De senaste åren har jag tyckt att Mors dag varit jobbig på grund av att jag inte haft någon mamma att fira.
Nu är jag själv mamma, men har inget barn som kan fira mig.
I den perfekta världen, före den 12 maj, hade jag tänkt att årets Mors dag skulle bli en gravid dag då jag kunde tjuvfira lite för att sedan nästa år fira dagen tillsammans med vår cirka halvårsgamla bebis.
Nu sitter jag här ogravid, utan levande barn men ändå mamma. Hur länge ska jag behöva vara en mamma utan barn?
Trots allt så har jag även idag hängt upp flaggan för att hedra både mig själv och alla andra mammor med eller utan levande barn.
Lilla mamma - Ta hand om Dutt där ni är.
Önskar att jag hade ord att skriva just nu som kunde "hjälpa". Är övertygad om att Dutt och din mor njuter av varandra där de nu är - liksom alla andra mödrar och barn som inte finns i denna världen.
SvaraRaderaDe allra varmaste kramar till dig på denna dag, du Dutt-mor!
Jag hatade såna här dagar innan vi fick vår genensamma dotter. Att fira mig för att jag har en son sedan innan kändes så fel när min man inte hade några egna barn.
SvaraRaderaMen denna dag känns inte bra att fira ändå. För jag vet hur längtan är för många att få ett barn och fira mors och farsdag.
Min tankar går till er som inte har något levande barn eller är gravida pga att det inte fungerar på naturlig väg.
Men jag är helt säker på att Dutt är med sin mormor och har en bra dag idag.
Kram
Idag tänker vi på er och ni ska veta att ni har kärlek och stöd från oss. Dutt och mormor tar hand om varandra i himlen, älskar er och är stolta över er båda.Kramar
SvaraRaderaskickar stora kramar!
SvaraRaderaIdag när jag var på stan så fanns en hörna för mammor, alla mammor fick gratis massage där, bubbel och godis och lite annat sånt. Jag själv har barn (vid liv...) och jag tyckte gesten var så fin MEN jag tänkte ännu mer på de som passerade och som gärna vill vara mammor men inte har fått chansen. Det gjorde ont i mig, för det är ju antagligen ganska säkert att flera ofrivilligt barnlösa gick förbi där.
SvaraRaderaJag lider varje dag med alla som drömmer om att hålla sina barn i famnen, men inte får det.
Finaste Majsanna, å vad jag känner i din sorg och jag började gråta här på arbetet av dina senaste inlägg.
SvaraRaderaJag skulle vilja skriva till dig att du ska tillåta dig att sörja, tillåt dig att vara arg och ledsen och tillåt dig även att älska och sakna din son! Och en vacker dag, en dag är himlen inte lika grå och kall. Det lovar jag dig.
Kram Patricia m Cornelius i himlen och Henry i magen