Från i eftermiddags till sent i morgonkväll är jag och Olle ensamma. Mannen är i Luleå på jobbresa.
Jag hoppas att det kommer gå bra med Olle och att jag orkar med. För att förtydliga tidigare inlägg så är jag inte trött på grund av sömnbrist för som någon skrev så får jag mycket mer sömn på natten än andra mammor eftersom jag inte ammar och att mannen tar nattmålet. Jag har en mer psykisk trötthet som inte blir bättre av sömn. Dessutom är jag ju alltid lite trött på grund av min reumatiska sjukdom.
Olle sover nu mer och mer själv på dagarna, antingen i nestet eller i vagnen. Igår blev det rekord då han sov två timmar i nestet på förmiddagen. Vi blev så förvånade så att vi flera gånger gick och tittade så att han andades... Nu är det flera dagar sedan han sov i famnen och det känns skönt. När han sedan är vaken brukar han sitta i famnen mycket och pilla med olika saker. Han har nu börjat greppa olika saker och idag skulle en stor skallra smakas på.
Vi ser framsteg hos honom nästan varje dag. I tisdags rullade han från mage till rygg flera gånger. Han gjorde ju det också för länge sen, men efter det verkade det som om han glömde bort hur man gjorde tills i tisdags då han gjorde det på löpande band. Från rygg till magen har han inte klarat än, även om han kämpar ibland.
Det som varit jobbigast de senaste dagarna har varit matningarna. Han har ätit någon minut för att sedan bli helt hysterisk och börja gallskrika. Han är då jättesvår att trösta och matningen är nästan omöjlig att genomföra. Han har varit så här i perioder så det är inte första gången. När han inte lugnar sig brukar vi lägga honom på skötbordet där han kan kolla på en mobil som han älskar. Då brukar vi kunna lura i honom resten av maten... Det känns inte helt rätt att mata på skötbordet, men vad gör man? Det funkar ju.
Prova byta nappstorlek till en större, ja hade nr ett å fatta aldrig va de va för fel förens min mamma påpeka att han fick jobba så mkt för att få i sig nått. Så bytte vi å vips så blev han harmonisk igen :) eller så kan de va tänder på g, då gör de ont att suga också.. Kram på dig
SvaraRadera/
Evelina
Vi använder nappstorlek 2 just nu. Vi har funderat på om vi ska testa nr 3 för att se om det blir någon skillnad.
RaderaDu verkar ha en bra man trots att han jobbar så tar han nattmålet,det är inte alla män som gör det.
SvaraRaderaKram på er
Jag är väldigt tacksam för att han tar nattmålet trots att han jobbar! Vi delar även på dagmålen de dagar han är hemma. Då får man lite "egentid" under tiden den andra matar.
RaderaVad skönt att kunna dela upp matningen! Sömn är ju så viktigt.
SvaraRaderaAng matningen har jag inget tips, men tyckte det var intressant att läsa. Min äldsta hade en period när hon var precis likadan, helt hopplöst. Men jag ammade! Kanske är en fas, när dom blir mer medvetna om omvärlden? Kram, och hoppas du och Olle har det mysigt själva :)
Har läst lite på nätet om detta och det verkar även vara ammande barn som har skrikperioder vid matning. Kanske en fas som sagt...
RaderaVad skönt att han sover bättre! Men som du skrev så är man där och tittar hela tiden och undrar när dom ska vakna igen haha! Matar ni var tredje timme nu eller är det olika? Nu när vi försökt få Vega att ta flaskan så har det blivit mycket gallskrik, och då insåg jag att hon helt enkelt inte var hungrig! När det gått fem timmar mellan en kväll så tog hon flaskan och mumsade gott plötsligen. Det är inte alltid så lätt att förstå vad dom försöker säga till en :)
SvaraRaderaNu äter han med cirka 4 timmars mellanrum. Oftast 4 1/2 timma emellan. Mellan kvällsmålet och nattmålet kan det vara allt från 6 till 8 timmar emellan.
Raderaen teori vi har är också att han gallskriker för att han inte var så hungrig som vi trodde.
Finns det ingen manual till såna här små??
Hej,
SvaraRaderaTänkte återkomma till ett tidigare inlägg som du har haft angående att du står och går o vaggar honom vilket är väldigt tungt. Jag kom på långt senare med min lille att man skulle ha haft en gungstol, jag tror det hade underlättat betydligt, att kunna sitta o vagga samtidigt. Kanske kan vara värt att testa?
För oss funkade det också med med att vår son fick titta på något när han åt, och det är verkligen helt ok :) (vad som än känns obehagligt för dem, så blir de distraherade från det när de får titta på något).
Lycka till!
// Linda
Det var alltid jag som skötte nätterna när vi hade bebis. Ammade varannan timme och var psykiskt slut. Väntar barn nummer två och undrar hur det ska gå att ta hand om det stora barnet om jag ska amma varannan timme på nätterna igen. Mannen kan ju inte hjälpa till på nätterna eftersom matningen hänger på mig. Du har kanske fått en förlossningsdepression eftersom du beskriver en psykisk trötthet. Det är vanligt!
SvaraRaderaVarför denna kamp mot barnet? Han lär sova när han är trött och äta när han är hungrig. "Lura i honom resten av maten" - stackars barn! Varför får han inte själv bestämma när han är mätt eller hungrig? Vill du som vuxen bli tvingad att äta? Barn är sina egna manualer - det handlar om att vara lyhörd, inte att tvinga sina egna idéer på dem.
SvaraRaderaNågot jag lärt mig med mina barn är att det är jag som vuxen som skapar barnets rutiner. Det är lätt att man testar olika saker för att få dem sova och äta och så rätt som det är så kan det slumpa sig så att det denna gång fungerar och då kanske man fortsätter. Bestäm er i stället för hur ni vill ha det och satsa på att komma dit även om det kan ta ett tag. Ibland behöver barn extra närhet och trygghet och då får man ta det. Jag lovar att tiden går så fort så då kommer du sakna tiden han låg och sov på din mage. Lycka till!
SvaraRaderaMan gör det man måste. Jag har definitivt varit med om att lilla E faktiskt behövt äta fast hon skriker när hon fått flaskan. Varför jag vet? Tja... För att hon faktiskt VAR ledsen innan hon fick mat, och gallskrek så att vi fick göra något under tiden (skötbordet hade dock inte fungerat, det hatar hon jämt!) och när maten kommit i är det plötsligt en solig liten igen. Man gör helt enkelt det som fungerar för barnet. Här får jag ta henne i selen när det är hopplöst och mata henne stående vaggandes på golvet. Det jag upptäckt är att det oftast är när det är både hunger och bajs som stör som det blir såhär. Och för humöret behöver maten prioriteras. Men förmodligen är det skönare att sitta i selen med benen brett när det kör i tarmen. När hon ätit och är glad sätter jag henne på pottan och då brukar det andra också lösa sig ;-) (det jag menar är typ - fungerar skötbordet använd skötbordet. Däremot trugar jag inte i henne mer när hon är nöjd och inte vill ta mer mat, jag tror det är bra om hon får möjlighet att lära sig sina egna signaler så att det blir "det är såhär det känns när jag är mätt" istället för "när det känns såhär blir mamma frustrerad" - men det gäller ju inte för GALLSKRIK som så att säga hindrar barnet från att äta, bli mätt och inte behöva skrika)
SvaraRadera