Vecka 14 (13+0)

En ny vecka gör sitt intåg. Veckorna rullar på även om jag tycker att det går långsamt.
En sammanfattning av min symtom lyder så här: trött (kanske något bättre de senaste dagarna), hungrig, illamående när jag åker eller kör bil (använder seaband då som hjälper bra), trög mage, blir snabbt andfådd och värk i ryggen och högra sidan av magen när jag rört mig för mycket. Dessutom har ju magen växt så nu använder jag bara mammabyxor förutom på jobbet där jag har ett par vanliga jeans (i alla fall ett par veckor till).

I morgon är det då dags för ultraljud. Vet inte riktigt vad jag känner. Jag brukar ju må dåligt bara av att komma in i väntrummet till ultraljudet/läkarmottagningen. I morgon har vi sagt att kommer vi för tidigt så går vi inte in direkt utan går en promenad utanför sjukhuset just för att slippa sitta i de hemska blåa sofforna och våndas...
Jag är kanske inte orolig utan mest nervös för hur jag ska reagera och känna när jag väl ligger där på britsen. Jag är också nervös för att vi kommer hamna i samma ultraljudsrum som vi var i vid rutinultraljudet förra året. Det skulle väcka så många jobbiga minnen. Det finns två rum så jag hoppas att vi kommer bli inropade i det andra. Jag hoppas också att de hörsammat mitt önskemål om att det barnmorska som ska göra ultraljudet läst på i min journal samt att hon berätta ordentligt och tydligt vad hon ser.

Jag hoppas att vi får se en liten minimänniska på cirka 6-7 cm med ett fint tickande hjärta och med alla kroppsdelar där de ska vara. Det MÅSTE vara det som vi får se!!

För två månader sedan

Den 30 maj var en riktigt märklig dag, men ack så underbar dag!!

Svampbodyn klar

Nu är omlottbodyn färdig förutom tryckknapparna. Det får bli mannens uppdrag.

Blev inte helt nöjd med då och då just det vita kantbandet. När jag sydde det så töjdes det så att kanten liksom blev vågig.

Men, när Miraklet fyller ut bodyn kanske det int syns.

Nu är nästa projekt ett par små tossor.

Pojke eller flicka?

Efter mitt shoppinginlägg i fredags fick jag en antal frågor från era läsare som jag tänkte svara på.

Några av er undrade om jag har något tanke vad det är för "sort" som gömmer sig i magen. Spontant skulle jag säga att det är en alien, med tanke på att vi helt plötsligt lyckades spontant. Jag tror starkt på att jag en natt i maj blev bortförd av utomjordningar... Det måste vara enda förklaringen eller hur?? ;-)
Allvarligt så har jag ingen aning om det är en pojke eller flicka och jag bryr mig inte. Bara den är frisk!! Om jag ska jämföra med Dutt-graviditeten så har jag den här gången haft starkare och mer symtom. Vet inte om det betyder att det är en tjej eller om det är en kille den här gången... Jag vet inte om man har olika symtom om man väntar pojke eller flicka. Kanske har man det, kanske inte... Har ni läsare några erfarenheter av olika symtom vid olika kön?

Någon undrade om vi kommer ta reda på könet. I vårt landsting säger de ingenting om könet på rutinultraljudet, vilket verkar vara väldigt vanligt i andra landsting. Dock vet jag att vissa trots det fått veta könet. Jag skulle gärna vilja veta könet innan. Mannen är lite mera tveksam. Jag tror att om jag vet om det är pojke eller flicka skulle ha lättare att få en relation till Miraklet redan i magen. Jag vill inte veta könet för att på så sätt veta om jag ska köpa rosa eller blå kläder.
Möjligheten att ta reda på könen är ju att gå privat, men då kostar det ju lite mera. Vi har inte pratat om detta så mycket än och det ligger ju ett antal veckor fram i tiden...

Några undrar om jag tror på pojke just för att jag köper och syr i "könsneutrala" färger. Jag tror samt sagt ingenting om könet. Att jag köper och syr i de färger som jag gör beror på jag är emot blått till pojkar och rosa till flickor. Jag gillar mer "neurtala" färger som brunt, rött, grönt med flera. Om jag skulle få en flicka skulle jag naturligtvis klä henne i klänningar, men kanske inte i rosa med texten "princess" på. Får jag en pojke skulle jag inte köpa tröjor med till exempel bilar, drakar eller eldsflammor på. Det finns många fina kläder som passar båda könen och i möjligaste mån kommer jag försöka att hålla mig till det. Jag anser inte att det finns en "pojkfärg" och en "flickfärg". Lindex tycker jag har väldigt mycket kläder som passar både pojkar och flickor, medan HM är väldigt uppdelat mellan könen.

Jag skulle heller inte tveka att köpa docka till min son eller bilar till min dotter... Sån är jag!

Jag kommer vara nöjd om det är en alien som kommer i februari. Bara den är frisk!!

Dagens ros!

När jag idag läste tidningen och kom till sidan där "Dagens ros" finns fastnade mina ögon på den här!

Kul!!
Vi hjälpte ju en familj som fått bensinstopp och nu har de alltså gett oss dagens ros!

Sommarens konsert

Igår kväll var det dags för sommarens konsert - Kent.
Miraklet måste ju tidigt lära sig vilken musik h*n ska gilla...

Vi stod ganska långt bak för att jag skulle ha möjlighet att gå och sätta mig om jag behövde och det behövde jag. Efter en stund fick jag ont i ryggen, men efter att jag suttit  en stund kändes det bättre igen.

Kent var ju bra som alltid, även om jag tyckte att det var lite seg i början, men det tog sig mot slutet.

Man måste faan våga tro!

Idag slank jag in på Lindex och kom därifrån med en kasse kläder till Miraklet. Det blev två bodysar, ett par byxor, en liten mössa och en tjockare tröja med dragkedja och luva. Just nu var det halva priset på reapriset så allt som allt kostade det 137 kronor!

Man måste faan våga tro eller hur??

Det kommer mera

Dagens skörd av hallon var rejäl. Nästan tre fulla "matlådor" blev det och det tog 45 minuter att plocka alla. Några flera hallongrottor blir det inte idag, men det är tur att vi nu fått hem vår frys vi köpte. Det tog ett tag innan Elgiganten kom och hämtade den felaktiga kylen och lämnade frysen, men nu står den på plats i garaget och är redan fylld med jordgubbar, hallon, rabarber med mera.

Dagens skörd

Dagens skörd

Trots komatrötthet har jag idag orkat gjort hallongrottor. Sen senaste tiden har vi plockat av cirka en liter hallon om dagen och hittills har vi bara ätit dom som dom är och fryst in en del. Det kan ju i längden bli för nyttigt ;-) Så idag har jag gjort hallongrottor. Receptet är från Ica.

Hittills har jag fryst nästan fem liter hallon. Det blir mums att ta fram i vinter!!

Jag har idag inte varit riktigt lika trött på jobbet som jag var igår, men det blev ändå en tupplur när jag kom hem.

Nu blir det lite fika med en hallongrotta eller två.

Resultatet

Om en vecka och trötter

Om en vecka hoppas jag att vi har riktig glädje i det här huset. Jag hoppas också att vi har en finfin ultraljudsbild på Miraklet. Egentligen är jag inte så orolig för att Miraklet inte ska leva, utan mer för att det återigen ska visa sig att det finns missbildningar som inte går att leva med.
Jag har inga tecken på att graviditeten avstannat. Symtomen är otroligt synliga hela tiden - grym trötthet, hungrig, magen växer och kissnödig ofta. Några tecken på missbildningar kan man ju bara få på ultraljudet... Hoppas så innerligt att jag slipper uppleva det igen.

Idag blev första dagen på jobbet efter semestern. Egentligen skulle det varit igår, men den dagen sov jag bort hemma. Idag hade jag också kunna sova bort. Från och till var jag så gräsligt trött så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det fanns en del att göra på jobbet idag. Är man borta nästan fem veckor på ett äldreboenden är det tyvärr så att ett antal av de gamla hinner gå bort och då blir det för mig alltid lite extra arbete.
Ett antal kollegor på jobbet vet om att jag är gravid och några av dom frågade idag om hur allt var. De är väl medvetna om mina erfarenheter, men alla blev lika glada när jag sa att allt är bra! De resterande cirka 60 kollegor som inte vet får lista ut det framöver. Undrar när första personen vågar fråga? De kläder, "sjukhusskjorta" är väldigt förlåtande när det gäller en putande mage. Och blir den storlek jag har nu så tar jag bara en större ;-)

Tillbaka igen

I ungefär 11 veckor har jag sluppit den nästan helt och hållet, men nu är den tillbaka.
Huvudvärken.

Det har varit så skönt att vakna på morgonen utan den, men nu verkar det vara slut på det.

Blä.

Vad tjänar du och bebis på att du stressar upp dig?

Jag fick en kommentar tidigare idag på mitt senaste inlägg:
"ta det lugnt. Vad tjänar du och bebis på att du stressar upp dig? (ingen vinst i det?)...jag vet att det är lätt att man oroar sig hela tiden...har haft ett sent missfall i vecka 20. 
Men allt kan hända...inte bara i graviditeten utan när bebis kommer ut, under förlossningen osv...du måste låta dig slappna av nu och njuta!!!! Ta allt som det kommer bara. 
håller mina tummar för dig o din man..."


Naturligtvis tjänar jag ingenting på att jag stressar upp mig och att jag är orolig.
MEN.
Efter fyra års försök, sju ivf-försök och två misslyckade graviditeter vid olika tidpunkter så tycker jag att det vore konstigt om jag hela tiden dansade på de där rosa molnen.

Att säga att man är orolig över sin graviditet verkar på något sätt vara tabu. Allt ska vara ett lyckorus och ett rosa skimmer. Just därför har jag här på bloggen valt att vara försiktigt med oros-inläggen för det finns alltid någon eller några som "tycker att jag gnäller", "du borde vara glad att du äntligen är gravid" eller "ta det lugnt, det kommer gå bra".

Ja, jag är jätteglad att jag blivit gravid och just därför är jag orolig. Skulle detta inte fungera så vet jag inte säkert om jag någonsin mera kommer bli gravid. Jag tror att när man kämpat länge för att bli gravid så är man mer orolig än de personer som snabbt blivit gravida. När man dessutom gått igenom det jag och min man gått igenom så vore det konstigt om jag alltid låg på rosa fluffiga moln.

Jag vet mycket väl att många som läser min blogg skulle göra vad som helst för att vara i mitt tillstånd. Jag har själv varit där, ogravid och läst gravidbloggar som "klagat" över sina gravidsymtom eller sin oro. Då tycker jag kanske att de var lite gnälliga, men nu förstår jag helt och hållet. Bara för att man kämpat länge för att bli gravid behöver man nödvändigtvis inte älska att vara just gravid. Det är verkligen ett speciellt tillstånd man hamnar i.

Naturligtvis är jag inte orolig dygnet runt. Jag syr kläder till Miraklet, jag funderar på vilka dagar som vi ska boka in en Gekåsshoppingtur, jag funderar på när det i tid kan vara lagom att ha dop, vilka som vi ska bjuda och vad vi ska bjuda på. Jag funderar på hur vi ska möblera barnrummet, om vi ska tapetsera om och vilken spjälsäng vi ska ha. Jag funderar på vilket barnvagn som kan passa både i stan och på landet. Och naturligtvis funderar jag på hur i helvete jag ska klara av att vara mamma!

Nä, oro är helt enkelt något som man ska hålla tyst om. Lite som ofrivillig barnlöshet. Det ska man inte heller tala högt om, men jag är en som går mot strömmen och pratar både om oron och barnlösheten.

Vecka 13 (12+0)

Jaha, då har jag klarat av 12 hela veckor. En gång förut har jag kommit så här långt och då hade jag inte en tanke på att något skulle kunna hända efter vecka 12.
Nu kommer jag inte vara lika lugn. Jag vet vad som kan hända. Förhoppningsvis kan jag bli något lugnare efter ultraljudet nästa onsdag och läkarbesöket nästa torsdag.

Det måste gå bra den här gången.

Tillbaka till verkligheten

Då var semestern slut för den här sommaren, men jag hoppas att jag kommer få en lååång ledighet med början vid årsskiftet ungefär. Kanske inte någon semester precis men en föräldraledighet som jag drömt om länge.

Jag får se hur det går att jobba i morgon för idag har varit en tröttisdag. Jag har sovit två gånger idag och är fortfarande fruktansvärt trött. Jag trodde att tröttheten skulle släppa snart, men den verkar hänga i mer eller mindre hela tiden.

Jobbväskan är packad, med ett par nya "jobbarjeans" för de som jag brukar ha har tydligen krymt under semester. Jag kan inte förstå hur ;-)

Det går långsamt

Den här sommaren är den längsta som någonsin funnits. När jag inte tänker efter ordentligt känns det som om det borde vara mitten av augusti någonting, men almanackan säger den 22 juli. Dagarna segar sig fram. Jag minns att jag vid Dutt-graviditeten kände att tiden gick något fortare efter Kub-ultraljudet. Vi får väl tro att samma sak sker nu.

Idag har vi varit iväg en sväng på eftermiddagen. Vi packade lite fika och åkte till sjön Glottern norr om stan och gick en bit på vandringsleden där och packade upp vårt fika vid en grillplats nära vattnet. På vägen hem plockade vi lite blåbär. Just där vi stannade till fanns det inte så mycket men det räcker till att mumsa på ikväll.

Jag har idag lagt upp en ny magbild. Jag tycker nästan magen ser mindre ut idag än för två veckor sedan eller så är det att den ändra form.

Idag

Skiner solen och det passar bra eftersom vi får besök av vännerna  snart.
Traditionen startade förra sommaren att vi träffas hos oss en gång på sommaren och grillar.
Förra året var det tänkt att jag inte skulle fått dricka alkohol, men då fick jag det.
I år var det tänkt att jag skulle få dricka alkohol, men det får jag inte... Men det finns en god alkoholfri persikocider att dricka.

Så det går absolut ingen nöd på mig ;-)

200

Idag är det, enligt min gravidapp på telefonen, 200 dagar kvar till den femte februari som just nu är beräknat förlossningsdatum. Om allt går vägen så tror jag dock ändå att vi inte behöver vänta 200 dagar för att få träffa vårt Mirakel. Med de grundsjukdomar jag har är det vanligt med förtidig förlossning, men naturligtvis vill jag att den lille ska stanna så länge det bara går.

Det var länge sen jag skrev någon om hur jag mår känslomässigt inför den här graviditeten. Det beror mest på att jag faktiskt inte vet hur jag känner mig psykiskt... Jag tror inte att jag helt har tagit in att jag är gravid, trots alla symtom och trots en putande mage med mammakläder på sig.

Ena stunden känner jag att det kommer gå hela vägen, medan jag andra stunden fortfarande kollar efter blod på toapappret. Ena stunden funderar jag på vilken månad det kan passa med dop och andra stunden blir jag livrädd när jag tänker på nästa ultraljud. Kub-ultraljudet är inbokat den 1 augusti klockan 10 och direkt efter det har vi inskrivningssamtal hos barnmorskan (om ultraljudet går bra alltså). Dagen därpå har vi inbokat läkarbesök då det är tänkt att vi ska planera upp hur resterande del av graviditeten ska se ut när det gäller extra läkarkontroller och extra ultraljud.

"Om allt går bra". Det är ständigt en mening som förekommer här hemma. Jag försöker tro att det ska gå, men i bakhuvudet finns hela tiden den där tanken om att det kommer gå åt helvete även denna gång. Varför skulle vi få lyckas? Varför skulle vi få en liten bebis att älska? Är inte utvalda till att få all världens olycka på oss??

Jag skulle gärna vilja boka en övernattning i Ullared i höst någon gång, men jag vågar inte än. Jag vill inte behöva avboka det som vi blev tvungna att göra förra året...

Jag hoppas att jag vågar tro lite mera efter den 1 augusti.

De sista dagarna

Semestern börjar lida mot sitt slut och sammanfattar jag denna semester så känns det lång och trött.
Idag åkte vi därför iväg en sväng med bilen som blev en geocacherunda med lunch vid Göta kanal och inköp av vita saltgurkor. Jag träffade även på en huggorm vid en av cache-gömmorna vilket jag naturligtvis inte gillade...

Sara undrade vart jag hittat mönstret till omlottbodyn och det finns att ladda ner här . En beskrivning på engelska finns att läsa här. Jag har dock inte följt den beskrivningen helt och hållet. Jag har sytt ihop alla tygdelar först och sedan kommer jag sätta kantbanden. Vet inte vilket av alternativen som egentligen är smidigast... När jag syr brukar jag köra lite på fri hand. Det har jag lärt mig av min mamma. Hon var verkligen duktig på att sy. Vid alla skolavslutningar och skolfoton från klass ett till klass sex hade jag hemsydda kläder på mig.
Nu när vi för några veckor sedan var hemma och rensade förråden och hittade kläder både från mamma, mig själv och min syster så var den största andelen sådant som hon själv sytt!
Lika duktig att sy som mamma kommer jag aldrig bli, men det jag kan har jag lärt mig av henne.

Påbörjat

Nu har jag påbörjat syandet av en omlottbody i storlek 62. Jag har bara, än så länge, gjort ett fel och det gjorde jag när jag klippte ut en del av mönstret. Som tur var hade jag tillräckligt med tyg så jag kunde klippa ut en ny del.

Upp och ner med tröttheten

Igår sa jag till mannen att jag tyckte att den värsta tröttheten lagt sig.
Men.
Idag är jag lika trött som tidigare. Jag var i och för sig vaken i två timmar i natt på grund av illamående, hunger och kissnödighet.

Så ikväll blir det en tidig nattning, men innan dess äter vi hallon och jordgubbar från trädgården. Mums!

Nu ska här sys!

Har idag varit på Ohlssons tyger i Linköping. Oj, vad många fina trikåtyger för barnkläder de hade. Jag hade bestämt mig att köpa två olika tyger plus muddväv. Det var sååå svårt att välja vilka tyger jag skulle köpa. Till slut blev det ett tyg med flodhästar  och ett med svampar.

Har hittat ett omlottbodymönster på nätet som jag tänker att jag ska försöka mig på. Får se hur det går...

Vecka 12 (11+0)

Det är oerhört häftigt att skriva "vecka 12". Trots att jag mycket väl vet att det kan hända tråkiga saker efter vecka 12 så är den veckan ändå lite speciell.
Vecka 12 har för de flesta gravida ett magiskt skimmer förankrat till sig och för de allra flesta går det ju faktiskt bra de resterande veckorna efter vecka 12. Jag hoppas att vi den här gången ska få tillhöra den skaran där det kommer gå bra. Om det finns någon som helst rättvisa i den här världen så borde det få bli en levande bebis tidigt nästa år.

Idag ska jag iväg till Koagulationsmottagningen på universitetssjukhuset i Linköping. När jag var på reumatologen för cirka en månad sedan skickade den läkaren en remiss dit. Jag vet inte riktigt vad besöket kommer innebära, men med tanke på mina koaguleringsstörningar känns det skönt att någon expert engagerar sig så att jag vet att jag tar rätt dos med blodförtunnande.

På vägen hem ska jag besöka en tygaffär och köpa lite trikåtyger som jag ska sy några bodys i.

Det blev en tröja också...

Efter byxorna som blev klara för några dagar sedan har jag jobbat på en tröja också. Ikväll blev den också färdig!
Tyget är taget av en tröja som min mamma haft och som hon även sytt. Lite nostalgi från mormor från Miraklet på köpet.

Gravidhormoner?

För några veckor sedan köpte vi en ny soffa som vi ska få hem om några veckor. Detta innebär att våra gamla soffor, en tvåsits och en tresits, sett sina sista dagar. Men så kom vi på att en liten soffa i det blivande barnrummet kanske inte är någon dum idé.

Idag stod vi båda i barnrummet och mannen funderade på vart spjälsäng, soffa och skötbord kan placeras.
Han säger "Här kanske det kan passa med en soffa. Där kan man sitta i när man är hemma och bara lyssna på när Miraklet sover".
De orden räckte för att mina gravidhormoner i kroppen skulle komma i omlopp. Tårarna rinner en stund för jag tycker det var en fin beskrivning. Att bara sitta och lyssna på det lilla livets andetag...

Seaband och en god gärning

Igår när vi var ute och åkte bil en stund fick jag återigen huvudvärk och blev illamående. När jag kom hem var jag yr och var tvungen att gå och lägga mig en stund. Exakt på samma sätt kände jag ju under vår semesterresa i Dalarna tidigare i veckan. Då gissade jag att det är just bilåkningen som just nu får mig illamående. Därför åkte vi idag till apoteket och köpte seaband som ska kunna dämpa både graviditetsillamående och åksjuka... De borde ju passa mig perfekt.

Jag plockade på mig dom direkt och vi tog en omväg hem just för att se om de skulle ha någon effekt. Och omväg blev det. När vi på en påfart till en 2-1-väg stöter på en bil som står mitt i vägen. Först svär vi lite och undrar vad det är för idioter som stannar på ett sånt ställe. Det visar sig dock att de behöver hjälp. De är turister och har åkte fel och har nu fått bensinstopp. De frågar om vi har någon bensindunk att låna, men det har vi inte. Vi får dock 200 kronor av dom för att åka till närmaste mack och köpa en dunk med bensin. Vi drar iväg till Statoil i närheten och köper dunk och bensin för att sedan åka tillbaka till dom där de står. Sedan vill de har guidning hur de ska komma in till stan då de åker efter oss en bit innan vi vinkar in dom till höger och vi fortsätter rakt fram.
Om jag får säga det själv så tycker jag att det var dagens goda gärning!!

Hur det blev med illamåendet? Jag tror att det faktiskt var något bättre med banden runt handlederna.

I övrigt är jag fortfarande trött och vilar minst en gång per dag. Anstränger jag mig eller rör på mig för mycket känner jag av det i höger sida av ryggen så därför blir det många korta pauser när jag gör saker.
Vecka 10+5 idag.

Dutts byxor klara

I början av maj förra året sydde jag en body till Dutt. Den hann bli klar innan rutinultraljudet visade att Dutt inte skulle behöva ha några kläder.
Efter att bodyn var färdigsydd fortsatte jag med ett par byxor. Dessa hann aldrig bli färdiga och har fram tills igår legat längst in i garderoben i det tänkta barnrummet.

Så. Nu är dom också färdiga. Jag hoppas att Dutt tycker att det är okej att han lillasyster eller lillebror får dom istället...

Tillbaka efter några dagars frånvaro

Nu är vi hemma igen efter några dagars semester. I tisdags åkte vi, tillsammans med min syster och sambo, till Tällberg i Dalarna. Vi har sett mycket keramik, hemslöjd och tusentals dalahästar! Dalahästtillverkingen i Nusnäs var fascinerade att se. Det såg så himla enkelt ut att båda svarva, tälja och måla dom... Dessutom har vi varit i Rättvik och Mora. Tyvärr var inte vädret på vår sida, utan det har regnat så många gånger så att jag tappat räkningen...

Egentligen skulle vi igår har stannat i Falun hos M:s brors familj, men dessa dagar vi varit på resande fot har jag känt mig ganska dåligt. Oerhört trött och att jag dessutom har varit illamående från lunch och fram tills jag gått och lagt mig. Jag kände att jag inte orkade stanna kvar i Falun utan följde med hem istället. Det är jobbigt att må dåligt när man inte är hemma i sin trygga vrå.

När jag idag kollade igenom den post som kommit de dagar vi varit borta hittade jag ett spännande brev till mig. Det tog lång tid att få upp det då det var ordentligt tejpat... När jag äntligen fick upp det uppenbarade sig en liten babymössa och en liten lapp med ett handskrivet meddelande "Från en okänd välgörare. Grattis till graviditeten! MVH/Anonym bloggläsare". Oh, jag blev så glad. Tack så jättemycket du okända bloggläsare!!

Dagens förändring

I och med att jag idag gått in i vecka 11 så är inte Miraklet längre ett embryo, utan ett foster!!

Tjohoo!

Vecka 11 (10+0)

Ytterligare en vecka har gått och nu har jag och Miraklet klarat av 10 hela veckor. "Bara" 30 veckor kvar... Jag hoppas att jag i alla fall får byta första siffran i veckoantalet två gånger till. Så att vi åtminstone kommer över vecka 30. Att jag kommer gå en hel graviditet är jag nästa helt säker på att jag inte kommer göra. Med de bakomliggande sjukdomar jag har är det vanligt att man föder förtidigt.

Jag försöker att tro att det ska gå bra. I förgår tog jag fram de böcker och tidningar som jag införskaffat under de tidigare graviditeterna. Nu ligger de inte längre längst in i garderoben utan i bokhyllan.

Man måste våga tro!

Dutts minnesträd och skylt

Hanna frågade i en kommentar om den minnesskylt som vi ordnade med förra sommaren och satte vid Dutts minnesträd i vår trädgård.
Skylten fick jag gratis från företaget Skyltmax när jag bloggade om dom. Skylten är i plast och vi har monterat den enbart med häftstift på två träpinnar.

På begäran

På begäran från flera av läsarna finns nu en magbild att beskåda här.
På den sidan "Vägen till Miraklet" har jag tänkt att uppdatera med viktiga händelser i graviditeten samt att jag där lägger in mag-och ultraljudsbilder.

Idag är det ett riktigt höstväder med regn så idag blir det en innedag! Kanske snart dags för den första tuppluren ;-)

Bebis i skjorta

Ja, det är just en bebis i skjorta som döljer sig i min mage. I alla fall om man ska tro på den dröm jag hade i natt.
I drömmen var jag på ultraljud och bilden på skärmen visade en bebis sittande med benen i kors och iklädd en skjorta och stirrade rakt fram mot oss. Dessutom fick jag veta att det var en flickbebis!

Ja, konstiga drömmar. Det känner jag igen sedan Dutt-graviditeten. Undrar vad nästa dröm kommer handla om?

Sovmester

Den här semestern går till historien som en sovsemester - Sovmester!
Men det får vara så helt enkelt. Jag hoppas att allt trötthet beror på att Miraklet frodas och växer så det knakar!
 Idag har jag inte gjort mycket alls. Lite trädgårdsarbete har jag orkat med och sedan var vi till Elgiganten för att köpa en frys. Vi har kommit fram till ifall vi vill kunna ta tillvara allt vi vill i trädgården så behöver vi ha en frys i garaget också.
En personal hjälper mannen att lasta in frysen i bilen och vi kör hemåt. Vi baxar in den i garaget och plockar bort allt emballaget och sätter i kontakten. Då öppnar mannen dörren och ropar "men det här är ju ett kylskåp".
Personalen på Elgiganten har alltså hämtat en kyl på lagret istället för en frys. Suck!! Mannen ringer till Elgigantens centrala telefonnummer och personen han pratar med frågar om vi vill åka tillbaka med kylen och få frysen. Vi känner att Elgiganten allt får komma hit med frysen och ta med kylen härifrån. Vi väntar fortfarande på att den butik vi handlade i ska ringa oss för att se hur vi ska lösa detta...
Allt blev helt plötsligt så besvärligt!!

Väldigt konstigt

Idag var jag på HM. Det är ju inget konstigt.
Det konstiga var att jag styrde mina steg mot delen där mammakläderna finns. Så konstigt!

Det känns på något sätt att jag inte borde vara på den avdelningen... Det var ett antal kvinnor till där. Med stora gravidmagar. Min mage syns inte om jag har en lös tröja på dig. Jag - på mammaavdelningen. Ja, det är konstigt, men ack så välkommet!! När jag gick omkring där kände jag mig lite lagom bortkommen och ovan, men jag hoppas att jag får anledning till att återkomma...

Jag köpte ett par shorts med mudd i midjan. De "vanliga"shorts jag har passar men de blir säckiga eftersom de hasar ner och hänger under magen. Inte så snyggt.

Premiär

Idag blev det en premiär. En premiär som jag inte trodde skulle ske än på flera veckor...
Jag plockade idag fram mina mamma-short. Under de dagar vi varit iväg till landet har jag tyckt att mina shorts klämt och suttit åt. Så nu sitter jag här i vecka 10 redan med mammakläder. Vart ska detta sluta? Min mage är betydligt större nu än vad den var i samma vecka med Dutt. Kanske har jag ätit extra mycket mat den här gången eller så är det Miraklet som tar större plats.

Idag har den här graviditeten gått längre än Snöis-graviditeten. I den graviditeten låg jag idag (vecka 9+1) på operationsbordet för skrapning. Ytterligare ett lite delmål uppnått!
Dessutom "bara" fyra veckor kvar till kub-ultraljudet. Det känns som lång tid, men som mannen sa när vi satt hos Dutt idag "en dag som gått är en dag närmare målet".

Semester

Vecka 10 (9+0)

Återigen dags för en ny vecka och nu går jag in i en tvåsiffrig vecka, vecka 10!

Oron finns där hela tiden. Ibland mer framträdande och ibland lite mer dold. Komatröttheten finns där hela tiden, men det märkliga är att jag nu går upp tidigare på morgonen än vad jag brukar. De senaste dagarna har jag gått upp strax efter klockan sju, trots att jag har semester.
Hungern är också ständigt där. Det känns som jag äter jämt... Det tröga magen består, trots att jag försöker äta mycket fibrer och dessutom tar Lunelax varje dag.
När jag går och står för mycket så får jag ont i nedre delen av ryggen. Den värken går över när jag sätter mig ner och tar det lugnt en stund.

Symtomen finns med andra ord där, men ibland hjälper inte det för att oron ska försvinna...

Går i arv?

Idag har vi varit hemma hos pappa och röjt i förrådet. Jag hittade då den dopklänning som jag tror att vi alla tre syskon har haft när vi döpts.

Dopklänning från 1967

Om det blir ett dop någon gång nästa år så är min tanke att Miraklet ska döpas i den också. Den är helt i spets och dessutom finns det en liten mössa till den också.

Detaljbild

Bebis

Idag har vi hälsat på mitt kusinbarn M som i morgon fyller en månad.
Jag hoppas att jag kan ge honom en lekkompis i början av nästa år.