torsdag 30 september 2010

Alla journaler färdiga

Nu har jag fått alla journaler som vi ska ha med oss till vår nya läkare på måndag. Det är journaler från Rmc, reumatologen, gynakuten, den privatläkare vi gjorde utredningen hos samt förlossningsläkaren som i februari skrämde upp oss.
Ska under helgen skriva ner en lista på saker som vi vill diskutera. Det är så lätt att glömma när man väl sitter hos läkaren.

Nu vet även svärmor och svärfar om våra problem.

Måste hitta vantarna

I morse när jag skulle gå till bussen visade termometern på 3 grader.
Måste verkligen hitta var vantarna finns. Tror de är gömda i en låda ovanpå garderoben.

onsdag 29 september 2010

Trött, tröttare, tröttast

Ju mindre tid jag jobbar desto tröttare blir jag. Det är ju helt konstigt ju.
Jobbar ju just nu bara halvtid då företaget drog ner min tjänst för ca två månader sedan.
Så idag var första jobbdagen för veckan och i morgon är sista dagen för veckan.
Tiden på jobbet idag har varit pest. Redan klockan elva var jag urtrött och hade huvudvärk.

Visst kan jag vara trött av allt jag varit med om den senaste månaden - hormoner, undersökningar, äggplock, äggåterföring och inte minst ruvningen med ett minus.

Vem skulle inte bli trött av det?

tisdag 28 september 2010

Kanske tjäna några kronor

Igår frågade mannen sin chef om hans företag är villiga att göra ett så kallat bruttolöneavdrag för vår ivf-kostnad. Chefen kunde inte säga något och den ansvariga på löneavdelningen var ledig den här veckan, men chefen skulle göra allt hon kunde för att det skulle gå igenom.

Jag har inte till 100% fattat vad bruttolöneavdrag innebär, men vad jag har förstått så är det så att fakturan på ivf-behandlingarna skickas till företaget och de drar av den kostnaden på mannens lön före skatt. Företaget slipper då också att betala arbetsgivaravgift den månad/månader som avdrag på lönen sker. Detta gör att vi kan "tjäna" ca 30% (lika mycket som man betalar i skatt).

På ett trepack ivf-behandlingar som kostar ca 45 000 kronor så behöver vi bara betala ca 30 000 kronor.
15 000 kronor som kan användas till annat!

Nu hoppas vi att löneavdelningen är lika positiv till detta som chefen var.

måndag 27 september 2010

En sten ramlade ner

Hela dagen igår satt jag och väntade på att pappa skulle ringa och gratulera mig på födelsedagen, men han ringde aldrig.
Ikväll ringde han istället. Han hade kommit på att jag fyllde år alldeles för sent igårkväll så då ville han inte ringa.
Jag hade ju bestämt mig att när han ringer så ska jag berätta hur allt ligger till. Så när han ringde så slog faktiskt hjärtat ett extraslag.
Vi pratade först om lite ditt och datt och sedan kom jag in på det som jag har velat säga åtminstone sedan april i år då jag satt och blåljög i telefonen för honom.
Nu tog jag mod till mig och när det väl var sagt så var det ju inget konstigt. Han sa "att det ska vara så svårt att bli med barn, det är ju inget man tänker på". Han sa också att han hade funderat på om det skulle bli något barn men inte vågat fråga.

Nu efteråt känns det faktiskt som en sten släppte efter att ha berättat för mina närmaste. Nu behöver man inte leva två liv. Ett liv, där man lever som vanligt med sina närmaste, där inga bekymmer finns. Det andra livet där allt kretsar vid ägglossning, hormonstrutor, ultraljud och graviditetstest. Det livet har ju på något sätt stått stilla ganska länge nu. Nu kan jag ha ett liv igen.

När jag berättade att vi startade våra försök i april 2008 så sa han "Då skulle ni skulle ni kunnat ha haft en ettåring nu, minst". Har inte tänkt på det på ett tag, men det skulle vi kunna ha haft om naturen velat annorlunda.


Nu är det mannens föräldrar samt några av våra vänner som än så länge inte vet. Mannens föräldrar ska få veta men de är just nu bortresta. De vänner som inte vet något bor i samma stad som oss och vi umgås med jämna mellanrum. Vi är bjudna till dom nästa lördag. Vi får väl ta ett beslut hur vi ska göra.

Jag finns på Youtube!

Jag och kören finns på Youtube. Det är inte jag som sjunger solo (om ni nu trodde det, utan jag är en i kören).
Häftigt!!



Hoppas på detta

Nu har jag skickat in en ansökan till ett jobb som jag hoppas att jag kan få eller åtminstone komma till intervju.
Dock är det bara ett vikariat och jag har sagt till mig själv att bara söka fast anställningar men nu börjar jag bli trött på mitt nuvarande jobb så...
Det här jobbet ligger dessutom i samma stad som jag bor i och det är jag inte bortskämd med.

söndag 26 september 2010

Har han glömt?

Tack för alla grattishälsningar.

Flera kompisar har ringt och till och med en kompis som jag inte pratat med sedan tidigt i somras ringde precis. Kul att hon kom ihåg min födelsedag!

En som dock inte har ringt är pappa. Dock är jag inte förvånad. Han brukar ha svårt att komma ihåg födelsedagar. När mamma levde var det ju hon som hade koll på när alla födelsedagar var. Jaja, jag får ringa honom i veckan och bjuda honom på kalaset på lördag åtminstone.

Fått en award

Jag har fått denna award av Tea och När ett plus ett blir tre.

Kul att få och att veta att människor i bloggvärlden uppskattar det jag skriver.

Så nu ska jag skicka denna award vidare samt berätta sju intressanta saker om mig själv.
Här är reglerna i detalj
  • Som awardvinnare ska du kopiera in awardbilden i din blogg, för att visa att du fått den.
  • Tacka och länka till den du fick awarden av.
  • När man får den ska man skriva 7 intressanta saker om sig själv.
  • Ge awarden till 7 andra bloggare. Skriv till dem att de fått en award.

Sju intressanta saker om mig själv. Hjälp vad svårt!
  1. Jag sjunger i en kyrkokör.
  2. Min favoritserie just nu är How i met your mother (nya avsnitt har precis börjat visas i Usa)
  3. Jag är uppvuxen på en bondgård.
  4. Fick en reumatisk sjukdom, Juvenil kronisk artrit, när jag var runt 10 år.
  5. Jag avskyr att cykla.
  6. Jag tycker att det är roligt att fotografera.
  7. Jag har 50 orkideér i min lilla lägenhet.

Följande award skickar jag vidare till: Ledsen i hemlighet, Carro, Lilla jag, En evig längtan , Greengal och Längtan efter ett barn

Hipp hurra till mig

Grattis grattis till mig på födelsedagen!
I morse fick jag frukost på sängen med nybakat bröd som vi förberedde igår.

Här kommer receptet:
½ paket jäst, 25 gram
3 dl nyponsoppa
1 msk olja
1 tsk salt
½ dl vetekli
6 dl vetemjöl
vetekli att strö på bullarna

På kvällen: Smula jästen i en degbunke. Rör ut jästen i den kalla byponsoppan. Tillsätt olja,salt och vetekli. Blanda och arbeta sedan ner vetemjölet tills degen är smidig (jag använde elvisp med degkrokar). Rulla ut degen till en längd och deka den i tolv lika stora delar. Lägg dom med snittytan uppåt på en bakplåtsklädd plåt. Lägg över en bakhandduk och ställ in plåten i kylen över natten.
På morgonen: Ta ut plåten med bullarna och låt de stå i rumstemperatur medan ugnen värms till 250 grader. Pensla bullarna med vatten och strö över lite vetekli. Grädda bullarna mitt i ugnen i  10-15 minuter.

lördag 25 september 2010

Förberedd


Nu är allt förberett så att jag kan få nybakat bröd till min födelsedagsfrukost på sängen i morgon. Nu ska brödet jäsa i kylskåpet över natten.

Bara en kvar att berätta för

Igår kväll fick jag en kommentar på mitt inlägg om att berätta för andra om vår situation.
Kommentaren är skriven av Syster Yster och lyder så här: Du behöver inte bekymra dig, kära lillasyster. Jag har varit uppdaterad de senaste två åren. Det är tur att internet finns... 

Med en gång när jag såg Syster Yster så var jag helt säger på att det var min syster då vi ibland kallar varandra så.
Teknikens under och internet hade alltså gjort att hon hittat mig på ett forum på nätet samt därifrån vidare till min blogg.

Nu är det bara pappa kvar att berätta för...

fredag 24 september 2010

Kunde inte låta bli

Gick förbi HM idag och jag kunde helt enkelt inte låta bli. 
Byxor och body i storlek 50 och ett par strumpor i storlek 10-12.
Jag känner mig bättre till mods idag och hoppas att det kan hålla sig så.
Jag har bestämt mig för att dessa kläder snart kommer att användas!

Huvudvärken...

...kommer smygande nu. Jag har proppat i mig panodil, men känner ingen bättring än.
Får se hur lång jobbdag jag orkar med idag.

torsdag 23 september 2010

Som ett brev på posten

Häromdagen begärde jag ut mina journaler från lite olika kliniker för att kunna ha med oss när vi ska till privatläkaren den 4 oktober. Idag kom journalen från reumatologen. Den var inte så intressant att läsa men där finns i alla fall information om min blodstörning (kardiolipidantikroppar). Fler journaler borde komma, från Rmc, gynakuten samt specialistmödravården.
Dessutom kom idag en kallelse till Rmc. Vi har fått tid för besök där den 6 oktober. Alltså två dagar efter att vi ska till våra "nya" läkare. Vet inte om Rmc-besöket kommer att ge något, men vi har ju båda frikort så vi kan väl åka dit för att höra vad de har att säga om våra två misslyckade försök.

Ikväll mår jag något bättre. Det går verkligen upp och ner hur jag mår.
Tack Mia för vårt telefonsamtalet!
Tack alla ni som kommenterat mitt inlägg om att berätta för familjen. Jag har funderat och det jag vet är att jag inte kommer ta det via mejl utan antingen via telefon eller någon gång när jag träffar dom personligen.

Tårar

Hur mycket tårar finns det egentligen i min kropp? Tycker att de borde vara slut vid det här laget.

onsdag 22 september 2010

Att berätta för andra

Alldeles för många kollegor vet om våra problem på mitt jobb. Det kände jag idag när jag kom tillbaka efter några dagars ledigt och arbetslösa dagar. Det är väl bra att de vet och inte undrar varför jag är borta ibland eller om jag är sur och disträ, men idag hade jag gärna sluppit alla frågor.

Fortfarande vet inte våra föräldrar eller min syster om vår situation. Jag kan inte förstå att det ska vara så jävla svårt att berätta för dom. Vi har väl kommit till den punkten då det känns som det behövs göras.
Mannen har idag ringt och berättat för sin bror och det hade väl gått bra när han väl tog sig i kragen och gjorde det.
Jag kan inte ens förstå hur jag ska påbörja ett samtal med min syster och pappa när jag ska berätta detta. Vi har en relativt nära relation, men det har aldrig varit naturligt att prata om såna saker.

Kan man skicka ett mejl eller ett sms? Naturligtvis inte, men det skulle kännas bäst.
Eller ska jag på mitt födelsedagskalas nästa helg säga "Ni kanske undrar varför ni inte blivit moster och morfar än?"

Usch, vad jobbigt allt är. Att det ska vara så förbannat svårt att berätta för de personer som står mig närmast.

Kraften är borta

På jobbet idag för första gången den här veckan. nu när jag jobar 50% så blir det inte så många dagar på jobbet.

Förstår inte hur jag ska uthärda tre timmar till här. Är helt tomt och utmattad. Det enda jag orkar göra är att sitta och stirra rakt ut genom fönstret.

I morse när jag kom till jobbet var det ju naturligtvis tusen frågor från de kollegor som vet om att jag håller på med ivf. Det var bara att hålla god min, medan man egentligen bara vill åka hem och dra täcket över huvudet.

Blä, hur kunde det bli så här?

tisdag 21 september 2010

Telefonjour

Idag har jag ringt till Carlanderska i Göteborg, Ivf-kliniken i Falun och Carl von Linné-kliniken i Uppsala. Jag har velat hört litegrann hur deras behandlingar är och hur de ställer sig till blodförtunnade mediciner. Alla har varit trevliga som jag pratat med, men min magkänsla säger att jag fick bäst kontakt med Ivf-kliniken och Carlanderska.

Har idag även ringt Karolina-kliniken som då kommer vara den läkare som gör ultraljuden under själva behadling, medan man bara åker till någon av ovanstående kliniker för äggplock och äggåterförande.
Sjuksköterska som jag pratade med sade "Nu har vi ju tyvärr inget tid den här veckan och nära vecka är läkaren ledig, men den 4 oktober har hon tid". Det var verkligen skillnad mot när jag pratade med Rmc igår.
Så om knappt två veckor så är vi inne i den här cirkusen igen. Då ska vi tillsammans med läkaren gå igenom mina förutsättningar samt välja vilken klinik som vi ska anlita.

måndag 20 september 2010

Sätta pris på ett barn

Helt plötsligt har barngörandet börjat handla om pengar. Bebisar brukar ju inte börja kosta pengar förrän de är födda, men det är för dom lyckligt lottade som aldrig behöver fungera på ivf, ruvning och hormoner.

Men för oss som får kämpa kommer man till en punkt där de landstingsfinansierade försöken är förbrukade, för oss två. I andra delar av landet får man bara ett försök, medan bor man på "rätt" ställe får man tre försök bekostade av landstinget.
Då blir det helt plötsligt business av det hela. Vilken klinik är billigast? Vilken klinik har bäst bemötande? Vilken klinik passar våra förutsättningar bäst?
Det känns nästan som att man helt plötsligt jämför vilken affär som är bäst. Ica eller Konsum?

Dessutom ska man välja om man vill köpa enpack ivf eller om man vill köpa ett trepack. Ett trepack kostar ungefär lika mycket som om man skulle köpa två enpack. Köp tre betala för två!

Just nu är vi mest inne på att fortsätta på någon av de privata klinikerna och då köpa ett trepack. Skulle vi lyckas bli gravida redan på första försöket så "brinner" de övriga två försöken inne, men vi känner att blir vi väl gravida så struntar vi helt och håller i de förlorade pengarna. Det viktigaste är barnet!

De tre klinikerna som vi funderar på ligger i städer som ligger ungefär 35 mil härifrån, vilket naturligtvis blir lite besvärligt, men det är ju aldrig fel att bo på hotell.

Ska i morgon ringa till klinikerna för att få lite information om deras verksamhet samt vad de tror om våra förutsättningar att lyckas.

Bättre privat?

Ringde idag till Rmc för att rapportera mitt minus. Sköterskan lät uppriktigt ledsen när jag meddelade att det inget fungerat den här gången heller.

Nu när våra gratisförsök är slut så erbjöds vi antingen ett besök hos vår läkare eller en telefontid med läkaren för att gå igenom våra behandlingar. Både mannen och jag tyckte att det kändes bäst att träffa läkaren personligen. Sköterskan sa då att vi blir uppsatta på väntelistan för ett besök. Jag frågar ju naturligtvis när det kan bli aktuellt med ett besök. Svaret jag får är "Det borde ju kunna bli under hösten i alla fall, inte tidigare än om en månad".
VAA? Ska vi vänta på att få en återkoppling i flera månader??
Frågade då om det skulle gå fortare med "bara" ett telefonsamtal och det skulle det ju göra, men inte heller det kunde hon säga exakt när det kunde bli.

Både mannen och jag känner att vi inte kan sitta och vänta på att landstingets läkare ska ha tid att bry sig om oss, så i morgon ska jag ringa de tre privata kliniker som vi kan få hjälp av. Jag hoppas verkligen att jag få kontakt med dom fortare än vad jag får med min landstingsläkare.

söndag 19 september 2010

Fyra alternativ

Jag tror att det här misslyckade försöket har tagit hårt på oss båda två beror på att nu måste vi fundera på hur vi ska gå vidare. Efter förra behandlingen så var det "bara" att fortsätta med det andra försöket.

Nu när de två kostnadsfria försöken är förverkade och inga ägg finns i frysen uppstår helt plötsligt "Hur ska vi gå vidare nu?"

Efter att vi röstat idag så gick vi en långpromenad och då inser vi att det finns fyra alternativ:
1. Att fortsätta på Rmc. Varje försök kostar där 25 800 kronor. Fördelen med att fortsätta där är att läkarna känner till mig och mina problem. Nackdelen är att det är att vi på två försök aldrig fått några ägg till frysen.
2. Att gå vidare till någon privat klinik. Antingen Carlanderska i Göteborg, Carl von Linné i Uppsala eller Ivf-kliniken i Falun. På dessa kliniken kan man köpa tre-pack ivf-behandlingar till ett pris av ca 40 000 kronor. Fördelen med detta kan vara att privata kliniken ibland ligger i framkant när det gäller att prova nya saker när det gäller ivf. Nackdelen blir långa resor vid äggplock. Ultraljuden kan göra hos en läkare i grannstaden.
3. Adoption. Ingen av oss känner oss riktigt redo för det än, men man kan ju trots det börja att läsa på lite om det. Den stora nackdelen här är ju att det tar såååå lång tid och att det kostar väldigt mycket pengar. Fördelen är ju att man vet garanterat att man får ett barn.
4. Att acceptera situationen som den är och gå vidare som barnlösa. Där är vi inte heller än. Långt ifrån. Så detta alternativ är knappt ett alternativ.

Som läget ser ut nu så ligger valet mellan alternativ ett och två. I morgon ska jag ringa Rmc och rapportera mitt minus. Jag får e vad jag får ut att det samtalet.

Är det någon av er som läser min blogg som har erfarenhet av de tre privata klinikerna som kan delge era erfarenheter? Jag behöver ha en klinik som är positiv till användning av blodförtunnande medicin (Innohep och Trombyl) under behandlingen.

lördag 18 september 2010

Börjar krypa uppåt igen

Först av allt vill jag tacka för alla snälla, omtänksamma och stöttande kommentarer som jag fick igår efter vårt minus. Det värmer att veta att kända och helt okända människor bryr sig om lilla mig och min mans kamp till ett plus.

Igår var verkligen en gråtardag. Vet inte hur många gånger som jag bröt ihop då tårarna bara rann utan att kunna få stopp på dom.

Mensen kom med besked under gårdagen så nu finns det inga tvivel om att trollen trots allt skulle vara kvar.

Den här gången har minuset slagit hårdare tycker jag. För det första hade jag ett större hopp om att det skulle lyckas på andra ivf-behandlingen och att vi dessutom fick tillbaka ett toppkvalitetsägg gjorde ju inte förhoppningarna mindre.

För det andra tyckte jag att jag kände mig gravid. Har i och för sig inte varit det någon gång, men jag var grymt trött, illamående ibland, humöret kunde pendla upp och ner samt känningar i nedre delen av magen. Alla dessa symtom var ju nu tydligen biverkningar från progesteronet som jag tagit.

Idag blir det snart en tur till Ikea för att tanka på annat. Vädret är ju dessutom ett perfekt Ikea-väder. Ska passa på att köpa lite så kallat lulllull till lägenhetsvisningen.

Man måste hamna på botten för att sedan sakta men säkert krypa uppåt igen.

fredag 17 september 2010

Ruvardag 13 - Blod och MINUS

Då var den här ivf-resan slut.
Beslutade sent igårkväll att testa i morse, då det återigen började komma blod.
Testet i morse visade ingen tillstymmelse till graviditet så nu är vi så långt nere på botten som man kan vara.

torsdag 16 september 2010

Det kryper närmare

Nu är det bara en dag och två nätter kvar.

Blodet har hållit sig borta hela dagen även om jag flera gånger haft känslan av blodet strömmat längs benen...

Idag på jobbet och även när jag kom hem har jag varit helt sjukt trött. Gravsymtom eller inte? Det är frågan.

Ruvardag 12 - 2 dagar kvar

Nu är det verligen inte långt kvar till test.
Varje gång jag gå på toaletten är en pina då jag är skitnervös över att blodet ska ha kommit tillbaka, men än så länge håller det sig borta.

Hela morgonen har jag haft känningar på höger sida av magen. Det känns inte som mensvärk utan som nåt slags molande. Jag hoppas naturligtvis att det är trollen som gottar till det lite extra där inne.

Ruvartiden börjar gå mot sitt slut och så även användandet av progesteron - vagiatorerna som ska tas tre gånger per dag. I morse ringde klocka 05.20 för att jag då ska kunna gå upp och ta den och sedan gå och lägga mig en timme igen. Man ska nämligen ligga i minst 30 minuter efter att man tagit den. Tanken var att jag skulle kunna somna om, men så fort jag har vaknat börjar hjärna jobba med alla tankar. Dessutom är jag sjukt trött på kladdet som blir efter dom. Har nu använt trosskydd i två veckor och trots det blir det fettfläckar i trosorna.
Ska bli en fröjd att slippa dom! Men kan de hjälpa trollet ta lättare etablera sig i min livmoder så är det ju naturligtvis värt allt kladd...

onsdag 15 september 2010

Tv-tips

Dagens Dr Åsa handlade om graviditet. Programmet finns att se här

3-årig bröllopsdag



Idag är det 3 år sedan jag och M blev man och fru.
Idag blir det inget firande då mannen jobbar. Vi tar det i morgonkväll istället med tårta och att vi ser på vår film från bröllopet.
Den bästa presenten som jag skulle kunna få i 3årig bröllopspresent skulle vara ett plus på stickan på lördag. Undrar om det går att fixa?


I alla fall har det inte kommit något mer röd- eller brunfärgat på pappret sedan i morse så nu kanske jag vågar slappna av lite igen. Jag hade ju en så bra känsla för några dagar sedan som jag nu försöker att hitta igen.
Nu är det bara två hela dagar samt tre nätter kvar...




























Ruvardag 11- 3dagar kvar

Tack för alla kommentarer på mina tidigare inlägg om mitt blod.
Trots att jag mycket väl vet att man kan få blödningar av olika mängd så tappar jag helt hoppet när jag ser det på pappret. I och för sig vet jag inte om man ens kan kalla den mängden jag har haft på pappret för blödning eller ens blod. Man är ju expert på att överanalysera och att studera toapappret i detalj...
Efter klockan 14 i gåreftermiddags kom det inget mer på pappret och jag kunde koppla av lite. En gång i morse var det lite, lite på pappret, men de övriga gångerna jag varit på toaletten idag har det inte varit någonting.

Idag är jag på plats på jobbet igen för första gången sedan äggplock och eftersom de närmaste kollegorna vet om vårt ivf blev det ju tusen frågor på morgonen. Frågor som jag kände att jag inte orkade mer.

Just nu känner jag mig väldigt trött både kroppsligt och psykiskt.
Det blir en lugn dag på kontoret idag.

tisdag 14 september 2010

Fortsatt oro

Ligger ni i soffan och låter dagens andra progesteron verka. Om de nu gör någon effekt.

Jag har väl idag varit på toaletten 30 gånger för att studera hur pappret ser ut efter att jag har torkat mig. Fortfarande är det lite blodliknande som kommer, men det är ju inte mycket. I morse var det mer åt bruna hållet och nu är det mer rosafärgat.

Det känns som jag helt tappat hoppet om en bäbis då det vid förra ivf:en även började så här, fast då på ruvardag 12.

Men jag gör att för att hålla modet uppe, men det är som sagt inte lätt.

Jag hatar den här ivf-bergochdalbanan! Varför ska det vara så jävla svårt??

Ruvardag 10 - Är hoppet ute nu?

Vid morgonens första toalettbesök fick jag små,små bruna flytningar på pappret. Hoppet dog med en gång.
Jag har nu under morgonen sökt på nätet för att få tillbaka lite hopp. Jag vet att man kan ha lite blödningar trots att man är gravid, men så fort man ser det på pappret så rasar man ner i en djup avgrund.
Har sedan varit på toaletten två gånger till (man blir verkligen storkonsument på toalettpapper) och nu sista gången så var det inget på pappret.

Jag som har haft en så bra känsla de senaste två dagarna. Jag ville hålla kvar i den, men idag känns det svårt att göra det.

Vad tror ni? Är hoppet ute?

måndag 13 september 2010

Firar läderbröllop


På onsdag firar vi läderbröllop, alltså treårig bröllopsdag. På onsdag kommer vi dock inte kunna fira något då vi jobbar båda två.
Därför blir det lite firande på torsdagskväll. För tredje året i rad kommer vi att äta en minikopia av vår bröllopstårta. Fyllningen är päronmousse med mandelbiskvibotten. Bilden här bredvid är sedan förra året och naturligtvis kommer då den fina tårtdekorationen fram också.



Bilden till höger visar hur tårtan såg ut på vår bröllopsdag den 15 september 2007. Mums, det ska bli så gott!! Vi har gjort detta till vår lilla bröllopsdagstradition.

Vad hitta på?

I morgon är vi lediga både mannen och jag och vi funderar på vad vi ska hitta på för att skingra tankarna lite. Vädret ska tydligen inte var det bästa så Ikea har vi funderat på, men samtidigt så har vi inget direkt som vi behöver ha. Att åka nästa 10 mil tur och retur och komma hem med en påse värmeljus och en bunt servetter känns lite onödigt.

Vi gillar annars att ta med oss vår bärbara grill och åka iväg i naturen, men troligen är det regn i morgon och då är ju inte det så trevligt.

Har ni några förslag på aktiviteter så vi slipper tänka på ruvning i morgon?

Ruvardag 9

När mannen gick till jobbet för en stund sedan sa han "Känn inte efter för mycket nu".
Jag försöker att låta bli men kroppen kan man liksom inte koppla bort. Jag känner fortfarande lite molande värk i ryggen, brösten är ömma och jag är trött.
Det värsta är att detta kan ju vara symtom på både mens, graviditet och inte minst biverkningar från progesteronet.

På olika bloggar och forum börjar plusen trilla in. Hoppas innerligt att jag får vara med i den plusfesten.

söndag 12 september 2010

En bra känsla

Ikväll har jag en känsla av att vi kommer att lyckas den här gången.

Dock kan den känsla försvinna fort, men jag försöker hålla den kvar så länge som möjligt.

Ruvardag 8

Jag har idag länge funderat på att uppdatera bloggen, men jag har inte haft varken ork eller lust. Men här kommer i alla fall ett litet livstecken.

Är som sagt dödligt trött idag, men trots det kan jag inte sova. Märkligt, jag som alltid brukar kunna sova.

Mannen och jag var ute på en promenad på förmiddagen och när vi hade kommit halvvägs och hade så långt som möjligt hem fick jag ont i magen långt ner på höger sida. Fortsatte gå ett tag men fick sedan sitta på den första bänk som jag hittade. Jag fick sitta där kanske i tio minuter innan vi kunde fortsätta hemåt. Nu är den värken borta men istället har jag lite känningar i ryggen istället...

Pust, man blir totalt knäpp av att ruva.

Mannen jobbar så jag försöker att sysselsätta mig bäst jag kan, vilket inte går något vidare...

lördag 11 september 2010

Ruvardag 7 - Halvtid

Idag är det ruvardag 7 och 7 dagar kvar. Ett lite milstolpe är passerad! Här efter så har jag ruvat fler dagar än vad det är tid kvar till testdag.

Jag har inga speciella känningar så detta kan gå hur som helst.

fredag 10 september 2010

Utmattad

Jag känner psykiskt utmattad ikväll.

Ruvardag 6

I morgon är det bara en vecka kvar tills jag får testa. Testa positivt naturligtvis.
Jag försöker att ha den positiva synen på det hela, men gud vad svårt det är. Ena stunden sitter jag och tänker på när vi ska åka till Gekås i Ullared och köpa bebissaker och andra stunden sitter jag och titta på olika privata klinikers hemsidor.

Att vara ruvare är mer påfrestande än hela den övriga behandlingen. När vi försökte på "normalt" sätt var väntan mellan ägglossning och BIM (beräknad icke mens) också jobbig, men då visste jag inte om jag hade haft ägglossning, hade vi sexat rätt dagar, skulle äggen bli befruktat med mera. Vid en Ivf är de flesta av dessa faktorer redan ordnade. Nu ska det "bara" fastna, vilket jag hoppas att det redan har gjort.

torsdag 9 september 2010

Dags att boka julen

Nu är det dags att förboka Blossas årgångsglögg. I år har den smak av saffran. Det låter riktigt gott, men jag hoppas att jag inte får dricka den.

Ruvardag 5

Tiden tickar på och idag är det ruvardag 5. Alltså nio dagar kvar till testdag.
Jag har fortfarande inga känningar förutom ömma bröst men det har jag haft sedan några dagar före äggplock så det behöver inte betyda någonting.

Fick rejäl mensvärk igår kväll så jag fick ta panodil. Kan det varit Trollet som använde sin stora borr för att sedan limma sig fast med karlssons klister? Jag hoppas på det. Vet inte riktigt när ägget normalt sätt fäster vid en ivf? Någon som vet?

Föe att tänka på annat en stund idag har jag kontaktat 11 arbetsgivare via mejl och visat mitt intresse för att arbeta hos dom. Min nuvarande tjänst blev nerdragen till 50% för en månad sedan så målet är att hitta ett nytt jobb vilket inte är helt enkelt i min bransch. Men nu har jag i alla fall visat att jag finns och det är ju alltid ett steg framåt.

onsdag 8 september 2010

En stabilare relation efter ivf

En studie gjord på Universitetssjukhuset i Linköping visar att par som genomgått ivf-behandling har en stabilare relation än vad par har som blivit spontant gravida. Forskaren tror att det beror på ivf-paren är äldre och hade hunnit får en stabil relation redan innan ivf blir aktuellt. Dessutom får de spontant gravida ofta ett barn till efter ett par år som kan tära på relationen.

Ruvardag 4

Ruvardag 4 idag och 10 dagar kvar till testdag. Det känns verkligen som en evighet.
Min värk i magen och ryggen har blivit bättre men jag tror att jag är hemma från jobbet i morgon också och mjukstartar sedan på fredag.

Dagarna till testdag går långsamt och jag börjar lite smått leta symtom. Ägget borde fästa någon gång de närmaste dagarna.
Jag försöker hålla en positivt målbild men det är svårt ibland och då kommer den mörka och svarta bilden om ett stor minus och sedan alla funderingar hur man efter ska gå vidare efter det. Vi har ju nu avverkat våra två landstingsförsök och måste nästa gång betala. Ska man då fortsätta på Rmc eller ska man kontakta någon privat mottagning i till exempel i Uppsala, Falun eller Göteborg.

Jag hoppas verkligen att jag slipper fundera på det och att den 18 september blir en väldigt bra dag.

Mycket tv blir det

Dessa dagar efter äggplocket har det blivit mycket tv-tittande. Jag planerar till och med vilken tid jag ska ta progesteronet till vilket tv-program det är på tv. Jag brukar ta den runt den här tiden och sedan ligger jag i soffan ca en timme. Idag såg jag att Joey börjar 14.35 så då blir det perfekt.

Har även laddat hem Solsidan då jag inte såg det när det gick på tv. Såg några avsnitt tidigare idag och det är roligt samtidigt som man ibland behöver ta fram "skämskudden".

Den här scenen är så rolig. Tycker jag i alla fall.

Inget jobb idag

Jag stannar hemma från jobbet idag och vilar min kropp. Vet inte hur det blir i morgon. Jag får väl testa att gå en lite promenad för att se hur jag känner mig.

Nu är det i alla fall dags för frukost.

tisdag 7 september 2010

Ruvardag 3

Läget är väl ungefär som igår. Jag får ont och måste ta värktablett när jag rört mig för mycket.

I morgon är det egentligen första jobbdagen efter äggplocket, men är fundersam hur jag ska göra.
Jag har ett ganska rörligt jobb även om jag kan variera arbetet med att sitta vid datorn. Dock ska jag ju ta mig till jobbet också vilket innebär 10 minuters promenad till bussen och sedan 10 minuters promenad från bussen till jobbet. Risken finns att jag redan har ont är jag kommer till jobbet och ska jobba i åtta timmar.

Kanske är det bättre att jag är hemma och tar det lugnt så att trollet där inne också får det lite lugnt.

måndag 6 september 2010

Ruvardag 2

Ruvardag 2 idag och tiden verkligen kryper fram. Det känns som man väntat i ett halvår redan men så har det bara gått två fjuttiga dagar.
Jag kommer ju hinna bli ett totalt psykfall innan den 18 september kommer.

Jag har fortfarande ont i magen och ryggen så panodil är just nu min livlina. Kanske inte så konstigt att man har ont efter att läkaren har grävt runt där nere med ultraljudsstav och kanyler... Försöker att vila så mycket som möjligt men ikväll var jag i alla fall iväg på körövning och kunde under en och en halv timme tänka på noter, takt och klang istället för hormoner, embryon och ruvning.

En milstolpe passerad

Har nu kommit förbi en milstolpe i mitt ruvande. Under förra ruvarperioden uppstod blödningen vid den här tiden på just ruvardag 2. Än så länge har ingen blödning uppstått och jag tror inte att det kommer att ske då läkarna den här gången har haft extra uppsikt över mig.

söndag 5 september 2010

Ruvardag 1

Idag är det ruvardag 1 och jag har fortfarande ont i magen och ryggen efter äggplocket. Värst är det på morgonen då jag med en gång måste trycka in mig panodil för att klara mig.

För att tänka på annat idag har vi varit en sväng på "öppen gård" på en strutsfarm i närheten. vi kollade runt på stora och små strutar. Sedan fanns det mat att köpa så nu har jag även ätit strutskött.
Fick lära mig att strutsar ruvar sina ägg i 42 dagar. Jag behöver ju i alla fall bara ruva i 14.

Försöker att hålla hoppet uppe, men är det är inte alltid helt enkelt. I min kropp är det så många faktorer som kan påverka en graviditet negativt. Att jag har en reumatisk sjukdom med tillhörande blodstörning gör att kroppen jobbar ännu mer för att stöta bort det lilla, för kroppen, okända troll. Än är det för tidigt att känna några symtom och det är ju faktiskt skönt.

Hur tänker andra ivf:are

När vi kom till väntrummet på Rmc igår satt det redan två par där redan. Samma par som gjorde äggplock samtidigt med oss i torsdags.
Men det jag reagerade på var att det ena paret hade med sig TRE barn i åldrarna 3-10 år.
Jag kan då inte låta bli att fundera varför man utsätter sin kropp och själ för ett ivf-försök när man redan har tre, till synes, helt underbara barn.

Men, men det är min uppfattning. Jag skulle vara mer än nöjd om jag fick ETT litet barn att ta hand om.

lördag 4 september 2010

Status: Ruvare

Klockan kvart över elva i förmiddags fick jag tillbaka ett fyrcelligt embryo av toppkvalitet. De övriga sex äggen hade antingen inte befruktats alls eller var av för dålig kvalitet för att klara en nedfrysning.

Så nu gäller det! Detta måste bara lyckas nu.
Testdag är den 18 september, två LÅNGA veckor dit. Accepterar inget annat än ett plus då.

Dagen ET

Idag är det dagen ET som i Embryo Transfer.
Om en stund åker vi för att få tillbaka ett litet troll. Vi kommer också få veta om det finns några fina troll att frysa, vilket jag hoppas på.

Om några timmar är jag återigen en ruvare.

fredag 3 september 2010

Inget telefonsamtal

Telefonen höll sig tyst så därmed åker vi till Rmc i morgon igen!

Det kan gå

Klockan är nu två och Rmc har inte ringt så förhoppningsvis finns det minst en litet troll som väntar på oss. Tänk om vi till och med har något troll som går att frysa!
Telefonen ringde dock förut och hjärtat slog några extraslag innan jag insåg att det var arbetsförmedlingen som ringde.

Har nu också börjat med Progesteron (vagiatorier) igen och ligger nu och låter kroppen absorbera den så mycket som möjligt.

torsdag 2 september 2010

Äggplock avklarat

Då var äggplocket avklarat och sju ägg blev det från 13 äggblåsor.

Vi kände som som veteraner när vi kom till Rmc i morse. Vi visste precis hur rutinerna var och hur allt skulle gå till.
Sköterskan och läkaren som var ansvariga för äggplocket idag var väl medvetna om min historia från förra gången så det kändes riktigt bra.

Klockan nio var det dags att hoppa upp i gynstolen igen och min puls och blodtryck var då mycket högre än normalt. Efter lite morfin kunde jag koppla av lite, men att få en kanyl stucken genom slidväggen kommer alltid att vara smärtsamt...
Efter att alla 13 äggblåsor var punkterade så kollade läkaren en extra gång så att ingen blödning uppstått och det hade det inte. En extra säkerhetsåtgärd för vår skull vilket kändes skönt.

Sedan fick jag vila en stund innan jag äntligen fick äta lite.

Just nu har jag ont i magen och nedre delen av ryggen så idag blir det sängläge med datorn på magen.

Frukostdags!



onsdag 1 september 2010

Stor dag i morgon

Nu är det dags att avsluta dagen och hoppas att jag kan få några timmars sömn i natt.
06.40 i morgonbitti åker vi till Rmc för äggplock.

Hålla alla tummar som finns.

Jag hade fel

Igår skrev jag att jag tog den sista sprutan, men idag har jag faktiskt tagit två sprutor.
I morse började jag med Humira, medicin i sprutform som jag tar varannan onsdag för min reumatiska sjukdom. Nu ikväll var det också dags för Innohep och den hoppas jag att jag får fortsätta att ta i 9 månader till!

Tacksam

Jag har skrivit det förut men jag skriver det igen.
Jag är så tacksam för alla som läser min blogg och skriver peppande kommentarer och hejarrop. Det betyder så mycket!!

Stor kram till er alla!