Idag är det ruvardag 1 och jag har fortfarande ont i magen och ryggen efter äggplocket. Värst är det på morgonen då jag med en gång måste trycka in mig panodil för att klara mig.För att tänka på annat idag har vi varit en sväng på "öppen gård" på en strutsfarm i närheten. vi kollade runt på stora och små strutar. Sedan fanns det mat att köpa så nu har jag även ätit strutskött.
Fick lära mig att strutsar ruvar sina ägg i 42 dagar. Jag behöver ju i alla fall bara ruva i 14.
Försöker att hålla hoppet uppe, men är det är inte alltid helt enkelt. I min kropp är det så många faktorer som kan påverka en graviditet negativt. Att jag har en reumatisk sjukdom med tillhörande blodstörning gör att kroppen jobbar ännu mer för att stöta bort det lilla, för kroppen, okända troll. Än är det för tidigt att känna några symtom och det är ju faktiskt skönt.
Så många gånger har människor fått dåliga nyheter om saker om "aldrig" kommer hända, saker som man så längtar efter. Vad vi människor tror att vi vet är inte alltid vad som händer. Du vet att det finns många hinder mellan dig och en graviditet, men vad vi också vet är att mirakel händer. Ett litet barn är ett mirakel och jag tror verkligen att det kommer hända dig. Vissa människor är födda till att bli föräldrar men somliga av dem får resa på en längre väg för att nå detta mål. Förstår att det måste vara svårt och kännas hopplöst många gånger, men ge inte upp. Tänk positivt, visualisera din graviditet/gravida kropp och ert barn. Det kommer hända er! Ta nu väl hand om dig och njut av att vara ruvare i två veckor, efter det ber vi en bön för att ni får ett stort plus :)
SvaraRaderaKram Rebecca
Rebecca: Återigen: Tack för dina ord!!
SvaraRadera