Kan det vara sant?

Den här dagen har jag väntat på i nästan tre år och nu är den här. Plusdagen och då tror jag inte på det. Drömmer jag? Är det ett sjukt skämt? Nä jag tror inte att det är så. Jag är GRAVID! Det är ju verkligen helt sjuk.

I natt har jag sovit ganska dåligt. Jag var vaken vid fyra, men jag tänkte att då kan jag ju inte testa. Vaknade sedan vid halv åtta, men jag tvekade en stund innan jag gick upp. Jag kände att jag inte vågade testa. Det var på darriga ben som jag gick in på toaletten. Kissade i plastmuggen som jag använt till många äglossningstest. Stoppar ner graviditetstestet i fem sekunder. Tänker att jag tvättar händerna och sedan går och gömmer mig i sovrummet ett par minuter.

Jag hinner bara tvätta händerna och vänder mig sedan om och ser testet  - Ett stor plus. Precis i samma sekund som jag ser plusset kommer mannen in på toaletten och jag tror att vi ser resultatet precis samtidigt. Plusset kom med andra ord upp nästan omedelbart. Kanske 20-30 sekunder efter att jag doppat det. Det trodde jag aldrig. De tidigare gångerna har man stått och väntat, väntat och väntat på att det ska hända något med testet.

Jag har de senaste dagarna haft lite aningar om att det kunde bli ett positivt resultat, men jag har inte riktigt vågat tänka färdigt den tanken. Jag har i kroppen känt mig lite annorlunda än vad jag har gjort under de tidigare ruvarperioderna. Igår kväll funderade jag till och med på att ta panodil då jag hade så himla ont i svanken. Antagligen är det väl Dutt som gör dessa känningar och inte att mensen är på väg.

Idag skulle ju vara en dag man skulle fira, men mannen har nu ett jobb som kallar. Tror dock att det blir en ganska lätt kväll för honom att jobba.
Innan han åkte firade vi i Pommac!! Det är ju alkoholfritt som gäller nu!

Tack för alla gratulationer som idag strömmat in på bloggen. Det är så roligt att så många engagerar sig!