Detta med barnvagn - igen...

Efter att vi checkat ut från Yxtaholms slott igår förmiddag åkte vi inte direkt hem utan vi tog sikte på Kronans visningsbutik för barnvagnar i Täby. Eftersom mannen druckit vin till middagen dagens innan så blev det jag som fick tampas med stockholmstrafiken. Det gick bra den här gången. Jag har åt fel en gång då jag till slut gråtande och hysterisk ringde M, men det är en annan historia...

Vi fick en grundlig genomgång av vagnen. Både chassi, liggdel, sittdel och de tillbehör som ingår i Duopaketet. Det känns verkligen helt overkligt att jag, JAG, står där och tar till mig den här information. Det är så galet!! Vi tog med vagnen ut till bilen för att prova att dels fälla ihop den och del baxa in den i bagaget. Det var inga problem. Många har sagt att den var tung, men jag tyckte inte det. Dessutom fick den plats att bara "rulla in", vilket jag känner underlättar än att man ska behöver vrida den när den väl kommit in i bagaget.

Jag gillade vagnens ergonomiska handtag, vilket gör att man kan variera hur man håller lite mer än vad man kan på till exempel Brio. Dessutom var kanpparna som man trycker in för att justera höjden på handtaget mycket lättare på Kronan än på Brio och Emmaljunga. Där tyckte jag att de kärvade och med mina relativ klena reumatikerfingrar så får det inte vara trögt...

Dessutom fick vi en genomgång av de tillbehör som ingår i paketpriset - skötväska, åkpåse, regnskydd och insektsskydd. Skötväskan tyckte både mannen och jag var smart konstruerad då man kunde ha den hängande på vagnen och använda den som axelväska. Den smarta detaljen var att man snabbt och enkelt även kunde göra den till ryggsäck.

Som ni kanske misstänkt vid det här laget så verkar det nog bli så att Miraklet kommer att få en röd Kronanvagn framöver.

På vägen hem stannade vi till på affären Bigbaby i Häggvik som jag läst på nätet hade en gravidbox som man får hämta gratis. Jag hade dock inte mage att bara gå in i butiken, gå fram till kassan och säga att jag vill ha gravidboken. Därför gick vi omkring en stund i butiken och klämde och kände på allt. Det är ju så häftigt! Desutom köpte jag också en mysig snuttefilt från märket Pumpkin.

Boxen innehöll bland annat ett paket blöjor, två nappar, en nappflaska, några krämer till bebishud och tandkräm ochtandborste med Bamse på.
Gratis är alltid gott!

Slottsvistelse avklarad

Sovrummet

Igår åkte vi iväg till Yxtaholms slott för lyxig vistelse. Vi hade bokat en svit och de var inte dum allt. Vi bodde i en av flyglarna till slottet och sviten bestod av två rum. På det utrymme fanns det två kakelugnar och två kristalkronor!

Mums

På soffbordet fanns när vi kom ett fat med frukt och choklad och en kyld mousserande champagne. M ringde då genast till restaurangen och önskade få alkoholfritt mousserande till sin gravida fru... Fem minuter senare knackar det på dörren och där står en servitris med en flaska åt mig! Det satt vi sedan och smaskade på i soffan.

Vi hade tur med vädret så vi kunde ta en promenad runt slottet innan vi fyllde badkaret (ej bubbelbad) med vatten och badskum och kröp ner en stund. Sedan var det dags att göra sig i ordning för fyrarätters middag med välkomstdrick på slottet. Till förrätt var det rökt vildsvin, vilket var väldigt gott. Till varmrätt fick jag kalvytterfilé, medan mannen fick gös. Sedan blev det lite svårt för mig för tredje rätten var ostbuffé. Den stod uppdukad så man själv kunde välja vilka ostar man ville ha. Jag hade tagit med mig "ostguiden" som finns på livsmedelsverket som beskriver vilka ostar man som gravid får och inte får äta. Det visade sig att av de sex ostar som fanns att välja på kunde jag äta noll! Jag fick då av servitrisen philadelfiaost och "vanligt" hårdost typ hushållsost istället. Småskrattade lite när jag satt med mina specialostar och mannen tryckte i sig både brieost och grönmögelost. Men men...

Till efterrätt blev det äppelkaka och glass. Då var jag så mätt så allt orkade jag inte äta upp. En trevlig och lugn kväll och det var det nog även för kocken och servitrisen då det bara var tre sällskap som åt mat i den stora matsalen.


I morse blev det sedan en rejäl frukost med yoghurt, bröd, pannkaka, bacon, köttbullar, frukt, juice och te.

Skönt att komma bort en liten stund faktiskt. Äta god mat och bara slappa.

Roligt med skräppost ibland

De senaste veckorna har jag fått ett antal mejl i min skräppost med rubriken "Bli smal i höst -på rekordtid. Gå ner 8 kilo på 4 veckor". Vet inte riktigt om jag är rätt målgrupp just nu...

Undrar om jag ska anta det erbjudandet och sedan klaga på att det inte fungerar. Att jag istället gått upp 8 kilo på 4 veckor ;-)

Trevligt att hon bryr sig

Igår ringde telefonen. Ett, för mig, okänt mobilnummer. Jag funderar en sekund om jag ska svara, men gör det.
Då visar det sig att det är vår ivf-distansläkare som har kommit att tänka på oss och undrar hur allt går!! Det tycker jag var trevligt. Hon skulle ju inte behöva bry sig  nu då Miraklet inte har haft hjälp av varken henne eller ivf-kliniken i Göteborg för att komma till. H*n har ju klarat det på egen hand!

Jag berättade lite om vilken vecka jag var i och att ultraljudet i fredags visade en helt normal hjärna. Jag talade också om vilken läkaren på KK/Mvc vi har kontakt med och hon kände väl igen henne och sa att hon är jätteduktig och kunnig. Precis som vi tycker alltså!

Hon önskade oss lycka till med resten av graviditeten.

Väldigt trevligt att hon ringde tycker jag!

Vi får väl någon gång nästa år ta med oss Miraklet till distansläkaren och visa upp h*n.

Vecka 18 (17+0)

Märkligt... När jag skulle skriva rubriken var jag tvungen att gå tillbaka för att titta på förra tisdagens inlägg för som jag med en gång inte kom på vilken vecka det är jag idag gått in i.
Detta måste ju betyda att jag på något sätt blivit lite mer avslappnad...

Sjukskrivningen jag har nu tror jag gör mig gott. Jag kan verkligen koppla av och försöka samla krafterna igen. Jag gör det jag orkar när jag orkar här hemma. Visst kan det bli jobbigt att gå hemma också när alla tankar kommer, men just nu är det mest ljusa tankar! Och de är ju mycket lättare att handskas med! I natt vaknade jag vid halv fem av att näsan var genomtäppt och då var jag uppe en stund, men sedan var ju ju omöjligt att somna om. Då kommer tankarna, dock de ljusa. Så i natt vid femtiden har jag bland annat tänkt ut vilka som ska komma på Miraklets dop ;-) Det är sånt man kan syssla med när man inte kan sova... Jag tror jag kom fram till cirka 25 gäster, men då kan jag ha missat någon.

Idag har jag hämtat ut en Traderavinst på Posten. I fredagskväll kollade jag lite grann på bebiskläder och hittade ett klädpaket i storlek 50-56 som innehöll 16 bodys, 3 par byxor och fyra mössor. Jag lade ett bud och eftersom auktionen tog slut efter midnatt så visste jag ju inte om jag skulle vinna, men det gjorde jag. Allt som allt inklusive porto betalade jag 205 kronor. Naturligtvis ser man att kläderna är använda, men köper man begagnat får man räkna med. Dock var fem av bodysarna oanvända!
Jag hoppas att Miraklet kommer tycka om dom.

Att inte vilja visa

Igårkväll var det terminsstart för kören. Senast allihopa träffades var den 6 maj när vi hade vårkonsert. Då frågade körledaren (hon vet vår historia och det var hon som spelade på Dutts begravning) hur det var och jag sa då att vi skulle ha ivf-paus till i höst... Alla vet ju hur den pausen gick ;-)

Så idag när jag skulle åka iväg kände jag en ångest över att alla (cirka 50 körsångare) skulle se och titta på min mage. Så i sista sekund rotar jag fram en tröja som satt lite lösare om magen än vad den som jag haft på mig under hela dagen gjorde.

Jag förstår inte varför jag inte vill att folk ska se att jag är gravid... Kanske känner jag att det är för tidigt. Kanske rädd för att alla ska få veta och sedan går det åt skogen och man blir tvungen att berätta det för tusen människor i sin närhet.
Jag borde ju glädjas åt att äntligen ha en gravidmage efter alla dessa år av försök...

När jag väl kom till körlokalen frågade körledaren hur det var och jag svarade att det var väldigt bra och förklarade varför. Jag tror inte att hon såg magen med en gång, men vi pratade en stund om hur jag mådde och i vilken vecka jag är i.

Under hela övningen funderade jag på om någon annan satt och funderade på "undrar om Anna är gravid eller har hon bara gått upp i vikt?". Ingen kom i alla fall fram och frågade, men jag kände mig lite nojig hela övningen och försökte dölja magen...

Hoppas den där känslan försvinner snart så att jag slipper känna tvånget att behöva dölja den. Dessutom är det snart omöjligt....

Tack för synpunkter

Vad kul att så många kommenterat mitt föregående inlägg om barnvagnar. Har ni fler synpunkter eller åsikter så dela gärna med dig av dom!!

Jag antar att det egentligen finns lika många åsikter om olika vagnar som det finns människor!! En tycker jättebra om en vagn medan nästa person avskyr den. Så är det ju med mycket och vagnar är ju naturligtvis inget undantag...

Att jag mest tittar på vagnar med stora och fast hjul är dels för att vi har en grusgång med ett ganska tjockt lager grus. Jag misstänker att de minsta svängbara hjulen kommer att köra fast. Sedan kommer våra barnvagnspromenader ske i skog och på grusvägar, över stock och sten. Då känner jag (i alla fall just nu) att fast hjul är bäst. Naturligtvis kommer jag kanske bege mig in till stan med barnvagn, men det känns inte som om det ens blir en gång i veckan.
Dessutom har jag fått för mig ;-) när jag kört vagn med svängbara hjul hela tiden behöver anstränga mig för att få vagnen att gå rakt. Den jag har kört tidigare ville liksom hela tiden svänga fast jag ville gå rakt... Kanske var det jag som inte hade körkort på den vagnen just då ;-)

Vi har inga trappor hemma som vagnen måste bäras upp för. Vagnen kommer få en plats i garaget där det bara är "rakt in" utifrån.
I och ut i bil blir det väl en del, men vi har en  Peugeot 307 så bagageutrymme är stort. Tanken är att vi ska kunna "köra in den" och inte behöva vända den på tvären när vi lastat in den.

Vi kommer framöver åka en sväng till storstan för att testa, klämma och känna på Kronan. Kanske blir vi sålda eller kanske tycker jag inte alls om den efter att ha sett den i verkligheten.

Återigen tack för era kommentarer. Har läst alla åsikter, men ska begrunda dom igen!!

Övningskört

På förmiddagen åkte vi iväg till Babyproffsen. Som sagt en affär som jag trånar länge efter att få kliva in i.
Det vi idag lade fokus på var barnvagn. Vi fick snabbt hjälp av en personal som undrade vad vi hade tänkt oss. Vi vill ha en rejäl vagn med fyra fast hjul och då är det Brio och Emmaljunga de märken som dom hade. Vi provkörde lite runt i affären och av dom två vagnarna gillade jag mest Brios vagn. Vet inte riktigt varför, då de båda är ganska lika.
Den vagn som jag varit insnöad på redan sedan Dutt-graviditeten är ju Kronans vagn. Någon som har erfarenhet av den?? Den finns inte att provköra i någon av de traditionella babybutikerna så vi måste åka till Stockholm för att kunna det.

Priset för både Emmaljunga och Brio var ungefär lika, cirka 7000 och då ingår chassi, liggdel och sittdel. Kronan har ett paketpris på cirka 8300 kronor och då ingår förutom chassi, ligg-och sittdel även skötväska, åkpåse, regnskydd och insektsskydd. Köper man exempelvis en Brio måste man då köpa till alla tillbehör så jag tror att den i slutänden blir dyrare än Kronan.

Det kändes helt märkligt att svara på frågor som "hur kommer ni använda vagnen?", "vilket underlag kommer ni köpa på?" och så vidare. Vaddå jag köra barnvagn???

Sedan gick vi runt och klämde och kände på allt annat i butiken. Vissa saker visste jag knappt vad det var till för... Kollade in prislapparna för att sedan ha något att jämföra med när vi åker till Gekås.

På posten idag kom mitt sjukintyg och jag är nu sjukskriven till och med den 16 september. Vi kommer ju träffa läkaren igen den 13 september vid rutinultraljudet så då får vi diskutera hur jag känner mig då.

Långtidsprojektet färdigt

Det lapptäcke som 10åriga Anna började med för cirka 24 år sedan är nu färdigt! Lite snett och vint blev det för 10åriga Anna tänkte inte på att mäta ordentligt...

Den nu 24 år äldre Anna har försökt att göra det bästa av det och hon är faktiskt nöjd!

Lapptäcket ser verkligen inte ut som ett traditionellt lapptäcke, men det är unikt!

Klockan 10 i morgon

Först av allt vill jag tacka för alla kommentarer som kommit de senaste dagarna efter vårt härligt lyckade ultraljud! Det är så underbart att läsa er kommentarer och känna att ni verkligen glädjs med oss.

Sedan vi kom hem från ultraljudet i fredags har varit i något lyckorus tror jag. Glädjetårarna har kommit lite nu och då. Till och med nattetid när jag varit på toa och sedan inte kan somna om med en gång. Tanken är då "tänk om detta verkligen ska gå hela vägen". Under fyra års tid har vi varit så fokuserade på att BLI gravid och nu ska man helt plötsligt börja tänka att vi faktiskt kanske blir föräldrar. Hur gör man??  Jag vet bara hur man göra barn i ett provrör. Jag kan ingenting om vad man gör sedan när barnet är på utsidan av livmodern. Det är tankar som kan göra mig rädd ibland. Hur ska vi klara att uppfostra och ta hand om ett litet barn? Vi? Nä, det är ju en omöjlighet...

Dagarna efter kub-ultraljudet bestämde jag att vi som igår skulle åka till Babyproffsen och Barnens hus, men igår blev det inställt. Vi åkte istället norrut och besökte min syster. Det besöket blev ju inställt för två veckor sedan då vi istället akut åkte till djursjukhuset med katten.
Dock blir besöket på Babyproffsen inte inställt så länge för i morgon klockan tio kliver jag in i en affär som jag länge velat besöka. Antagligen kommer jag inte köpa något, men det jag vill kika på är framförallt barnvagnar och spjälsängar. Jag har en ganska klar bild över hur barnvagnen ska se ut, men det kanske bara är en drömbild som inte ens finns i verkligheten... Jag har hunnit tänkt på hur den ska se ut under fyra år... Även spjälsäng vet jag ganska nog hur den ska se ut. Jag skulle vilja ha en med nedsänkbar sida just för att slippa lyfta Miraklet så högt när h*n blir större. Vet inte alls om dessa sängar är bra, men jag vet att de finns på Babyproffsen i alla fall.
I morgon kanske vi inte hinner med Barnens hus också eftersom mannen ska iväg och jobba på eftermiddagen, men den affären står ju i så fall kvar tills någon annan dag...

Dagen efter

Dagen efter ultraljudet och jag försöker njuta av stunden så mycket det bara går!

Underbart!

Nu har jag hållit er på sträckbänken allt för länge så nu är det dags för en uppdatering. En positiv sådan!!

När vi kom till Specialistultraljudet och satte oss i väntrummet var vi naturligtvis alldeles för tidiga. Typiskt oss att vi aldrig kan lära oss hur lång tid det tar med bil hemifrån och till sjukhuset fast vi kört den sträckan så många gånger. När klockan var elva satt vi där fortfarande och jag kände att jag bara stirrade rakt fram helt tom i blicken. Klockan blev nog tjugo över elva innan barnmorskan och läkaren ropade in oss i ultraljudsrummet. Vid det läget var jag nära ett psykbryt...

Läkaren frågade hur det kändes och jag sa att jag var så nära en hjärtattack just då och att jag hade dåliga viddar från det här rummet sedan Dutts ultraljud förra året. Med skräck lade jag mig på britsen och läkaren sa att vi inte behövde titta på skärmen förrän de sett allt allt såg bra ut med hjärnan och hjärta. Det gjorde jag inte heller på en bra stund, men när de börjar prata om "det ser fint ut", hjärtat slår" och så vidare så började jag sakta men säkert våga mig på att titta på skärmen.

Barnmorskan ägnade mycket tid till att kontrollera hjärnan, mätte olika saker där och allt såg helt perfekt ut. Hon kollade även över övriga kroppen så som, magsäck, urinblåsa, ryggraden, lårben, hjärtats kammare och diafragman.
Jag frågade om de kunde se vilket kön det var och de kollade och spekulerade. Allt är så litet vid den här tiden, men vi fick ett kanske kanske på vilket kön det är, men det håller vi för oss själva ett tag till. Tills det är mer säkert.

I början av ultraljudet var tårarna inte långt borta, men de försvann mer och mer ju mer de tittade och ju mer positiva de var!

Barnmorskan hade svårt att få en bra bild på Miraklet då h*n hoppade omkring, vevade med armar och ben och vände bort huvudet. Till slut fick hon den här bilden.

Vi fick också veta att moderkakan sitter i framväg så då antar jag att det kan ta ett par extra veckor innan jag känner några markanta rörelser inifrån.

Efter ultraljudet pratade vi en stund med läkaren och det känns nu som en omöjlighet att något fel kroppligt ska uppkomma till rutinultraljudet som vi har inbokat den 12 september.
Vi diskuterade också hur jag mår och efter lite funderande fram och tillbaka så är jag nu sjukskriven två -tre veckor.

Dessutom frågade jag om bubbelpoolsbad och enligt läkaren var det okej.

Nu ska jag börja njuta!

Som om jag skulle glömt

Nu larmade telefonen om att det är en halvtimme kvar till ultraljudet.

Som om jag skulle ha glömt bort det ;-)

Att känna något och morgondagen

Anna i gbg undrade i en kommentar idag ifall jag känt några rörelser än. Spontant skulle jag säga nej, men när jag läste vidare i hennes kommentar "Jag känner som om någon kittlar mig på insidan ibland och måste klia mig på utsidan för att det är lite obehagligt (på ett positivt sätt) Jag vill tro att det är sparkar och inte tarmarna, men vem vet ;-)". Hon är en dag före mig i sin graviditet, vilket gör att vi "borde" känna ungefär likadant.

Jag har i kanske två till tre veckor känt det hon beskriver, något kittlande på insidan, men jag har tänkt att det är mina tokiga tarmar som spökar, men det kanske är Miraklet som spökar!! Coolt i så fall!

Hon frågade vidare ifall vi har fått någon datumbestämning och det fick vi vid kub-ultraljudet för tre veckor sedan. Då daterade barnmorskan mig till exakt samma vecka och dag som jag själv räknat ut. Kanske blir det ändrat i morgon. Eller inte.

Morgondagens ultraljud känns på något sätt väldigt avgörande. Nu, vid den här tiden i graviditeten kan man se om hjärnan börjat utvecklats som den ska, vilket jag måste tro! Ser allt normalt ut i morgon känns det som ett oerhört stort steg. Då är riskerna minimala för att rutinultraljudet ska gå åt helvete. Visst, mycket annat kan gå fel framöver, men efter rutinultraljudet måste jag tro att det ska gå hela vägen.

Jag hoppas att ni har någon tumme eller två att hålla i morgon klockan elva.

Det MÅSTE gå bra i morgon!

2 och 1

Två dagar kvar till ultraljud och en jobbdag kvar innan ledighet på 10 dagar!

Jag kommer alltid att avskyr ultraljud, men samtidigt ser jag fram emot det på något konstigt sätt. Jag blir inte klok på mig själv... På fredag klockan elva gäller det att hjärtat slår och att hjärnan utvecklats fint. Vet inte vilket jag är räddast för. Egentligen borde det vara omöjligt att även denna bebis ska ha hjärnskador då Dutts missbildning upptäcktes på ett till två barn per 2300 förlossningar per år. Herregud om vi skulle drabbas igen så är det ju lika bra att gräva ner sig med en gång...
Snart är också ett a-4-papper fyllt med frågor till läkare. Allt ifrån huvudvärk till om det är okej att bada bubbelpool.
Är det någon som vet det förresten- Är det okej att bada bubbelpool under gravidteten? När jag googlat har jag fått lite olika svar. Tänkte att jag ville veta inför vår slottsövernattning.


Idag har jag varit ledig och det har varit skönt då jag idag har en huvudvärk som inte riktigt vill släppa taget. Jag har idag sytt en del på mitt lapptäcke. Själv lapparna är klara nu så nu är det bara ett bakstycke och vadd som ska fixas. Just nu hänger det på tork då jag tvättat det så att det sedan inte kryper vi första tvätt och vadden inte gör det. Stor risk för att det blir knöligt då...

Vecka 17 (16+0)

Tisdag och ny vecka, vecka 17.
Häftigt med ny vecka igen för nu känns det ändå som att veckorna rullar på ordentligt. Jag hoppas att de kan rullar på ännu fortare efter ultraljudet på fredag. Ser allt bra ut på fredag samt rutinultraljudet som kommer ske om cirka tre veckor är mitt nästa delmål den 15 september. Just det datumet kommer jag vara i vecka 19+4 alltså samma vecka och dag då Dutt kom förra året. Efter det datumet är jag ute på okänd mark. Fram tills dess känns det som jag kan det här med graviditet och symtom...Efter 15 september är jag som ett oskrivet blad.

Trots att jag kämpat så länge med att gravid så är jag verkligen ingen sån som tycker att graviditeten är något roligt. Jag tycker mest att det är jobbigt med symtom som trötthet, huvudvärk, trög mage, nästäppa och näsblod. Men det får vara så för jag vill så gärna se resultatet av det hela!! Jag vill se vårt lilla hemmagjorda Mirakel livs levande. Just i den sekunden jag ser Miraklet så kommer jag ha glömt bort alla symtom som jag tyckte var jobbiga!!

Födde en katt i natt

Ja, de märkliga drömmarna fortsätter. Tidigare har jag bland annat drömt om att vi på ultraljudet sett en bebis i skjorta och så har jag åkt spårvagn med kronprinsessan Victoria eftersom jag skulle bli fadder till Estelle.

Men i natt var jag alltså på förlossningen och jag blev en lycklig mamma till en katt. Till saken hör att förlossningen startade i vecka 17, men det var tydligen inga problem för katten mådde prima. Dock hade jag fått minnesförlust så jag kom inte ihåg något från att vi åkte till förlossning tills allt var klart ;-)

Senare på natten kom en annan dröm och då var jag hemma hos vår distansläkare för att fika, men jag var tvungen att köpa ett årskort hos henne för 75 kronor för att överhuvudtaget få gå in i hennes hus...

Hur får hjärnan ihop allt detta??

4 och frågor och svar

Idag är det fyra dagar kvar till vi vet hur det står till med Miraklet. Hoppas att det kan gå fort dessa dagar. Jag kan inte säga att jag ser fram emot ultraljudet, men ändå vill jag dit. Väldigt dubbla känslor!

Tröttheten sitter i och den har väl kanske blivit något bättre. Jag sover ju bara middag en gång per dag nu... Tidigare blev det ju två gånger per dag. När jag på jobbet blir trött så kommer även huvudvärken, vilket gör mig ännu tröttare, vilket gör att jag får ännu mer huvudvärk. En ond cirkel helt enkelt.

Min mage har börjat kärva rejält igen. Jag har tyckt att den varit okej ett tag, men nu sitter jag här i soffan och käkar katrinplommon... Kanske är det järntabletterna som helt korkat igen mina tarmar.

De senaste dagarna har jag fått ett antal frågor från er läsare vilket jag tycket är jättekul. Vissa frågor har jag svara på direkt i inlägget där frågan är ställd, men här nedan blir det lite frågor och svar.

Sara undrade:  Börjar det komma in nu? (att jag är gravid) Är det konstigt att se bilden på dig själv, med faktiskt en gravidmage? 

Jag har fortfarande svårt att förstå att jag är gravid. Det kanske är därför som jag gärna vill veta könet. Jag föreställer mig att jag då lättare kan relatera till bebisen i magen om jag kan säga han eller hon... Vi får se om vi får veta redan på fredag eller om vi får vänta ett par veckor till.

Jag tycker det är väldigt konstig att magen blir större, men förhoppningsvis kommer jag gradvis att fatta...

Anonym undrade: Tänkte bara höra om du kan lägga ut en bild på dej själv? :) om inte varför? Kommer du att lägga ut någon bild på miraklet sen?

På bloggen finns några bilder på mig. Här finns en bild, här är en annan och då får du också som bonus artikeln som vi ställde upp i i Svenska dagbladet. Dessutom finns en halvdålig bild här som också är en artikel från vår lokaltidning.

Om det kommer bli några bilder på Miraklet vet jag inte. Det har jag inte bestämt än, men antagligen kan jag inte låta bli... Jag kommer ju vilja visa upp honom/henne för hela världen ;-)

Många projekt

Igår var vi hemma hos pappa då han fyllde år. Det blev lite kalas med kakor och tårta.

Som jag tidigare skrivit så sydde min mamma väldigt mycket kläder när hon levde och många tyger finns fortfarande kvar där hemma. När jag menar mycket tyger så är det en hel "klädgarderob" full. Till saken hör att jag och Syster redan renast bort mycket. Tidare fanns det TVÅ garderober fulla med tyger!! Dessutom finns fortfarande massor med sytillbehör som dragkedjor, knappar och kantband kvar i en hurts.

Igår hade jag en hel lista på vilka syprojekt jag vill göra och skulle då kolla om jag kunde hitta lämpliga tyger.  Nu har jag fått hem tyger till baksidan och lapptäcket, till babynest, till amningskudde, till kantband till badcape, till pyjamas, till tröja med mera. Dessutom slaktade jag min gamla sackosäck på styrolitkulor, vilka jag tänkt att ha i amningskudden. Alla dessa syprojekt kommer inte kosta ett öre förutom min arbetsinsats. Amningskudde och babynest har jag sett är jättedyra att köpa och verkar inte alls svåra att göra.

Så nu ska bara orken och lust infinna sig för sömnad!!

Ny magbild

Nu finns det en ny magbild från idag (vecka 15+4) att beskåda här.

Idag känns det som om det kommer bli en riktigt lugn lördag och jag känner att jag behöver det också. Regnet hänger i luften så därför tänker jag nu fortsätta sy på lapptäcket.

1 vecka kvar

När läkaren sa den 1 augusti har vi tar ett ultraljud om tre veckor istället för om fem veckor tyckte jag att det lät bra. Nu inser jag att tre veckor är en evighet just nu i mitt liv... Men nu är det i alla fall bara en vecka kvar tills vi förhoppningsvis får hoppa upp på de där rosa molnen en stund. Jag ser fram emot ultraljudet med skräckblandad förtjusning. Jag skulle vilja ha en egen ultraljudmaskin hemma som man skulle kunna använda när som helst. Dom kan väl inte vara så dyra, eller så kanske jag kan sno med med maskinen från ultraljudsrummet nästa vecka :-)

Tills nästa fredag ska vi också skriva ner ett antal frågor till läkaren bland annat om min nästäppa och så skulle jag vilja att de tar ett blodvärde för att se om det hänt något med det.

En vecka - 7 dagar. Hoppas att dessa kommande dagarna går fort. Visst helgen får gärna gå långsamt ;-) men sen...

Hoppas att ni alla får en skön helg.

Bebissaker i vårt hus

Igårkväll var vi hos vänner som vi inte träffat på sisådär 100 år. För ett antal dagar sedan såg jag en status på  Facebook att de höll på och rensade bebissaker för att sedan sälja på loppis framöver.
Jag passade på att höra vad för saker de hade och igår var vi alltså hos dom. Vi kom hem med badbalja, babysitter, barnstol, spjälskydd och en leksaksgrej att hänga på spjälsängen.

I skydd av mörkret igår smusslade vi in sakerna från bilen så att ingen av grannarna skulle se... Nu står sakerna här på golvet och det känns lite märkligt faktiskt. Vi ska väl ställa undan dom i garaget med hopp om att snart få plocka fram dom igen.

Inte för mig

I de flesta böcker och tidningar om graviditet står det att man under andra trimestern ofta mår som bäst.
Tydligen gäller inte det alla.
Huvudvärken som i stort sätt hållit sig borta i 15 veckor är nu tillsamma tillsammans med genomtäppt näsa och näsblod.

Den här vecka har jag hittills varit hemma från jobbet, men idag är tanken att jag ska ta mig dit. Sitter nu i soffan för att försöka få bort huvudvärken innan jag åker. Jag får se om jag lyckas.

Jag ska ta upp allt detta med läkaren när vi har ultraljud nästa fredag. Alltså 8 dagar kvar till ultraljud!!

Förstått? Nej!

Helen frågade i en kommentar om jag börjat känna sparkar än och det har jag inte gjort. Trodde jag gjorde det för några veckor sedan, men det var nog falskt alarm för sedan har jag inte känt något efter det. Det var säkerligen mina tarmar som spelade mig ett spratt. Med Dutt hann jag inte känna några sparkar och när han kom var jag i vecka 19+4 så jag tror att jag kommer få vänta till vecka 20 innan jag känner något.

Helen frågade också om jag förstått att jag blivit mamma. Nej det har jag inte. Jag ska inte vara allt för pessimistisk men med min erfarenhet så vågar jag inte tro på något sånt än. Jag skrev ett liknade inlägg när jag var gravid med Dutt. Visst, jag blev mamma, men en änglamamma till ett osynligt barn. Jag hoppas innerligt att jag den här gången får bli mamma till ett levande barn. När jag nu läser det inlägget gör det så ont. Det blir så verkligt att Dutt verkligen inte fick vara med oss längre än 20 veckor i magen.

Helen får helt enkelt ställa frågan igen när Miraklet ligger i sin vagga i sitt barnrum. Då kanske, kanske, kanske har jag förstått och förklara hur det känns...

Vardagslyx

Idag har jag bokat en övernattning på Yxtaholms slott! Ett paket med en övenattning, välkomstdrink, mousserande vin, frukt och choklad på rummet (mannen får ta vinet så tar jag resten), fyrarättersmiddag och sedan frukost dagen därpå. Detta paket kallades vardagslyx och just nu var det 25% rabatt och man kunde välja hur lyxigt man ville bo. Därför slog vi på stort och bokade en svit!! Normalpriset för det paketet var 1925 kronor per person, men nu kostade det 1443 kronor per person. Ungefär vad ett dubbelrum hade kostat vid normalpris!

När hon frågade om vi hade några allergier så fick jag dra min gravidkort "Nä, men jag är gravid så det kan ju kocken tänka på". Det känns fortfarande så konstigt att säga "jag är gravid". Helmärkligt!!

Skönt ska det bli!!

Vecka 16 (15+0)

Tisdag innebär ny vecka. Nu kliver jag in i vecka 16!! Häftigt!
Dessa veckor brukar ju ibland kallas för spökveckor och det kan jag hålla med om. Illamåendet när jag åker bil har försvunnit, behöver inte längre äta eller gå på toa på natten. Däremot är tröttheten kvar med oförminskad styrka. Tröttheten gör att jag känner mig apatisk och håglös. Det kan gå en hel dag utan att jag egentligen har gjort något som "går att ta på". Jag kanske påbörjar saker, men sen blir de inte färdiga för att orken och lusten inte finns.

Något som tillkommit de senaste veckan är täpptheten i näsan. Varje morgon är jag genomtäppt i näsan och har då legat och andats med munnen, vilket ju gör att man känner sig som ett sandpapper i munnen. Försöker använda Renässans så mycket som möjligt, men jag vet inte om det hjälper. Inte tillräckligt i alla fall.

Nästa vecka (fredag) är det ultraljud igen. Oron finns naturligtvis där, men jag försöker tänka på de ord på vår ivf-läkare sa efter att Dutt kom: "Upprepningsfrekvensen på en sådan missbildning är extremt låg".

Det har vänt!

Baltazar har börjat bli bättre. Det upptäckte jag redan sent igårkväll. När jag tvingat i honom pencillinet så bar jag upp honom till sovrummet. De här dagarna har han fått varit inläst där med oss. Jag satte honom då i kisslådan och han satte sig att kissa med en gång! Sedan kröp han dock in under sängen och surade en stund, men ganska snart kom han upp i sängen och lade sig vilken han inte gjort sedan han blev skadad. När M kommer hem vid halv ett i natt så börjar han spinna när han klappar honom! Det har han inte heller gjort de senaste dagarna. M tar fram kattkulorna och han visar då faktiskt ett visst intresse av dom även om han inte äter några.

Senare under natten vaknar jag av att jag har en spinnande kelig katt på magen! Han ligger där en stund innan han hoppar ner och äter några kattkulor!!

Även nu under dagen har han ätit lite kattmat även om man märker att det gör lite ont, antagligen från inflammationen på halsen, att bita sönder kulorna.

Han har även börjat tvätta sig igen vilket han inte brytt sig om de senaste dagarna.

Kanske var det vätskedroppen igår som gjorde att han fick tillbaka lite krafter. Dock är han inte helt återställd än. Han haltar fortfarande lite på vänster ben, äter och dricker inte så mycket som han brukar och han sover mera.

Men nu är det i alla fall på rätt väg!

Oh, vad man blir orolig för de små lurviga när de mår dåligt.

Sjukstuga

I förmiddags blev det åter igen en tripp till djurakuten då Baltazar knappt blivit piggare. Igårkväll försökte vi få i honom mat och vatten. Mat var en omöjlighet, men vatten fick vi i honom litegrann med hjälp av en oanvänd Menopursputa som vi modifierat lite. Dock var ju kanylen så lite så det blev inte mycket vatten han fick i sig.

Väl på djurakuten så tror veterinären att han på grund av ett bett/klo-sår på kinden fått en inflammation nere på halsen och därför är  han hängig. Det vi kan göra är att försöka hålla såret öppet så att man inte "stänger inne" inflammationen. Dessutom fick vi en större spruta så att vi kan ge större mängd vatten samt att vi kan röra ut "blötmat" med vatten och försöka ge honom. Innan vi åkte hem fick han också ett vätskedropp på 300 ml då han som sagt druckit väldigt dåligt de senaste dygnen.

Sedan vi kom vid lunch har han i stort sätt sovit hela tiden. Jag försökte här för en stund sedan att ge honom blötmat med sked (haha, vilken syn det måste vara). Då åt han lite, men blev så sur så han gick upp på övervåningen och gömde sig.

Jag mår inte bra när de små liven mår  dåligt, så den här helgen går inte till historien som någon bra helg. Jag känner mig oerhört trött eller snarare utmattad.

En fördel är att jag bara tänkt på Baltazar och då har två dagar gått utan att jag knappt tänkt på graviditeten, men i och för sig hade jag gärna sluppit kattoron.

Sjuklingen hemma igen

Slagskämpen är hemma igen. Veterinären kunde inte hitta något specifikt förutom ett litet blödande sår på kinden, lite ömhet här och där.
Han fick en morfinspruta på plats och sedan fick vi med oss värktabletter samt att vi hämtat ut pencillin på apoteket.

Nu ligger han lite lagom ynklig på en dyna på golvet i vardagsrummet. Han mår inte bra, men jag hoppas att han piggnar till snart.

Akutbesök

Idag skulle vi egentligen åkt till min syster men nu sitter vi i bilen på väg mot djurakuten med vår katt som i natt varit i slagsmål och nu inte mår bra.
Vad gör man inte för de små liven?

Speciella saker till Miraklet

När jag förra våren var hemma hos pappa och grävde i mammas gamla garderob med tyger hittade jag en del alster som inte blivit färdiga. Två små tröjor, två små sommarlinnen med tillhörande shorts. Dessa plagg hade alltså min mamma påbörjat någon gång innan hon gick bort 2001. Hon har gjort dessa saker utav skavbitar av tyg som blivit över när hon sytt andra kläder. Tygerna som tröjorna är gjorda i har jag själv haft tröja i! Nu har jag plockat fram dessa och ska försöka göra dom färdiga. På tröjorna är det bara halsringningen kvar, på linnena är det att sy i knappar, göra knapphål och sätta kantband i nederkant. Det ena par shorten är det bara resår i midjan som saknas medan det andra paret bara är utklippt.

Det är en häftig tanke att Miraklet ska kunna ha kläder som h*ns mormor gjort fast hon varit bort i 12 år när h*n kommer till världen!!

Dessutom hittade jag vid samma grävning hemma ett påbörjat lapptäcke. Det är jag dock skyldig till. Jag började nog med det i 10årsåldern och använde då små lappar av restbitar mamma hade  samt tygprover som mamma skickat efter från någon tygfirma som fanns på den tiden (för ungefär 100 år sedan). Min tanke är nu att det också ska bli färdigt. När man som 10åring syr tänker man tydligen inte så mycket på att ett lapptäcke ska vara fyrkantigt så det är lite snett och så, men det får jag ta. Ska göra det bästa för att det inte ska synas i slutändan. Min tanke är att göra det ungefär 1x1  meter så att Miraklet kan ha det som underlag när h*n ligger på golvet.

Att våga planera

Idag frågade jag mannen "vet du vad jag vill göra den 25 augusti?" Nä, det kunde han inte lista ut. Min svar blev "Om (ständigt detta "om") ultraljudet går bra den 24e så vill jag åka till Babyproffsen och Barnens hus".

Kanske larvigt att planera ett besök på dessa butiker flera veckor i förväg, men för mig att dom affärerna varit något som jag suktat efter att få gå in i. Jag var så nära förra året för då hade jag i tanken att vi skulle åka dit efter rutinultraljudet.

Jag har tidigare åkt förbi dessa affärer så många gånger med tanken "när får jag åka dit? får jag någonsin åka dit?"

Sen kanske jag inte kommer köpa något från dessa affärer då jag fått för mig att de inte är de allra billigaste precis, men att som gravid få kliva in där är något som jag vill uppleva!

Trötter och sydd body

Ledig dag idag, vilket jag verkligen behövde. Jag fortsätter att klaga på min trötthet. Det är ju något bättre när jag är hemma, men jag kan ju knappast säga att jag är pigg. Vissa stunder känner jag mig så trött och orkeslös så att jag bara vill gråta. Jag vet att det naturligtvis är positivt med symtom, men ibland blir det bara för mycket. När jag blir riktigt trött, främst på jobbet, får jag en hemsk huvudvärk också så inte sedan alls vill gå över.

Trots allt regn idag lyckades vi i alla fall komma ut på en promenad, vilket var flera dagar sedan. Jag har varit för trött för det också...

På eftermiddagen har jag idag sytt en body till. Nu överlämnas den till mannen som får slå i tryckknappar i grenen. Den här bodyn blev jag mer nöjd med än den förra. Undrar vad jag ska sy härnäst?

Vecka 15 (14+0)

Japp, ny vecka igen. Även om jag på ett sätt tycker att det går långsamt så känns det som om det inte var så många dagar sedan jag skrev 12+0.
Det ska ju bara gå den här gången så jag hoppas att jag får göra många veckoinlägg till.
Just nu känner jag mig ganska lugn och försöker njuta så mycket det går.

Tröttheten slår fortfarande till medan jag vissa stunder kan känna mig mindre trött. Tröttheten beror ju nu också till viss del på det dåliga blodvärdet. Jag hoppas att järntabletterna kan få ordning på det.

Fick i helgen många fina mammakläder av min kusins sambo och de kommer väl till pass. Det är svårt att dölja magen när jag har både mammabyxor och en tajt "vanlig" tröja. Med mammatröja är det något lättare. Det ska bli spännande att se hur länge det tar innan kollegor på jobbet vågar fråga om jag är gravid. Det kan ju vara så att jag "bara" blivit fet över sommaren ;-)

Försöker att inte räkna ner dagarna till nästa ultraljud, vilket är svårt. Idag är det 17 dagar kvar. Jag ska då höra med barnmorskan och läkaren ifall de kan se könet. I vårt landsting är det inte speciellt villiga att göra det, men jag tänker att vi är lite speciell så de gör ett undantag...

Trimmat

När vi var hemma hos pappa i lördags tog jag med mig mammas gamla overlock-symaskin med mig hem. Den har stått oanvänd sedan mamma gick bort 2001 så jag visste inte ens om den skulle starta. Efter att äntligen trätt maskinen (den har ju fyra trådar) så funkade det faktiskt. Behöver justera trådspänningen på vissa trådar, men det borde inte vara så svårt.
Tänker att jag ska testa att använda den maskinen när jag syr i mina trikåtyger. Jag började igår med en ny body i flodhästtyget. 

Oj, vad Miraklet kommer bli välekiperad.

Söndag är lika med magfotografering

Söndagar har blivit vår dag då vi fotograferar magen. Dagens mage är ganska lika mot förra bilden. Det känns nu som storleken inte blir större den senaste veckorna.


Kanske, kanske, kanske har den värsta tröttheten försvunnit. Den här veckan som gått har jag "bara" tar tupplurar fyra av sju dagar!! Vissa dagar är dock fortfarande helt komalika då jag bara vill begrava mig...

När jag läser information om symtom så står det att nu ska de ömmande brösten försvinna. Det är då som jag får det... Den senaste veckan har de varit ömma och vuxit. Till mannens glädje ;-)

Ett halvår

Om 6 månader har Miraklet beräknad förlossning.

Det är ju en hel evighet tills dess...
Troligtvis behöver vi inte vänta så länge men det är ju det enda datum som man kan hänga upp allt på.

Varför högriskgraviditet?

Hanna frågade varför jag har högre risk för att få havandeskapsförgiftning och att Miraklet ska bli tillväxthämmad.

Jag har en reumatisk sjukdom i grunden som jag fick vid 10 årsålder. Dessutom har jag två stycken faktorer i blodet som heter kardiolipidantikroppar och antilupuskoagulans. Dessa faktorer brukar ibland kallas Antifosfolipidsyndrom (APS). Dessa blodfaktorer gör att jag har svårare att bli gravid (nähä, det har jag inte märkt...), lättare får missfall,ökad risk att få havandeskapsförgiftning, tillväxthämning hos bebisen, förtidig födsel samt ökad risk för blodproppar både i moderkakan och i övriga kroppen. Därför tar jag dagligen två olika blodförtunnande preparat, Fragmin och Trombyl.

Det är detta som gör att jag skriver att jag antagligen inte kommer gå tiden ut och att vi kommer få en liten bebis. Naturligtvis är det inte säkert att det blir så. Jag kanske blir en sån som går över tiden, även om jag inte tror det i dagsläget.

Min graviditet klassas alltså som en högriskgraviditet och det har ingenting med till exempel Dutts missbildning att göra. Hade den graviditeten fortsatt hade vi även då haft extrakontroller.
De extrakontroller jag kommer få är extra ultraljud (tillväxtultraljud) samt att man kommer kolla efter äggvita i urinen mera ofta än vid en "normal" graviditet.

Jag kommer att vara nöjd om jag kommer över vecka 30 som det känns nu. Det känns skönt att sjukvården kommer ha koll på mig och att de, när jag till exempel ringer och är orolig för dessa saker tar det på allvar.

Mönster till tossorna

Petra undrade vart jag hittat mönstret till tossorna. Det undrade jag också ett tag, men efter lite googlande hittade jag mönstret igen.

Dock har jag modifierat mönstret lite för att det skulle passa att sätt mudd på dom. I originalet är det tänkt att det ska vara en öppen sko med ett resårband över foten.  På bilden syns hur jag har ändrat mönstret.
Sedan när jag klippte till mudden gjorde jag det på känn...

En kvar...

Igår sydde jag en liten tossa. Blev riktigt nöjd faktiskt, men vad jag har förstått när det gäller bebisar så har de två fötter så jag behöver göra en till ;-)

Men nu vet jag ju hur man gör...

Dagens läkarbesök - Välkomna

Stort tack för alla gratulationer efter gårdagens ultraljud! Försöker nu njuta av att det faktiskt, vad vi vet nu, finns ett helt frisk bebis i min mage!

Dessutom ett stort tack för alla köptips. När det är dags att göra inköpslista på allvar kommer jag plocka fram era tips. Någon/några skrev att man inte ska köpa för mycket kläder i de minsta storlekarna (50-56). Vi ska antagligen vara glada om Miraklet inte drunknar i storlek i storlek 50 i början. Allt tyder på att vi kommer få en liten förtidigt född bebis. Barnvagn och spjälsäng kommer vi troligen köpa på annat ställe än Gekås, men i övrigt blir det nog mycket shopping där!!

Idag har vi återigen varit på mödravården. Idag för att träffa "vår" läkare. Hon har ju följt oss ända sedan rutinultraljudet i maj förra året och var den som fick konstatera vår MA i oktober.
När hon kommer ut i väntrummet ropar hon inte upp oss utan hon tittar bara på oss och ler. När vi hälsar så hälsar hon oss glatt välkomna tillbaka. Hon sa att när hon sett mitt namn på sin "mottagningslista" hade hon reagerat och blivit glad.

Vi pratade om lite hur jag mådde, hur vi kände att det helt plötsligt hade gått på naturlig väg och hur vi ska planera graviditeten framöver. Läkaren var verkligen överväldigad att vi nu satt hos henne igen och den här gången med en pågående graviditet. När jag dessutom sa att befruktningen skett runt Dutts ettårsdag så blev hon än mer exalterad :-)

För att stilla vår oro inför rutinultraljudet bokade vi in ett extra ultraljud den 24 augusti. I morgon är det tre veckor dit. Det känns helt överkomligt att vänta tre veckor. Det ultraljudet kommer dessutom göras på Specialistultraljudet vid förlossningen och alltså inte på mödravården och med läkaren närvarande. Det "vanliga" rutinultraljudet kommer antagligen sedan flyttas fram någon vecka så att det blir ultraljud ungefär var tredje vecka.
När sedan rutinultraljudet är avklarat med förhoppningsvis lyckat resultat kommer kontrollerna fortsätta med tanke på min risk att utveckla havandeskapsförgiftning och risk för att Miraklet inte växer ordentligt. Så ett antal tillväxtultraljud kommer vi också att få framöver.

Det kändes skönt att träffa läkaren igen och jag hoppas nu att vi får följas åt tills Miraklet är ute, frisk och glad!

Vågade

Igårkväll tog jag mod till mig och bokade ett rum i Ullared. Så två dagar i oktober är det tänkt att vi ska shoppa loss!. Man måste våga tro!!

Nu återstår "bara" - Vad behöver man? Vad behöver en bebis och en nybliven familj? Gekås har ju massor med saker, men har ni några tips - Som sagt vad behöver man??

Tur att jag har lång tid på mig att skriva inköpslista!

Så skönt!!

Idag behövde vi inte sitta många minuter i väntrummet förrän vi blev uppropade. Det var samma barnmorska  idag som gjorde Kub-ultraljudet med Dutt förra året. Hon sa att hon läst i journalen vad som hänt så det kändes skönt.
När jag dragit ner byxorna och hon satt ultraljudsstaven mot magen sa hon nästan genast att hjärtat tickade. Då tror jag att jag tappade flera ton stenar från axlarna... Sedan tittade hon igenom kroppen. Hjärna tror jag att hon tittade mycket mer noggrant den här gången än förra.
Förra gången tyckte jag att hon inte berättade så mycket vad hon så, men idag berättade hon och visade vad hon såg. Miraklet ville inte riktigt vara med och visa alla vinklar så hon fick "banka" lite på magen för att hen skulle vrida sig lite. Nackspalten såg också normal ut. Vi har ju valt att inte ta riskbedömningen, men vad hon kunde se så såg den helt normal ut.
Hon visade magsäck, urinblåsa, njurar, fingrar, tår och hjärnan. Två bilder fick vi med oss hem och de finns att beskåda här. Miraklet var ungefär 7 cm lång och enligt hennes beräkningar så är vi i 13+1. Exakt som min beräkning. Beräknat förlossningsdatum är 4 februari. Bokade också in tid för rutinultraljud som blir den 6 september.

Efter ultraljudet blev det inskrivning hos barnmorskan. Det gick ganska snabbt den här gången. Det är konstigt att man kan känna sig så van och rutinerad utan att ha fått en bebis... Min järnvärde var inte det bästa, 107, så hon tyckte att jag skulle börja med järntabletter redan nu.

Nästa steg är läkarbesöket i morgon då vi ska planera upp graviditeten med extrakontroller med mera.

DEt blev en bra dag idag, men nu känns det som att luften gått ut mig fast på ett positivt sätt. Resten av dagen blir en lugn dag. Jag ska plocka lite svarta vinbär och hallon. Sedan ska jag njuta lite också!

1 augusti blev en bra dag!

Ultraljudet avklarat! En 7 cm stort Mirakel med tickande hjärta finns därinne.

Bild och mer text kommer senare idag. Nu ska vi fördriva en halvtimme på sjukhusområdet tills det är dags att träffa barnmorskan.

Dagen Ultraljud

Klockan 10 idag är det dags. Jag hoppas att de inte är försenade idag (som de brukar vara). Jag har ingen lust att sitta i väntrummet längre än nödvändigt...

Just nu sitter jag i soffan med en kopp te och känner mig ganska lugn och tillfreds. Tro det eller ej så har jag faktiskt kunnat sova i natt också. Det trodde jag inte. Jag tänker att det skulle finnas miljoner tankar som for omkring angående dagens ultraljud.

Efter det förhoppningsvis en lyckat ultraljud ska vi träffa barnmorskan för inskrivning så det blir en hel förmiddag på mvc idag. Därför måste jag packa ner lite mellanmål annars kommer jag hungra ihjäl ;-)

Jag blir varm i hjärtat av alla era kommentarer med fina lyckönskningar. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Ni är guld värda!!