söndag 12 maj 2013

12 maj

Den 12 maj kommer alltid att vara förknippat med ett rutinultraljud.
Idag har det gått två år sedan vi förväntansfulla gick hand i hand till mödravården för att göra rutinultraljud. Det skulle bli spännande att se Dutt därinne igen. För inget skulle ju vara fel.

Men allt var ju fel! Dutt hade grava hjärnskador vilket gjorde att han inte skulle överleva. Minns fortfarande så tydligt orden "Hjärnan ser inte ut som den ska". Tror att jag aldrig kommer att glömma dom orden. Ingen, absolut ingen ska behöva höra dom orden.

Några kanske tänker: "Glöm det där. Ni har ju Olle nu".

Ja. Det stämmer att vi har Olle nu. Han är vår andra son. Dutt kommer alltid att vara vår förstfödda son. Det kan inga händelser eller tiden ta ifrån mig.
Jag kommer aldrig glömma den lilla minimänniska som den 17 maj låg stilla i min famn. Det som skulle ha blivit vår son. Nu blev han istället en ängel och som nu är en stolt storebror till Olle.

Idag plockar vi lite vårblommor i trädgården och går till kyrkogården hela familjen för att hälsa på Dutt.

9 kommentarer:

  1. Vissa datum är så starka inom oss, även om det hänt roliga eller tråkiga saker så ska vi minnas dem och de personer som vi förknippar med datumen. Skänker en tanke till er och Dutt, hoppas solen skiner på honom hos er. Annars sänder jag solen ifrån oss till er! Ha det gott! Kram

    SvaraRadera
  2. Kram till er och Dutt. Hoppas du vill fortsätta blogga. Jag gillar din blogg & tycker att det är kul att följa lille Olle. /A

    SvaraRadera
  3. Kära Anna med fina familjen!!
    Idag skiner solen på Er och Dutt!! Det är för mig självklart att Ni aldrig skulle glömma Dutt bara för att Ni har fått Olle nu! Nej som Du skriver, Dutt kommer alltid vara Er förstfödda och stolt storebror!! =) Han vakar över Er och söte lille Olle!! <3 Jag har aldrig själv haft lyckan att få egna barn, det gör ont i själen, men jag har insett att det inte var min mening... Min mening här i livet är nog till för att finnas för alla de barn som redan finns! Jag älskar barn så det är min sorg att inte få ha någon som kallar mig för mamma... För ett par veckor sedan så såg jag Er på promenad i solen med lille Olle i vagnen och jag blev så glad när jag såg Er!! =) En barndomsvän till mig, hemma i Småland, fick sitt andra barn, en lite söt kille på nyårsdagen, 5 veckor för tidigt... Tyvärr så överlevde han inte, i mitten på februari somnade han in och det gör mig så ont att en liten kille som han inte fick fortsätta sitt liv, och det gör ont att veta att min barndomsvän sörjer... Och jag vet inte vad jag ska säga till henne! Att läsa din blogg har berört mig, då det faktiskt var just vid Rutinultraljudet för Dutt som jag började följa dig... Bry dig inte om vad alla skriver i "dumma" kommentarer! Vi som tycker om dig vet att du och din man tar hand om Olle på allra bästa sätt!! <3 Kram Monika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du ser oss någon mer gång - Kom fram och säg hej!!

      Angående din barndomskamrats sorg - Det är bättre att höra av sig och säga just att man inte vet vad man ska säga än att inte höra av sig överhuvudtaget. Vill du inte ringa så skicka ett sms och beklaga. Du kan också skicka ett sms och höra om det är ok att ringa. Det gjorde flera av mina bekanta. Då var man liksom beredd på att de skulle ringa om en stund eller så...

      Kram

      Radera
  4. Dutt är er förstfödde son och Olle är hans lillebror, som du skriver kan inget ändra på det. 12 maj och 17 maj är Dutts dagar och dessa dagar känns sorgen genom lyckan ni känner över Olle. Eller som jag såg på en blogg: vissa dagar är lyckan suddig i kanterna, lyckan och livet har en sorgkant...Ta hand om er. Vi tänker på er. Vi såg er idag, jag tror minsann ni hade varit på Plantagen? Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plantagen! Nä, där har du fel. Vi var faktiskt på Blomsterlandet ;-);-) Barnvagnen funkar även som växtvagn...

      Radera
  5. Kramar till er!
    Jag hittade din fina blogg när vi förlorat vår Gabriel som dog i magen och föddes 23 nov 2011. Storasyster E och nu lillebror A vet om sitt syskon och vi minns honom på hans dag och allhelgonahelgen med ljus och böner. E har flera gånger i kyrkan när vi tänder ljus och vi frågar vem det är för sagt att det är för Gabriel. Underbara kloka tvååring! Bara för att någon är död betyder ju inte att de inte finns. Jag tycker det är så konstigt att folk reagerar så. Ibland får jag kommentaren när jag säger att jag har tre syskon att du har ju bara två, min storebror dog när han var trettio år, men han är ju min bror gast han är död. Så självklart men tydligen så provocerande.
    All styrka till dig!
    Maria i Nyköping

    SvaraRadera