Oj, vilken respons jag fick på mitt förra inlägg angående täcke och kudde till vagn/vagga/spjälsäng. Tack för alla åsikter!!
Igår hade jag telefontid med min reumatikerläkare. Den här gången pratade vi mycket om mediciner som jag vill börja med efter att förlossningen är över. Han och även vår läkare på mödravården tycker att det är bra om jag kan amma cirka 2-4 veckor för att sedan övergå till ersättning och att jag då börjar med mediciner.
En av de mediciner (remicade) som sattes ut för fem år sedan, som jag hade jättebra effekt av, verkar vara omöjlig att börja med igen. När man har haft ett längre uppehåll och startar igen så kan man få kraftiga allergiska reaktioner så därför är det inget läkaren rekommenderar. Min läkare tyckte att jag istället skulle återuppta Humira (som jag till och från använt mellan ivf-behandlingarna). Jag tycker dock inte att den ger mig tillräcklig hjälp att må bra och det sa jag flera gånger. Dock vet jag inte om det gick in hos honom...
Han pratade också om en annan medicin, Simponi, som tas i kombination med Methotrexate. Vi kom inte fram till något beslut utan vi ska höra av varandra igen i februari. Nu när jag äntligen kan börja med mediciner mot min reumatiska sjukdom så vill jag ju ha något som hjälper fullt ut, som Remicade gjorde... Kanske verkar det omöjligt. Jag kanske nu får må pissigt resten av livet för att jag en gång kom på att jag ville bli gravid och slutade med Remicade.
Fina du.... Nu skulle jag kunna komma med en massa klyschor om att "visst är det värt att må dåligt, du har ju ett barn" och annat sånt....
SvaraRaderaJag förstår dig. Om jag nu hade blivit gravid, hade själva förlossningen varit ett bekymmer. Jag har lite för mycket tumörer i bäckenet. Förmodligen hade jag inte klarat gå hela grav ut, fått ganska mycket ont, förmodligen varit sängliggande, och sen fått föda med ett planerat snitt. Så de där tankarna du har, de har jag också haft. Är det värt det...?
Tänk på, att det händer många saker inom medicin varje dag... Det kanske är på väg nåt nytt fantastiskt läkemedel?? Jag hoppas och tror det.
Var rädd om dig!
kramar
Det visste jag inte om Remicade, min lillebror tar det för Chrons... Jag trodde heller inte det var jättestor skillnad mellan Humira och Remicade... KAn du inte få pröva med Remicade under noggrand övervakning på sjukhus? Skulle ju vara hemskt om du inte fick ta denna fantastiska medecin mer!
SvaraRaderaHar du provat Enbrel? Kolla upp om du kan få prova den annars.
SvaraRaderaJa, den har jag använt med allergisk reaktion som resultat!
RaderaHar du testat Kineret? Det tar jag tillsammans med Imurel och Fungerar bra,Imurel och kortison hade jag under de två första graviditerna. Ammande inte de två första barnen alls utan de fick ersättning från start. Tredje barnet hade jag bara kortison och henne ammade jag helt i en månad :-)Remicade fick jag allergisk reaktion på, samma sak med Mabthera. Humira hade dålig effekt och av Enbrel fick jag allvarliga infektioner. Methotrexte ger blåsor. Vet att det har kommit flera nya läkemedel. Hoppas verkligen att du hittar en kombination som funkar!
SvaraRaderaUsch vad jobbigt med medicinerna!
SvaraRaderaNär det gäller amning så tycker jag att rådet du fått är jättekonstigt. Det tar någon/några veckor att etablera amningen och med 2-4 veckors amning kommer du med stor risk inte ens få igång amningen ordentligt innan det är dags att sluta. Första dagarna kommer ingen mjölk, sen gör det ont för att mjölken kommer och sen får många väldigt ont av att amma och får sår på bröstvårtorna. När det är löst har det gått minst 2 veckor. Sen är det dags att sluta amma, vilket i sin tur innebär risk för mjölkstockning och problem....
Nu kanske jag är lite onödigt skeptisk, eftersom jag just spenderat ett dygn på sjukhus för amningskomplikationer, men med så kort amningsperiod skulle jag rekommendera att börja med flaska istället.
Fast du kanske vill testa, för att veta vad amning är och ha upplevt det? I så fall förstår jag dig.
Tyckte också det lät jättekonstigt eftersom det tar 2-4 v innan man ens fått igång mjölken och lärt sig tekniken. Att amma kräver en hel del och ska man ändå sluta efter 4 veckor kan man ju börja med ersättning direkt. Men men det beslutet får ju givetvis modern ta. Jag kämpade som en blå med amningen och ibland ångrar jag det eftersom jag inte kunde njuta alls av första tiden med dottern. Det var tårar och smärta. Kände mig värdelös som inte fick till det och pga fel teknik fick jag djupa sår.
RaderaTänkte precis samma sak! Då hinner du precis få det att fungera och förhoppningsvis njuta av det och sedan ska du sluta...
RaderaFast råmjölken och sedan 2-4 v bröstmjölk är ju absolut mycket bättre än att bebisen inte får någotdera alls!?
SvaraRaderaAng. reuamtismen: mååånga (däribland min syster) har lyckats bli av med sina reumatiska besvär "bara" genom att övergå till en kost utan spannmål. Värt att testa kanske?!
Lycka till, kikar in på din blogg då och då och blir alltid så glad när jag ser att graviditeten fortskrider som den ska.
Men... varför fick du bara humira mellan behandlingarna? Det har jag fått under behandling för att behandlingarna ska lyckas?? För att pressa TNF-alfa nedåt innan så att livmodern blir snäll.
SvaraRaderaNåja, även flaskmatning kan vara mysigt och trevligt - med tanke på att tjall vi haft delvis mysigare ändå att ta flaskan. Fast väldigt väsensskilt. Jag helammade de första 7 veckorna, sedan ersättning och nu delammar jag igen (insåg plötsligt att jag hade mjölk igen - tydligen måste man själv äta för att producera *duh!*
För oss var målet de tre första månaderna och gärna upp till fyra månader för att ge lite antikroppar, fortsätter det fungera kan jag väl tänka mig att fortsätta delamma längre.