fredag 30 november 2012
Känner hans kroppsdelar!
Sedan några dagar tillbaka har hans sparkar ändrat karaktär på något sätt. Jag känner fortfarande lika mycket varje dag, men nu känns det ibland som om han sakta med säkert sträcker ut en hand eller fot mot magen. När jag sedan tar på det stället på magen så är det hårt, men efter en stund glider liksom det hårda tillbaka. Jag antar att det är någon av pojkens kroppsdelar jag känner.
Väldigt häftigt!!
Igår kväll när jag låg i soffan fick han in en fullträff. Enda sedan vecka 7 har jag haft ont till och ifrån i häger ljumske och där fick han till en spark igår så att jag nästan flög upp ur soffan. När han får till en träff där så gör det så ont. Smärta samtidigt som det ilar som när man slår i armbågen i något hårt...
De senaste dagarna och nätterna har jag känt mig uppgiven. Nätterna är allra värst. En natt kan se ut så här. Somnar vid elva efter att ha tagit panodil. Vaknar vid halv två, genomsvettig och har fortfarande huvudvärk. Jag måste då byta natttröja, går ner på toaletten och värmer sedan vetekudde och sätter mig i soffan en stund. Går sedan upp och lägger mig igen, men får ingen bra sömn då huvudvärken fortfarande finns där. Vaknar igen vid halv fyra, halv fem med en ännu värre huvudvärk. Tar med mig mitt täcke till soffan. Värmer vetekudde igen och väntar på att klockan ska bli så mycket så jag får ta en dos panodil till. Somnar sittande i soffan och vaknar vid sex när mannen går upp. Ibland fortsätter jag att sova i soffan några timmar och ibland går jag upp till sängen och somnar där.
Inte så konstigt att jag sedan på dagarna inte är så pigg precis... Det är tur att jag så ofta känner rörelser från magen så att jag kan tänka på en belöning faktiskt snart kommer!! Sedan tror jag inte huvudvärken kommer att försvinna efter förlossningen då den här huvudvärken är en reumatikerhuvudvärk som jag känner igen sedan förut.
Jag som normalt älskar att sova tycker inte att det är kul att gå och lägga mig om kvällarna då jag aldrig vet hur mycket jag kommer att vara vaken...
På dagens schema: Plocka fram adventssaker!
Väldigt häftigt!!
Igår kväll när jag låg i soffan fick han in en fullträff. Enda sedan vecka 7 har jag haft ont till och ifrån i häger ljumske och där fick han till en spark igår så att jag nästan flög upp ur soffan. När han får till en träff där så gör det så ont. Smärta samtidigt som det ilar som när man slår i armbågen i något hårt...
De senaste dagarna och nätterna har jag känt mig uppgiven. Nätterna är allra värst. En natt kan se ut så här. Somnar vid elva efter att ha tagit panodil. Vaknar vid halv två, genomsvettig och har fortfarande huvudvärk. Jag måste då byta natttröja, går ner på toaletten och värmer sedan vetekudde och sätter mig i soffan en stund. Går sedan upp och lägger mig igen, men får ingen bra sömn då huvudvärken fortfarande finns där. Vaknar igen vid halv fyra, halv fem med en ännu värre huvudvärk. Tar med mig mitt täcke till soffan. Värmer vetekudde igen och väntar på att klockan ska bli så mycket så jag får ta en dos panodil till. Somnar sittande i soffan och vaknar vid sex när mannen går upp. Ibland fortsätter jag att sova i soffan några timmar och ibland går jag upp till sängen och somnar där.
Inte så konstigt att jag sedan på dagarna inte är så pigg precis... Det är tur att jag så ofta känner rörelser från magen så att jag kan tänka på en belöning faktiskt snart kommer!! Sedan tror jag inte huvudvärken kommer att försvinna efter förlossningen då den här huvudvärken är en reumatikerhuvudvärk som jag känner igen sedan förut.
Jag som normalt älskar att sova tycker inte att det är kul att gå och lägga mig om kvällarna då jag aldrig vet hur mycket jag kommer att vara vaken...
På dagens schema: Plocka fram adventssaker!
torsdag 29 november 2012
Respons och mediciner
Oj, vilken respons jag fick på mitt förra inlägg angående täcke och kudde till vagn/vagga/spjälsäng. Tack för alla åsikter!!
Igår hade jag telefontid med min reumatikerläkare. Den här gången pratade vi mycket om mediciner som jag vill börja med efter att förlossningen är över. Han och även vår läkare på mödravården tycker att det är bra om jag kan amma cirka 2-4 veckor för att sedan övergå till ersättning och att jag då börjar med mediciner.
En av de mediciner (remicade) som sattes ut för fem år sedan, som jag hade jättebra effekt av, verkar vara omöjlig att börja med igen. När man har haft ett längre uppehåll och startar igen så kan man få kraftiga allergiska reaktioner så därför är det inget läkaren rekommenderar. Min läkare tyckte att jag istället skulle återuppta Humira (som jag till och från använt mellan ivf-behandlingarna). Jag tycker dock inte att den ger mig tillräcklig hjälp att må bra och det sa jag flera gånger. Dock vet jag inte om det gick in hos honom...
Han pratade också om en annan medicin, Simponi, som tas i kombination med Methotrexate. Vi kom inte fram till något beslut utan vi ska höra av varandra igen i februari. Nu när jag äntligen kan börja med mediciner mot min reumatiska sjukdom så vill jag ju ha något som hjälper fullt ut, som Remicade gjorde... Kanske verkar det omöjligt. Jag kanske nu får må pissigt resten av livet för att jag en gång kom på att jag ville bli gravid och slutade med Remicade.
Igår hade jag telefontid med min reumatikerläkare. Den här gången pratade vi mycket om mediciner som jag vill börja med efter att förlossningen är över. Han och även vår läkare på mödravården tycker att det är bra om jag kan amma cirka 2-4 veckor för att sedan övergå till ersättning och att jag då börjar med mediciner.
En av de mediciner (remicade) som sattes ut för fem år sedan, som jag hade jättebra effekt av, verkar vara omöjlig att börja med igen. När man har haft ett längre uppehåll och startar igen så kan man få kraftiga allergiska reaktioner så därför är det inget läkaren rekommenderar. Min läkare tyckte att jag istället skulle återuppta Humira (som jag till och från använt mellan ivf-behandlingarna). Jag tycker dock inte att den ger mig tillräcklig hjälp att må bra och det sa jag flera gånger. Dock vet jag inte om det gick in hos honom...
Han pratade också om en annan medicin, Simponi, som tas i kombination med Methotrexate. Vi kom inte fram till något beslut utan vi ska höra av varandra igen i februari. Nu när jag äntligen kan börja med mediciner mot min reumatiska sjukdom så vill jag ju ha något som hjälper fullt ut, som Remicade gjorde... Kanske verkar det omöjligt. Jag kanske nu får må pissigt resten av livet för att jag en gång kom på att jag ville bli gravid och slutade med Remicade.
onsdag 28 november 2012
Vill ha lite råd
Ni brukar vara jättebra att fråga om råd.
Ska man ha kudde till vagga, vagn och spjälsäng och i så fall hur ska den vara? Hög?, låg?, stor?, liten? Har ni några tips på bra kuddar ni använt till era små? Bifoga gärna länkar om ni vet var de går att köpa.
Det samma gäller även täcke. Blir det för varmt med ett tjockt täcke i spjälsängen för en nyfödd? Har ju läst att de inte ska ligga för varmt för då kan risken öka för spädbarnsdöd.
I vagnarna har vi varma åkpåsar så där borde det ju räcka med overall och kanske någon filt eller hur?
Herregud, hur ska detta gå? Jag med en bebis...
Nu inväntar jag telefonsamtal från min reumaläkare. Huvudfrågan idag är när jag kan börja med mina reumamediciner igen. Jag vill börja så snart som möjligt efter att pojken är här, men då måste det bli flaskmatning. Får se vad han har för åsikter.
Ska man ha kudde till vagga, vagn och spjälsäng och i så fall hur ska den vara? Hög?, låg?, stor?, liten? Har ni några tips på bra kuddar ni använt till era små? Bifoga gärna länkar om ni vet var de går att köpa.
Det samma gäller även täcke. Blir det för varmt med ett tjockt täcke i spjälsängen för en nyfödd? Har ju läst att de inte ska ligga för varmt för då kan risken öka för spädbarnsdöd.
I vagnarna har vi varma åkpåsar så där borde det ju räcka med overall och kanske någon filt eller hur?
Herregud, hur ska detta gå? Jag med en bebis...
Nu inväntar jag telefonsamtal från min reumaläkare. Huvudfrågan idag är när jag kan börja med mina reumamediciner igen. Jag vill börja så snart som möjligt efter att pojken är här, men då måste det bli flaskmatning. Får se vad han har för åsikter.
tisdag 27 november 2012
Dagens ultraljud och förlossning
Dagens ultraljud gick bra. Han fortsätter att växer och följer sin kurva som dock är i den övre delen av den normal kurvan. Enligt beräkningarna väger han idag cirka 2 kg. Kommer han fortsätta i den takten och beräkningarna ställer kommer han vid vecka 40+0 väga 4,4 kg... Ett riktig kluns alltså.
Idag fick vi med oss en ultraljudsbild också och den finns att beskåda här.
Efter ultraljudet pratade vi en lång stund med läkaren angående förlossning. Jag är livrädd för att gå över tiden och att det då ska hända något med pojken. Läkaren tyckte inte heller att jag ska behöva gå över tiden, dels med den sjukdomsbild jag har och dels för min oro. Därför har vi nu förberett papper för ett kejsarsnitt en tid före BF (kommer inte avslöja när, än i alla fall). Skulle förlossningen starta av sig själv före det planerade snittdatumet så ska jag försöka mig på en vaginal förlossning med tidig EDA. I förlossningssammanhang klassas jag som andragångsföderska vilket kan innebära ett snabbare förlossningsförlopp än för förstagångsföderskor. Detta tyckte jag på något märkligt sätt kändes bra då en sak jag varit rädd för är att förlossningen ska bli evighetslång...
Jag får nu fundera på om jag tycker att denna lösning känns bra för mig.
Nästa ultraljud är nu inbokat till den 27 december.
Idag fick vi med oss en ultraljudsbild också och den finns att beskåda här.
Efter ultraljudet pratade vi en lång stund med läkaren angående förlossning. Jag är livrädd för att gå över tiden och att det då ska hända något med pojken. Läkaren tyckte inte heller att jag ska behöva gå över tiden, dels med den sjukdomsbild jag har och dels för min oro. Därför har vi nu förberett papper för ett kejsarsnitt en tid före BF (kommer inte avslöja när, än i alla fall). Skulle förlossningen starta av sig själv före det planerade snittdatumet så ska jag försöka mig på en vaginal förlossning med tidig EDA. I förlossningssammanhang klassas jag som andragångsföderska vilket kan innebära ett snabbare förlossningsförlopp än för förstagångsföderskor. Detta tyckte jag på något märkligt sätt kändes bra då en sak jag varit rädd för är att förlossningen ska bli evighetslång...
Jag får nu fundera på om jag tycker att denna lösning känns bra för mig.
Nästa ultraljud är nu inbokat till den 27 december.
Vecka 31 (30+0)
Ett av mina delmål uppfyllda - att klara av 30 fulla veckor!! Det är verkligen grymt häftigt. Undrar hur många veckor det är kvar för mig. Jag tror ju inte att jag kommer gå hela vägen ut i alla fall.
När vi skulle starta med ivf, för ungefär 100 år sedan, fick vi ju en skräckhistoria om hur en graviditet för mig skulle kunna vara. Just nu känns allt det som den läkaren sa ganska avlägset. Varje tisdag testar jag ifall jag har protein i urinen (har fått provstickor att ha hemma) och än så länge har de inte gett något utslag! Så varje dag och vecka som går är ett steg närmare det mål som vi snart haft i fem år!
Vi ska snart iväg på ultraljud och den här gången behöver jag inte vara rädd för att han är död då jag just för tillfället känner och ser hur magen rör sig. Jag tror aldrig jag vänjer mig vid den känslan. Igår var jag trött på eftermiddagen och lade mig i sängen för att sova en stund. Genast när jag lagt mig ner började en karatematch i magen och då kunde jag ju naturligtvis inte ignorera det. Jag var bara tvungen att känna och titta. Så det blev inte tupplur igår...
Annars rullar det på. Diverse småkrämpor, men jag försöker att anpassa mig efter dom.Blir jag trött så sover jag (om det inte är karate då...), får jag brännande känsla på utsidan av låret så sätter jag mig och vilar en stund. Det är skönt att det går att göra så eftersom jag är sjukskriven.
När vi skulle starta med ivf, för ungefär 100 år sedan, fick vi ju en skräckhistoria om hur en graviditet för mig skulle kunna vara. Just nu känns allt det som den läkaren sa ganska avlägset. Varje tisdag testar jag ifall jag har protein i urinen (har fått provstickor att ha hemma) och än så länge har de inte gett något utslag! Så varje dag och vecka som går är ett steg närmare det mål som vi snart haft i fem år!
Vi ska snart iväg på ultraljud och den här gången behöver jag inte vara rädd för att han är död då jag just för tillfället känner och ser hur magen rör sig. Jag tror aldrig jag vänjer mig vid den känslan. Igår var jag trött på eftermiddagen och lade mig i sängen för att sova en stund. Genast när jag lagt mig ner började en karatematch i magen och då kunde jag ju naturligtvis inte ignorera det. Jag var bara tvungen att känna och titta. Så det blev inte tupplur igår...
Annars rullar det på. Diverse småkrämpor, men jag försöker att anpassa mig efter dom.Blir jag trött så sover jag (om det inte är karate då...), får jag brännande känsla på utsidan av låret så sätter jag mig och vilar en stund. Det är skönt att det går att göra så eftersom jag är sjukskriven.
måndag 26 november 2012
Bortskämd redan och ultraljud
Idag har jag fortsatt att fixa i pojkens rum. På dagordningen idag stod att sortera alla kläder i storlekar och typ av plagg och sedan lägga ner dom i byrån. Eftersom min ork inte är den bästa blev det inte färdigt idag, men jag har ju tid på mig.
Ojoj, vilken bortskämd unge han är redan! Så mycket kläder han har fått. Antagligen kommer vi inte hinna använda allt, men då får de väl vara så... Jättemycket kläder har vi fått av J och M som deras två pojkar (våra gudbarn) haft. Kläder som jag minns att pojkarna haft när de var små. Dessutom har jag hittat lite kläder som jag hade som liten i slutet av 70-talet.
I morgon är det dags för ultraljud igen. Det sjätte under den här graviditeten. I morgon får vi en hint om hur han ligger med sin storlek. Dessutom ska vi efteråt prata med läkaren om förlossningsmetoder.
Ojoj, vilken bortskämd unge han är redan! Så mycket kläder han har fått. Antagligen kommer vi inte hinna använda allt, men då får de väl vara så... Jättemycket kläder har vi fått av J och M som deras två pojkar (våra gudbarn) haft. Kläder som jag minns att pojkarna haft när de var små. Dessutom har jag hittat lite kläder som jag hade som liten i slutet av 70-talet.
I morgon är det dags för ultraljud igen. Det sjätte under den här graviditeten. I morgon får vi en hint om hur han ligger med sin storlek. Dessutom ska vi efteråt prata med läkaren om förlossningsmetoder.
söndag 25 november 2012
Flyttat in
 |
| Sängen bäddad och klar |
Skötbordet har vi fått ärva av våra vänner då vi i hans rum vill ha ett enklare skötbord till natten. Skönt att slippa gå ner till badrummet mitt i natten. I badrummet har vi monterat ett vägghängt stadigt skötbord som vi köpt begagnat. Istället för 3000 kronor kostade det 400 kronor.
 |
| Skötbordet i pojkrummet |
 |
| Skötbordet i badrummet |
Allt är tvättat
Den är för mig lite speciell. Det var det enda klädesplagget jag köpte under tiden jag var gravid med Dutt. Jag köpte den i storlek 62 för att den skulle vara lagom till honom vid advent förra året.
Nu får lillebror ta över den och använda den helt i fel säsong, kanske i mars - april nästa år, men han kommer bära den med stolthet!
lördag 24 november 2012
Pengar i olika former
Sandra skrev i en kommentar igår: En fundering.., vad gör ni med pengarna ni fick i insamlingen till ivf nu? Hur mycket blev det?
De pengarna vi fick in på vår insamling till nya ivf-försök i våras resulterade i cirka 6000 kronor. Vi är fortfarande oerhört tacksamma för den givmildhet som ni bloggläsare visade oss genom att donera pengar.
Dom pengar är redan använda. Till ett trepack ivf-försök. Vi köpte ett trepack i mars i år och har utnyttjat ett av dessa försök som i påskas blev ett minus. Så pengarna är använda till ivf och absolut inte till något annat nöje för oss båda.
Jag vill tacka för tipsen när det gäller föräldraledigheten. Det känns som en djungel och då känns det skönt att kunna få lite tips. Speciellt att redan i början ta ut ett antal dubbeldagar verkar ju bra. Det hade inte vi tänkt på. Redan nu har mannen tänkt att vara hemma tre veckor vid pojkens ankomst (pappadagarna samt komp), men efter att ha läst era kommentarer ska han nog även ta ett antal dubbeldagar.
Vi får se när vi orkar sätta oss att planera i detalj. Det måste ju faktiskt bli snart...
fredag 23 november 2012
Att planera
Att jag och mannen sitter och planerar vår föräldraledighet är ju verkligen helt sjukt. Vi - ska vi få vara hemma och ta hand om ett barn? Vårt egna lilla barn.
Jaha, just nu verkar det faktiskt som det ska bli så...
Jag tycker dock att hela föräldraledighetsbiten känns krånglig. Vi har suttit framför datorn och räknat på hur många dagar per vecka jag ska ta ut och hur mycket pengar det ger. Samtidigt som man vill ta ut så få dagar som möjligt (för att de ska räcka så länge som möjligt) så måste man ju få ut så mycket pengar så man klarar sig...
Just nu är planen att jag ska ta ut tre heldagar i veckan från att pojken kommer och under hela 2013. Sedan får mannen vara hemma med fler föräldradagar i veckan för att vi ska få tillräckligt med pengar. Hur länge han kommer vara hemma har vi inte helt bestämt än, men över sommaren 2014 blir det nog i alla fall. Dessutom kommer han ju naturligtvis ta ut de första 10 pappadagarna.
Någon dag när jag känner mig pigg och utan huvudvärk måste vi igen sätta oss vid datorn och verkligen försöka sätta oss in i detta. Trots att jag tycker att det känns som lång tid kvar till BF så är det ju faktiskt inte det.
Jaha, just nu verkar det faktiskt som det ska bli så...
Jag tycker dock att hela föräldraledighetsbiten känns krånglig. Vi har suttit framför datorn och räknat på hur många dagar per vecka jag ska ta ut och hur mycket pengar det ger. Samtidigt som man vill ta ut så få dagar som möjligt (för att de ska räcka så länge som möjligt) så måste man ju få ut så mycket pengar så man klarar sig...
Just nu är planen att jag ska ta ut tre heldagar i veckan från att pojken kommer och under hela 2013. Sedan får mannen vara hemma med fler föräldradagar i veckan för att vi ska få tillräckligt med pengar. Hur länge han kommer vara hemma har vi inte helt bestämt än, men över sommaren 2014 blir det nog i alla fall. Dessutom kommer han ju naturligtvis ta ut de första 10 pappadagarna.
Någon dag när jag känner mig pigg och utan huvudvärk måste vi igen sätta oss vid datorn och verkligen försöka sätta oss in i detta. Trots att jag tycker att det känns som lång tid kvar till BF så är det ju faktiskt inte det.
onsdag 21 november 2012
Pojkens rum
För någon vecka sedan rev mannen ner den gamla garderoben i pojkens rum och i helgen så målade han taket.
På lördag blir det tapetsering då vår privata hantverkare kommer och hjälper till (min svärfar).
Vi har beställt en ny garderob från Ikea som kommer hem i början av december. Vi valde att ta hemkörning på den då paketen var för stora för vår bil och vi inte har någon dragkrok.
Men. Efter att det är tapetserat så kan vi börja inreda!! Shit, vad häftigt. Spjälsäng kan monteras och bäddas. Skötbordet kan monteras. Byrån placeras där den ska vara och de små små fina kläderna kan läggas ner i den.
Detta känns så overkligt så att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det!
När vi flyttade in i huset hette ju detta rum Dutt-rummet och redan då hade vi planer på hur vi skulle göra om, men det blev ju tvärstopp på de planerna i solig dag i maj förra året.
Därför är det extra speciellt att nu får göra i ordning rummet!
På lördag blir det tapetsering då vår privata hantverkare kommer och hjälper till (min svärfar).
Vi har beställt en ny garderob från Ikea som kommer hem i början av december. Vi valde att ta hemkörning på den då paketen var för stora för vår bil och vi inte har någon dragkrok.
Men. Efter att det är tapetserat så kan vi börja inreda!! Shit, vad häftigt. Spjälsäng kan monteras och bäddas. Skötbordet kan monteras. Byrån placeras där den ska vara och de små små fina kläderna kan läggas ner i den.
Detta känns så overkligt så att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det!
När vi flyttade in i huset hette ju detta rum Dutt-rummet och redan då hade vi planer på hur vi skulle göra om, men det blev ju tvärstopp på de planerna i solig dag i maj förra året.
Därför är det extra speciellt att nu får göra i ordning rummet!
tisdag 20 november 2012
Vecka 30 (29+0)
Ett nytt veckoinlägg. Igen.
Någon bloggare, kommer inte ihåg vem, skrev att dagarna går jättelångsamt men veckorna springer iväg. Det tycker jag verkligen stämmer.
Herregud, jag har påbörjat vecka 30! Det är ju verkligen skithäftigt!!
Igår skulle vi haft sista föräldragruppsträffen, men den blev inställd på grund av att barnmorskan var sjuk. Istället åkte jag på körövningen istället. När vi hade sjungit upp och börjat öva på sångerna så vaknade något till i magen. Oj, vad han diggade!! Eller om han protesterade... Svårt att tolka det ;-)
Mitt mående känns något bättre,vilket är väldigt skönt. I natt har jag sovit hela natten förutom ett toalettbesök och vaknade dessutom utan huvudvärk. Halleluja!! Dock är jag fortfarande trött och kommer väl vara det. Jag sover när jag känner att jag behöver det.
Det som just nu känns jobbigast är att jag inte kan röra mig och promenera så mycket som jag skulle vilja. När jag har gått en stund får jag en tyngdkänsla långt nere i magen och då känns det obehagligt att gå. Jag får ta igen de förlorade promenaderna nästa år då jag ska rulla barnvagn dagarna i ända...
Jag har också haft problem att vända mig om i sängen den senaste tiden, men i helgen kom jag på en briljant idé. Jag lade ett nattlinne i sidenmaterial i sängen precis under rumpan och det glider jag nu omkring på om nätterna. Någon gång måste rätta till det under rumpan, men nu kan jag förflytta mig i sängen utan att vakna!! Jag hade funderat på om jag skulle köpa sidenlakan, men det här blev ju mycket billigare!
Någon bloggare, kommer inte ihåg vem, skrev att dagarna går jättelångsamt men veckorna springer iväg. Det tycker jag verkligen stämmer.
Herregud, jag har påbörjat vecka 30! Det är ju verkligen skithäftigt!!
Igår skulle vi haft sista föräldragruppsträffen, men den blev inställd på grund av att barnmorskan var sjuk. Istället åkte jag på körövningen istället. När vi hade sjungit upp och börjat öva på sångerna så vaknade något till i magen. Oj, vad han diggade!! Eller om han protesterade... Svårt att tolka det ;-)
Mitt mående känns något bättre,vilket är väldigt skönt. I natt har jag sovit hela natten förutom ett toalettbesök och vaknade dessutom utan huvudvärk. Halleluja!! Dock är jag fortfarande trött och kommer väl vara det. Jag sover när jag känner att jag behöver det.
Det som just nu känns jobbigast är att jag inte kan röra mig och promenera så mycket som jag skulle vilja. När jag har gått en stund får jag en tyngdkänsla långt nere i magen och då känns det obehagligt att gå. Jag får ta igen de förlorade promenaderna nästa år då jag ska rulla barnvagn dagarna i ända...
Jag har också haft problem att vända mig om i sängen den senaste tiden, men i helgen kom jag på en briljant idé. Jag lade ett nattlinne i sidenmaterial i sängen precis under rumpan och det glider jag nu omkring på om nätterna. Någon gång måste rätta till det under rumpan, men nu kan jag förflytta mig i sängen utan att vakna!! Jag hade funderat på om jag skulle köpa sidenlakan, men det här blev ju mycket billigare!
Det är kul!
Nu ska jag skicka detta vidare till fem bloggar som jag tycker är värda detta. Det blir svårt att välja vilka bloggar jag ska ta, då jag följt ganska många väldigt länge och vissa är nyare tillskott i min läslista.
Och sen kommer familj
Hon har kämpat sig igenom fruktansvärt många missfall, men är nu igång med sin första ivf med äggplock i morgon. Allt tummar är hållna här för att det ska gå bra den här gången.
Jeane Quidote
Har genomgått ett antal ivf-behandlingar, äggdonationer och missfall. Hon är nu gravid och jag håller alla tummar för att det ska gå vägen.
Livet i Haghestra
Har kämpat länge för att lyckas med ivf, men vid deras återföring i våras hände det. Hon blir gravid med tvillingar! De två små pojkarna har nu kommit till världen, dock lite tidigt så nu finns de på Neoavdelningen i Jönköping.
Iter ad a familia
En bloggare som jag även träffat i verkliga livet och vi fick kontakt strax efter att vi förlorade Dutt förra året. Nästan samtidigt hade hon då haft missfall. Har nu kämpat med ett antal ivf:er utan att lyckas. En ny frysåterföring kommer ske de närmaste veckorna.
Vill bli mamma nu
En nygravid bloggare som kämpat oerhört för att komma dit hon är nu. Det måste gå vägen nu. Hon har haft allt för mycket tråkigheter förutom barnlösheten de senaste åren.
Reglerna för utmärkelsen är
1. Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
2. Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
3. Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg
söndag 18 november 2012
Dagens mage
Idag var det dags för magbild igen och så här ser den ut den här veckan (28+5). På bild och när jag ser den i spegeln såg ser den mycket större ut än vad jag upplever att den är. Visst är den i vägen och det börjar kännas att den är tung när jag rör på mig.
De senaste veckorna har jag tvättat kläder och sängkläder. Mycket små kläder och sängkläder. Jag har fortfarande några maskiner kvar att tvätta, men sedan är det klart och då är det bara att vänta på att Storeman ska komma så att vi får testa alla kläder!!
Det är så underbart att det just är jag som nu får stå och hänga upp alla dessa kläder. Det är till och med roligt att stryka hans påslakan... Annars är inte strykning min favoritsysselsättning precis ;-)
De senaste veckorna har jag tvättat kläder och sängkläder. Mycket små kläder och sängkläder. Jag har fortfarande några maskiner kvar att tvätta, men sedan är det klart och då är det bara att vänta på att Storeman ska komma så att vi får testa alla kläder!!
Det är så underbart att det just är jag som nu får stå och hänga upp alla dessa kläder. Det är till och med roligt att stryka hans påslakan... Annars är inte strykning min favoritsysselsättning precis ;-)
lördag 17 november 2012
Ett och ett halvt år
Idag är det ett och ett halvt år sedan Dutt kom och försvann
Ett och ett halvt år sedan vi på eftermiddagen gick tomhänta hem från förlossningen.
Mycket har hunnit hända sedan dess, men han kommer alltid finnas med oss. Inte minst när vi snart blir tre.
Idag lade vi en bukett röda rosor hos honom i minneslunden. Några vaser finns ju inte längre att sätta blommor i, utan det fick bli en liggande bukett.
Ett och ett halvt år sedan vi på eftermiddagen gick tomhänta hem från förlossningen.
Mycket har hunnit hända sedan dess, men han kommer alltid finnas med oss. Inte minst när vi snart blir tre.
torsdag 15 november 2012
Skönt
Nu är frukost intagen!! Brukar inte alltid vara så förtjust i frukost, men idag satt den helt rätt.
Efter två långa timmar tog så nya blodsockerprov och de visade på 6,5, vilket är helt normalt. Så alltså ingen graviditetsdiabetes. Skönt! Alltså är det inte någon diabetes som är orsaken till att Storeman är större än normalt. Vi kommer ju fortsättningsvis har tillväxtultraljud så vi får se om han kanske lugnar ner sig i sin tillväxt framöver...
Efter två långa timmar tog så nya blodsockerprov och de visade på 6,5, vilket är helt normalt. Så alltså ingen graviditetsdiabetes. Skönt! Alltså är det inte någon diabetes som är orsaken till att Storeman är större än normalt. Vi kommer ju fortsättningsvis har tillväxtultraljud så vi får se om han kanske lugnar ner sig i sin tillväxt framöver...
Nu - Glukosbelastning
Igår var vi hos barnmorskan och efter vårt ultraljud för två veckor sedan då de visade sig att Lilleman är mycket större än normalt ville läkaren att jag skulle göra en glukosbelastning för att utesluta graviditetsdiabetes.
Så nu sitter jag här på mödravårde och har druckit den söta vätskan som ska visa hur kroppen reagera på det. Fasteblodsockret var 5,0, vilket är normalt.
Inför detta fick jag äta senast klockan 22 igårkväll så kvart i tio igår satt jag och åt grahamsgröt och smörgås... Redan klockan tre i natt vaknade jag och var hungrig... Just nu är jag så hungrig så att jag skulle kunna äta upp en halv gris. Det borde vara olagligt att tvinga gravida kvinnor att fasta ;-)
Nu ska jag sitta är till klockan 10 då ett nytt blodsockerprov ska tas. Jag hoppas att det är normalt och att Lilleman inte är stor på grund av diabetes. Det är i sig ganska komiskt att han är mycket större än kurvan då vi hela tiden varit helt inställda på att få en minibebis. Nu kanske det blir en elefantbebis istället...
Vid gårdagens besök lyssnade vi också på hjärtslagen. Som ett tuffande tåg!! Sf-måttet var igår 30 cm, vilket väl är normalt men något i överkant.
Vi pratade också en hel del om mina upplevelser av sparkarna som jag känner och inte känner. Det beror mycket på hur han ligger och på vilket humör han är på. Just igår låg han med huvudet nedåt och då kände jag väldigt mycket sparkar. Nu i natt tror jag att han legat och hickat för det kände inte riktigt som sparkar. Mer som hårda regelbundna hjärtslag, eller nåt. Svårt att beskriva.
Nästa hållpunkt är ultraljud om knappt två veckor. Det ska bli spännande att se om han även då är "för stor".
Så nu sitter jag här på mödravårde och har druckit den söta vätskan som ska visa hur kroppen reagera på det. Fasteblodsockret var 5,0, vilket är normalt.
Inför detta fick jag äta senast klockan 22 igårkväll så kvart i tio igår satt jag och åt grahamsgröt och smörgås... Redan klockan tre i natt vaknade jag och var hungrig... Just nu är jag så hungrig så att jag skulle kunna äta upp en halv gris. Det borde vara olagligt att tvinga gravida kvinnor att fasta ;-)
Nu ska jag sitta är till klockan 10 då ett nytt blodsockerprov ska tas. Jag hoppas att det är normalt och att Lilleman inte är stor på grund av diabetes. Det är i sig ganska komiskt att han är mycket större än kurvan då vi hela tiden varit helt inställda på att få en minibebis. Nu kanske det blir en elefantbebis istället...
Vid gårdagens besök lyssnade vi också på hjärtslagen. Som ett tuffande tåg!! Sf-måttet var igår 30 cm, vilket väl är normalt men något i överkant.
Vi pratade också en hel del om mina upplevelser av sparkarna som jag känner och inte känner. Det beror mycket på hur han ligger och på vilket humör han är på. Just igår låg han med huvudet nedåt och då kände jag väldigt mycket sparkar. Nu i natt tror jag att han legat och hickat för det kände inte riktigt som sparkar. Mer som hårda regelbundna hjärtslag, eller nåt. Svårt att beskriva.
Nästa hållpunkt är ultraljud om knappt två veckor. Det ska bli spännande att se om han även då är "för stor".
onsdag 14 november 2012
Min sjukskrivning
Anni undrade igår: Jag är lite nyfiken på om du ska vara sjukskriven tiden ut? Hur tänkte du? Var det inget problem för läkaren?
Troligtvis kommer jag vara sjukskriven graviditeten ut och detta på grund av flera olika faktorer. Först har jag min grundsjukdom (en reumatisk sjukdom) som innehåller två blodstörningskomponenter som heter antilupuskoagulans och kardiolipidantikroppar. Dessa faktorer gör att min graviditet klassas som en högriskgraviditet med förhöjd risk för blodproppar både för mig, bebis och i moderkakan. För att minimera den risken tar jag ju två olika blodförtunnande preparat (Fragmin och Trombyl). Blodstörningarna och min reumatiska sjukdom kan också ökar risken för tidig havandeskapsförgiftning, tillväxthämning hos bebis och för tidig födsel. Ovanpå allt detta ligger mina tidigare misslyckade graviditeter med MA och avbrytande i vecka 20. Dessutom har jag från cirka vecka 15 mått allmänt dåligt med diverse krämpor.
Läkaren och jag anser att det inte är värt risken att jobba ifall det skulle hända något. Då är det bättre att ta det lugnt hemma och ta hand om mig, bebis och min kropp istället. Läkaren vi hela tiden har kontakt med är den läkare vi träffade i samband med Dutts avbrytande i maj och vi har själva önskat att det är henne vi ska ha kontakt med. Hon är väl insatt i vår historik och förstår oss helt och fullt i våra orostankar. Hon anser att graviditeten är det absolut viktigaste nu. Jobba hinner jag med att göra sedan tycker hon.
Den här gången har jag inte haft problem med försäkringskassan heller, vilket jag hade efter Dutt. På det senaste intyget försäkringskassan fick in från läkaren står att jag troligtvis inte kommer tillbaka till arbete under graviditeten. En handläggare från FK ringde mig för att presentera sig och hon tyckte inte heller att det verkade konstigt att jag skulle vara sjukskriven resten av tiden.
Det är otroligt skönt att vi har uppbackning från sjukvården och att även FK kan sätta sig in i min situation.
Troligtvis kommer jag vara sjukskriven graviditeten ut och detta på grund av flera olika faktorer. Först har jag min grundsjukdom (en reumatisk sjukdom) som innehåller två blodstörningskomponenter som heter antilupuskoagulans och kardiolipidantikroppar. Dessa faktorer gör att min graviditet klassas som en högriskgraviditet med förhöjd risk för blodproppar både för mig, bebis och i moderkakan. För att minimera den risken tar jag ju två olika blodförtunnande preparat (Fragmin och Trombyl). Blodstörningarna och min reumatiska sjukdom kan också ökar risken för tidig havandeskapsförgiftning, tillväxthämning hos bebis och för tidig födsel. Ovanpå allt detta ligger mina tidigare misslyckade graviditeter med MA och avbrytande i vecka 20. Dessutom har jag från cirka vecka 15 mått allmänt dåligt med diverse krämpor.
Läkaren och jag anser att det inte är värt risken att jobba ifall det skulle hända något. Då är det bättre att ta det lugnt hemma och ta hand om mig, bebis och min kropp istället. Läkaren vi hela tiden har kontakt med är den läkare vi träffade i samband med Dutts avbrytande i maj och vi har själva önskat att det är henne vi ska ha kontakt med. Hon är väl insatt i vår historik och förstår oss helt och fullt i våra orostankar. Hon anser att graviditeten är det absolut viktigaste nu. Jobba hinner jag med att göra sedan tycker hon.
Den här gången har jag inte haft problem med försäkringskassan heller, vilket jag hade efter Dutt. På det senaste intyget försäkringskassan fick in från läkaren står att jag troligtvis inte kommer tillbaka till arbete under graviditeten. En handläggare från FK ringde mig för att presentera sig och hon tyckte inte heller att det verkade konstigt att jag skulle vara sjukskriven resten av tiden.
Det är otroligt skönt att vi har uppbackning från sjukvården och att även FK kan sätta sig in i min situation.
tisdag 13 november 2012
Vecka 29 (28+0)
Ytterligare en vecka avklarad och därmed en vecka närmare målet. Hoppas jag. Jag trodde att jag skulle bli lugnare när jag började känna sparkar och buffar och visst det blir jag när de väl finns där... Men dom finns ju naturligtvis inte där hela tiden... Och då hinner jag bli orolig för att något ha hänt.
Jag vet att man inte ska jämföra med andra, men när man läser hur andra i ungefär samma vecka upplever sparkarna känns det som om de bebisarna sparkar jämt, mycket och hårt.
Jag antar att jag får förbanna min moderkaka i framvägg som jag antar blir större och större med tiden och då tar emot fler och fler sparkar som jag därmed inte känner lika kraftigt som om jag skulle ha moderkakan i bakvägg till exempel.
För det är min värsta skräck just nu - Att lilleman ska dö i magen. Jag orkar helt enkelt inte med en sådan motgång igen. Skulle det ske så kan jag också lika gärna begravas på samma plats.
I morgon ska vi till barnmorskan och då ska jag ventilera min oro tänkte jag.
Jag vet att man inte ska jämföra med andra, men när man läser hur andra i ungefär samma vecka upplever sparkarna känns det som om de bebisarna sparkar jämt, mycket och hårt.
Jag antar att jag får förbanna min moderkaka i framvägg som jag antar blir större och större med tiden och då tar emot fler och fler sparkar som jag därmed inte känner lika kraftigt som om jag skulle ha moderkakan i bakvägg till exempel.
För det är min värsta skräck just nu - Att lilleman ska dö i magen. Jag orkar helt enkelt inte med en sådan motgång igen. Skulle det ske så kan jag också lika gärna begravas på samma plats.
I morgon ska vi till barnmorskan och då ska jag ventilera min oro tänkte jag.
måndag 12 november 2012
Lite sång
Nu är det ett antal veckor sedan jag var på körövning. De senaste två måndagarna har det varit föräldragrupp och veckorna före det var det förkylningen som spökade.
Idag tog jag mig iväg trots att ögonen gick i kors här hemma. Väl där var det dags att öva på sånger som vi ska sjunga på julkonserten dagarna före jul. Jag hoppas att jag kan och orkar vara med då för julkonserten brukar vara så rolig att vara med på. Idag övade vi bland annat på Ding dong merrily high. En sång med härligt höga toner för mig som sopran!! Men jag känner också att det är någon i magen som gör att jag inte får lika mycket luft som jag brukar... Jag undrar vad han tyckte om min och kören skönsång idag. För nu borde han väl höra sånt.
Idag tog jag mig iväg trots att ögonen gick i kors här hemma. Väl där var det dags att öva på sånger som vi ska sjunga på julkonserten dagarna före jul. Jag hoppas att jag kan och orkar vara med då för julkonserten brukar vara så rolig att vara med på. Idag övade vi bland annat på Ding dong merrily high. En sång med härligt höga toner för mig som sopran!! Men jag känner också att det är någon i magen som gör att jag inte får lika mycket luft som jag brukar... Jag undrar vad han tyckte om min och kören skönsång idag. För nu borde han väl höra sånt.
söndag 11 november 2012
Fars dag 2012
Även årets Fars dag blev en utan barn, men det här året har vi i alla fall en på jäsning!! Förra året hade vi en månad tidigare fått MA och det var ungefär ett halvår sedan Dutt kom. Den dagen var ingen rolig dag.
Nästa år ska vi fira både Mors dag och Fars dag med vår lilla prins bredvid oss. Så är det bara.
Nästa år ska vi fira både Mors dag och Fars dag med vår lilla prins bredvid oss. Så är det bara.
fredag 9 november 2012
Med i media igen
För cirka en vecka sedan fick jag en förfrågan av en reporter som jobbar för tidningen Mama om jag ville delta i en mindre artikel som skulle handla om att "vara gravid i sociala medier". Jag sa jag så idag har jag skickat in mina svar på hennes frågor och även en bild på mig.
Tidigare har jag varit med i Svenska dagbladet och i vår lokala tidning.
När det kommer publiceras är inte helt klart än men någon av Mama som kommer ut 17 januari eller 19 februari.
Tidigare har jag varit med i Svenska dagbladet och i vår lokala tidning.
När det kommer publiceras är inte helt klart än men någon av Mama som kommer ut 17 januari eller 19 februari.
torsdag 8 november 2012
Lillemans underhållning
När vi var på Gekås och shoppade köpte jag en speldosa speciellt tänkt till att ha nu under graviditeten för att spela för magen.Så varje dag får Lilleman utstå plingandet från Maria (ja, på en lapp på nyckelpigan står det att den heter så). Ibland börjar han sparka när han hör den och ibland slutar han. När han slutar sparka är det säkert för att han stoppar in fingrarna i öronen för att slippa höra ;-)
Enligt vissa kan bebisar känna igen sådana ljud som de hört i magen när de sedan finns på utsida. Tänkte att jag i alla fall skulle testa det...
Jag har också funderingar på att köpa en bola. Vet dock inte om de funkar heller, men jag tycker de är fina. Speciellt den här. Någon som har erfarenhet av både bola och speldosa?
onsdag 7 november 2012
Jag är medveten om.
Den här graviditeten är en berg- och dalbana med både uppförbackar, nedförbackar och raksträckor. Uppförsbackarna kommer ibland då allt är jobbigt, men just nu tycker jag att mest att jag ser en raksträcka framför mig. En raksträcka som i och för sig känns ganska lång, men för varje dag som går blir vägen fram till att få träffa vår pojke lite kortare.
Just nu mår jag ganska bra. Jag hade en svacka i förgår då allt var skit, men igår var allt jättebra istället. Så måste man väl få känna även om man är gravid. Det gör man ju som ogravid också.
Jag känner att jag mår bra idag också och allt blir ju lite bättre att jag just i detta nu känner av sparkar runt om i magen. Det är så oerhört konstigt och märkligt att det ligger en lite pojkbebis därinne som lever, växer och frodas. Jag har kunnat känna sparkar nu i cirka en och en halv månad och jag är fortfarande lika fascinerad av det. Världen liksom stannar upp varje gång!
Jag har skrivit allt detta tidigare. Jag tror inte att allt kommer var rosenskimrande när bebisen kommer, men trots det så är det något som jag kämpat för i över fyra år. Att bli mamma till ett levande barn. Skulle jag under hela graviditeten gå och tro att allt skulle bli pest eller för den del rosenskimrande så vet jag inte vilken värld jag lever i. Alla små barn är olika. Vissa sover perfekt om natten, andra inte. Vissa får kolik, andra inte. Vissa är glada mest hela tiden, andra inte. Det är jag fullt medveten om och jag har ingen aning om hur vår pojke kommer att vara.
Men, även om vår pojke kommer vara en "jobbig" bebis i början så har vi då ändå uppnått vårt mål - Att bli föräldrar till ett barn som föddes skrikande livs levande i rätt tid, inte föddes död i ett bäcken på toaletten i vecka 20 för att sedan tas ifrån oss och läggas i frysen
.
Visst, blir pojken en kolikbebis så kommer jag naturligtvis tycka att det är jobbigt. Det vore väl konstigt annars. Men, jag skulle aldrig välja bort det mot att ständigt enbart vara en änglamamma.
Om det nu är så jobbigt att ha nyfödda bebisar - Varför föds det så många bebisar? Det måste ju vara värt det eller hur?
Just nu mår jag ganska bra. Jag hade en svacka i förgår då allt var skit, men igår var allt jättebra istället. Så måste man väl få känna även om man är gravid. Det gör man ju som ogravid också.
Jag känner att jag mår bra idag också och allt blir ju lite bättre att jag just i detta nu känner av sparkar runt om i magen. Det är så oerhört konstigt och märkligt att det ligger en lite pojkbebis därinne som lever, växer och frodas. Jag har kunnat känna sparkar nu i cirka en och en halv månad och jag är fortfarande lika fascinerad av det. Världen liksom stannar upp varje gång!
Jag har skrivit allt detta tidigare. Jag tror inte att allt kommer var rosenskimrande när bebisen kommer, men trots det så är det något som jag kämpat för i över fyra år. Att bli mamma till ett levande barn. Skulle jag under hela graviditeten gå och tro att allt skulle bli pest eller för den del rosenskimrande så vet jag inte vilken värld jag lever i. Alla små barn är olika. Vissa sover perfekt om natten, andra inte. Vissa får kolik, andra inte. Vissa är glada mest hela tiden, andra inte. Det är jag fullt medveten om och jag har ingen aning om hur vår pojke kommer att vara.
Men, även om vår pojke kommer vara en "jobbig" bebis i början så har vi då ändå uppnått vårt mål - Att bli föräldrar till ett barn som föddes skrikande livs levande i rätt tid, inte föddes död i ett bäcken på toaletten i vecka 20 för att sedan tas ifrån oss och läggas i frysen
.
Visst, blir pojken en kolikbebis så kommer jag naturligtvis tycka att det är jobbigt. Det vore väl konstigt annars. Men, jag skulle aldrig välja bort det mot att ständigt enbart vara en änglamamma.
Om det nu är så jobbigt att ha nyfödda bebisar - Varför föds det så många bebisar? Det måste ju vara värt det eller hur?
tisdag 6 november 2012
Vecka 28 (27+0)
Idag påbörjas vecka 28! 12 veckor kvar. Det känns som en evighet, men jag vet att det kommer gå fort också. De senaste 10 veckorna har flugit förbi.
Angående symtom och krämpor känns det som om jag inte har så många just nu. Jag vaknar inte med sprängande huvudvärk om nätterna, utan jag vaknar enbart för att jag är kissnödig. Visst har jag lite svårt att sova då jag fortfarande känner av de "sönderhostade" områdena under ena bröstet och i ryggen, men det är på bättringsvägen. Sedan har jag ju min nästäppa och tröga mage, men det har jag vant mig vid...
De senaste dagarna tycker jag att lilleman varit lugnare i magen. Jag känner sparkar, men inte lika kraftigt som tidigare. Jag vet inte om det beror på hur han ligger eller om det är moderkakan (som är i framvägg) som vuxit sig större och som då dämpar sparkarna ännu mera. I natt efter att jag varit på toa var han aktiv en lång stund med sparkar långt nedanför naveln. Jag brukar kalla det området för "döda vinkeln" då det liksom är under den utstående magen så att jag inte på något sätt kan se sparkarna. Nu på morgonen har jag också känt honom i döda vinkeln så han kanske bara haft några lugna dagar. Igår hade jag funderingar på om jag skulle ringa förlossningen och rådfråga dom, men gjorde det inte. Jag får se hur det känns under dagen idag.
Igår var vi på andra föräldragruppträffen. Det känns som att vi är mycket mer beredda och pålästa på det som kommer hända trots att vi har tre månader kvar, medan vissa av paren bara har en månad kvar till Bf. Antagligen har vi hunnit bearbeta och funderat på dessa frågor i fyra år, medan dom kanske bara haft dessa tankar sedan dagen de blev gravida för sju åtta månader sedan. Sedan är man ju också olika när det gäller hur mycket information man snappar upp i böcker och på nätet.
Jag har inte bestämt mig om gruppen ger mig något, men på något sätt känns det ändå bra att gå dit.
Idag ska jag försöka att börja tömma barnrummet på saker så att vi kan sätta igång och måla tak och riva garderob. Kanske slänger jag också in en maskin med pojkens kläder också... Den senaste veckan har jag blivit lite passiv då jag haft så ont på grund av hostan. Det har varit jobbigt att sätta sig ner, jobbigt att ställa sig upp, jobbigt att böja sig framåt. Det måste ha gjort ont, men nu börjar det som sagt att lätta.
Angående symtom och krämpor känns det som om jag inte har så många just nu. Jag vaknar inte med sprängande huvudvärk om nätterna, utan jag vaknar enbart för att jag är kissnödig. Visst har jag lite svårt att sova då jag fortfarande känner av de "sönderhostade" områdena under ena bröstet och i ryggen, men det är på bättringsvägen. Sedan har jag ju min nästäppa och tröga mage, men det har jag vant mig vid...
De senaste dagarna tycker jag att lilleman varit lugnare i magen. Jag känner sparkar, men inte lika kraftigt som tidigare. Jag vet inte om det beror på hur han ligger eller om det är moderkakan (som är i framvägg) som vuxit sig större och som då dämpar sparkarna ännu mera. I natt efter att jag varit på toa var han aktiv en lång stund med sparkar långt nedanför naveln. Jag brukar kalla det området för "döda vinkeln" då det liksom är under den utstående magen så att jag inte på något sätt kan se sparkarna. Nu på morgonen har jag också känt honom i döda vinkeln så han kanske bara haft några lugna dagar. Igår hade jag funderingar på om jag skulle ringa förlossningen och rådfråga dom, men gjorde det inte. Jag får se hur det känns under dagen idag.
Igår var vi på andra föräldragruppträffen. Det känns som att vi är mycket mer beredda och pålästa på det som kommer hända trots att vi har tre månader kvar, medan vissa av paren bara har en månad kvar till Bf. Antagligen har vi hunnit bearbeta och funderat på dessa frågor i fyra år, medan dom kanske bara haft dessa tankar sedan dagen de blev gravida för sju åtta månader sedan. Sedan är man ju också olika när det gäller hur mycket information man snappar upp i böcker och på nätet.
Jag har inte bestämt mig om gruppen ger mig något, men på något sätt känns det ändå bra att gå dit.
Idag ska jag försöka att börja tömma barnrummet på saker så att vi kan sätta igång och måla tak och riva garderob. Kanske slänger jag också in en maskin med pojkens kläder också... Den senaste veckan har jag blivit lite passiv då jag haft så ont på grund av hostan. Det har varit jobbigt att sätta sig ner, jobbigt att ställa sig upp, jobbigt att böja sig framåt. Det måste ha gjort ont, men nu börjar det som sagt att lätta.
måndag 5 november 2012
söndag 4 november 2012
Dagens magbild och ljus
Här finns dagens magbild att beskåda! Den växer, men som vanligt så tycker jag att de ser större ut på bild än vad jag själv upplever den.
Min smärta i kroppen efter alla min hosta börjar bli bättre. I natt har jag kunna söva ganska bra även om jag vaknat av att det gör ont ibland.
Igår besökte vi även Dutt när vi var på väg hem från mammas grav och i minneslunden är det då såå fint. Ljus och gravdekorationer i mängder och inte så mycket folk som det var på dagen.
Min smärta i kroppen efter alla min hosta börjar bli bättre. I natt har jag kunna söva ganska bra även om jag vaknat av att det gör ont ibland.
Igår besökte vi även Dutt när vi var på väg hem från mammas grav och i minneslunden är det då såå fint. Ljus och gravdekorationer i mängder och inte så mycket folk som det var på dagen.
lördag 3 november 2012
Alla helgons dag
Nu har vi varit hos Dutt och lagt ner ett mosshjärta och tänt ett stort hjärtformat ljus.
Nu styr vi kosan till nästa grav - mammas.
fredag 2 november 2012
Bebis och fåglar
Igår var vi på Ikea för att göra det sista stora inköpet till bebis. På inköpslistan stod spjälsäng. Vi har varit tidigare och kollat så vi visste i stort sätt vilken vi ville ha så besöket blev snabbt och enkelt. Det blev en vit Sundvik. Nu ska vi "bara" plocka ut alla saker från barnrummet, riva garderob, måla tak, tapetsera väggarna, köpa ny garderob och montera den och sedan möblera. Allt detta är väl gjort på en kafferast eller ;-)
Nu när hösten är här har jag återigen börjat mata småfåglarna och igår hamstrade vi hem fågelmat. Ekologisk fågelmat från Slåttergubben. En kollega till mannen är involerad i detta lilla företag så vi tyckte det var kul att kolla vad de hade. Vi kom hem med bland annat 25 kilo hackade och skalade solrosfrön (då slipper man betala för alla skal som fåglarna ändå inte äter), hirsfrön och rapsfrön. Kul att testa lite andra fröer än de som säljs i "vanliga" butiker.
Nu idag har fåglarna varit lite skeptiska till de nya fröerna, men de får några dagar på sig att vänja sig vid den nya kosten...
 |
| En av dagens gästen, men de föredrog jordnötter. |
Nu när hösten är här har jag återigen börjat mata småfåglarna och igår hamstrade vi hem fågelmat. Ekologisk fågelmat från Slåttergubben. En kollega till mannen är involerad i detta lilla företag så vi tyckte det var kul att kolla vad de hade. Vi kom hem med bland annat 25 kilo hackade och skalade solrosfrön (då slipper man betala för alla skal som fåglarna ändå inte äter), hirsfrön och rapsfrön. Kul att testa lite andra fröer än de som säljs i "vanliga" butiker.
Nu idag har fåglarna varit lite skeptiska till de nya fröerna, men de får några dagar på sig att vänja sig vid den nya kosten...
torsdag 1 november 2012
Det händer inte mycket just nu
Och det ska det väl heller inte göra...
Jag har fortfarande skitont under vänster bröst där jag troligtvis skadat ett revben. Smärtan finns där nästan hela tiden förutom när jag sitter stilla. Så de senaste dagarna har det blivit mycket sofftid, men men. Det som jag gör, gör jag ju med vänster hand (då jag är vänsterhänt) så jag får tänka att jag även får använda höger hand ibland. Att man kan skada ett revben genom att hosta och att det kan göra så djävulskt ont.... Jag får ta den smärtan och tänka på att jag i alla fall (än så länge) slipper foglossningssmärta.
Lillen kickar på med varierad styrka och mängd. Under dagen igår var det ganska nätta och ganska få sparkar, men efter att jag varit på toaletten i natt drog han igång ett riktigt ordentligt karatepass! Då gick det ju inte att sova. Då var jag bara tvungen att ligga där och känna...
Idag känner jag mig mosig i hjärna så snart blir det nog en förmiddagslur i sängen. Det gäller ju att passa på när jag har möjlighet till det.
Det är nu många där ute i bloggvärlden som genomgår ivf-behandlingar. Några sprayar, några tar sputor och några ruvar. Ni ska veta att jag håller alla tummar jag har för att era behandlingar ska bli stora fina plus!!
Även om jag den här gången lyckades på egen hand så känner jag mig fortfarande som en ivf-are.
Jag har fortfarande skitont under vänster bröst där jag troligtvis skadat ett revben. Smärtan finns där nästan hela tiden förutom när jag sitter stilla. Så de senaste dagarna har det blivit mycket sofftid, men men. Det som jag gör, gör jag ju med vänster hand (då jag är vänsterhänt) så jag får tänka att jag även får använda höger hand ibland. Att man kan skada ett revben genom att hosta och att det kan göra så djävulskt ont.... Jag får ta den smärtan och tänka på att jag i alla fall (än så länge) slipper foglossningssmärta.
Lillen kickar på med varierad styrka och mängd. Under dagen igår var det ganska nätta och ganska få sparkar, men efter att jag varit på toaletten i natt drog han igång ett riktigt ordentligt karatepass! Då gick det ju inte att sova. Då var jag bara tvungen att ligga där och känna...
Idag känner jag mig mosig i hjärna så snart blir det nog en förmiddagslur i sängen. Det gäller ju att passa på när jag har möjlighet till det.
Det är nu många där ute i bloggvärlden som genomgår ivf-behandlingar. Några sprayar, några tar sputor och några ruvar. Ni ska veta att jag håller alla tummar jag har för att era behandlingar ska bli stora fina plus!!
Även om jag den här gången lyckades på egen hand så känner jag mig fortfarande som en ivf-are.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)