Det är okej! Emellanåt behöver man skrapa näsan emot botten i mörkret innan man kan börja klättra uppåt igen. Jag får intrycket av att du lägger alla "nederlag" och besvikelser på dig själv. Gör inte det! Om vi i livet kunde bestämma själva kring allting hade vi aldrig lärt oss kämpa. Jag lider med vad du går igenom i din längtan efter barn, men jag vet också att när du/ni får ert lilla barn kommer ni uppskatta den gåvan på ett sätt som ni inte gjort annars. Någonting man fått kämpa så hårt för ger alltid en starkare känsla. Er kärlek till ert barn skulle självklart inte varit mindre utan denna erfarenheten, men nu inser ni värdet i hela processen med att försöka bli och att sedan bli gravid och vara gravid. Du kommer bli med barn och du kommer föda en son eller dotter och då kommer allt detta vara värt slitet och alla tårar. Försök att härda ut, nu är det bara en vecka kvar till sprutstart vilket i sig är ett steg närmre ert lilla barn. Det kommer hända för er!
Aha, då förstår jag. Du, jag känner igen mig så väl... Vi har försökt få barn i lite mer än fyra år nu, i höst är det dags för första IVF-försöket... Det känns... inget kul, än så länge... Det är så slutgiltigt på något vis... Jag närmar mig långsamt den platå där jag kommer känna mig någorlunda bekväm med det, men jag är inte där än... Och vissa dagar, kvällar, nätter, veckor är bara pest... Ta hand om dig! Stor kram
Vad ledsen jag blir att du mår så dåligt :( Har precis läst igenom allt jag missat av din blogg i sommar och blev så otroligt glad att ni hittat ett så fint hus och att du snart ska börja spruta inför IVF:en. Håll fast vid din målbild du skrivit om, jag håller alla tummar jag kan för er skull! Massor av lycka till och många varma kramar //Anna
Det är okej! Emellanåt behöver man skrapa näsan emot botten i mörkret innan man kan börja klättra uppåt igen. Jag får intrycket av att du lägger alla "nederlag" och besvikelser på dig själv. Gör inte det! Om vi i livet kunde bestämma själva kring allting hade vi aldrig lärt oss kämpa. Jag lider med vad du går igenom i din längtan efter barn, men jag vet också att när du/ni får ert lilla barn kommer ni uppskatta den gåvan på ett sätt som ni inte gjort annars. Någonting man fått kämpa så hårt för ger alltid en starkare känsla. Er kärlek till ert barn skulle självklart inte varit mindre utan denna erfarenheten, men nu inser ni värdet i hela processen med att försöka bli och att sedan bli gravid och vara gravid. Du kommer bli med barn och du kommer föda en son eller dotter och då kommer allt detta vara värt slitet och alla tårar. Försök att härda ut, nu är det bara en vecka kvar till sprutstart vilket i sig är ett steg närmre ert lilla barn. Det kommer hända för er!
SvaraRaderaTa hand om dig! Kram Rebecca
Rebecca: Tack för alla fina ord.
SvaraRaderaAha, då förstår jag. Du, jag känner igen mig så väl... Vi har försökt få barn i lite mer än fyra år nu, i höst är det dags för första IVF-försöket... Det känns... inget kul, än så länge... Det är så slutgiltigt på något vis... Jag närmar mig långsamt den platå där jag kommer känna mig någorlunda bekväm med det, men jag är inte där än... Och vissa dagar, kvällar, nätter, veckor är bara pest... Ta hand om dig! Stor kram
SvaraRaderaVet inte vad jag ska skriva för att ge dig styrka. Håller med dig. Ibland är det precis så. Och sen blir det bättre.
SvaraRaderaEn stor stor kram från mig!
Kramar till dig! Du är inte ensam!
SvaraRaderaVad ledsen jag blir att du mår så dåligt :(
SvaraRaderaHar precis läst igenom allt jag missat av din blogg i sommar och blev så otroligt glad att ni hittat ett så fint hus och att du snart ska börja spruta inför IVF:en. Håll fast vid din målbild du skrivit om, jag håller alla tummar jag kan för er skull! Massor av lycka till och många varma kramar //Anna