Idag är det sju månader sedan vi satt med dig i famnen i en sal på förlossningen på sjukhuset. 19 cm var du , men du tar så mycket större plats i min hjärta än vad du någonsin kan tänka dig.
Tänk vad mycket roligt du, jag och din pappa hade kunnat göra tillsammans. Något som nu aldrig kommer att bli. Så mycket som aldrig blev.
Min förstfödda son - Alltid älskad, alltid saknad.
Kram gumman, STORA KRAM till er.. <3
SvaraRaderaKram på er! Änglabarnen tar så mkt plats i ens hjärta, en kärlek så stor! Kram Janet
SvaraRaderaKram på dig!
SvaraRaderaKramar och tankar till er och Dutt!!
SvaraRaderaStora kramar till er!
SvaraRaderaVisst är det rent magiskt hur stor plats dessa små änglabarn tar hos oss. De fyller hela våra hjärtan, trots att de har hunnit vara hos oss under så kort tid. Man tror knappt det är möjligt att älska någon så mycket...
SvaraRaderaJag ser Tu lite som en ljuslåga som alltid brinner i mitt hjärta. Hur dåligt jag än mår och vad som än händer så brinner lågan på, lika starkt och lika säker på att aldrig slockna. Jag tänker också att med tiden kanske ljuslågan kommer att bli allt större, tills den fyller upp hela mitt hjärta - och då kommer ljuset att sprida sig ännu mer och fylla upp hela min kropp. Jag tror det är likadant med Dutt och Snöis - de är alltid hos dig.