Underbart!

Nu har jag hållit er på sträckbänken allt för länge så nu är det dags för en uppdatering. En positiv sådan!!

När vi kom till Specialistultraljudet och satte oss i väntrummet var vi naturligtvis alldeles för tidiga. Typiskt oss att vi aldrig kan lära oss hur lång tid det tar med bil hemifrån och till sjukhuset fast vi kört den sträckan så många gånger. När klockan var elva satt vi där fortfarande och jag kände att jag bara stirrade rakt fram helt tom i blicken. Klockan blev nog tjugo över elva innan barnmorskan och läkaren ropade in oss i ultraljudsrummet. Vid det läget var jag nära ett psykbryt...

Läkaren frågade hur det kändes och jag sa att jag var så nära en hjärtattack just då och att jag hade dåliga viddar från det här rummet sedan Dutts ultraljud förra året. Med skräck lade jag mig på britsen och läkaren sa att vi inte behövde titta på skärmen förrän de sett allt allt såg bra ut med hjärnan och hjärta. Det gjorde jag inte heller på en bra stund, men när de börjar prata om "det ser fint ut", hjärtat slår" och så vidare så började jag sakta men säkert våga mig på att titta på skärmen.

Barnmorskan ägnade mycket tid till att kontrollera hjärnan, mätte olika saker där och allt såg helt perfekt ut. Hon kollade även över övriga kroppen så som, magsäck, urinblåsa, ryggraden, lårben, hjärtats kammare och diafragman.
Jag frågade om de kunde se vilket kön det var och de kollade och spekulerade. Allt är så litet vid den här tiden, men vi fick ett kanske kanske på vilket kön det är, men det håller vi för oss själva ett tag till. Tills det är mer säkert.

I början av ultraljudet var tårarna inte långt borta, men de försvann mer och mer ju mer de tittade och ju mer positiva de var!

Barnmorskan hade svårt att få en bra bild på Miraklet då h*n hoppade omkring, vevade med armar och ben och vände bort huvudet. Till slut fick hon den här bilden.

Vi fick också veta att moderkakan sitter i framväg så då antar jag att det kan ta ett par extra veckor innan jag känner några markanta rörelser inifrån.

Efter ultraljudet pratade vi en stund med läkaren och det känns nu som en omöjlighet att något fel kroppligt ska uppkomma till rutinultraljudet som vi har inbokat den 12 september.
Vi diskuterade också hur jag mår och efter lite funderande fram och tillbaka så är jag nu sjukskriven två -tre veckor.

Dessutom frågade jag om bubbelpoolsbad och enligt läkaren var det okej.

Nu ska jag börja njuta!