Har nu på förmiddagen till och med orkat duscha!!! Men jag var tvungen att vila efteråt.
Har även ringt min chef och meddelat att jag lever...
Ringde även Rmc och meddelade hur allt hade gått. Fick prata med samma sköterska som min man med skräck i rösten pratade med i måndags. Sköterska hade tänkt på oss och undrat hur det hade gått. Hon tyckte att det var bra att jag hörde av mig för att meddela vad som hänt och hur jag mådde.
I eftermiddag börjar mannen att jobba igen så då måste jag själv orkar hämta vatten, frukt och själv orka laga mat (som tur är finns en färdig matlåda som jag skulle haft på jobbet). Det kan bli en utmaning!
Fortfarande är jag livrädd för att det ska komma blod. När jag torkat mig idag så har det varit lite lite färgat på pappret. Förhoppningsvis är det bara gammal skräp som ska ut.
...bara o säga till om det är nåt jag kan göra :-) Kram
SvaraRaderaCharlotta: vad snällt av dig. Ska ha dig i tanken ifall det skulle vara något. Kram
SvaraRaderaJa! Bra!
SvaraRaderaDet är inte fult att be om hjälp!
Vilken dramatik! Jag håller tummarna att det lilla ägget fäster fint. Hoppas att du mår bättre nu!
SvaraRaderaLåter som ni har haft det tufft! Hoppas att allt är okej med ruvningen ändå :)
SvaraRadera