Ruvardag 2- Borde ha vant mig

Jag borde ha vant mig vid att vara ruvare. Detta är den elfte veckan totalt sett som jag är det.
Jag tror ju att jag inte kan känna av någonting än så jag försöker att inte tänka så mycket. Dock vill jag så gärna att detta ska fungera den här gången. Det måste fungera.

Jag försöker att inrikta mig på ett plus och tänka att det är en som då fastnat, men igår flög tankarna iväg och då var jag helt plötsligt tvillingmamma med allt vad det innebär... Blir jag tvillingmamma så kommer jag aldrig att klä mina barn i likadana kläder i alla fall.  Blir jag tvillingmamma kan jag inte köpa den vagn som jag skulle ha köpt till Dutt. Då var vi inne på en Kronan, men de har inte tvillingvagnar vad jag vet.  Helt absurda tankar att tänka nu när jag inte ens vet om jag är gravid...

Tankarna kan jag verkligen inte styra så de får fara omkring bäst dom vill. När de kommer så följer jag med en stund. Dock är det jobbigare att följa med de tankarna som innebär ett minus och att vi då står inför ett stort beslut om hur vi ska gå vidare. Jag hade ju tänkt att frysen inte skulle bli tom efter den här omgången, men så är det nu.

Hoppen i magen borde snart bestämma sig ifall de vill fästa eller inte. På lappen vi fick från kliniken i torsdags står det "Inom två till tre dagar har embryot förhoppningsvis växt in i livmoderslemhinnan och blivit en graviditet". Det borde ju alltså var nu och ett dygn framåt.

Heja Hoppen!!