Ännu en dag av denna ruvarperiod har gått och konstigt nog mår jag bättre psykiskt än vad jag hade kunna drömma om. Visst, första veckan brukar vara ganska okej...Andra veckan brukar ju vara en riktig pina.
Igårkväll och idag har jag känt lite molande vid bäckenbenskammen på höger sida. Kan det vara Snöis som känns av redan nu? Tycker det verkar tidigt. Jag försöker att inte analysera för mycket, men det är svårt att låta bli.
Idag fick vi en brev från Sjukhuskyrkan angående en samtalsgrupp för föräldrar som förlorat barn. Jag är så osäker på om vi ska anmäla oss. På något sätt känns det som om den här samtalsgruppen kommer för sent. Jag är rädd för att det vi redan hunnit bearbeta själva ska komma upp till ytan igen och göra mera ont. Jag skulle behövt den här gruppen mer i juni än nu. Första träffen är den 12 september och tänk om jag då skulle vara gravid - vad skulle de andra tänka om det? Skulle kännas ganska fel att på första träffen berätta att man redan är gravid igen.
Jag får fundera några dagar till ifall vi ska anmäla oss.
Den blödningen jag hade igår verkar som tur var helt försvunnit, även om jag under hela dagen tyckt att det runnit där ner.
Förstår dina tankar kring samtalsgruppen. Hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda!
SvaraRaderaJag har haft fullt upp här hemma så har inte hunnit uppdatera mig med alla bloggar jag följer, men åhh så glad jag blir för dig när jag läser dina inlägg! Jag håller verkligen alla tummar på att läkaren har rätt i att ägget har fastnat i livmodern! Jag fortsätter hålla alla fingrar och tår för er :) Kram
SvaraRaderaJag läser och följer dig. Jag hoppas så att du blir gravid och att graviditeten går lyckligt. Efter allt du har gått igenom tycker jag att du är väligt stark.
SvaraRaderakram
Du kan ju också gå dit och se, och inte gå dit igen om det inte känns bra. Och du behöver ju inte berätta det första du gör att du är gravid - för det hoppas hoppas jag att du är då!
SvaraRadera