Hade graviditeten med Snöis fortsatt som den var tänkt skulle jag idag varit i vecka 18+6.
Vecka 18+6 ger kalla ilningar i hela kroppen. Det var just på den dagen i graviditeten med Dutt som vi var på rutinultraljudet och fick veta att vi inte skulle få ett levande barn.
Hade Snöis funnits kvar hade vi säkerligen haft ett rutinultraljud inbokat den här vecka. Fy, vilket ångest jag skulle haft...
Det är så många jobbiga tankar och minnen som kommer upp till ytan just nu. Jag skyller på julen och hoppas att det blir något lättare när den är över.
Visst är det lätt att tänka på vad som skulle ha varit om allt hade gått vägen. Har samma tankar när jag ser folk som är gravida - undrar vilken vecka de är i och hur jag hade sett ut vid det här laget (jag borde ha varit i vecka 32 eller något liknande, har inte exakt koll). Samma sak med barnvagnar, de är också jobbiga att se...
SvaraRadera