Dagen i helvetet

Igår vid halv tio på förmiddagen bröt helvetet ut. Jag skulle på toa och när jag drar ner trosorna ramlar en gigantisk blodklump ner på golvet. Blir ju naturligtvis hysterisk. Ringer på mannen som två minuter innan gå för att ta en joggingrunda. Fort som tusan kommer han hem och hittar mig blodig och gråtande på toaletten. Ringer med en gång Rmc, men de kan inte ringa upp förrän efter en timme. Blödningen upphör och jag kan gå in i duschen och tvätta av mig. När jag nästan fått på mig kläderna känner jag att det börjar rinna igen. Sitter på toaletten och det bara rinner blod. Till slut ringer Rmc, men sköterskan vill först prata med läkaren så återigen väntan. Efter en stund får vi rådet att jag ska ligga ner.

Det fortsätter att blöda och när klockan är halv två har vi åter en ny telefontid med Rmc. Nu börjar jag bli matt och skakig. Rmc rekommenderar att ta kontakt med gynakuten. Mannen ringer dit och vi får komma upp med en gång. Väl där går vi före inbokade patienter och de upptäcker en blödning från ett blodkärl där kanylen gått igenom slidväggen vid äggplocket.

De stoppar in en lång gasbinda sk. tamponad som ska fungera som ett tryck mot blodkärlet och sedan fick jag vila. Länge... När klockan är närmare 18 så tycker sköterskan att jag kan sätta mig upp. Klarar det i ca 1 minut innan jag blir yr och kallsvettig. Blodtrycket är då 105/75 och blodvärdet strax över 100.

Det beslutas då att jag blir kvar på gynavdelningen över natten.

Läkaren plockade bort tamponaden i morse och nu är jag hemma igen. Ingen blödning har uppkommit efter det.

Jag är nu oerhört matt och trött och har blivit sjukskriven resten av veckan.

Det som var bra besked var i alla fall att det inte blödde från livmodern och att livmodertappen var stängd, vilket borde betyda att Plutt inte tagit skada.

Nu gäller det att vila och äta järntabletter så att blodvärdet kan gå upp lite.