Dop och mat

I lördags var det alltså så dags för dopet. Det dop som jag planerat sedan Dutt låg i magen... Vädret var strålande med sol från klar himmel så att använda min klänning var inga problem.
Dagen började tidigt då jag och min syster åkte till församlingshemmet och ordnade lokalen och dukade. Mannen åkte sedan för att hämta maten som vi beställt i restaurangen på hans jobb.

Vi försökte också att få Olle att sova och äta lagom innan dopet så att han inte skulle bli supertrött eller hungrig i kyrkan. Det lyckas vi faktiskt ganska bra med och den sista tuppluren tar han i vagnen på väg till kyrkan.

Väl i kyrkan får han på sig dopklänningen och hättan. Han blev så fin!

När vi sedan går i kyrkgången är det kul att se alla gäster som kommit bara för Olles skull. Långväga gäster, allt från Malmö, Falun, Göteborg och Oslo, men också gäster som bor i samma stad som oss.

Själva dopet flyter på bra. Mannen läser tackbönen, min syster läser evangeliet, jag läser en dikt och ett av våra fadderbarn häller upp dopvattnet. Dessutom sjunger vi tre psalmer och solisten sjunger två sånger.

Olle blir lite ledsen ett par gånger, men när präster börjar prata igen så tystnar han.

Efter dopet blir det samling i församlingshemmet där det blir mat och fika. Olles presentbord blir mer än fullt och vi är så tacksamma för alla presenter han fick. Bland annat fick han en tripptrappstol, bestik, ett halsband, ett antal böcker, lite kläder och fotalbum.

Hela dagen blir lyckad och jag tror att gästerna tyckte det också. När vi kom hem var vi alla tre ganska möra och även hela söndagen var vi trötta... Det tär att döpas...

På söndagen fick jag då äntligen fira min första morsdag med ett levande barn!! Förra året på morsdag så fanns ju faktiskt Olle i magen, fast vi då inte visste om det. Även då fick jag en morsdagpresent med ett vykort där mannen skrivit "Nästa år så...." Tänk att han fick rätt!!

I måndags var vi på Bvc och den lilla killen är inte så liten längre. Nu väger han 7500 gram och är 66 cm lång. Han har nu kommit ikapp och ligger nu på normalkurvan när det gäller längd och vikt. Han har ju legat något under den fram tills nu.
Vi pratade nu om att börja med lite smakprover av vanlig mat och vad man kan börja med. Vi har dessa dagar testar litegrann med gröt, potatispuré och vitt bröd. När han får in det i munnen får han kväljningar och rynkar ihop hela ansiktet och sakta med säkert kommer allt som vi stoppat in ut igen... Han är antagligen inte riktigt redo för riktig mat än, så vi tar det ganska lugnt. Det kommer säkert framöver...