Den nya vardagen

Ganska exakt på klockslaget då Olle fyllde en vecka igår packade vi ner honom i babyskyddet och gick ut från Neoavdelningen. Innan vi gick till bilen tog vi hissen upp två våningar och klev in på förlossningen igen. Vi hade köpt en chokladask och skrivit ett kort som vi ville överlämna och vi hoppades naturligtvis att den barnmorska som var med vid förlossningen (och även när Dutt kom) skulle vara i tjänst. När vi kommer till barnmorskornas expedition ser vi först bara två helt okända ansikten och jag hinner bli lite besviken, men så plötsligt dyker hon upp. Hon blir jätteglad att se oss och kramar om oss båda. Efter någon minut dyker också "vår" läkare upp då hon hörde våra röster. Vi pratar en liten stund och det är så härligt att se hur glada de är för vår skull.

Sedan går vi med osäkra steg till bilen och packar in den lilla varelsen som är vårt barn. Kvällen igår flöt på. Mycket tid går åt till matning då han ska ha mat var tredje timme och varje matningstillfälle tar cirka en timme. I natt har vi turats om att gå upp och mata honom. Vid midnatt var vi båda vakna och sedan tog mannen klockan tre-målet och jag klockan sex-målet.

Idag har vi gjort något stort. Premiärturen med vagnen! Vi tog en kortare promenad i närområdet. Jag känner att tre veckor med i stort sätt sängläge hela tiden gjort att min ork och kondition i benen har blivit sämre. Vi får utöka längden på promenaderna mer och mer.

Det känns oerhört konstigt att ha en lite parvel här i huset. Oerhört konstigt. Tårarna kommer lite nu och då och oftast vet jag inte vad de står för...

Redan igår hade vi ett paket att hämta på posten. Det paket var från Elida och hennes mamma. Stort tack för dom fina presenterna!!
Idag kom ett till paket. Den här gången från Olles kusiner med föräldrar. Stort tack även till er!
Ett kort kom också från mannens morbror och fru. Tack, tack!

Och nu sitter vi och väntar på blomsterbud! Spännande att se vem som skickat blommor!

Sakta men säkert börjar ett nytt vardagsliv att träda fram här hemma.