Om jag tycker att 2011 har varit ett skitår när det gäller de händelse som vi varit med om så är
det helt annorlunda om man tittar hur hur min blogg har använts.
Under året, fram tills nu, har jag skrivit 826 inlägg, men det som gör mig glad och förundrad är det stora antalet kommentarer jag fått av er kära läsare. Inte mindre än 4763 kommentarer har ni skrivit till mig. Det är helt otroligt!
Bloggen betyder oerhört mycket för mig. Dels att jag får möjlighet att sätta ord på det som jag går igenom, men era kommentarer betyder minst lika mycket. Det jag inte har några siffror på är hur många tårar som runnit ner för kinderna när jag läst allt ni skrivit. Allra mest rann tårarna i maj, när det visade sig att Dutt inte skulle överleva. De kommentarerna jag fick då var så otroligt fina.
Rekordet på antalet kommentarer på en dag kom den 9 september när jag plussade med Snöis. Den dag kom det nästan 200 stycken!!
Totalt under året har min blogg haft 270 123 besökare. Vilken siffra!! Helt galet!!
Nu står vi inför 2012 och jag kommer fortsätta att skriva och jag hoppas att ni vill fortsätta att följa min blogg. Nästa år måste väl dessa siffror slås!!
Det första målet är att få fler än 200 kommentarer på en och samma dag ochd et måste väl bli när jag blir gravid nästa gång. Hänger ni på?? För bli gravid ska jag bli under 2012 och då vill jag ha MÄNGDER med grattiskommentarer ;-)
Vad ville jag säga med detta inlägg egentligen?
Jo, Jag vill tacka ALLA som läst, kommenterat på bloggen, skickat mejl och skickat gåvor till mig under året. Ni är guld värda. Tänk att helt okända människor kan betyda så mycket!
TACK!!
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Maj 2012
Hade inte Snöis blivit ett missfall skulle nu den graviditeten varit mer än halvvägs, men som läget är nu så sitter jag här så ogravid som man bara kan vara.
Just nu känner jag att jag måste verkligen vara gravid när maj kommer. Maj betyder ettårsdag för Dutt (17 maj) och det som var beräknad förlossning för Snöis (15 maj). Jag måste ha något positivt i maj och inte bara sorg.
Hos vem lägger man in den beställningen? - Ett plus på stickan senast i slutet av april. Nån som vet?
Just nu känner jag att jag måste verkligen vara gravid när maj kommer. Maj betyder ettårsdag för Dutt (17 maj) och det som var beräknad förlossning för Snöis (15 maj). Jag måste ha något positivt i maj och inte bara sorg.
Hos vem lägger man in den beställningen? - Ett plus på stickan senast i slutet av april. Nån som vet?
torsdag 29 december 2011
2011 - Ett jävla skitår eller?
År 2011 går mot sitt slut och tänker jag inte efter så skulle jag säga att 2011 har varit ett jävla skitår. Hur mycket elände ska man hinna med på ett år...
Men...
Tänker jag lite djupare på vad som verkligen hänt det här året så är det trots allt inte bara skit. Jag har för första gången i hela mitt liv blivit gravid. Och två gånger dessutom.
Att jag äntligen lyckats bli gravid kan ju ändå inte vara skit? Allt det som sedan hänt efter att graviditeterna blivit konstaterade - Det är däremot skit!!
Redan den 2 januari satte jag den första Puregonsprutan i magen som sedan blev ett plus den 30 januari. Lyckan var total. Jag hade aldrig sett ett plus på ett graviditetstest tidigare och kunde nu inte tro att det var sant. Oron fanns alltid där, men när jag passerat vecka 12 lugnade jag ner mig. Inget kan väl hända efter vecka 12?? Därför kom allt som en chock på rutinultraljudet den 12 maj då det konstateras att Dutt hade grava hjärnskador.
Den 12 maj startade alltså skitåret!! Ett skitår med en förlossning, en liten Dutt på 19 cm kommer till världen, begravning, asksättning, sorg, kuratorbesök, mera sorg, återhämtning, ilska och hopplöshet.
Sedan tar skitåret en paus. I augusti gör vi ett nytt ivf-försök som den 9 september återigen resulterat i ett plus. För otroligt för att vara sant. Den här lyckan bli väldigt kortvarig. Bara några veckor senare får jag en blödning. Besöker gynakuten som då säger att allt ser normalt ut. En vecka senare är vi hos distansläkaren som inte hittar några hjärtslag och efter ytterligare en vecka blir det konstaterat att det är ett MA.
Skitåret tar ny kraft med skapning, sorg, kuratorbesök, minnen från maj kommer åter, mera sorg, trötthet, oro inför framtiden och hopplöshet.
Hur ska jag sammanfatta detta? Är 2011 är skitår eller inte?
Både ock skulle jag säga. Ingen ska behöva gå igenom två förluster på ett och samma år, men samtidigt är det inte många som lyckas bli gravida två gånger på samma år. Speciellt inte en som jag som har stora problem att bli gravid.
2012 står för dörren och jag hoppas så innerligt att det inte kommer bli ett skitår utan ett bebisår! Inte bara för mig utan för alla er andra som kämpar för en bebis.
Men...
Tänker jag lite djupare på vad som verkligen hänt det här året så är det trots allt inte bara skit. Jag har för första gången i hela mitt liv blivit gravid. Och två gånger dessutom.
Att jag äntligen lyckats bli gravid kan ju ändå inte vara skit? Allt det som sedan hänt efter att graviditeterna blivit konstaterade - Det är däremot skit!!
Redan den 2 januari satte jag den första Puregonsprutan i magen som sedan blev ett plus den 30 januari. Lyckan var total. Jag hade aldrig sett ett plus på ett graviditetstest tidigare och kunde nu inte tro att det var sant. Oron fanns alltid där, men när jag passerat vecka 12 lugnade jag ner mig. Inget kan väl hända efter vecka 12?? Därför kom allt som en chock på rutinultraljudet den 12 maj då det konstateras att Dutt hade grava hjärnskador.
Den 12 maj startade alltså skitåret!! Ett skitår med en förlossning, en liten Dutt på 19 cm kommer till världen, begravning, asksättning, sorg, kuratorbesök, mera sorg, återhämtning, ilska och hopplöshet.
Sedan tar skitåret en paus. I augusti gör vi ett nytt ivf-försök som den 9 september återigen resulterat i ett plus. För otroligt för att vara sant. Den här lyckan bli väldigt kortvarig. Bara några veckor senare får jag en blödning. Besöker gynakuten som då säger att allt ser normalt ut. En vecka senare är vi hos distansläkaren som inte hittar några hjärtslag och efter ytterligare en vecka blir det konstaterat att det är ett MA.
Skitåret tar ny kraft med skapning, sorg, kuratorbesök, minnen från maj kommer åter, mera sorg, trötthet, oro inför framtiden och hopplöshet.
Hur ska jag sammanfatta detta? Är 2011 är skitår eller inte?
Både ock skulle jag säga. Ingen ska behöva gå igenom två förluster på ett och samma år, men samtidigt är det inte många som lyckas bli gravida två gånger på samma år. Speciellt inte en som jag som har stora problem att bli gravid.
2012 står för dörren och jag hoppas så innerligt att det inte kommer bli ett skitår utan ett bebisår! Inte bara för mig utan för alla er andra som kämpar för en bebis.
Så glad!
Efter att Dutt kom och efter missfallet har jag haft jättesvårt att glädjas åt gravidbesked på olika bloggar, men nu är jag så glad.
Idag vaknar jag av beskedet att Tonci äntligen är gravid igen och förra veckan var det FC som visade ett positivt graviditetstest. Har jag lättare att glädjas för deras skull för att deras historia är liknade den som jag gått igeonom? Ja jag tror det. Vi änglaföräldrar får ett särskilt band mellan oss.
Alla goda ting är tre sägs det. Så i januari/februari ansluter jag mig till den gravida änglamammaskaran!!
Stort grattis till er båda!!
Idag vaknar jag av beskedet att Tonci äntligen är gravid igen och förra veckan var det FC som visade ett positivt graviditetstest. Har jag lättare att glädjas för deras skull för att deras historia är liknade den som jag gått igeonom? Ja jag tror det. Vi änglaföräldrar får ett särskilt band mellan oss.
Alla goda ting är tre sägs det. Så i januari/februari ansluter jag mig till den gravida änglamammaskaran!!
Stort grattis till er båda!!
onsdag 28 december 2011
Just nu
lyssnar jag på skivan "Mavericks" med Johnossi. För mig förknippas den skivan med ivf-behandlingar eftersom vi nästan alltid hade den på i bilen när vi åkte till och från ultraljuden under Dutt-behandlingen och Snöisbehandlingen och under resorna till Göteborg för äggplock.
Tänkte att jag skulle peppa mig själv lite genom att lyssna på vår ivf-skiva...
Tänkte att jag skulle peppa mig själv lite genom att lyssna på vår ivf-skiva...
Den här kroppen
Den här månaden har jag testar med ägglossningsstickor för att se om kroppen är med mig. Nu har jag använt upp hela förpackningen med Clearblues test utan utslag. Den här månaden ville kroppen alltså inte ge mig någon ägglossning. Jag är idag på cykeldag 17 så nu får det vara slut på testandet. Jag känner mig i och för sig ganska lugn inför att det inte blev någon ägglossning den här månaden. Värre hade det varit om det hade varit skarpt läge. Alltså att vi skulle haft en återföring planerad vid ägglossningsutslag. Det har vi ju inte nu eftersom kliniken är stängd.
Nu hoppas jag att kroppen fattar att nästa månad vid ungefär den här tiden så är det på allvar. Skarpt läge. Återföring av ett fruset embryo.
GO, kroppen, GO!!
Nu hoppas jag att kroppen fattar att nästa månad vid ungefär den här tiden så är det på allvar. Skarpt läge. Återföring av ett fruset embryo.
GO, kroppen, GO!!
tisdag 27 december 2011
Att låta det komma ut
Under julhelgen (eller helgen som jag valde att kalla den) har allt känts ok. Kanske är det så att jag inte riktigt hunnit känna efter hur jag egentligen har mått. På julafton var det full rulle nästan hela dagen med matlagning, gäster och presentutdelning. På juldagen var fortfarande min syster och sambo kvar då de sov över från julafton. Igår på annandag jul kände jag att jag var enormt trött och att apatin började komma. Ändå var jag tvungen att hålla skenet uppe då¨vi hade planerat att åka till pappa och även besöka mamma på kyrkogården.
I bilen på vägen hem kände jag tårarna bränna innanför ögonlocken och när jag kom hem i min trygga vrå så kom dom. Det kändes som om det var välbehövligt att dom kom. Jag hade nog tryckt bort tårarna hela helgen och när jag sedan slappnade av i soffan igår.
De tankar som var mest jobbiga igår är den ovisshet som man just nu lever i. Kommer jag lyckas bli gravid? Kommer jag i så fall lyckas vara gravid i 40 veckor och få ett levande barn? Tänk om det aldrig fungerar? Hur ska jag kunna leva vidare då?
Oerhört jobbiga tankar, men som kuratorn säger bara är tankar och jag ska tillåta mig att tänka alla tankar som kommer upp för de är just bra tankar och inte verklighet.
Idag känns det bättre igen så det känns skönt att jag tillät mig att igår släppa på trycket och tänka och sätta ord på dessa tankar. Gör man inte det så känns det till slut som att man sprängs...
På tal om kuratorn ringde hon idag. Den förra tiden vi hade hos henne blev ju inställd på grund av att hon var sjuk, men nu har vi en ny tid hos henne nästa onsdag! Det ska bli skönt att gå dit då eftersom det nu är ganska länge sedan vi var hos henne sist.
I bilen på vägen hem kände jag tårarna bränna innanför ögonlocken och när jag kom hem i min trygga vrå så kom dom. Det kändes som om det var välbehövligt att dom kom. Jag hade nog tryckt bort tårarna hela helgen och när jag sedan slappnade av i soffan igår.
De tankar som var mest jobbiga igår är den ovisshet som man just nu lever i. Kommer jag lyckas bli gravid? Kommer jag i så fall lyckas vara gravid i 40 veckor och få ett levande barn? Tänk om det aldrig fungerar? Hur ska jag kunna leva vidare då?
Oerhört jobbiga tankar, men som kuratorn säger bara är tankar och jag ska tillåta mig att tänka alla tankar som kommer upp för de är just bra tankar och inte verklighet.
Idag känns det bättre igen så det känns skönt att jag tillät mig att igår släppa på trycket och tänka och sätta ord på dessa tankar. Gör man inte det så känns det till slut som att man sprängs...
På tal om kuratorn ringde hon idag. Den förra tiden vi hade hos henne blev ju inställd på grund av att hon var sjuk, men nu har vi en ny tid hos henne nästa onsdag! Det ska bli skönt att gå dit då eftersom det nu är ganska länge sedan vi var hos henne sist.
måndag 26 december 2011
Bortglömd
Sedan i maj har lilla mamma blivit bortglömd känns det som. Alla mina tankar har varit hos Dutt, men idag har vi varit hos mamma och önskat henne god jul och gott nytt år.
Jag hoppas att hon har det bra tillsammans med Dutt och Snöis där de nu är.
Den där tron...
Idag känns det som en jobbig dag. Den enda tanke jag har i huvudet är att vi aldrig kommer att lyckas få ett levande barn.
Den senaste veckan har jag varit ganska hoppfull och trott på att det ska komma en mirakel ganska snart, men idag är den känslan som bortblåst...
Jag hoppas att den hoppfulla känslan snart hittar tillbaka.
söndag 25 december 2011
Det gick bättre än väntat
Julafton är över för den här gången.
Länge har jag fasa inför den här dagen, men så här i efterhand kan jag säga att det kändes bättre än väntat. Kanske just för att jag hade befarat att det skulle bli jobbigt...
Förmiddagen började med att vi besökte Dutt och så det var i allhelgonahelgen tyckte jag att det var för mycket folk där för att jag skulle trivas. Vi drack i alla fall vår värmda glögg vi hade med oss och lade ner det rosarrangemang som jag gjort.
Strax efter lunch kom min syster och sambo och timmarna senare dök även pappa med särbo och sävrmor och svärfar upp. Då blir det lite fika och Kalle Anka och efter det blev det lite matlagning.
I slut kom även tomten med lite paket.
Några gånger under dagen tänkte jag på hur det hade varit om Dutt hade funnits hos oss. Då hade nog dagen sätt helt annorlunda ut. Han hade säkerligen gillar att gå från famn till famn, men samtidigt att jag behövt att tänka mer på honom än om köttbullarna var ordentligt varma.
Jag vågar inte tänka färdigt tanken att detta var den sista julen utan barn, men jag vill så gärna att den tanken är sann.
Jag önskar så att vi nästa jul är tre stycken så går till kyrkogården och hälsa på vår pojke och storebror. Det måste kunna bli så. DET MÅSTE!
Länge har jag fasa inför den här dagen, men så här i efterhand kan jag säga att det kändes bättre än väntat. Kanske just för att jag hade befarat att det skulle bli jobbigt...
Förmiddagen började med att vi besökte Dutt och så det var i allhelgonahelgen tyckte jag att det var för mycket folk där för att jag skulle trivas. Vi drack i alla fall vår värmda glögg vi hade med oss och lade ner det rosarrangemang som jag gjort.
Strax efter lunch kom min syster och sambo och timmarna senare dök även pappa med särbo och sävrmor och svärfar upp. Då blir det lite fika och Kalle Anka och efter det blev det lite matlagning.
I slut kom även tomten med lite paket.
Några gånger under dagen tänkte jag på hur det hade varit om Dutt hade funnits hos oss. Då hade nog dagen sätt helt annorlunda ut. Han hade säkerligen gillar att gå från famn till famn, men samtidigt att jag behövt att tänka mer på honom än om köttbullarna var ordentligt varma.
Jag vågar inte tänka färdigt tanken att detta var den sista julen utan barn, men jag vill så gärna att den tanken är sann.
Jag önskar så att vi nästa jul är tre stycken så går till kyrkogården och hälsa på vår pojke och storebror. Det måste kunna bli så. DET MÅSTE!
lördag 24 december 2011
Ljus för våra änglar
Därför brinner dessa ljus idag. Till minne av våra efterlängtade barn som inte fick stanna hos oss.
All kärlek till er.
God jul Dutt!
V Istället har vi nu varit hos dig på kyrkogården där du fått en fint arrangemang som din mamma gjort till dig. Ett ljus brinner också där för dig.
Jag hoppas att du får en fin jul med alla dina änglakompisar och din mormor.
Vi kommer tänka på dig idag.
Puss och kram på dig Pojken.
God jul!
När jag inte har Dutt att klä i tomtedräkt, så får jag spöka ut Baltazar med tomteluvadiadem istället.
Nu är det dags att värma glöggen, hälla den i termos och gå till Dutt.
fredag 23 december 2011
Redo för helgen?
Nu kan väl julen komma. Skinkan är griljerad, vörtbrödet står i ugnen, julmusik på spotify och julklapparna är inslagna.
Den enda som saknas i allt detta är Dutt. Jag har försökt att inte tänka så mycket på att det är julafton i morgon utan att det mest är en lördag då vi bjudit hem lite släktingar. Skulle jag tänka allt för mycket på att Dutt saknas här hos oss vid den största högtiden på året så skulle det bli för jobbigt. Jag får ta det senare.
Detta MÅSTE vara sista julen utan levande barn! Så är det bara!
Den enda som saknas i allt detta är Dutt. Jag har försökt att inte tänka så mycket på att det är julafton i morgon utan att det mest är en lördag då vi bjudit hem lite släktingar. Skulle jag tänka allt för mycket på att Dutt saknas här hos oss vid den största högtiden på året så skulle det bli för jobbigt. Jag får ta det senare.
Detta MÅSTE vara sista julen utan levande barn! Så är det bara!
torsdag 22 december 2011
Det måste gå
När jag idag var hos Dutt hade jag ett mantra i huvudet där jag stod i mörkret och tittade på hans namn på plaketten. "Det måste gå". Dessa tre ord upprepade jag tyst för mig själv hela tiden jag var hos honom.
Det måste gå!
Det här med julen
Anne skriver på sin blogg om att avdrama julen. Jag tyckte det var väldigt bra skrivet. Julen är väl den högtid på året som är mest hysterisk. Den måste bara bli perfekt. Allt ska vara städat och rent. Alla ska vara glada och trevliga. Maten ska finnas i mängder och vara god. Barnen (för barn ska det vara på julen) ska vara glada och snälla.
Mannen och jag pratade om detta i veckan om att nu inför den kommande helgen tänka på att det är som vilken vanlig helg som helst. Saknaden och smärtan över att Dutt inte finns med oss är ju lika stor oavsett vilket datum almanackan visar.
Nu när alla på jobbet önska god jul kanske jag ska svara trevlig helg istället...
Jag ska försöka göra den här helgen så bra som möjligt. Vi kommer börja med att gå till Dutt på kyrkogården. Tända ljus och lägga ner en blomdekoration som jag ska göra. Dessutom tänker vi ha med oss glögg och pepparkaka som vi dricker tillsammans med honom.
Från lunchtid och framåt kommer våra gäster. Det kommer bli min syster och sambo, pappa med särbo samt svärmor och svärfar. Naturligtvis kommer jag tvinga alla att titta på Kalle Anka och efter det fixar vi i ordning lite mat. Alla bidrar med något så det blir lite knytkalas.
En vanlig helg helt enkelt!
Att testa igen
I morse åkte ägglossningstesten fram. Det kändes som evigheter sen jag brydde mig om ägglossning. Det senaste året har det varit graviditetstester som varit min grej...
Den här månaden testar jag mest för att se om min kropp fungerar. Det är ju nästa månad det är på allvar. Då måste det bli en glad gubbe på testet!
Idag på cykeldag 11 gav det inte något utslag. Nytt försök i morgon.
onsdag 21 december 2011
Positiv igen?
Alla mina inlägg den senaste tiden har varit dystra, sorgliga och svarta.
Jag har många gånger tänkt att allt är för svart och jag har undrat ifall jag har fastnat i det där svarta.
Att jag på något konstigt sätt vant mig att det är så här det ska vara.
Igår innan mannen och jag somnade pratade vi om att jag måste försöka få fram de positiva tankarna igen. I allt detta är det svårt att tänka positivt, men samtidigt behöver jag dom inför nästa behandling som snart står för dörren.
Vi släckte sedan lampan och som vanligt somnade mannen och jag inte. Då gjorde jag som kruator rådde mig till för en tid sedan – Att skriva ner de tankar jag har just för tillfället så att jag kan släppa dom. Jag har gjort det några gånger och oftast brukar jag kunna somna efter det.
Sagt och gjort. Jag tog fram mobilen och började i mörkret skriva. Lade sedan ifrån mig telefonen och tro det eller ej så somnade jag. Detta funkar otroligt bra. På något sätt plockar jag bort tankarna från hjärnan när de blir nedskrivna.
Nu i morse kollade jag vad jag skrivit (hade faktiskt glömt) och så här stod det ”Tankar 20 december klockan 23.07. Måste tänka positiva tankar. Inför nästa försök hitta den där positiva känslan som jag hade under Snöis ruvning. En transportstäcka till plusset. Det måste vara vår tur nu”
Den känslan som jag hade under Snöis ruvning var bara positiv. Redan på dag 1 visste jag att jag skulle plussa och de där 14 ruvardagarna var bara en transportsträcka till det där fina plusset. Vill verkligen känna det igen!
Jag har många gånger tänkt att allt är för svart och jag har undrat ifall jag har fastnat i det där svarta.
Att jag på något konstigt sätt vant mig att det är så här det ska vara.
Igår innan mannen och jag somnade pratade vi om att jag måste försöka få fram de positiva tankarna igen. I allt detta är det svårt att tänka positivt, men samtidigt behöver jag dom inför nästa behandling som snart står för dörren.
Vi släckte sedan lampan och som vanligt somnade mannen och jag inte. Då gjorde jag som kruator rådde mig till för en tid sedan – Att skriva ner de tankar jag har just för tillfället så att jag kan släppa dom. Jag har gjort det några gånger och oftast brukar jag kunna somna efter det.
Sagt och gjort. Jag tog fram mobilen och började i mörkret skriva. Lade sedan ifrån mig telefonen och tro det eller ej så somnade jag. Detta funkar otroligt bra. På något sätt plockar jag bort tankarna från hjärnan när de blir nedskrivna.
Nu i morse kollade jag vad jag skrivit (hade faktiskt glömt) och så här stod det ”Tankar 20 december klockan 23.07. Måste tänka positiva tankar. Inför nästa försök hitta den där positiva känslan som jag hade under Snöis ruvning. En transportstäcka till plusset. Det måste vara vår tur nu”
Den känslan som jag hade under Snöis ruvning var bara positiv. Redan på dag 1 visste jag att jag skulle plussa och de där 14 ruvardagarna var bara en transportsträcka till det där fina plusset. Vill verkligen känna det igen!
tisdag 20 december 2011
Skulle ha varit 18+6
Hade graviditeten med Snöis fortsatt som den var tänkt skulle jag idag varit i vecka 18+6.
Vecka 18+6 ger kalla ilningar i hela kroppen. Det var just på den dagen i graviditeten med Dutt som vi var på rutinultraljudet och fick veta att vi inte skulle få ett levande barn.
Hade Snöis funnits kvar hade vi säkerligen haft ett rutinultraljud inbokat den här vecka. Fy, vilket ångest jag skulle haft...
Det är så många jobbiga tankar och minnen som kommer upp till ytan just nu. Jag skyller på julen och hoppas att det blir något lättare när den är över.
Tänka på mig själv
Nu skulle jag egentligen vara i kyrkan för att träna inför julkonserten som börjar klockan sju.
Men jag kom inte iväg. Efter dagens panik på Ica gick jag och sov och när jag vaknade hade jag en halvtimme på mig att laga mat och göra mig i oordning ifall jag skulle iväg. Insåg med en gång att så viktig är inte kören. Jag måste tänka på mig själv och orka med mig själv, vilket är knappt idag.
Ikväll blir det istället en lugn kväll framför tvn och så naturligtvis lite Wordfeud.
Men jag kom inte iväg. Efter dagens panik på Ica gick jag och sov och när jag vaknade hade jag en halvtimme på mig att laga mat och göra mig i oordning ifall jag skulle iväg. Insåg med en gång att så viktig är inte kören. Jag måste tänka på mig själv och orka med mig själv, vilket är knappt idag.
Ikväll blir det istället en lugn kväll framför tvn och så naturligtvis lite Wordfeud.
Helt skärrad
Idag har jag ledig dag och hade bestämt att jag skulle iväg och handla maten till jul. Jag åkte ganska tidigt för att slippa så mycket folk i affären.
Men, fy. Jag vet inte vad som hände. Jag mådde så dåligt av att handla. Det var precis samma känsla som jag kände första gången jag var och handlade efter att vi förlorade Dutt. Då hade jag känslor av panik och ångest. Jag vet inte var de där känslorna kom ifrån för det var inte mycket folk, jag såg ingen gravidmage och inte heller så många bebisar.
När jag nu kom hem är jag andfådd, hjärtat slår för fort och tårarna är hela tiden nära.
Usch, fy och blä.
Jag hade verkligen behövt dagens kuratorbesök, men även kuratorer kan ju bli sjuka...
Men, fy. Jag vet inte vad som hände. Jag mådde så dåligt av att handla. Det var precis samma känsla som jag kände första gången jag var och handlade efter att vi förlorade Dutt. Då hade jag känslor av panik och ångest. Jag vet inte var de där känslorna kom ifrån för det var inte mycket folk, jag såg ingen gravidmage och inte heller så många bebisar.
När jag nu kom hem är jag andfådd, hjärtat slår för fort och tårarna är hela tiden nära.
Usch, fy och blä.
Jag hade verkligen behövt dagens kuratorbesök, men även kuratorer kan ju bli sjuka...
Lugn av att se henne
Igår på de lokala nyheterna på tv var det ett inslag som handlade om förlossningskomplikationer. De visade bilder från förlossningen där vi fick Dutt. Då ilade det obehagligt i kroppen, men helt plötsligt dök vår ängel till läkare upp några sekunder i tv-rutan. Då blev jag genast lugn och varm i kroppen igen. Tänk vad en människa kan göra bara med sin uppenbarelse.
Jag önskar så att jag snart får träffa henne igen då det är helt självklart att hon ska ha hand om mig genom min nästa graviditet.
Jag önskar så att jag snart får träffa henne igen då det är helt självklart att hon ska ha hand om mig genom min nästa graviditet.
måndag 19 december 2011
Julen är här - utan barn
Nu är åter en jul här och även denna jul blev en jul utan barn. Man hör alltid folk säga att julen är barnens högtid. Om man inte har några barn då? Ska man då inte fira jul?
När vi började förska bli gravida i april 2008 tänkte jag att julen samma år skulle bli den sista utan barn. Att vi julen 09 skulle ha en liten som drog tills sig allas blickar. Den julen kom och gick utan att något barn hade kommit till oss. Naturligtvis tänkte jag även då att det var den sista julen utan barn.
Innan jag visste ordet av var det helt plötsligt jul igen. Julen förra året, 2010. Då hade vi bara tre veckor tidigare fått ett negativt graviditetstest på vårt tredje ivf-försök. Sorgen över det låg som ett täcke över julstämningen. Skulle vi någonsin få fira jul med ett barn?
Så hände ju något!! I januari i år blev jag gravid. Den här julen skulle det äntligen finnas en liten krabat i huset under julen. Tänk vad underbart att få gå och handla alldeles för många julklappar till en tremånaders som överhuvudtaget inte förstår vad jul och presenter innebär. Tanken att 2010 års jul verkligen var den sista utan barn var oerhört skön att tänka.
Men, aldrig får man vara glad tillräckligt länge. Nu sitter jag här med fem dagar kvar till julafton och var är den där bebisen på tre månader som förundrat skulle sitta i sin babysitter och titta på julgranen och som allas uppmärksamhet skulle vara riktad mot?
Jo, han finns i minneslunden.
Alltså blev även årets jul en barnlös jul. I alla fall finns inga levande barn med.
Jag begär inte mycket, men om världen hade varit något rättvis hade jag i alla fall kunna fått varit gravid med Snöis nu i vecka 20 och någon av dessa dagarna fått gå på rutinultraljud. Det ultraljudet hade jag naturligtvis inte sett fram emot, men ändå.
Den här julen är en av de tyngsta och jobbigaste någonsin. Julen 2001 var också tung. Det var då den första julen utan mamma.
Vi försöker göra momenten. Det är en order från kuratorn. Därför har vi gjort knäck, kola, saffransmarsmallows, tryfflar, klätt gran och bjudit in vår närmaste familj på julafton.
Tänk vad kul allt hade varit om Dutt hade fått deltagit i allt detta.
Tänk vad kul det hade varit att skickat julkort till släkt och vänner med tre namn. Nu skickade jag inga julkort alls istället.
Tänk vad kul det hade varit att slagit in julklappar och på julklappsetiketten kunnat skriva "God jul Dutt önskar Mamma och Pappa".
Tänk.
Jag vågar inte tänka att det här är den sista julen utan levande barn. Jag har gjort det så många år nu utan resultat. Men innerst inne finns ett litet litet hopp om att 2012 års jul så är vi tre i familjen och att Dutt då äntligen har blivit storebror.
När vi började förska bli gravida i april 2008 tänkte jag att julen samma år skulle bli den sista utan barn. Att vi julen 09 skulle ha en liten som drog tills sig allas blickar. Den julen kom och gick utan att något barn hade kommit till oss. Naturligtvis tänkte jag även då att det var den sista julen utan barn.
Innan jag visste ordet av var det helt plötsligt jul igen. Julen förra året, 2010. Då hade vi bara tre veckor tidigare fått ett negativt graviditetstest på vårt tredje ivf-försök. Sorgen över det låg som ett täcke över julstämningen. Skulle vi någonsin få fira jul med ett barn?
Så hände ju något!! I januari i år blev jag gravid. Den här julen skulle det äntligen finnas en liten krabat i huset under julen. Tänk vad underbart att få gå och handla alldeles för många julklappar till en tremånaders som överhuvudtaget inte förstår vad jul och presenter innebär. Tanken att 2010 års jul verkligen var den sista utan barn var oerhört skön att tänka.
Men, aldrig får man vara glad tillräckligt länge. Nu sitter jag här med fem dagar kvar till julafton och var är den där bebisen på tre månader som förundrat skulle sitta i sin babysitter och titta på julgranen och som allas uppmärksamhet skulle vara riktad mot?
Jo, han finns i minneslunden.
Alltså blev även årets jul en barnlös jul. I alla fall finns inga levande barn med.
Jag begär inte mycket, men om världen hade varit något rättvis hade jag i alla fall kunna fått varit gravid med Snöis nu i vecka 20 och någon av dessa dagarna fått gå på rutinultraljud. Det ultraljudet hade jag naturligtvis inte sett fram emot, men ändå.
Den här julen är en av de tyngsta och jobbigaste någonsin. Julen 2001 var också tung. Det var då den första julen utan mamma.
Vi försöker göra momenten. Det är en order från kuratorn. Därför har vi gjort knäck, kola, saffransmarsmallows, tryfflar, klätt gran och bjudit in vår närmaste familj på julafton.
Tänk vad kul allt hade varit om Dutt hade fått deltagit i allt detta.
Tänk vad kul det hade varit att skickat julkort till släkt och vänner med tre namn. Nu skickade jag inga julkort alls istället.
Tänk vad kul det hade varit att slagit in julklappar och på julklappsetiketten kunnat skriva "God jul Dutt önskar Mamma och Pappa".
Tänk.
Jag vågar inte tänka att det här är den sista julen utan levande barn. Jag har gjort det så många år nu utan resultat. Men innerst inne finns ett litet litet hopp om att 2012 års jul så är vi tre i familjen och att Dutt då äntligen har blivit storebror.
Trötterdag
Idag är det en riktigt trötterdag på jobbet, men trots det har jag ändå fått en del gjort.
Ska idag sluta lite tidigare då det återigen är dags för akupunktur. Undrar verkligen om det ger något? Jag har fortfarande huvudvärk, men kanske inte riktigt lika intensiv.
söndag 18 december 2011
Granen står så grön och grann i stugan
Den här granen är köpt för det presentkort som vi fick tidigare i år när Trygghansa klantade sig med vår Väntabarn-försäkring.
Så den här granen är tillägnad Dutt. Som allt annat den här julen känns det som.
4:e advent
Dags för den sista adventsfikan för i år.
Kan det vid nästa adventsfika finnas en ny familjemedlem?
lördag 17 december 2011
Dutt, lilla Dutt
Idag är det sju månader sedan vi satt med dig i famnen i en sal på förlossningen på sjukhuset. 19 cm var du , men du tar så mycket större plats i min hjärta än vad du någonsin kan tänka dig.
Tänk vad mycket roligt du, jag och din pappa hade kunnat göra tillsammans. Något som nu aldrig kommer att bli. Så mycket som aldrig blev.
Min förstfödda son - Alltid älskad, alltid saknad.
Tänk vad mycket roligt du, jag och din pappa hade kunnat göra tillsammans. Något som nu aldrig kommer att bli. Så mycket som aldrig blev.
Min förstfödda son - Alltid älskad, alltid saknad.
fredag 16 december 2011
Bebisplanen för januari 2012
Igår pratade jag med sjuksköterskan på vår distansklinik för att sätta upp en bebisplan.
Det vi kom fram till var som följer: När nästa mens kommer (cirka 4 januari) ringer jag kliniken och meddelar det och får då en ultraljudstid runt cykeldag 10. Runt dag 9- 10 börjar jag också med ägglossningsstickor för att inte missa ägglossningen. Besök på Carlanderska för återföring av en fryst bebis lär då bli i vecka 3. Om jag får ägglossning vill säga...
Blir det bebis den här gången kommer BF vara bara några dagar, möjligtvis en vecka, senare än Dutts BF-datum i år.
Jag vet inte just nu hur jag känner mig inför allt detta, men jag hatar att vänta också. Tiden bara går och jag står stilla på samma punkt som för nästan fyra år sedan. Nu måste det hända något bra!!
Jag är livrädd för minus.
Jag är livrädd för plus.
Det måste gå den här gången.
6:e återföringen. Jag måste bli gravid för tredje gången och tredje gången gillt borde ju innebära att det blir ett levande barn eller?
Det vi kom fram till var som följer: När nästa mens kommer (cirka 4 januari) ringer jag kliniken och meddelar det och får då en ultraljudstid runt cykeldag 10. Runt dag 9- 10 börjar jag också med ägglossningsstickor för att inte missa ägglossningen. Besök på Carlanderska för återföring av en fryst bebis lär då bli i vecka 3. Om jag får ägglossning vill säga...
Blir det bebis den här gången kommer BF vara bara några dagar, möjligtvis en vecka, senare än Dutts BF-datum i år.
Jag vet inte just nu hur jag känner mig inför allt detta, men jag hatar att vänta också. Tiden bara går och jag står stilla på samma punkt som för nästan fyra år sedan. Nu måste det hända något bra!!
Jag är livrädd för minus.
Jag är livrädd för plus.
Det måste gå den här gången.
6:e återföringen. Jag måste bli gravid för tredje gången och tredje gången gillt borde ju innebära att det blir ett levande barn eller?
Dutt och Snöis
När jag såg den här i affären Confetti tårades ögonen med en gång. Det jag såg var Dutt och Snöis som satt tätt ihop.
Jag blev ju bara tvungen att köpa den.
torsdag 15 december 2011
Betyder mer än vad jag tror
På tisdag var det tänkt att vi skulle träffa kuratorn igen, men idag ringde en av hennes kollegor och sa att besöket blir inställt eftersom vår kurator är sjuk. Hon ska höra av sig när hon är frisk igen för en ny tid. Jag försökte få fram om hon visste hur länge hon skulle vara sjuk, men det visste hon inte. "Kanske hör hon av sig mellan jul och nyår" fick jag till svar.
När samtalet var slut kände jag mig helt tom. Kuratorbesöken betyder nog mer än vad jag tror och nu när jag inte längre har något inbokat besök så känns det tungt och jobbigt.
När samtalet var slut kände jag mig helt tom. Kuratorbesöken betyder nog mer än vad jag tror och nu när jag inte längre har något inbokat besök så känns det tungt och jobbigt.
onsdag 14 december 2011
Flintskallig igen?
Cirka två månader efter att vi fick Dutt började jag tappa ofantligt mycket hår. Till slut vågade jag knappt borsta håret och knappt ta i det då det alltid lossnade mängder mer hår.
Nu två månader efter missfallet är det precis likadant! Mängder med hår lossnar. Det räcker nästa att bara titta sig i spegeln så rasar det av.
Är det vanligt att man får håravfall efter så kort graviditet som nio veckor?
Jag gillar mitt hår och vill ha det kvar...
Nu två månader efter missfallet är det precis likadant! Mängder med hår lossnar. Det räcker nästa att bara titta sig i spegeln så rasar det av.
Är det vanligt att man får håravfall efter så kort graviditet som nio veckor?
Jag gillar mitt hår och vill ha det kvar...
Adoption?
Några av er har frågat hur vi ställer oss inför adoption och om vi står i adoptionskö.
Varje gång jag tänker adoption så blir jag gråtfärdig. Det är verkligen inget jag vill. Just nu. Tankarna finns naturligtvis där, men adoption känns inte som jag.
Vi står alltså inte i adoptionskö då jag känner det som så avlägset. Dessutom prioriterar jag nu att lägga dom pengarna som en köplats kostar på våra frysförsök. Kanske dumt, men mitt hopp är att något av dessa frysta embryon vi har ska ge mig ett barn. Ett levande.
tisdag 13 december 2011
Det är bara skit
Det är jobbigt att vara less på allt.
Det är jobbigt att vara trött på allt.
Det är jobbigt att vara ledsen hela tiden.
Just nu är det många jobbiga känslor i omlopp. Många tårar behöver komma ut och det gör dom. Så mycket så att det känns som de aldrig tar slut. Långa stunder försöker jag hålla god min just för att jag är trött på att vara ledsen. Trött på att tårarna alltid kommer.
Jag är trött och less på min värdelösa kropp. Den kropp som inte lyckas med det mest naturliga, att bli gravid på naturlig väg. Jag är trött på min kropp, då den äntligen blir gravid lyckas skapa en bebis utan hjärna. Jag är trött på min värdelös kropp att den inte lyckas låta ett litet embryo överleva. Jävla skitkropp!
Jag vet inte när jag var glad och lycklig senast. Kanske på Dutts testdag när vi såg det fina plusset. Men efter den 12 maj vet jag inte om jag varit glad och lycklig någon gång. Hur känns det när man är glad? Det är så länge sen jag kände mig det så jag har glömt bort hur det känns. Jag försöker, gör momenten, men det blir bara en lönlöst försök.
Varför får jag aldrig känna ren och skär lycka? En lycka som många tar som självklart. De som aldrig upplevt några motgångar och sorger i livet upplever nog mig som en gnälligt och tråkig människa som inte kan uppskatta livet. Låt dom tycka det då...
Ältar jag för mycket? Borde jag kommit över det nu och gått vidare? Jag har inte något bra svar på det. Ibland känns det som om jag skulle kommit vidare och inte varje dag tycka allt är pest och pina. Kanske hade jag lättare kunnat gå vidare om Snöis hade fått stanna. Då hade jag haft något att se fram emot. Nu vet jag inte om jag någonsin igen kommer få se ett plus på en sticka och det ger mig en stor bottenlös hopplöshet Även om jag kommer se ett plus - vem vet om det håller i 40 veckor när det aldrig har gjort det nu.
Om jag hade vetat allt detta i april 2008 så hade jag ALDRIG ens tänkt tanken på att bli mamma. Då hade jag nöjt mig med det jag hade. Nu går inte det. Jag kan inte lägga av här även om det ibland känns så jävla tröstlöst och hopplös. Att kunna säga att jag är mamma till en son eller dotter framöver känns just nu helt främmande. Kanske får jag för evigt titulera mig som änglamamma.
Det är jobbigt att vara trött på allt.
Det är jobbigt att vara ledsen hela tiden.
Just nu är det många jobbiga känslor i omlopp. Många tårar behöver komma ut och det gör dom. Så mycket så att det känns som de aldrig tar slut. Långa stunder försöker jag hålla god min just för att jag är trött på att vara ledsen. Trött på att tårarna alltid kommer.
Jag är trött och less på min värdelösa kropp. Den kropp som inte lyckas med det mest naturliga, att bli gravid på naturlig väg. Jag är trött på min kropp, då den äntligen blir gravid lyckas skapa en bebis utan hjärna. Jag är trött på min värdelös kropp att den inte lyckas låta ett litet embryo överleva. Jävla skitkropp!
Jag vet inte när jag var glad och lycklig senast. Kanske på Dutts testdag när vi såg det fina plusset. Men efter den 12 maj vet jag inte om jag varit glad och lycklig någon gång. Hur känns det när man är glad? Det är så länge sen jag kände mig det så jag har glömt bort hur det känns. Jag försöker, gör momenten, men det blir bara en lönlöst försök.
Varför får jag aldrig känna ren och skär lycka? En lycka som många tar som självklart. De som aldrig upplevt några motgångar och sorger i livet upplever nog mig som en gnälligt och tråkig människa som inte kan uppskatta livet. Låt dom tycka det då...
Ältar jag för mycket? Borde jag kommit över det nu och gått vidare? Jag har inte något bra svar på det. Ibland känns det som om jag skulle kommit vidare och inte varje dag tycka allt är pest och pina. Kanske hade jag lättare kunnat gå vidare om Snöis hade fått stanna. Då hade jag haft något att se fram emot. Nu vet jag inte om jag någonsin igen kommer få se ett plus på en sticka och det ger mig en stor bottenlös hopplöshet Även om jag kommer se ett plus - vem vet om det håller i 40 veckor när det aldrig har gjort det nu.
Om jag hade vetat allt detta i april 2008 så hade jag ALDRIG ens tänkt tanken på att bli mamma. Då hade jag nöjt mig med det jag hade. Nu går inte det. Jag kan inte lägga av här även om det ibland känns så jävla tröstlöst och hopplös. Att kunna säga att jag är mamma till en son eller dotter framöver känns just nu helt främmande. Kanske får jag för evigt titulera mig som änglamamma.
Trevlig Lucia
Vill önskar er alla en trevlig Luciadag. Jag hade tänkt att se Lucia på tv i morse men jag prioriterade att sova istället. Dessutom går det i repris ikväll... Som bonus fick jag se ett riktigt luciatåg när jag var på väg hem från sjukgymnasten. Det hade jag inte räknat med. Dessutom säger jag grattis till svärfar som fyller 65 år idag!
Lite pencillin kanske gör sugen
Förra veckan var jag på vårdcentralen för jag hade problem med öronen. Läkaren kunde då inte se något konstigt, vax eller liknande och hon sa att om det inte blivit bättre inom en vecka skulle jag komma tillbaka.
Idag har jag varit där igen och fått pencillin för bihålorna. Jag har den senaste tiden också känt mig täppt och trång i näsan. Dessutom kan den nattliga huvudvärken runt ögonen vara ett tecken för bihåleinflammation.
Nu hoppas jag att dessa tabletter gör underverk!
måndag 12 december 2011
Varför?
Det som hände för sju månader är orsaken till att jag idag sitter här utan levande barn.
Varför var det tvunget att hända?
Varför var det tvunget att hända?
Buzzador söker dig
Företaget Buzzador söker just nu GRAVIDA samt FÖRÄLDRAR med småbarn som är födda 1 januari 2011 till och med 31 decmeber 2011. De söker också TONÅRINGAR födda mellan åren 1994 och 1996 (man måste ha fyllt 15 år).
Är du en av dom och tycker att det skulle vara roligt och intressant att få testa nya produkter på marknaden så anmäl dig här.
Som Buzzador får man hem produkter som man får prova samt att man även lämnar ut produkterna till bland annat vänner och bekanta. Ända kravet är sedan att före kampanjens slut skriva en rapport om vad man tycket om produkten.
Är du en av dom och tycker att det skulle vara roligt och intressant att få testa nya produkter på marknaden så anmäl dig här.
Som Buzzador får man hem produkter som man får prova samt att man även lämnar ut produkterna till bland annat vänner och bekanta. Ända kravet är sedan att före kampanjens slut skriva en rapport om vad man tycket om produkten.
söndag 11 december 2011
Dag 1
Idag blev det dag 1 istället för dag 60. Med andra ord kom mensen idag.
I och med att den kommer först nu så kan vi inte göra en återföring i den här cykeln då jag inte tror att läkarna vi göra det i julhelgen. Jag känner mig just nu väldigt till freds med att det blev så. Jag tror inte att jag hade tyckt att det varit speciellt roligt att ha testdag dagarna runt jul.
Nu inväntar vi istället den mens som borde komma någon gång strax efter nyår och hoppas att sedan kroppen vill ge mig ett ägglossning cirka två veckor senare och att vi får ett plus ytterligare två veckor senare.
Det som möjligtvis kommer kännas lite jobbigt är att allt kommer att ske ganska exakt ett år efter Dutt. Då började min cykel på nyårsafton, återföring den 16 januari och testdag den 30 januari. Nu kommer det kanske vara så att återföring sker någon gång runt den 20 januari beroende på hur lång den här cykeln blir och på vilken cykeldag jag får ägglossning i januari.
Skulle jag lyckas bli gravid skulle allt i graviditeten ske exakt ett år efter att allt skedde med Dutt, men då får det vara så, helt enkelt.
I och med att den kommer först nu så kan vi inte göra en återföring i den här cykeln då jag inte tror att läkarna vi göra det i julhelgen. Jag känner mig just nu väldigt till freds med att det blev så. Jag tror inte att jag hade tyckt att det varit speciellt roligt att ha testdag dagarna runt jul.
Nu inväntar vi istället den mens som borde komma någon gång strax efter nyår och hoppas att sedan kroppen vill ge mig ett ägglossning cirka två veckor senare och att vi får ett plus ytterligare två veckor senare.
Det som möjligtvis kommer kännas lite jobbigt är att allt kommer att ske ganska exakt ett år efter Dutt. Då började min cykel på nyårsafton, återföring den 16 januari och testdag den 30 januari. Nu kommer det kanske vara så att återföring sker någon gång runt den 20 januari beroende på hur lång den här cykeln blir och på vilken cykeldag jag får ägglossning i januari.
Skulle jag lyckas bli gravid skulle allt i graviditeten ske exakt ett år efter att allt skedde med Dutt, men då får det vara så, helt enkelt.
Julfint hos Dutt
"Snögloben" (vänder man på den så snöar det) med ängeln fick jag av min syster i allhelgonahelgen och den vänder jag alltid på varje kväll när jag säger gonatt till honom. Det har blivit som en ritual.
lördag 10 december 2011
Tårarna
Nu när vi åt lunch kom tårarna utan att jag egentligen vet varför.
Det bara svämmar över ibland helt enkelt.
Kuratorn har ju sagt att jag inte ska hålla inne tårarna så jag lät dom rinna ett tag.
Det bara svämmar över ibland helt enkelt.
Kuratorn har ju sagt att jag inte ska hålla inne tårarna så jag lät dom rinna ett tag.
fredag 9 december 2011
Hurra, hurra, hurra
Chokladnallen på bilden fick jag av min syster för två veckor sedan som namnsdagspresent. Sedan dess har den stått på soffbordet. Ikväll ska jag sätta tänderna i den!!
Hurra för alla Anna idag!!
torsdag 8 december 2011
8 veckor
Idag är det åtta veckor sedan skrapningen och mensen lyser fortfarande med sin frånvaro. Med andra ord slipper jag ruva över julen och ha testdag i mellandagarna för nu hinner det inte bli någon ägglossning före klinikens julstängning.
Tänkte att jag skulle höra av mig till min distansläkare någon gång före jul för att höra om det är normalt att det tar så lång tid för mensen att komma tillbaka.
Just nu känns det skönt att den inte kommit så slipper jag ta ställning ifall vi skulle starta nu eller inte.
Ska försöka ladda batterierna inför januari så mycket som möjligt nu.
Tänkte att jag skulle höra av mig till min distansläkare någon gång före jul för att höra om det är normalt att det tar så lång tid för mensen att komma tillbaka.
Just nu känns det skönt att den inte kommit så slipper jag ta ställning ifall vi skulle starta nu eller inte.
Ska försöka ladda batterierna inför januari så mycket som möjligt nu.
Nu är det vinter
 |
| Numera innekissare... |
Ända sedan april någon gång har han gått ut och gjort sina behov, men nu är det antagligen för kallt för rumpan att göra sådana saker utomhus...
Nålar igen
Just nu sitter jag med cirka 15 nålar i huvudet och på händerna.
Vad gör man inte för att huvudvärken ska bli bättre?
Och den har blivit något bättre faktiskt. Den är inte borta, men något mindre intensiv och långvarig, vilket är skönt.
onsdag 7 december 2011
Har du barn?
Jag trodde aldrig att den frågan skulle vara svår att svara på. Det är en väldigt konkret fråga och svaret både ju vara ja eller nej.
Men för oss som förlorat barn är inte det svaret så självklart.
Idag har jag varit på utbildning för nytt journalsystem och då träffat människor som inte vet vad jag gått igenom. Eftersom det bara var kvinnor på utbildningen blir det ju naturligtvis mycket prat om barn och barnbarn på rasterna.
Jag var beredd på att någon gång under dagen få frågan och därför funderade jag lite på vad jag skulle svara... Just idag hade jag nog sagt "ja, men han lever inte". Det var så jag kände idag. I morgon eller igår hade jag kanske svarat nej.
När man svarar ja måste man vara beredd på två scenarion. Antingen blir den som svarar helt paff och generad eller så får man vara beredd på flera frågor om hur och varför.
Idag frågade ingen.
Hur gör ni andra änglaföräldrar? Svarar ni ja eller nej?
tisdag 6 december 2011
Det sitter i väggarna
 |
| Lilla sovrummet (mäklarens bild, ej vår möblering) |
När vi sedan blev gravida med Dutt döptes det sovrummet automatiskt till Dutt-rummet. Så fort som vi flyttade in i mars plockade jag in kläder och lite andra saker som jag köpt under hela vår tid vi försökt bli gravida.
Ganska snart fick vi helt plötsligt döpa om rummet till Lilla sovrummet. Ingen liten Dutt skulle någonsin få bo i det rummet.
 |
Nu när det gått en tid står det lilla sovrummet i stort sätt oanvänt och jag undviker att gå in där. Hela rummet andas det som gick fel och de känslor av sorg och hopplöshet som jag känner. Just nu mår jag dåligt av att gå in i rummet och det känns nästan som rummet hånskrattar åt mig. Barnkläderna som hänger i garderoberna gör samma sak - hånskrattar. I allt detta var det tur (om man kan säga det) att vi inte börjat inreda rummet för Dutt. Tänk om det stått en spjälsäng där också och skrattat åt mig...Jag undrar om jag någonsin får åka till babyproffsen och köpa en svindyr spjälsäng och ställa in i det där rummet.
Jag undrar om jag någonsin får åka på min efterlängtade shoppingresa till Ullared för att fynda kanonbilliga påslakan och bitleksaker.
Denna ovisshet gör mig galen. Tänk om jag kunde se in i framtiden. Tänk om jag då kunde se vårt lilla sovrum inrett och färdigt och att jag i spjälsängen kan se ett litet mirakel ligga och jollra.
Tänk om.
Det är bättre
Idag har vi varit hos kuratorn igen och när vi gick dit kände jag mig ganska bra. Det har överhuvudtaget känts ganska bra de sista veckorna. Dalarna finns fortfarande men de är inte lika djupa och kommer inte lika ofta.
Trots det är det alltid skönt med 45 minuter hos kuratorn. Idag pratade vi mycket om de tankar jag haft om hur det skulle varit nu och Dutt fått leva och det är enligt kuratorn tankar som är helt naturliga att de kommer upp ju nu.
Just nu är det också många tankar kring julen som kommer upp. Det som skulle varit den första julen med barn blev en jul då vi kommer besöka vårt barn på kyrkogården istället.
Sedan kommer vi återigen tillbaka till den ovissa framtid som vi står inför. Kommer vi någonsin lyckas få uppleva en lyckad graviditet som leder till ett levande barn? En fråga om vi här och nu omöjligt kan få svar på. För att få svar på den frågan måste vi helt enkelt in i ivf-träsket igen. Nu kommer det inte bli förrän i januari då min kropp vägrar att komma igång. Just nu känns det skönt att mensen inte kommit. Då slipper jag ta ett beslut.
När jag gick från kuratorn idag kändes det lite tyngre än när jag gick dit. Det blir väl så när känslor och tankar kommer upp till ytan och pratas om.
Trots det är det alltid skönt med 45 minuter hos kuratorn. Idag pratade vi mycket om de tankar jag haft om hur det skulle varit nu och Dutt fått leva och det är enligt kuratorn tankar som är helt naturliga att de kommer upp ju nu.
Just nu är det också många tankar kring julen som kommer upp. Det som skulle varit den första julen med barn blev en jul då vi kommer besöka vårt barn på kyrkogården istället.
Sedan kommer vi återigen tillbaka till den ovissa framtid som vi står inför. Kommer vi någonsin lyckas få uppleva en lyckad graviditet som leder till ett levande barn? En fråga om vi här och nu omöjligt kan få svar på. För att få svar på den frågan måste vi helt enkelt in i ivf-träsket igen. Nu kommer det inte bli förrän i januari då min kropp vägrar att komma igång. Just nu känns det skönt att mensen inte kommit. Då slipper jag ta ett beslut.
När jag gick från kuratorn idag kändes det lite tyngre än när jag gick dit. Det blir väl så när känslor och tankar kommer upp till ytan och pratas om.
Ingen tant. Än...
Har sedan en vecka eller två haft problem med ett öra. Jag tycker att jag hör sämre, det susar och jag känner mig liksom instängd. Dessutom fick jag ont i örat i lärdagsnatt. Jag började misstänka "tantsjukdommen" vaxpropp så jag har använt revaxör några gånger under förra veckan utan resultat.
Därför gick jag idag till vårdcentralen på deras drop in-mottagning. Resultatet blev att jag i alla fall inte är tant. Alltså inte vaxpropp. Läkaren kunde se något annat konstigt med örat heller så jag gick där ifrån lika ovetande som när jag kom. Läkaren sa att om det inte blivit bättre om en vecka skulle jag återkomma.
Därför gick jag idag till vårdcentralen på deras drop in-mottagning. Resultatet blev att jag i alla fall inte är tant. Alltså inte vaxpropp. Läkaren kunde se något annat konstigt med örat heller så jag gick där ifrån lika ovetande som när jag kom. Läkaren sa att om det inte blivit bättre om en vecka skulle jag återkomma.
måndag 5 december 2011
Dags att inse
Nu har den första snön fallit så nu är det bara att inse att vintern är här... Längtar redan till våren.
Nu är det dags att sjunga lite julsånger igen. Nu är det övning inför julkonserten om två veckor som gäller.
Helst hade jag velat varit hemma och sovit, men nu är det för sent att ändra sig då jag redan sitter på spårvagnen.
söndag 4 december 2011
Hur hade det varit idag?
Sedan förra kuratorbesöket för två veckor sedan har vi försökt att vara bättre på att prata med varandra. Varje kväll har någon av oss sagt till den andra "har vi något att prata om ikväll?". Alla kvällar har det då blivit en pratstund som varat mellan en kvart och en timme. Ibland med tårar, ibland med skratt, ibland med hopplöshet och ibland med tro.
Det har varit skönt att det fungerat för jag känner att nu är behovet av att prata inte lika stort. Antagligen eftersom vi varje kväll fått ur oss det vi tänkt på och hur vi känt oss under dagen. På tisdag är det dags att träffa kuratorn igen och då får vi väl redogöra för henne att vi utfört läxan ;-)
De tankar som är starkast just nu är "Hur hade det varit om Dutt fått leva?". En fråga som vi ALDRIG kommer kunna få svar på, men som jag just nu fantiserar mycket om. Ofta med en stor tung sorg i hjärtat. Kanske är de tankarna extra tunga nu när julen är i antågande. Det som skulle bli den första julen med bebis i familjen.
Istället för att lägga upp bilder på hackspettar på bloggen skulle jag mer än gärna lagt upp bilder på Dutt.
Istället för att planera inför en ny arbetsvecka hade jag gärna planerat inför veckans föräldraledighet, kanske hade det varit en inbokad babysångaktivitet eller kanske hade Dutt och jag bara varit hemma och myst.
Jag kan bara fantisera om hur den kommande veckan hade blivit.
Det har varit skönt att det fungerat för jag känner att nu är behovet av att prata inte lika stort. Antagligen eftersom vi varje kväll fått ur oss det vi tänkt på och hur vi känt oss under dagen. På tisdag är det dags att träffa kuratorn igen och då får vi väl redogöra för henne att vi utfört läxan ;-)
De tankar som är starkast just nu är "Hur hade det varit om Dutt fått leva?". En fråga som vi ALDRIG kommer kunna få svar på, men som jag just nu fantiserar mycket om. Ofta med en stor tung sorg i hjärtat. Kanske är de tankarna extra tunga nu när julen är i antågande. Det som skulle bli den första julen med bebis i familjen.
Istället för att lägga upp bilder på hackspettar på bloggen skulle jag mer än gärna lagt upp bilder på Dutt.
Istället för att planera inför en ny arbetsvecka hade jag gärna planerat inför veckans föräldraledighet, kanske hade det varit en inbokad babysångaktivitet eller kanske hade Dutt och jag bara varit hemma och myst.
Jag kan bara fantisera om hur den kommande veckan hade blivit.
Fint besök
Sedan en månad tillbaka matar jag småfåglarna med mat. Det som erbjuds är solrosfrön, havrekross, jordnötter, hampfrön och talgbollar.Varje dag svärmar det med fåglar vid fågelmaten och idag fick vi finbesök. Av en större hackspett. Han satt länge och mumsade på talgbollarna.
Övriga fåglar som jag har noterat är talgoxe, blåmes, pilfink, gråsparv, grönfink, bergfink, nötväcka, talltita/entita (ser inte skillnad på dom) och rödhake.
Fick några riktigt bra bilder på hackspetten med mitt teleobjektiv.
Andra advent i ottan
Vi har en tradition att gå upp medan det fortfarande är mörkt på adventssöndagarna för att fika med lussekatt och pepparkaka.
Mysigt.
lördag 3 december 2011
Dutt som julnisse
Var en sväng på Coop idag och råkar stötta på en klädställning med tomtedräkter och pepparkaksdräkter till bebisar. Jag visar mannen och säger "en sån här skulle jag velat köpa". Mer klarar jag inte av att säga innan tårarna finns inanför ögonlocken och rösten sviker.
Jag brukar kunna hålla god min och hindra tårarna när vi är ute i affärer och liknande, men idag gick det inte.
Tänk vad fin vår kära Dutt hade varit i tomtedräkt på julafton och i pepparkaksdräkt på juldagen.
En sötare bebis hade man inte kunnat hitta någonstans!
Det kommer tillbaka
I somras efter att Dutt kom tappade jag ofantligt mycket hår. Så mycket så jag till slut knappt vågade ta i håret.
Det avtog efter ett tag och nu efter lite mer än sex månader så har håret börjat komma tillbaka. Dock ser det väldigt underligt ut när det nya håret nu är cirka fem centimeter och hur jag än gör så står de enstaka korta hårståna rakt upp mitt på huvudet...
Men jag vill ju ha tillbaka mitt tjocka hår och nu är det på väg!!
Det avtog efter ett tag och nu efter lite mer än sex månader så har håret börjat komma tillbaka. Dock ser det väldigt underligt ut när det nya håret nu är cirka fem centimeter och hur jag än gör så står de enstaka korta hårståna rakt upp mitt på huvudet...
Men jag vill ju ha tillbaka mitt tjocka hår och nu är det på väg!!
fredag 2 december 2011
Decembers roligaste
Igår startade julkalender. Inte den klassiska julkalendern på Svt utan den norska "Expedition julklapp". För ungefär tio år sedan gick föregångaren "Tomtarna på loftet".
Denna julkalender är helt otroligt roligt. 24 personer som ska vara tomtar i 24 dagar. Naturligtvis röstas en ut varje dag...
Har ni missat de första avsnitten finns dom här.
Denna julkalender är helt otroligt roligt. 24 personer som ska vara tomtar i 24 dagar. Naturligtvis röstas en ut varje dag...
Har ni missat de första avsnitten finns dom här.
Till någon
När jag var gravid med Dutt fick jag från Allt för föräldrar ett gratispaket som bland annat innehöll rabattkuponger från Kappahl.
Jag hann aldrig använda dom i våras och nu såg jag att kupongernas giltighetstid höll på att ta slut.
Därför var jag idag och hämtade en gratis body och byxorna fick jag 25% rabatt på.
Frågan är nu när dessa kläder bli använda? Kommer det någonsin ske?
torsdag 1 december 2011
Varm i hjärtat
Idag har jag varit på personaldag hela dagen. Dock valde jag att åka hem efter föreläsningarna var slut klockan halv sex istället för att stanna på middag också. Kände att jag inte orkade det då jag också hade fem mil att åka hem.
När vi ska gå till restaurangen och äta lunch är det någon som lägger armen om mig och det visar sig vara en av undersköterskorna som jobbar natt. Nattpersonalen träffar jag ju väldigt sällan och det är bara på såna här tillställningar och andra mötet jag ser dom. Vissa av dom har jag knappt lärt mig namnen på.
I alla fall... Hon undrade hur det var och att hon tänkt mycket på mig. Vi pratade en liten stund och jag blev så glad och varm i hjärtat att en personal som jag träffat så lite verkligen bryr sig om lilla mig. Av henne fick jag mejl med tankar både efter Dutt och Snöis så jag vet ju att hon brytt sig, men alla som mejlat har sedan inte tagit kontakt med mig personligen.
Det är så skönt att all personal på mitt jobb vet om hela min situation.
I morgon är det dags för akupunktur igen. Jag vet inte om det hjälper än. I natt vaknade jag vid halv två och hade huvudvärk. Även i morse när jag vaknade har jag ont... Skithuvudvärk!
När vi ska gå till restaurangen och äta lunch är det någon som lägger armen om mig och det visar sig vara en av undersköterskorna som jobbar natt. Nattpersonalen träffar jag ju väldigt sällan och det är bara på såna här tillställningar och andra mötet jag ser dom. Vissa av dom har jag knappt lärt mig namnen på.
I alla fall... Hon undrade hur det var och att hon tänkt mycket på mig. Vi pratade en liten stund och jag blev så glad och varm i hjärtat att en personal som jag träffat så lite verkligen bryr sig om lilla mig. Av henne fick jag mejl med tankar både efter Dutt och Snöis så jag vet ju att hon brytt sig, men alla som mejlat har sedan inte tagit kontakt med mig personligen.
Det är så skönt att all personal på mitt jobb vet om hela min situation.
I morgon är det dags för akupunktur igen. Jag vet inte om det hjälper än. I natt vaknade jag vid halv två och hade huvudvärk. Även i morse när jag vaknade har jag ont... Skithuvudvärk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)