Igår fick jag en fråga från Lo om hur det känns att bli mamma i höst.
Va?? Jag?? Mamma? Hon måste ha tagit fel på person...
Att jag förhoppningsvis ska bli mamma i höst är helt vansinnigt konstig, ofattbart och på ett sätt skrämmande. Detta är något som vi kämpat för i tre år och nu ska det bli verklighet. Det går liksom inte att ta in. Under dom här veckorna som gått känns det inte som att det handlar om mig när vi pratat om graviditet, barnrum, bebiskläder och graviditetssymtom. Det måste vara någon annan det handlar om.
Jag antar att det blir mer och mer verkligt ju längre tiden går. Det kanske är därför en graviditet är nio månader.
Kanske blir det mer verkligt när magen börjar synas mer? Kanske blir det mer verkligt när jag känner sparkar? Kanske blir det mer verkligt när Dutt äntligen är ute?
För mig är det fortfarande inte verkligt. Min pojke är 9 månader... :-)
SvaraRaderaNär du sitter i ert härliga fina hus med en liten sötis i famnen en tidig höstmorgon och tittar ut på höstlöven som faller....då kommer du förstå, då kommer glädjen över underverket att slå till med full kraft, jag lovar!
SvaraRaderaDu och mannen kommer bli fantastiska föräldrar åt lill*n! Vi ser fram mot hösten då vi äntligen ska få träffa Dutt!
SvaraRaderaJa det känns verkligen overkligt. Jag längtar också tills man känner sparkar så det blir mer påtagligt att det är en liten plupp därinne.
SvaraRaderaFörstår att det känns helt otroligt - men såå fantastiskt!! Kram!
SvaraRaderaFör mig tog det lång tid att förstå med nr.1 (pga en svår förlossning & en släng av förlossningsdepression), men med nr.2 blev det bara underbart verkligt på en gång!!!
SvaraRaderaKram Nhea