligt roligt att allt går så bra!"
När vi skulle starta den andra behandlingen så tyckte vår distansläkare att vi skulle köra en helt försök och et tyckte vi också då vi had chansen att fylla på frysen. Hade vi valt att göra FET hade vi kunnat byta ut ett färskförsök mot två FET-försök.
Kanske är det annorlunda eftersom du fortfarande gör försök inom landstinget?
Att vi valde färskförsök istället för Fet var som sagt för att få fler till frysen. På andra försöket utökade vi förrådet med ett embryo och hade då fyra i frysen. När vi nu gjorde det senaste försöket hade vi ju i efterhand lika gärna gjort ett FET då vi bara fick ut ett ägg och det inte blev befruktat. Så trots att vi gjorde färskförsök så blev det i slutändan ett FET, men det kunde vi ju inte veta i förhand.
Har ni fler frågor om behandlingar eller annat är det bara att ni frågar på.
När vi skulle starta den andra behandlingen så tyckte vår distansläkare att vi skulle köra en helt försök och et tyckte vi också då vi had chansen att fylla på frysen. Hade vi valt att göra FET hade vi kunnat byta ut ett färskförsök mot två FET-försök.
Kanske är det annorlunda eftersom du fortfarande gör försök inom landstinget?
Att vi valde färskförsök istället för Fet var som sagt för att få fler till frysen. På andra försöket utökade vi förrådet med ett embryo och hade då fyra i frysen. När vi nu gjorde det senaste försöket hade vi ju i efterhand lika gärna gjort ett FET då vi bara fick ut ett ägg och det inte blev befruktat. Så trots att vi gjorde färskförsök så blev det i slutändan ett FET, men det kunde vi ju inte veta i förhand.
Har ni fler frågor om behandlingar eller annat är det bara att ni frågar på.
Bara 85% kvar
Enligt en gravid-app jag har i telefonen har jag idag klarat av 15% av graviditeten. "Bara" 85% kvar!
Vecka 7 (6+0)
En ny vecka idag. Hoppas jag i alla fall. Jag hoppas så innerligt att den lilla blödningen igår var oskyldig och bara till för att skrämmas. Sedan vi var på gynakuten igårkväll har det inte kommit något mer färskt blod utan bara lite färgad flytning och det sa ju läkaren att han såg när han undersökte mig. Så det måste ju ut.
Detta kom lagom när jag i stort sätt slutat att analysera toapappret. Nu är den analysen igång igen.
Jag kan inte sluta tänka på missfall, men det läkaren såg igår så tydde ingenting på det, vilket är skönt att höra. Det kommer bli långa dagar fram till ultraljudet den 4 oktober. Puh!
Samtidigt är jag glad över att jag inte har ont. Vid förra graviditeten läste jag någonstans att blod är okej, värk är okej, men blod och värk tillsammans är oftast inte okej.
Symtom jag har just nu är trötthet, alltid hungrig och trög mage. Inte så mycet symtom, men jag kan jämföra att det är samma symtom som när jag var gravid med Dutt.
Idag blir en lugn dag då jag är hemma från jobbet. Sitter fortfarande i morgonrocken...
Sedan undrar jag om ni inte hade något annat att göra än att uppdatera min blogg igår? Igår hade jag 4042 sidvyer på min blogg och bara mellan klockan 21.00 och 22.00 var det 542 sidvyer!! Har ni inget liv? Ingen familj? Kanske för mycket fritid?
Skämt å sido! Jag är så glad för de tankar och stöttande kommentarer som jag får. Jag är glad över att ni inte har några egna liv!!
Detta kom lagom när jag i stort sätt slutat att analysera toapappret. Nu är den analysen igång igen.
Jag kan inte sluta tänka på missfall, men det läkaren såg igår så tydde ingenting på det, vilket är skönt att höra. Det kommer bli långa dagar fram till ultraljudet den 4 oktober. Puh!
Samtidigt är jag glad över att jag inte har ont. Vid förra graviditeten läste jag någonstans att blod är okej, värk är okej, men blod och värk tillsammans är oftast inte okej.
Symtom jag har just nu är trötthet, alltid hungrig och trög mage. Inte så mycet symtom, men jag kan jämföra att det är samma symtom som när jag var gravid med Dutt.
Idag blir en lugn dag då jag är hemma från jobbet. Sitter fortfarande i morgonrocken...
Sedan undrar jag om ni inte hade något annat att göra än att uppdatera min blogg igår? Igår hade jag 4042 sidvyer på min blogg och bara mellan klockan 21.00 och 22.00 var det 542 sidvyer!! Har ni inget liv? Ingen familj? Kanske för mycket fritid?
Skämt å sido! Jag är så glad för de tankar och stöttande kommentarer som jag får. Jag är glad över att ni inte har några egna liv!!
tisdag 20 september 2011
Snöis lever - tror vi
Efter nästan fyra timmar på gynakuten är vi hemma igen och förhoppningsvis mår Snöis bra där inne.
Läkaren vi träffade var lugn och saklig fast han säkert hade häcken full med mer akuta patienter. Han kunde se att det fanns rester av en liten blödning från livmodern, men ingen pågående blödning kunde han se.
Något hjärta kunde han inte se, men en fin hinnsäck och en gulesäck. Slemhinnan runt omkring så helt normal ut också. Hade vi kommit några dagar senare hade man kanske kunnat se hjärtat. Allt som gick att se så här tidigt såg helt normalt ut. Hinnsäcken och slemhinnan ska vara rund och det var den. Börjar den bli avlång kan det vara ett tecken på att allt är på väg ut, men så var inte fallet.
Han tyckte att jag skulle ta det lugnt i morgon så då blir det inget arbete för min del.
Han tyckte det var bra att vi kom in för då hamnar detta i journalen så ifall det händer igen så finns allt inskrivet.
Nu känner jag mig trött.
Tack snälla ni för alla kommentarer. Ni kommenterade så mycket så att batteriet i telefonen tog slut!!
Läkaren vi träffade var lugn och saklig fast han säkert hade häcken full med mer akuta patienter. Han kunde se att det fanns rester av en liten blödning från livmodern, men ingen pågående blödning kunde han se.
Något hjärta kunde han inte se, men en fin hinnsäck och en gulesäck. Slemhinnan runt omkring så helt normal ut också. Hade vi kommit några dagar senare hade man kanske kunnat se hjärtat. Allt som gick att se så här tidigt såg helt normalt ut. Hinnsäcken och slemhinnan ska vara rund och det var den. Börjar den bli avlång kan det vara ett tecken på att allt är på väg ut, men så var inte fallet.
Han tyckte att jag skulle ta det lugnt i morgon så då blir det inget arbete för min del.
Han tyckte det var bra att vi kom in för då hamnar detta i journalen så ifall det händer igen så finns allt inskrivet.
Nu känner jag mig trött.
Tack snälla ni för alla kommentarer. Ni kommenterade så mycket så att batteriet i telefonen tog slut!!
Till gynakuten
Snart är vi på väg till gynakuten. När jag var på toa för en stund sedan var det färskt blod på pappret.
Kan det var något farligt med tanke på det starka plus jag fick för några timmar sedan??
Det första till Snöis
Var en sväng på stan idag och hamnade på Lindex. Där fanns det lite rea så det blev några saker till Snöis (Kommer nog fortsätta kalla den lilla det).
Jag måste ju tro att det ska gå vägen eller hur?
Har ju glömt
Jag har ju glömt att visa vad mannen kom hem med på vår bröllopsdag i torsdags! Fyra röda rosor. En ros för varje år vi varit gifta! Fortfarande fem dagar senare är de fortfarande jättefina.
Puss på dig M.
måndag 19 september 2011
Överraskad
I brevet fanns en handskriven hälsning från den tjej som jag pratade med samt blomstercheckar till ett värde av 200 kronor och en värdecheck som vi kan använda ifall vi skulle behöva använda vår självrisk på bilen till ett värde av 1500 kronor.
Jag kan säga att jag blev minst sagt överraskad när jag öppnade brevet och såg innehållet.
Koma
Nu har det komaliknande tröttheten slagit till på allvar. Jag skulle kunna somna när som helst. Det ända jag kan tänka på just nu är när det kan passa att sova.
söndag 18 september 2011
En trött och låg dag
Idag har varit en trött och låg dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag känner mig låg. Jag bara är det.
Midsommarkatter?
Nu får Dutts lillebror eller lillasyster ärva den och får väl använda den på midsommarafton. Midsommarkatter istället för lussekatter... Det borde funka.
Jag hade rätt
I fredags fick jag ju en fin ängel på posten från en bloggläsare. Efter en stunds tänkande och lite detektivarbete trodde jag att jag listat ut vem ängeln var ifrån.
Jag skickade då iväg en förfrågan på forumet Familjeliv och idag såg jag att jag hade fått svar. Och jag hade rätt!
Återigen tack så jättemycket för ängeln. Hade den runt halsen igår.
Jag skickade då iväg en förfrågan på forumet Familjeliv och idag såg jag att jag hade fått svar. Och jag hade rätt!
Återigen tack så jättemycket för ängeln. Hade den runt halsen igår.
lördag 17 september 2011
4 månader sedan Dutt kom
Idag går vi till minneslunden och tänder ett ljus för vår kära Dutt. Idag är det fyra månader sedan han kom och flög iväg i samma sekund.
Saknad.
Saknad.
fredag 16 september 2011
Inte bara tråkig post
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Jag är helt förundrad över vilken värme och omtanke ni läsare ger oss i form av kommentarer och brev hem till oss.
Jag tror jag vet från vem kortet och ängeln är. Det har jag försökt att lista ut i dag och jag kommer skicka en förfrågan på forumet FAmiljeliv till den personen så får jag se om jag har rätt...
Tack så hjärtligt för omtanken!!
Klantiga försäkringsbolag
När vi blev gravida med Dutt tecknade jag en Vänta barn-försäkring. Nu när det gick som det gick meddelade vi försäkringsbolaget i somras att vi inte ville betala den och de sa då att den skull makuleras.
Idag ligger ett brev från försäkringsbolaget i brevlådan och brevet lyder:
"Hej! Du har redan tecknat en bra försäkring för dig och din bebis. Den försäkringen gäller fram till sexmånadersdagen. Men nu är det läge att tänka på fortsättningen."
Fortsättningen ja... Jag skulle gärna teckna en barnförsäkring om jag hade ett levande barn att försäkra.
Jag ringer till försäkringsbolaget och informerar om att jag inte vill ha massa papper om barnförsäkringar och att vi meddelat att vi inte behöver någon sådan just nu. Hon säger med en gång att hon ser att vi kontaktat dom om det som hänt och hon kan inte förstå hur detta brev gått iväg trots allt. Hon beklagar att så har hänt.
När jag lägger på reagerar på ett sätt som jag inte är van vid just nu och inte är beredd på. Det är ganska länge sedan jag grät över det som hände med Dutt, men nu kom det.
Det där jävla brevet rev upp mer minnen och sår än vad jag trodde från början...
Idag ligger ett brev från försäkringsbolaget i brevlådan och brevet lyder:
"Hej! Du har redan tecknat en bra försäkring för dig och din bebis. Den försäkringen gäller fram till sexmånadersdagen. Men nu är det läge att tänka på fortsättningen."
Fortsättningen ja... Jag skulle gärna teckna en barnförsäkring om jag hade ett levande barn att försäkra.
Jag ringer till försäkringsbolaget och informerar om att jag inte vill ha massa papper om barnförsäkringar och att vi meddelat att vi inte behöver någon sådan just nu. Hon säger med en gång att hon ser att vi kontaktat dom om det som hänt och hon kan inte förstå hur detta brev gått iväg trots allt. Hon beklagar att så har hänt.
När jag lägger på reagerar på ett sätt som jag inte är van vid just nu och inte är beredd på. Det är ganska länge sedan jag grät över det som hände med Dutt, men nu kom det.
Det där jävla brevet rev upp mer minnen och sår än vad jag trodde från början...
torsdag 15 september 2011
8 månader
Idag är det 8 månader kvar till beräknad förlossning för Snöis. Om vi kommer så långt.
Det känns som en evighet!
Parasiten kanske?
En anonym läsare frågade i en kommentar idag om vi kommer ge vårt lilla liv i magen något namn även denna gång.
Sedan insättningen har jag använt, mest här, Snöstjärna och Snöis, men jag känner mig inte riktigt nöjd med något av dom namnen.
Idag skulle det lilla livet passa att heta Parasiten ;-) Den tar all min energi ifrån mig. Jag är ständigt hungrig och extremt trött.
Nä, med andra ord har jag inget bra namn på den filur som just nu antagligen borrar upp tavlor i sin lya eftersom det hugger i ljumsken.
Har ni några bra förslag på arbetsnamn??
Sedan insättningen har jag använt, mest här, Snöstjärna och Snöis, men jag känner mig inte riktigt nöjd med något av dom namnen.
Idag skulle det lilla livet passa att heta Parasiten ;-) Den tar all min energi ifrån mig. Jag är ständigt hungrig och extremt trött.
Nä, med andra ord har jag inget bra namn på den filur som just nu antagligen borrar upp tavlor i sin lya eftersom det hugger i ljumsken.
Har ni några bra förslag på arbetsnamn??
Blomsterbröllop
Idag är det fyra år sedan M och jag gifte oss. De tidigare årsdagarna har vi alltid beställt en kopia av vår bröllopstårta, men jag kom på igår att vi i år glömt det. Ikväll blir det nog inget firande utan vi tar det i morgonkväll istället. En annan tradition vi brukar ha på bröllopsdagen är att de filmen från vårt bröllop. Det kanske vi hinner med i kväll i alla fall.Här kommer några bilder från vår dag den 15 september 2007.
Inga mer hormoner
Nu på morgonen har jag tagit den sista Crinonen. Det ska bli skönt att slippa dom. Jag tror delvis att det är dom som gör att det känns som det rinner därnere. Lite av det kletet kommer ju ut.
Nu hoppas jag att Snöis klarar sig utan extra hormoner.
Nu hoppas jag att Snöis klarar sig utan extra hormoner.
onsdag 14 september 2011
Känslorna
Sedan vi fick plusset i fredag har jag väntat på att jag känslomässigt ska reagera, vilket jag tycker att jag inte gjort än. Varken med glädje, sorg, hopp eller nervositet.
Naturligtvis är jag glad för att vi fått en plus och en möjlighet att få ett levande barn i maj, men än så länge känns det så avlägset. Så många saker kan hända innan maj.
Jag var orolig och nervös förra graviditeten också, men nu vet jag verkligen vad som kan hända. Det visste jag inte då. Då var jag orolig för något som jag inte visste vad det var. Nu vet jag att det finns massor saker att vara orolig för.
Igår kväll kom det lite tårar, men jag vet inte vad det stod för. Glädje, oro eller sorg?
Varje minut utan blod är just nu en minut närmare ett lyckat ultraljud om 20 dagar.
Just nu känner jag mig jätterörig i huvudet. Jag känner mig ungefär som när vi kom hem från ultraljudet den 12 maj. Tankarna och hjärnan hänger inte med och jag förstår inte vad som händer.
Kort sagt: Känslokaos!
Naturligtvis är jag glad för att vi fått en plus och en möjlighet att få ett levande barn i maj, men än så länge känns det så avlägset. Så många saker kan hända innan maj.
Jag var orolig och nervös förra graviditeten också, men nu vet jag verkligen vad som kan hända. Det visste jag inte då. Då var jag orolig för något som jag inte visste vad det var. Nu vet jag att det finns massor saker att vara orolig för.
Igår kväll kom det lite tårar, men jag vet inte vad det stod för. Glädje, oro eller sorg?
Varje minut utan blod är just nu en minut närmare ett lyckat ultraljud om 20 dagar.
Just nu känner jag mig jätterörig i huvudet. Jag känner mig ungefär som när vi kom hem från ultraljudet den 12 maj. Tankarna och hjärnan hänger inte med och jag förstår inte vad som händer.
Kort sagt: Känslokaos!
Att klara den här graviditeten
Vid sidan om inläggen, under min presentation har jag nu lagt upp en checklista på delmål som jag ska klara av den här graviditeten.
Nu har jag skrivit dit de datum som jag än så länge vet om. Så med tiden kommer nya datum till och förhoppningsvis kan varje delmål strykas ett efter ett.
Det första delmålet just nu är inskrivningen hos barnmorskan den 3 oktober. Vi kommer träffa samma barnmorska som vi hade när vi väntade Dutt. Det känns bra då hon vet vad vi gått igenom det senaste halvåret.
Nu har jag skrivit dit de datum som jag än så länge vet om. Så med tiden kommer nya datum till och förhoppningsvis kan varje delmål strykas ett efter ett.
Det första delmålet just nu är inskrivningen hos barnmorskan den 3 oktober. Vi kommer träffa samma barnmorska som vi hade när vi väntade Dutt. Det känns bra då hon vet vad vi gått igenom det senaste halvåret.
Vecka 6 (5+0)
Jag trodde inte att jag skulle få skriva såna här veckoinlägg så här fort efter Dutt, men eftersom Dutt hade ett finger med i spelet så blev det så.
Jag har fortfarande inte förstått att jag verkligen är gravid. Nu börjar jag känna av ett av de symtom som jag även förra gången kände av tidigt nämligen trög mage. Därför var jag igår och köpte Lunelax på apoteket som förhoppningsvis ska hjälpa mig mage på traven.
Jag är också ständigt hungrig, vilket jag också känner igen sedan jag var gravid med Dutt. Den extrema tröttheten har inte riktigt kommit än, men jag ska inte säga att jag är speciellt pigg heller.
Jag känner också av lite diffus molvärk i magtrakten som dessutom känns mer om jag rör mig lite för mycket. Så därför måste det bli lite pauser emellan.
Inget illamående och det slipper jag gärna då jag har kräkfobi.
Jag har fortfarande inte förstått att jag verkligen är gravid. Nu börjar jag känna av ett av de symtom som jag även förra gången kände av tidigt nämligen trög mage. Därför var jag igår och köpte Lunelax på apoteket som förhoppningsvis ska hjälpa mig mage på traven.
Jag är också ständigt hungrig, vilket jag också känner igen sedan jag var gravid med Dutt. Den extrema tröttheten har inte riktigt kommit än, men jag ska inte säga att jag är speciellt pigg heller.
Jag känner också av lite diffus molvärk i magtrakten som dessutom känns mer om jag rör mig lite för mycket. Så därför måste det bli lite pauser emellan.
Inget illamående och det slipper jag gärna då jag har kräkfobi.
tisdag 13 september 2011
Lite frågor och svar
De senaste dagarna har jag fått några frågor bland alla de kommentarer som rasat in. Tänkt nu ta och besvara dom.
Julia skrev: Grattis! Jag förstår att de är blandade känslor men jag tänker lite såhär att vad är chanserna att även detta barnet skulle vara sjukt?
Att detta barn skulle vara sjuk och ha samma missbildning som Dutt är minimal. Trots att alla läkare och barnmorskor vi träffat sagt det är det oerhört svårt att ta in det. På 2300 förlossningar per år här i Norrköping är det högst två per år som har Dutts missbildning, så risken att det skulle drabba oss två gånger är näst intill omöjlig.
Janet skrev: Det är många som är glada, hur tog era föräldrar och syskon den stora nyhet
Det är ju verkligen annorlunda när man ringer sina närmste anhöriga redan samma dag som man plussat. Inget "vänta till efter vecka 12" här. Alla blev naturligtvis glada, men jag tror också att de den här gången, liksom vi, är mer oroliga för att någonting ska gå fel. Vilket naturligtvis inte är så konstigt.
Lo skrev: Du ska inte försöka se till så du får gå på SpecMvc?
Jag kommer att vara kopplad till Specialistmödravården, men i mitt landsting så hänger den vanliga mödravården och specialistmödravården ihop. När vi är på vårt första möte med barnmorskan den 3 oktober kommer jag sedan vilja ha en tid så fort som möjligt till en läkare för att lägga upp en vårdplan för hur kontroller ska ske under graviditeten.
Suz skrev: Men varför måste det ta så lång tid innan du får ett ultra?
Hos min distansläkare görs ultraljudet runt vecka 8+0. Så var det även när vi såg Dutt första gången. Kan det bero på att hon inte har världens modernaste ultraljudsmaskin? Kanske. Möjligtvis väljer hon då att lägga ultraljudet något senare så att hon säkert ska kunna se det lilla livet. Den 4 oktober när det är dags för ultraljud kommer jag vara i vecka 7+6.
Julia skrev: Grattis! Jag förstår att de är blandade känslor men jag tänker lite såhär att vad är chanserna att även detta barnet skulle vara sjukt?
Att detta barn skulle vara sjuk och ha samma missbildning som Dutt är minimal. Trots att alla läkare och barnmorskor vi träffat sagt det är det oerhört svårt att ta in det. På 2300 förlossningar per år här i Norrköping är det högst två per år som har Dutts missbildning, så risken att det skulle drabba oss två gånger är näst intill omöjlig.
Janet skrev: Det är många som är glada, hur tog era föräldrar och syskon den stora nyhet
Det är ju verkligen annorlunda när man ringer sina närmste anhöriga redan samma dag som man plussat. Inget "vänta till efter vecka 12" här. Alla blev naturligtvis glada, men jag tror också att de den här gången, liksom vi, är mer oroliga för att någonting ska gå fel. Vilket naturligtvis inte är så konstigt.
Lo skrev: Du ska inte försöka se till så du får gå på SpecMvc?
Jag kommer att vara kopplad till Specialistmödravården, men i mitt landsting så hänger den vanliga mödravården och specialistmödravården ihop. När vi är på vårt första möte med barnmorskan den 3 oktober kommer jag sedan vilja ha en tid så fort som möjligt till en läkare för att lägga upp en vårdplan för hur kontroller ska ske under graviditeten.
Suz skrev: Men varför måste det ta så lång tid innan du får ett ultra?
Hos min distansläkare görs ultraljudet runt vecka 8+0. Så var det även när vi såg Dutt första gången. Kan det bero på att hon inte har världens modernaste ultraljudsmaskin? Kanske. Möjligtvis väljer hon då att lägga ultraljudet något senare så att hon säkert ska kunna se det lilla livet. Den 4 oktober när det är dags för ultraljud kommer jag vara i vecka 7+6.
Fler datum - oj vilket vecka
Vecka 40 kommer bli en både glädjens (förhoppningsvis) och sorgens vecka.
Måndag den 3 oktober - Inskrivning hos barnmorska på mödravården.
Tisdag den 4 oktboer - Ultraljud hos distansläkaren.
Onsdag den 5 oktober - Besök hos kuratorn.
Torsdag den 6 oktober - Dutts beräknade ankomstdag.
Jag hoppas att jag den här veckan att få en lagom mix av sorg och glädje.
Måndag den 3 oktober - Inskrivning hos barnmorska på mödravården.
Tisdag den 4 oktboer - Ultraljud hos distansläkaren.
Onsdag den 5 oktober - Besök hos kuratorn.
Torsdag den 6 oktober - Dutts beräknade ankomstdag.
Jag hoppas att jag den här veckan att få en lagom mix av sorg och glädje.
måndag 12 september 2011
4 månader
Idag är det fyra månader sedan vi förväntansfulla åkte till rutinultraljudet.
Idag är det fyra månader sedan vi fick vårt liv krossat.
Så här fyra månader senare så känns det trots allt lite lättare att leva igen. Vi har gått igenom mycket känslor de här månaderna - sorg, förtvivlan, hopplöshet, meningslöshet, men också en försiktig framtidstro och glädje.
Jag hoppas att jag ska våga känna mer och mer framtidstro och glädje inför det lilla liv som precis fastnat i min livmoder. För att ta in att jag verkligen är gravid tittar jag på vårt graviditetstest flera gånger om dagen.
Kanske, kanske vågar jag snart plocka fram de gravidböcker och tidningar som jag gömde under efter att Dutt kom.
Första delmålet är ju nu den 4 oktober då vi ska se Snöis med ett fint tickande hjärta.
Idag är det fyra månader sedan vi fick vårt liv krossat.
Så här fyra månader senare så känns det trots allt lite lättare att leva igen. Vi har gått igenom mycket känslor de här månaderna - sorg, förtvivlan, hopplöshet, meningslöshet, men också en försiktig framtidstro och glädje.
Jag hoppas att jag ska våga känna mer och mer framtidstro och glädje inför det lilla liv som precis fastnat i min livmoder. För att ta in att jag verkligen är gravid tittar jag på vårt graviditetstest flera gånger om dagen.
Kanske, kanske vågar jag snart plocka fram de gravidböcker och tidningar som jag gömde under efter att Dutt kom.
Första delmålet är ju nu den 4 oktober då vi ska se Snöis med ett fint tickande hjärta.
Fortsätter titta
Trots att ruvartiden är slut och vi faktiskt fått ett plus på stickan så är jag nervös varje gång jag är på toaletten. Rädd för att graviditeten ska försvinna i ett blodbad. Jag känner igen känslan från Dutt-graviditeten. Jag vet inte då när jag slutade titta efter blod varje gång jag var på toaletten.
Känslan av att det rinner därnere finns kvar och jag antar att det beror på att jag fortfarande tar Crinone. Lite av det rinner ju ut igen.
Idag har jag jobbat första dagen som gravid och jag känner att min "komatrötthet" kommer bli jobbig framöver. Kände mig trött under dagen idag och fortfarande lite ofokuserad och mycket i min egna tankar.
Fick idag ingen möjlighet att ringa Mvc, men gör det i morgon när jag är ledig. Skönare att prata med såna ställen i lugn och ro.
Idag har jag också varit på körövning för första gången sedan början av maj och det kändes bra. Dock frågade en körmedlem som jag satt med varför jag inte varit med på ett tag. Jag kände att det inte var rätt tillfälle att berätta hela sanningen utan sa att jag haft mycket i det privata livet så jag inte hunnit med kören. På ett sätt är det ju sanningen...
Känslan av att det rinner därnere finns kvar och jag antar att det beror på att jag fortfarande tar Crinone. Lite av det rinner ju ut igen.
Idag har jag jobbat första dagen som gravid och jag känner att min "komatrötthet" kommer bli jobbig framöver. Kände mig trött under dagen idag och fortfarande lite ofokuserad och mycket i min egna tankar.
Fick idag ingen möjlighet att ringa Mvc, men gör det i morgon när jag är ledig. Skönare att prata med såna ställen i lugn och ro.
Idag har jag också varit på körövning för första gången sedan början av maj och det kändes bra. Dock frågade en körmedlem som jag satt med varför jag inte varit med på ett tag. Jag kände att det inte var rätt tillfälle att berätta hela sanningen utan sa att jag haft mycket i det privata livet så jag inte hunnit med kören. På ett sätt är det ju sanningen...
Viktigt datum
Den 4 oktober är ett viktigt delmål i den här graviditeten. Då ska vi förhoppningsvis få se ett tickande hjärta på ultraljud!
Att säga det
Idag ska jag kontakta både min distansläkare och mödravården och säga de magiska orden: JAG ÄR GRAVID!!
Det är ju helt galet!
I fredags meddelade jag Carlanderska och barnmorskan jag pratade med var så uppriktigt glad så jag själv blev ännu gladare än vad jag redan var.
Min distansläkare har stängt på fredagar så därför kontaktar jag dom idag. Ska bli spännande att få en tid för ultraljud också!!
Att jag kontaktar Mvc redan nu är att jag under den här graviditeten vill ha extra kontroller för att vi ska känna oss trygga. Så snart som möjligt vill vi få ett läkarbesök med den läkare som var en ängel under vår jobbiga tid i våras och somras.
Det är ju helt galet!
I fredags meddelade jag Carlanderska och barnmorskan jag pratade med var så uppriktigt glad så jag själv blev ännu gladare än vad jag redan var.
Min distansläkare har stängt på fredagar så därför kontaktar jag dom idag. Ska bli spännande att få en tid för ultraljud också!!
Att jag kontaktar Mvc redan nu är att jag under den här graviditeten vill ha extra kontroller för att vi ska känna oss trygga. Så snart som möjligt vill vi få ett läkarbesök med den läkare som var en ängel under vår jobbiga tid i våras och somras.
söndag 11 september 2011
Fram och tillbaka
I morgon eftermiddag är det dags för den första samtalsgruppen för föräldrar som förlorat barn. Vi har under helgen diskuterat fram och tillbaka om hur vi ska göra. Ska vi gå dit eller ska vi strunta i det?
Just nu känns det ganska avlägset att prata sorg. Inte för att jag på något sätt lagt det bakom mig. Dutt finns hela tiden med mig i min tanke. Det jag är rädd för är att denna grupp och samtalet ska göra att sorgen på något sätt blir jobbigare igen. Vi har trots allt bearbetat den bra (tycker jag) och det kan nu kännas att det är lite sent att bearbeta den i grupp.
Dock har vi nu beslutat oss för att gå på första träffen i morgon för att se hur det verkar, hur träffarna är tänkta att vara uppbyggda och framför allt att se vilka de andra deltagarna är och vilka erfarenheter de har. Det jag vill veta är när i graviditeten de förlorat sitt barn.
Vi har också bestämt att vi i morgon inte säger något om att vi är gravida igen, då jag tror att det kan göra ont hos många av de andra deltagarna. Det skulle det göra i mig i alla fall om jag fick höra att någon annan av deltagarna var gravid och inte jag.
Vi ger det en chans så får vi se hur vi gör med de återstående träffarna.
Just nu känns det ganska avlägset att prata sorg. Inte för att jag på något sätt lagt det bakom mig. Dutt finns hela tiden med mig i min tanke. Det jag är rädd för är att denna grupp och samtalet ska göra att sorgen på något sätt blir jobbigare igen. Vi har trots allt bearbetat den bra (tycker jag) och det kan nu kännas att det är lite sent att bearbeta den i grupp.
Dock har vi nu beslutat oss för att gå på första träffen i morgon för att se hur det verkar, hur träffarna är tänkta att vara uppbyggda och framför allt att se vilka de andra deltagarna är och vilka erfarenheter de har. Det jag vill veta är när i graviditeten de förlorat sitt barn.
Vi har också bestämt att vi i morgon inte säger något om att vi är gravida igen, då jag tror att det kan göra ont hos många av de andra deltagarna. Det skulle det göra i mig i alla fall om jag fick höra att någon annan av deltagarna var gravid och inte jag.
Vi ger det en chans så får vi se hur vi gör med de återstående träffarna.
Invägning
Idag har jag vägt mig för att veta på vilken vikt jag påbörjade den här graviditeten på. Faktiskt så blev det exakt samma vikt som de första dagarna under Dutt-graviditeten - 56,8 kilo.
Under Dutt-graviditeten hann jag på 19 veckor gå upp cirka två kilo, men de har jag tydligen gått ner igen.
Under Dutt-graviditeten hann jag på 19 veckor gå upp cirka två kilo, men de har jag tydligen gått ner igen.
Helt otroligt
Jag är fortfarande chockad över att jag lyckades bli gravid den här gången. På två behqandlingar i rad blev jag det. Innan dess hade jag minus på tre behandlingar i rad. Vad har hänt??
En sak kan jag också säga. Akupunktur har ingenting med möjligheten att bli gravid att göra. Inte för mig i alla fall. Jag valde ju att avstå det den här gången för att jag kände stress att hinna med behandlingen och att jag inte gillade att få nålar överallt. I och med att jag struntade i akupunktur den här gången tjänade jag 1200 kronor. Undrar vad jag ska göra med dom?
Jag tror att det var AHA (assisted hatching) som gjorde att jag blev gravid även den här gången.
Oj vad konstigt det är att skriva ordet gravid flera gånger...
Försiktigt pratar vi om att det ska gå hela vägen, men jag tror att jag inte kommer våga köpa något eller sy något förrän vi varit på rutinultraljudet. Det känns så skrämmande att redan nu prata om en framtid med ett levande barn och de förberedelser man behöver göra inför nedkomsten.
Risken att bebisen i magen ska utveckla samma missbildning som Dutt är minimal, men tankarna finns ju naturligtvis där i alla fall.
Vår första delmål är ivf-ultraljudet som jag ska boka tid för i morgon.
Delmål två är Kub-ultraljudet i vecka 12 och tredje är ett lyckat rutinultraljud i vecka 19. Sedan kan jag inte se längre...
Sakta men säkert börjar jag förstå att vi lyckats igen. Jag tittar ofta på graviditetstestet som jag tog i fredags just för att ytterligare få hjärnan att fatta.
En sak kan jag också säga. Akupunktur har ingenting med möjligheten att bli gravid att göra. Inte för mig i alla fall. Jag valde ju att avstå det den här gången för att jag kände stress att hinna med behandlingen och att jag inte gillade att få nålar överallt. I och med att jag struntade i akupunktur den här gången tjänade jag 1200 kronor. Undrar vad jag ska göra med dom?
Jag tror att det var AHA (assisted hatching) som gjorde att jag blev gravid även den här gången.
Oj vad konstigt det är att skriva ordet gravid flera gånger...
Försiktigt pratar vi om att det ska gå hela vägen, men jag tror att jag inte kommer våga köpa något eller sy något förrän vi varit på rutinultraljudet. Det känns så skrämmande att redan nu prata om en framtid med ett levande barn och de förberedelser man behöver göra inför nedkomsten.
Risken att bebisen i magen ska utveckla samma missbildning som Dutt är minimal, men tankarna finns ju naturligtvis där i alla fall.
Vår första delmål är ivf-ultraljudet som jag ska boka tid för i morgon.
Delmål två är Kub-ultraljudet i vecka 12 och tredje är ett lyckat rutinultraljud i vecka 19. Sedan kan jag inte se längre...
Sakta men säkert börjar jag förstå att vi lyckats igen. Jag tittar ofta på graviditetstestet som jag tog i fredags just för att ytterligare få hjärnan att fatta.
lördag 10 september 2011
Avslaget
Idag känns det som dagen efter stormen. Mannen ligger i ena soffan och känner av sin magkatarr och jag ligger i den andra och bara gäspar, trots att jag har sovit en stund nu på eftermiddagen.
Just nu känner jag mig helt nollställd inför allt som hänt de sista dagarna. Jag känner mig varken orolig eller glad för plusset igår. Jag hoppas att jag ska våga känna efter om ett tag. Jag vågade inte köpa en ny gravidtidning när jag var på Ica igår trots att jag länge stod och bläddrade i den. Inte heller vågar jag plocka fram de tidningar som jag hann köpa när jag var gravid med Dutt.
Än så länge är det för overkligt att det verkligen finns ett liv i magen igen och då är det också för konstigt att börja plocka fram gravidrelaterade saker.
Nu ska jag få börja räkna veckor igen. Idag ska jag vara i vecka 4+3 och datumet för beräknad förlossning är 15 maj 2012. Alltså två dagar före Dutts 1årsdag.
Hoppas att ni alla bloggläsare har en piggare dag än vad jag och mannen har idag.
Blommor
Precis nyss ringde en blomsterhandel och sa att jag under dagen har blomsterbud att vänta.
Spännande och roligt! Undrar vem blommorna är ifrån??
Spännande och roligt! Undrar vem blommorna är ifrån??
fredag 9 september 2011
Ska fira lite
Nu blir det lite firande. Ja, min flaska är den till vänster...
I bakgrunden lyser ljusen hos storebror och i soffan ligger storestorebror.
Kan det vara så? Jag?? Gravid??
Till att börja med vill jag gratulera min blogg då detta inlägg är inlägg nummer 1000! Många bokstäver har blivit skrivna.
Det var svårt att somna igårkväll, men efter en stund kunde jag trots allt koppla av. Klockan 03.00 vaknade jag och var kissnödig. Jag låg en stund och funderade på om hur kissnödig jag var för inte kan man gravtesta sig klockan tre på natten...
När jag legat en halvtimme så gick det inte längre. Jag väckte mannen och sa att jag måste på toa och han insåg då att jag menade att vi nu ska testa. Kissade i den lilla muggen jag plockat fram och med darriga fingrar stoppar jag ner stickan i vätskan. Allt med mannen stående bredvid. Vi står sedan och tittar på hur urinen sugs upp och plusset med en gång visar sig. Mannen som inte har sina glasögon på sig måste titta en gång extra för att se att det positiva strecken blir starkare och starkare. Det kommer upp så fort så jag får stå och vänta på att kontrollstrecken ska visa sig. Vågade inte vara helt säkert förrän det strecket kommit upp också.
Min känsla var rätt. Det har gått vägen! En lång stund står vi och kramas. Jag darrar i hela kroppen. Av glädje, trötthet och naturligtvis lite oro.
Mannen säger: - Fram med kameran så du kan blogga om det!!
När blogginlägget var klart var det "bara" att gå och lägga sig igen. Gissa hur lätt det var att somna?? Inte alls. Jag somnade väl någon gång efter fem och gick upp igen när mannen gick upp vid kvart i sju för att gå till jobbet.
Under dagen idag har jag bara tagit det lugnt. Försökt att inte tillåta oron komma för nära. Idag ska det bara vara glädje. Idag har också varit hos Dutt och berättat att han förhoppningsvis ska bli storebror, men antagligen visste han det redan...
Detta är helt knasigt: Jag är gravid!! Igen!
Det var svårt att somna igårkväll, men efter en stund kunde jag trots allt koppla av. Klockan 03.00 vaknade jag och var kissnödig. Jag låg en stund och funderade på om hur kissnödig jag var för inte kan man gravtesta sig klockan tre på natten...
När jag legat en halvtimme så gick det inte längre. Jag väckte mannen och sa att jag måste på toa och han insåg då att jag menade att vi nu ska testa. Kissade i den lilla muggen jag plockat fram och med darriga fingrar stoppar jag ner stickan i vätskan. Allt med mannen stående bredvid. Vi står sedan och tittar på hur urinen sugs upp och plusset med en gång visar sig. Mannen som inte har sina glasögon på sig måste titta en gång extra för att se att det positiva strecken blir starkare och starkare. Det kommer upp så fort så jag får stå och vänta på att kontrollstrecken ska visa sig. Vågade inte vara helt säkert förrän det strecket kommit upp också.
Min känsla var rätt. Det har gått vägen! En lång stund står vi och kramas. Jag darrar i hela kroppen. Av glädje, trötthet och naturligtvis lite oro.
Mannen säger: - Fram med kameran så du kan blogga om det!!
När blogginlägget var klart var det "bara" att gå och lägga sig igen. Gissa hur lätt det var att somna?? Inte alls. Jag somnade väl någon gång efter fem och gick upp igen när mannen gick upp vid kvart i sju för att gå till jobbet.
Under dagen idag har jag bara tagit det lugnt. Försökt att inte tillåta oron komma för nära. Idag ska det bara vara glädje. Idag har också varit hos Dutt och berättat att han förhoppningsvis ska bli storebror, men antagligen visste han det redan...
Detta är helt knasigt: Jag är gravid!! Igen!
Det finns inga ord
Ni är helt otroliga. Det finns inga ord för hur tacksam jag är för alla kommentarer jag fått idag. Hittills har jag fått 136 stycken på mitt plus-inlägg!!!
TACK, TACK, TACK!!!
TACK, TACK, TACK!!!
torsdag 8 september 2011
Ruvardag 13 - Nu är det nära
Nu är snart den här ruvartiden slut eller egentligen hoppas jag att detta bara är början på ruvningen. Jag hoppas att jag får ruva till maj nästa år!
Idag frågade chefen hur det gått och jag skakade på axlarna och sa att jag vet det i morgon. Sa också att jag var extremt ofokuserad på jobbet och det förstod hon helt och hållet. Det är skönt att ha sina kollegor och chefen på sin sida.
Den senaste timmen har jag känt en mensvärk både i ryggen och magen, men inget blod. Den här värken känner jag igen sedan ruvardag 13 vid Dutt-ruvningen så jag hoppas att det är ett plus-tecken.
I morgonbitti är det alltså dags. Misstänker att jag kommer vakna tidigt, men senast klockan sju kommer jag testa.
Jag har alltid tyckt att testdagen har varit lite högtidlig. Det är nog därför som jag inte vill tjuvtesta också. Dock har jag ju tre gånger blivit snuvad på testdagen då blödningen börjat flera dagar innan. Så i morgon är en högtidsdag som förhoppningsvis leder till ett levande barn.
Idag frågade chefen hur det gått och jag skakade på axlarna och sa att jag vet det i morgon. Sa också att jag var extremt ofokuserad på jobbet och det förstod hon helt och hållet. Det är skönt att ha sina kollegor och chefen på sin sida.
Den senaste timmen har jag känt en mensvärk både i ryggen och magen, men inget blod. Den här värken känner jag igen sedan ruvardag 13 vid Dutt-ruvningen så jag hoppas att det är ett plus-tecken.
I morgonbitti är det alltså dags. Misstänker att jag kommer vakna tidigt, men senast klockan sju kommer jag testa.
Jag har alltid tyckt att testdagen har varit lite högtidlig. Det är nog därför som jag inte vill tjuvtesta också. Dock har jag ju tre gånger blivit snuvad på testdagen då blödningen börjat flera dagar innan. Så i morgon är en högtidsdag som förhoppningsvis leder till ett levande barn.
Ängeln har kommit
Häromdagen fick jag ett mejl från en tjej som virkat en ängel till oss. Idag kom den i postlådan tillsammans med ett fin skrivet brev. Jag blev tårögd när jag läste det och när jag tänker på den värme vi får från en helt okänd människa.
Ängeln kommer vi placera på Dutts minnesbord.
Tack så hjärtligt för ängeln!
Ängeln kommer vi placera på Dutts minnesbord.
Tack så hjärtligt för ängeln!
Fördriva tiden
Dagens jobbdag var låååång. Nu är jag hemma och då gäller det också att fördriva tiden tills jag får gå och lägga mig.
Snart ska jag möta upp mannen hos Dutt och innan dess ska jag plocka en bukett med trädgårdsblommor som ajg ska ta med mig till den förhoppningsvis blivande storebrodern Dutt.
Jag hoppas att Dutt ger mig lite kraft och stryrka när jag besöker honom idag. Jag behöver det.
Snart ska jag möta upp mannen hos Dutt och innan dess ska jag plocka en bukett med trädgårdsblommor som ajg ska ta med mig till den förhoppningsvis blivande storebrodern Dutt.
Jag hoppas att Dutt ger mig lite kraft och stryrka när jag besöker honom idag. Jag behöver det.
Sista dagen
Förhoppningsvis är det här sista dagen på jobbet som ogravid på väldigt länge.
Känner redan nu att det här kommer bli en låååång dag.
onsdag 7 september 2011
Ruvardag 12 - Fortfarande inget blod
Dagen har bestått av jobb, toabesök med toapappersanalys och många tankar.
Nu är det två nätter och en dag kvar tills det är dags att testa och jag hoppas att blodet håller sig borta och att plusset uppenbarar sig på fredagmorgon. Tänk om vi skulle lyckas få ett plus igen. Det vore ju helt otroligt och overkligt. Det skulle nog ta ganska lång tid för mig att förstå att jag vore gravid igen. Dessutom skulle de rosa molnen vara väldigt svåra att hitta. Oron skulle finnas som närmaste granne ganska länge.
Men jag tar gärna ett positivt graviditetstest och den oron som det medför för att i maj få ett levande barn.
Trodde i morse att det var kört då jag hade molande värk som mensvärk i ryggen, men ingen mens har kommit under dagen.
Känner mig mer hungrig, trött och kissnödig är vanligt, men det kan lika gärna bero på progesteronet som jag tar varje dag.
Helt enkelt bara vänta och se...
Nu är det två nätter och en dag kvar tills det är dags att testa och jag hoppas att blodet håller sig borta och att plusset uppenbarar sig på fredagmorgon. Tänk om vi skulle lyckas få ett plus igen. Det vore ju helt otroligt och overkligt. Det skulle nog ta ganska lång tid för mig att förstå att jag vore gravid igen. Dessutom skulle de rosa molnen vara väldigt svåra att hitta. Oron skulle finnas som närmaste granne ganska länge.
Men jag tar gärna ett positivt graviditetstest och den oron som det medför för att i maj få ett levande barn.
Trodde i morse att det var kört då jag hade molande värk som mensvärk i ryggen, men ingen mens har kommit under dagen.
Känner mig mer hungrig, trött och kissnödig är vanligt, men det kan lika gärna bero på progesteronet som jag tar varje dag.
Helt enkelt bara vänta och se...
På jakt
När mannen kom hem från jobbet sa han "vill du följa med och leta efter min väska?" Först fattade jag inte vad han menade. Han hade cyklat hem och när han nästan var hemma upptäckte han att cykelkorgen med sin väska i hade hoppat av cykeln. Cykelkorgen satt på sidan av pakethållaren så han visste inte vart den hoppat av.
In i bilen och så åkte vi samma väg som han cyklat. Jag sittande på passagerarsidan med näsan mot rutan för att se cykelvägen så bra som möjligt. Till slut ser vi den, cirka 6 km hemifrån står cykelkorgen vid ett träd. Väskan finns fortfarande i korgen också!
Jag hoppar ur bilen och känner mig verkligen som en tjuv när jag plockar den och åter går till bilen. Det första vi kollar är att plånboken finns kvar och det gör den!!
Nu ikväll har vi satt fast cykelkorgen med buntband så vi slipper såna här äventyr någon mer gång!
In i bilen och så åkte vi samma väg som han cyklat. Jag sittande på passagerarsidan med näsan mot rutan för att se cykelvägen så bra som möjligt. Till slut ser vi den, cirka 6 km hemifrån står cykelkorgen vid ett träd. Väskan finns fortfarande i korgen också!
Jag hoppar ur bilen och känner mig verkligen som en tjuv när jag plockar den och åter går till bilen. Det första vi kollar är att plånboken finns kvar och det gör den!!
Nu ikväll har vi satt fast cykelkorgen med buntband så vi slipper såna här äventyr någon mer gång!
Minns inte
Jag kan inte minnas att det var så här segt och drygt att ruva. Tiden går ju baklänges eller har dygnet fått fler än sina vanliga 24 timmar...
Inget blod än
Att jobba under de sista ruvardagarna är inte det lättaste. Många tankar och framför allt många toabesök blir det... Men inget blod har syns till än.
Jag har i flera dagar haft en bra känsla i kroppen trots frånvaron av direkta symtom. Jag hoppas att min känsla stämmer.
Tack för alla era tummar!
tisdag 6 september 2011
Ruvardag 11 - blodlös dag!
Dag 11 och jag var nära att tjuvtesta idag, men jag vågade inte.
Inget blod på hela dagen vilket gör att hoppet stiger för att det kanske kanske trots allt kan bli ett plus på fredag.
Jag vet inte hur många gånger jag varit på toaletten idag, men snart är det skavsår därnere... Några symtom har jag inte direkt. Mer lite diffusa saker som kan betyda vad som helst. När jag reste mig snabbt så fick jag hugg/kramp på höger sida i magen som snabbt efteråt släppt. Lite pirr på samma ställe kan jag också känna ibland.
Jag kan inget annat än att hoppas på att blodet uteblir och att det kommer ett ursnyggt plus på fredag.
Lo undrar i en kommentar vad det var för fel på Dutt. Kanske har jag många nya läsare som inte var med i maj när vi på ultraljudet fick veta det värsta tänkbara. Här finns det inlägget att läsa.
Inget blod på hela dagen vilket gör att hoppet stiger för att det kanske kanske trots allt kan bli ett plus på fredag.
Jag vet inte hur många gånger jag varit på toaletten idag, men snart är det skavsår därnere... Några symtom har jag inte direkt. Mer lite diffusa saker som kan betyda vad som helst. När jag reste mig snabbt så fick jag hugg/kramp på höger sida i magen som snabbt efteråt släppt. Lite pirr på samma ställe kan jag också känna ibland.
Jag kan inget annat än att hoppas på att blodet uteblir och att det kommer ett ursnyggt plus på fredag.
Lo undrar i en kommentar vad det var för fel på Dutt. Kanske har jag många nya läsare som inte var med i maj när vi på ultraljudet fick veta det värsta tänkbara. Här finns det inlägget att läsa.
Stor som en elefant?
Om Dutt fått vara frisk så hade det idag varit exakt en månad kvar till beräknad förlossning.
Undrar hur jag hade mått? Hade jag varit stor som en elefant? Hur mycket saker hade vi handlat?
Frågor som jag aldrig kan få svar på.
Nätkärlek
I förmiddags var vi hos kuratorn och den här gången handlade det mycket om den psykiska terror som ruvartiden innebär.
Sedan kom vi in på vad min blogg betytt både för mig och för er läsare. Jag hade inga förhoppningar om att den skulle läsa av någon förutom mig själv när jag startade den i februari förra året. Men, nu nästan 1000 inlägg och över 4000 kommentarer senare inser jag att ni är många som läser det jag skriver. Igår hade jag över 1600 sidvisningar!
Jag vet att många hittar till min blogg när man till exempel ska börja utredning, starta ivf-behandling eller råkat ut för att den kära bebisen är skadad. Då tror jag att min blogg också kan ha betydelse för dom. Genom att hitta någon som varit med om liknade saker kan man få bekräftelse på och kunskap om hur man i krisreaktioner reagerar.
En sak är ju att ni läser, men ni orkar ju kommentera också. Vissa på bloggen och vissa skickar fina mejl till mig. Det kallar jag nätkärlek!! Många tidningar har nu i dagarna skrivit om näthat. De måste stänga sina diskussionsforum för att de kommentarer som kommer in är fulla av hat.
Mina kommentarer är så mycket nätkärlek som det någonsin kan bli.
Ett exempel fick jag på det när jag kollade mejlen när jag kom hem. En tjej hade hittat min blogg igår och blivit så tagen av vår situation att hon virkat en liten ängel till oss. I huvudet på ängeln hade hon lagt en smaragdgrön glaspärla då maj månads månadssten är smaragd. Sedan hade hon inte fäst in trådarna utan låtit dom vara då hon tyckte det symboliserade att Dutt lämnat kvar lösa trådar här på jorden. Den här ängeln vill hon att vi ska få.
När jag och mannen läste mejl blev vi helt tårögda.
Det är nätkärlek på hög nivå!!
Sedan kom vi in på vad min blogg betytt både för mig och för er läsare. Jag hade inga förhoppningar om att den skulle läsa av någon förutom mig själv när jag startade den i februari förra året. Men, nu nästan 1000 inlägg och över 4000 kommentarer senare inser jag att ni är många som läser det jag skriver. Igår hade jag över 1600 sidvisningar!
Jag vet att många hittar till min blogg när man till exempel ska börja utredning, starta ivf-behandling eller råkat ut för att den kära bebisen är skadad. Då tror jag att min blogg också kan ha betydelse för dom. Genom att hitta någon som varit med om liknade saker kan man få bekräftelse på och kunskap om hur man i krisreaktioner reagerar.
En sak är ju att ni läser, men ni orkar ju kommentera också. Vissa på bloggen och vissa skickar fina mejl till mig. Det kallar jag nätkärlek!! Många tidningar har nu i dagarna skrivit om näthat. De måste stänga sina diskussionsforum för att de kommentarer som kommer in är fulla av hat.
Mina kommentarer är så mycket nätkärlek som det någonsin kan bli.
Ett exempel fick jag på det när jag kollade mejlen när jag kom hem. En tjej hade hittat min blogg igår och blivit så tagen av vår situation att hon virkat en liten ängel till oss. I huvudet på ängeln hade hon lagt en smaragdgrön glaspärla då maj månads månadssten är smaragd. Sedan hade hon inte fäst in trådarna utan låtit dom vara då hon tyckte det symboliserade att Dutt lämnat kvar lösa trådar här på jorden. Den här ängeln vill hon att vi ska få.
När jag och mannen läste mejl blev vi helt tårögda.
Det är nätkärlek på hög nivå!!
Dags att prata igen
Idag ska vi träffa kuratorn igen. Nu är det fem veckor sedan vi träffade henne sist.
Jag har en känsla av att dagens samtal kommer handla med om skräck, ångest och rädslan för blod än om sorg och Dutt. Det hoppas jag att Dutt förstår.
I natt har jag trots allt sovit bra. Jag trodde inte att jag skulle kunna sova då jag igår efter att jag kom hem från jobbet sov två gånger under eftermiddan och tidiga kvällen. Jag var väl trött helt enkelt.
Innan vi somnade igår pratade vi om tjuvtest eller inte. Den dagen som skulle passa bäst för test är idag och nu har jag redan morgonkissat så nu blir det inget test förrän på riktiga dagen på fredag. Vill inte testa i morgon eller torsdag då jag ska till jobbet direkt efteråt. Inte kul att åka till jobbet om man precis fått ett minus rakt upp i ansiktet.
Samtidigt som hela min kropp skriker efter att få veta hur det gått så vågar jag inte testa i förtid. Vid Dutt-ruvningen tjuvtestade jag inte heller och på testdagen var jag skräckslagen när jag plockade fram graviditetstestet. Det var ren tortyr.
Hela hela tiden känns det som det rinner blod, men har det inte kommit något. Varje sekund och minut som det håller sig borta är en sekund och minut närmare ett PLUS!
måndag 5 september 2011
En seger
En blodfri ruvardag 10 är en seger! Nu ska jag sova och när jag vaknar är det minst åtta timmar kortare kvar till testdag.
Nåt för dom som väntar
Ett låtcitat ur låten "Nåt för dom som väntar" av Olle Ljungström passar bra i dessa ruvartider.
"Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar väntaGud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta"
"Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar väntaGud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta"
Ruvardag 10 - 4 dagar kvar
Dagens arbetsdag går nog till historien som den mest ofokuserade och okoncentrerade dagen jag haft. Jag skulle skriva ut ett papper från datorn och när sedan skrivaren började skriva ut kunde jag inte förstå varför. Då hade jag redan glömt bort att jag tryckt på "skriv ut"-knappen...
Ungefär tusen gånger har jag varit på toaletten för att jag har tyckt att det runnit flera liter därnere, men än så länge har det hela tiden varit falskt alarm. Usch vad dessa dagar är jobbiga. Från dag 10 och framåt är verkligen pest. Just nu är det ju en väntan på att INGENTING ska hända. NÅGONTING ska istället ske på fredag. Ett PLUS!!
Trots all oro för blod så har jag en bra känsla. Det är knappt att jag vågar skriva det för då kommer väl blodet med blixtens hastighet.
Några symtom har jag inte riktigt. Jag har inte haft någon mer gräslig mensvärk som jag hade i lördag. Bara några små känningar som jag inte vet vad dom står för. Idag har jag varit ofantligt trött även om jag i natt faktiskt sovit bra. Hoppas att det är Snöis som gör mig trött.
Sedan vill jag återigen tacka alla ni som kommenterar mina inlägg och följer vår resa. Har ni inget bättre för er än att sitta och läsa en helt okänd persons blogg? Har ni inga arbeten att sköta? Skämt å sido! Jag är jättetacksam för att ni finns!!
Ungefär tusen gånger har jag varit på toaletten för att jag har tyckt att det runnit flera liter därnere, men än så länge har det hela tiden varit falskt alarm. Usch vad dessa dagar är jobbiga. Från dag 10 och framåt är verkligen pest. Just nu är det ju en väntan på att INGENTING ska hända. NÅGONTING ska istället ske på fredag. Ett PLUS!!
Trots all oro för blod så har jag en bra känsla. Det är knappt att jag vågar skriva det för då kommer väl blodet med blixtens hastighet.
Några symtom har jag inte riktigt. Jag har inte haft någon mer gräslig mensvärk som jag hade i lördag. Bara några små känningar som jag inte vet vad dom står för. Idag har jag varit ofantligt trött även om jag i natt faktiskt sovit bra. Hoppas att det är Snöis som gör mig trött.
Sedan vill jag återigen tacka alla ni som kommenterar mina inlägg och följer vår resa. Har ni inget bättre för er än att sitta och läsa en helt okänd persons blogg? Har ni inga arbeten att sköta? Skämt å sido! Jag är jättetacksam för att ni finns!!
Lång väntan
Idag är en jobbig dag. Ruvardag 10. Då det misslyckades förra gången var det på just dag 10 jag fick veta det med blod.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag varit på toa idag och kollat läget. Än så länge inget blod i alla fall.
Vill så gärna veta hur det gått den här gången. Man kan tjuvtesta för att få veta, men jag vet inte om jag vågar. Blir det en minus blir jag nedslagen av det. Då känns det bättre att leva i ovisshet några dagar till. Det kan ju bli ett plus också, men jag vågar inte tro på det.
Idag är jag gräsligt trött så det blir en tupplur när jag kommer hem från jobbet.
Ny ängel
söndag 4 september 2011
Ruvardag 9 - analysen börjar
Nu börjar de riktigt jobbiga dagarna. Toabesöken är nu alltid en vånda. Först kollar man trosorna om det är något rött där och sedan inspekterar man toapappret i detalj så att det inte är någon form av misstänkt där.
Än så länge har det inte varit något vare sig i trosorna eller på pappret.
Hela tiden känns det som om det rinner därnere vilket får mig att springa på toa extra många gånger vilket då ger taopappersvånda igen. En ond cirkel helt enkelt...
Idag har jag inte haft några symtom att tala om. Kanske någon känning långt nere i magen men jag har försökt att inte överanalysera.
Naturligtvis gav den mensvärk jag hade igårkväll hopp, men jag vågar knappt tänka den tanken.
Varför skulle vi lyckas bli gravida på två ivf-försök i rad när det aldrig gått på de tre tidigare försöken?
Det är många tankar just nu. Ena stunden har tanken redan planerat dop och andra stunden tänker tanken att vi lika gärna kan ge upp allt det här.
Just nu känner jag att jag har svårt att sätta ord på mina känslor och tankar så därför har det blivit lite färre inlägg de senaste dagarna.
Jag hoppas att ni orkar hålla tummarna några dagar till. Jag behöver dom!
Än så länge har det inte varit något vare sig i trosorna eller på pappret.
Hela tiden känns det som om det rinner därnere vilket får mig att springa på toa extra många gånger vilket då ger taopappersvånda igen. En ond cirkel helt enkelt...
Idag har jag inte haft några symtom att tala om. Kanske någon känning långt nere i magen men jag har försökt att inte överanalysera.
Naturligtvis gav den mensvärk jag hade igårkväll hopp, men jag vågar knappt tänka den tanken.
Varför skulle vi lyckas bli gravida på två ivf-försök i rad när det aldrig gått på de tre tidigare försöken?
Det är många tankar just nu. Ena stunden har tanken redan planerat dop och andra stunden tänker tanken att vi lika gärna kan ge upp allt det här.
Just nu känner jag att jag har svårt att sätta ord på mina känslor och tankar så därför har det blivit lite färre inlägg de senaste dagarna.
Jag hoppas att ni orkar hålla tummarna några dagar till. Jag behöver dom!
Höstfägring
Dagen började med att vi gjorde ytterligare en omgång med äppelmust som vi nu lagt i frysen och kan njuta av när höststormarna viner utanför fönstret.Sedan har vi under dagen grejat en del i trädgården och jag har plantera några höstkrukor. När vi var iväg för att köpa höstväxterna passade vi också på att köpa lite tulpanlökar, krokusar och snödroppar. Har inte hunnit plantera dom idag så det får bli nästa helg. Kanske det första trädgårdsarbetet som gravid??
Underbart väder var det idag också. Undrar om det var den sista sommardagen?
lördag 3 september 2011
Ruvardag 8 - mustig dag
Idag har vi gjort något som jag aldrig gjort förut - Äppelmust! Vi har lånat en mustmaskin (råsaftcentrifug) av min syster och nu på kvällen har vi mustat äpplen. Riktigt gott blev det. Har tänkt att göra en omgång till i morgon.
Hur är det med ruvningen då? Jo, nu ikväll har jag haft ont som en band runt hela kroppen i magtrakten. Precis samma värk som jag hade på ruvardag 13 vid Dutt-ruvningen. Hoppas att denna värk är en positiv värk!
Hur är det med ruvningen då? Jo, nu ikväll har jag haft ont som en band runt hela kroppen i magtrakten. Precis samma värk som jag hade på ruvardag 13 vid Dutt-ruvningen. Hoppas att denna värk är en positiv värk!
fredag 2 september 2011
Vill räkna veckor
Fortfarande håller jag ordning på vilken vecka jag skulle ha varit i. Idag skulle jag ha gått in i vecka 36 (35+0).
Jag hoppas verkligen att jag får börja räkna veckor igen. Har Snöis fastnat så är jag ju idag faktiskt i vecka 3+2!!
Jag hoppas verkligen att jag får börja räkna veckor igen. Har Snöis fastnat så är jag ju idag faktiskt i vecka 3+2!!
Ruvardag 7- halva tiden avklarad
Sju dagar avklarade och förhoppningsvis sju dagar kvar. Har det misslyckats den här gången lär jag veta det långt innan nästa fredag.
Jag har känt mig hoppfull fram till nu, men jag känner att hoppet börjar falla lite nu. Jag jämför ju symtomen så mycket mot förra gången då vi lyckades. Samtidigt vet jag ju att symtomen inte behöver vara likadana vid två plus, men att försöka få in det i en ruvarhjärna är inte lätt.
Jag har lite små känningar långt nere i magtrakten på höger sida och idag har jag även känt lite på vänster sida. På vänster sida har jag aldrig aldrig tidigare känt något, varken vid mens eller under Dutt-graviditeten. Kanske kan det betyda något, eller kanske inte...
Jag har känt mig hoppfull fram till nu, men jag känner att hoppet börjar falla lite nu. Jag jämför ju symtomen så mycket mot förra gången då vi lyckades. Samtidigt vet jag ju att symtomen inte behöver vara likadana vid två plus, men att försöka få in det i en ruvarhjärna är inte lätt.
Jag har lite små känningar långt nere i magtrakten på höger sida och idag har jag även känt lite på vänster sida. På vänster sida har jag aldrig aldrig tidigare känt något, varken vid mens eller under Dutt-graviditeten. Kanske kan det betyda något, eller kanske inte...
Lunchvila
Skönt med en soffa i lunchrummet på jobbet. Dessutom ibland skönt att ha rast själv. Det blir större möjlighet med en vila då.
torsdag 1 september 2011
Kvällsvisit
Lagom när jag skulle gå till Dutt på eftermiddagen så kom regnet. Därför blev det en kvällsvisit istället.
Ruvardag 6 - vill jag för mycket?
Den här ruvarperioden känns väldigt pressande. Jag vill så mycket och gärna att det ska funka. Jag vill inte se något blod på dag 10 eller framåt. Hur kommer jag reagera på det? Kommer jag orka det? Vill jag att det ska funka för mycket så att det just därför inte kommer att funka?
Är man inte psykiskt instabil så är det så lätt att bli det under dessa dagar. Jag tror aldrig att man tycka att ruvardagarna är vettiga. Alla är helt galna!
Jag vill så gärna kunna ge Dutt en lillebror eller lillasyster till 1-årspresent.
Ska man diskutera symtom så kan jag kort och gott säga: Har inga! Brukar alltid ha ömma bröst fram till dag 7, men inte denna gången. Snarare tyckte jag idag att de började bli ömma, men nu känner jag ingenting igen. Jag tycker ibland att jag känner något diffust långt nere på höger sida - något slags myrpirr, men jag vet inte egentligen...
På plats på jobbet
Idag är det jobbdag igen. Har inte varit på jobbet på två veckor. Jag skulle jobba i måndags men det blev det ju besök på gyn istället och igår tog jag semester. Det är lite segt då tankarna lätt flyger iväg till ruvning, symtom och annat.
Jobbar bara till tre så det är inte så många timmar kvar nu.