Just nu känns det som om jag är i något slags vakuum. Jag trodde att väntan, längtan och oron skulle försvinna när ett plus väl kom på stickan, men det känns likadant då som nu. Under ivf-tiden kände man oro inför att aldrig lyckas att bli gravid. När jag uppnått det jag strävat efter i tre år så kan jag inte landa i det utan tror fortfarande att det ska komma blod på pappret varje gång jag torkar mig. Jag känner mig nog extra orolig eftersom jag än så länge inte känner av så många symtom. Dock tycker jag att min tröga mage, minskat sug på både te och sötsaker och en annorlunda trötthet på kvällarna skulle göra att jag fatta. Fatta att jag är gravid.
För att lugna mig själv så tog jag ett nytt test idag och det är ju solklart. Resultatstrecket kommer upp omedelbar och till och med före kontrollstrecket.
Jag antar att hela graviditeten kommer kännas som ruvartiden har gjort...
Kraftigar streck på stickan går nog inte att få :) Det är nog helt normalt med den oron till du har fått sett det lilla hjärtat tickat men snart får du se det :)
SvaraRaderaKram!
Nu kom vi inte så långt som till ivf men jag minns att jag efter plusset kände att det är "nu eller aldrig" och det var väldigt jobbigt. Man får helt enkelt försöka aktivera sig och låta tiden gå, hur jävlig den där oron än är!
SvaraRaderaLåter väldigt normalt tycker jag. Men försök att njuta och glädjas :)
SvaraRaderaKram!
Jag förstår att man kan bli lite orolig ibland, men försök nu att njuta av graviditeten! För mer gravid än det som visas på stickan kan du nog inte bli! ;)
SvaraRaderaKRAM!
Himla roligt att ni lyckats bli gravida! :) Grattis! Själv väntar jag just nu på hur det gått med min första pergokur... Nervöst!
SvaraRaderaÅh så jag känner igen mig. Jag gjorde också flera tester. Till slut tänkte jag att jag blir ju inte mer garvid för att jag testar tusen gånger. Försök att bara njut. Svårare sagt än gjort. Jag vet. kram
SvaraRaderaHar följt din blogg sen i början av januari. Nu är jag där du var då, med återföring och ruvning. Inser att jag inte förstod så mycket när jag läste då, så jag fick gå tillbaka och läsa igen. Vi fick också ett till mig och ett till frysen. Jag kände mig besviken, men läste dina ord. De var så positiva! Som att dubbelt upp var högvinsten. Och det var det ju ;)Nu ska jag tänka om, och vara där jag är. Med ett i magen! Tack
SvaraRaderaFullt normalt! ;-) Jag blev gravid på IVF 3 är nu i vecka 18... Kan fortf inte riktigt tro på det, men nu börjar magen komma på allvar så det är nog dags att tro på det nu!
SvaraRaderaKram
Det är overkligt! Tro mig, det är overkligt efter att man fött barn. Min lilla är ju 1 år och 3 månader och det är fortfarande overkligt :-)
SvaraRaderaStor kram!
Jag har ingen erfarenhet av ivf men var nästan sjukligt orolig för allting under början av graviditeten. Hormonerna, sägs det. Andra halvan av graviditeten gick mycket bättre, då var det bara att liksom följa med. :)
SvaraRaderaIbland har jag fortfarande inte fattat att jag faktiskt är gravid och jag är ju nu i v. 16...så det tar tid. Men försök att njuta av graviditeten. För det är en härlig, spännande tid!
SvaraRaderakram kram
Jag kände likadant när jag plussade. Någon sort oro ska finnas där hela tiden, vilket är normalt!!! Men du får se, ju mer tiden går desto mer ska du även kunna lugna dig på ett sätt.
SvaraRaderaOroa dig inte över symtomer. Jag hade en kurskompis förra året, hon var gravid (nära den beräknade förlossningsdatumet) och hon sa att hon hade INGEN symtom under hela graviditeten. Hon fattade inte när vi andra pratade om illamående och sånt. Det är så, vissa känner ingenting, vissa känner mycket.
Det tar tid att fatta det hela. Jag började kunna tro på att jag väntar barn när magen blev större och jag började känna pyrets rörelser.
Jag tycker att den hela graviditeten är en stor utmaning av tålamodet. Precis som du säger, i början känns som ruvartiden, men det blir mycket bättre sen :-).
Det ska gå bra för dig vännen, försök slappna av och njuta.
Kramar till dig!
Jag förstår! Man tillbringar livet med att gå och vänta och vänta och vänta. Och så är det plötslgit där - vad ska man vänta på då? För inte är det väl på riktigt? :=)
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kan bara tala för mig själv - är precis likadan! Kollar fortfarande toalettpapret varje gang och jag gar in i vecka 23 idag... Antar att det har att göra med allt vi har gatt igenom hitills.
SvaraRaderaDet kommer ga bra ska du se! Försök att inte oroa dig - sa mycket lättare sagt än gjort.
Kram Lisa