onsdag 5 januari 2011

Jag känner ingenting

Jag har nu tagit sprutor i tre dagar och jag känner verkligen ingenting. Kroppsligt ska man ju inte känna någonting, men psykiskt och känslomässigt borde jag ju ha tankar, förhoppningar, farhågor och nervositet.
Inget av detta känner jag. Just nu känns behandlingen som något rutinmässigt som är helt naturligt och vardagligt i mitt liv.

En väldigt märklig känsla då jag de tidigare gångerna alltid funderat på hur äggen växer, hur många vi kan få ut och så vidare. Just nu känns det som det kvittar. På fredag har vi vårt första ultraljud. Kanske känns det annorlunda efter det.

Men just nu känner jag mig bara oengagerad och blasé.

2 kommentarer:

  1. Jag tror att det är ditt sätt att skydda dig mot fler sorger. Ni har kämpat så hårt tidigare och ändå blivit besvikna vid slutet av ivf:en, kanske är detta ditt sätt att försvara dig själv mot risken för ytterligare besvikelser.

    Nu fokuserar vi på ultraljudet på fredag och håller tummarna för att massa ägg växer och frodas så att ni får många ägg att befrukta och sedan odla/frysa. Jag hoppas verkligen att det ska fungera denna gången!

    Men Anna, ta dig tid att känna allt du känner. Stressa inte dig själv att gå vidare eller att "sluta känna". Det hör till, och om det du känner nu är oengagemang så tillåt dig att känna det. Så kommer du inte känna hela tiden. Ibland måste man bryta ihop, vissa gånger bita ihop och andra gånger lyssna på stundens känsla. Skjuter man bort den kommer den snart tillbaka och spökar igen. Tror inte du är ensam om den känslan i en sådan situation. Tycker du är otroligt modig som kämpar vidare samt är så öppen med hur du mår och vilka känslor du har. Det är beundransvärt!

    Kram Rebecca

    SvaraRadera
  2. Jessica,Magnus,Klara o Hedvig5 januari 2011 kl. 14:03

    Jag tror precis som Rebecca, att det är ett sätt att skydda sig. Du/ni skyddar er från att känna och hoppas "för mycket". Det är nog helt naturligt med tanke på att tidigare behandlingar gett minus. Man intalar sig att omedvetet att man "inte bryr sig" fast man självklart gör det. Precis som du skriver,så kanske det känns annorlunda efter ultraljudet. Man är ju "bara" människa och man kanske måste vara lite blasé och skydda sig själv ibland för att orka vidare i livet?

    Här hålls det iaf tummar,tår och tassar och klor (jorå, klorna kan man räkna separat en och en- som extra tassar om man vill..vi tar allt vi har!)

    SvaraRadera