Dutt 3 månader

3månadersdagen hos Dutt

Idag är det tre månader sedan Dutt föddes. Tre månader som bestått av många känslor. Den första och största var att allt som hände var ofattbart. Det var för tragiskt och stort att ta in. När vi kom till förlossningen hade jag egentligen inte fattat varför vi var där. Även när jag satt med den lilla lilla bebisen i min famn så var det så ofattbart att detta var mitt barn och att han var för sjuk och skadad för att kunna få ett liv. Vet inte om jag har fattat det helt och hållet än faktiskt. 

Dom här tre månaderna som skulle gått i graviditetens tecken med inköp, boande och glädje förbyttes till bestå av helt absurda beslut - hur ska dödsannonsen se ut, vilka blommor ska kistdekorationen bestå av, vad ska det stå på kistbanden, vilken typ av gravplats ska han ha och kan han heta Dutt.

Nu när tre månader gått känner jag trots allt som hänt att det känns något lättare. Gråten känns inte hela tiden lika nära som tidigare och vissa stunder kan jag koppla bort sorgen för att få lite ledigt ifrån den. Jag kommer aldrig glömma den här tiden och vill inte det heller, men jag hoppas att ju längre tid det går så kommer det blir lättare att leva med detta. Förhoppningsvis kan jag också snart stolt säga att min fina änglason har ett minst lika fint levande syskon. Vi gör allt vi kan för att det ska bli så.

Dagen till ära så kom den skylt som jag beställde från Skyltmax förra veckan. En minnesskylt över Dutt som jag tänkt ska sitta vid den nyplanterade magnolian på något sätt.