Igår var vi hos barnmorskan och efter vårt ultraljud för två veckor sedan då de visade sig att Lilleman är mycket större än normalt ville läkaren att jag skulle göra en glukosbelastning för att utesluta graviditetsdiabetes.
Så nu sitter jag här på mödravårde och har druckit den söta vätskan som ska visa hur kroppen reagera på det. Fasteblodsockret var 5,0, vilket är normalt.
Inför detta fick jag äta senast klockan 22 igårkväll så kvart i tio igår satt jag och åt grahamsgröt och smörgås... Redan klockan tre i natt vaknade jag och var hungrig... Just nu är jag så hungrig så att jag skulle kunna äta upp en halv gris. Det borde vara olagligt att tvinga gravida kvinnor att fasta ;-)
Nu ska jag sitta är till klockan 10 då ett nytt blodsockerprov ska tas. Jag hoppas att det är normalt och att Lilleman inte är stor på grund av diabetes. Det är i sig ganska komiskt att han är mycket större än kurvan då vi hela tiden varit helt inställda på att få en minibebis. Nu kanske det blir en elefantbebis istället...
Vid gårdagens besök lyssnade vi också på hjärtslagen. Som ett tuffande tåg!! Sf-måttet var igår 30 cm, vilket väl är normalt men något i överkant.
Vi pratade också en hel del om mina upplevelser av sparkarna som jag känner och inte känner. Det beror mycket på hur han ligger och på vilket humör han är på. Just igår låg han med huvudet nedåt och då kände jag väldigt mycket sparkar. Nu i natt tror jag att han legat och hickat för det kände inte riktigt som sparkar. Mer som hårda regelbundna hjärtslag, eller nåt. Svårt att beskriva.
Nästa hållpunkt är ultraljud om knappt två veckor. Det ska bli spännande att se om han även då är "för stor".
Jag brukar tycka att det känns som att sitta på en studsboll eller som jag tänker mig att en vibrator när lillpys hickar. Han ligger med huvudet neråt, rätt djupt nersjunken (i vecka 35+0). Sedan ska man nog ta både SF-mått och tillväxtultraljud med en nypa salt. Särskilt TUL. En av mina kollegor fick besked om att hennes dotter var "liten" men denna "lilla" bebis som skulle väga runt 3 kg vägde i själva verket 4.2 kg när hon kom ut... SF-måttet blir olika beroende på vem som mäter, men det ska öka på ett visst sätt hela tiden tills bebisen sjunker ner.
SvaraRaderaKramisar!
Jaha så det kanske blir en större bebis ändå :) Jag kan inte förklara varför men hicka är det enda som jag inte gillar med bebisen! Jag älskar sparkarna och om det sparkar på natten så kan jag ändå komma till ro men när hon hickar fylls jag av obehag. Väldigt konstigt, det borde vara mysigt det med!
SvaraRaderaHoppas det går bra med glucosbelastningen och du får äta snart :)
Jag var på glucosbelastning för några veckor sedan. Hu vad det var jobbigt. Trött och hungrig. I dec när jag ska på första ultraljudet får jag nog reda på om jag ska göra en belastning igen senare.
SvaraRaderaVår lilla tjej uppskattades till att vara ca 20 % mindre än normalt och vi fick gå på massa kontroller för att kolla flödet och hennes tillväxt. De trodde hon skulle väga en bit under 3 kg och ut kom en 3,3 kg och 51 cm lång tjej så det finns ju en del felmarginal i det hela också. Hoppas att det går bra idag och att det inte är graviditetsdiabetes.
SvaraRaderaStackars dig!! Jag var tvungen att göra två belastningar när jag väntade lillebror nu. Sf-måttet var lite större hela tiden o gjorde tillväxt ultraljud tre gånger o dom sa att han är något större men ändå normalstor:) dom sa att han inte väger mer än 4 kg när han föds.... tjohej du! 4510G o 53cm lång! Så liiite fel kan dom säkert ha åt ena eller andra hållet! Lycka till!!!
SvaraRaderaLite roligt är det ju att han är stor när ni varit så inställda på en liten. Hoppas proverna är bra.
SvaraRaderaNär jag jobbade på kvinnokliniken så hade man möten varje vecka, gick igenom förväntade födslar och så. Många av dom var tillväxt kurvor på bebisar och som jag förstog så var det väldigt svårt att göra viktuppskattningar, det kunde ibland skilja så mycket som upp till ett kilo upp eller ner :0 Så när till och med läkarna själva säger det är svårt så är det nog det :)
SvaraRaderaGrattis till ditt fina mirakel! Jag har också reumatism. En besvärlig form och åt både högdoskortison och Imurel under mina graviditeter. Alla barnen har trots det varit +22 procent på tillväxtultraljuden :-)Oddsen för små barn var ju annars stora eftersom både kortison och RA är tillväxthämmade. Min läkare på spec.mödravården skrattade och sa att i Sverige föds barnen till mammor med RA stora. Det är positivt om de kommer lite tidigare. T är född i 35+0 och vägde 2840g, C i 35+2 och vägde 3110g och L i 37+2 och vägde 3610g. Stora barn :-)
SvaraRaderaJag fick göra ultraljud dagen efter jag var beräknad och bebis uppskattades då till 3015g, dagen innan hon föddes (BF +8) gjordes ett till ultraljud och hon uppskattades då till 3115g. Ut kom hon och vägde 3365g.
SvaraRaderaEn kompis däremot blev igångsatt 2 veckor tidigt eftersom bebis beräknades väga runt 5 kg. Ut kom en pojke som vägde 3700g.
Man kan säga att det är lite lotteri det där med viktuppskattning :)
Jag hade oxå moderkakan i framvägg i kombination med en väldigt lugn bebis. Det kunde gå en hel dag utan att jag direkt kände något, vilket gjorde mig orolig då jag läst att man ska känna drygt 10ggr om dagen eller så.
SvaraRaderaJag tror att det viktigaste är att man lär sig bebisens rörelsemönster. När jag tryckte på en punkt på magen fick jag nästan alltid en långsam långsam buff tillbaka. Skulle mer vilja säga att ett knä trycktes ut lite.
Men jag förstår din oro.
Gällande TUL. Mitt stämde nästan på pricken. Men tror att det är ovanligt. Man ska nog ta det med en nypa salt. Har du en liten mage så är nog chansen stor att det är en mindre bebis.
Ska bli spännande och se hur det blir för er.
Kram