Julen är här - utan barn

Nu är åter en jul här och även denna jul blev en jul utan barn. Man hör alltid folk säga att julen är barnens högtid. Om man inte har några barn då? Ska man då inte fira jul?

När vi började förska bli gravida i april 2008 tänkte jag att julen samma år skulle bli den sista utan barn. Att vi julen 09 skulle ha en liten som drog tills sig allas blickar. Den julen kom och gick utan att något barn hade kommit till oss. Naturligtvis tänkte jag även då att det var den sista julen utan barn.
Innan jag visste ordet av var det helt plötsligt jul igen. Julen förra året, 2010. Då hade vi bara tre veckor tidigare fått ett negativt graviditetstest på vårt tredje ivf-försök. Sorgen över det låg som ett täcke över julstämningen. Skulle vi någonsin få fira jul med ett barn?

Så hände ju något!! I januari i år blev jag gravid. Den här julen skulle det äntligen finnas en liten krabat i huset under julen. Tänk vad underbart att få gå och handla alldeles för många julklappar till en tremånaders som överhuvudtaget inte förstår vad jul och presenter innebär. Tanken att 2010 års jul verkligen var den sista utan barn var oerhört skön att tänka.

Men, aldrig får man vara glad tillräckligt länge. Nu sitter jag här med fem dagar kvar till julafton och var är den där bebisen på tre månader som förundrat skulle sitta i sin babysitter och titta på julgranen och som allas uppmärksamhet skulle vara riktad mot?
Jo, han finns i minneslunden.
Alltså blev även årets jul en barnlös jul. I alla fall finns inga levande barn med.

Jag begär inte mycket, men om världen hade varit något rättvis hade jag i alla fall kunna fått varit gravid med Snöis nu i vecka 20 och någon av dessa dagarna fått gå på rutinultraljud. Det ultraljudet hade jag naturligtvis inte sett fram emot, men ändå.

Den här julen är en av de tyngsta och jobbigaste någonsin. Julen 2001 var också tung. Det var då den första julen utan mamma.

Vi försöker göra momenten. Det är en order från kuratorn. Därför har vi gjort knäck, kola, saffransmarsmallows, tryfflar, klätt gran och bjudit in vår närmaste familj på julafton.
 Tänk vad kul allt hade varit om Dutt hade fått deltagit i allt detta.
Tänk vad kul det hade varit att skickat julkort till släkt och vänner med tre namn. Nu skickade jag inga julkort alls istället.
Tänk vad kul det hade varit att slagit in julklappar och på julklappsetiketten kunnat skriva "God jul Dutt önskar Mamma och Pappa".

Tänk.

Jag vågar inte tänka att det här är den sista julen utan levande barn. Jag har gjort det så många år nu utan resultat. Men innerst inne finns ett litet litet hopp om att 2012 års jul så är vi tre i familjen och att Dutt då äntligen har blivit storebror.