Den där orken

Idag är det en orkeslös dag. Mannen jobbar kväll idag så han har precis åkt till jobbet. Fram till nu har vi inte gjort mycket. Vi har gått en promenad, hälsat på hos Dutt och ätit lite lunch.

Jag har i alla fall fått kontakt med kliniken i Göteborg och har fått en telefontid med läkaren på tisdageftermiddag. Det känns som jag har många funderingar som jag vill ta upp inför kommande försök. Till exempel har jag vid alla ivf:er använt mig att Puregon. Eftersom jag aldrig fått ut jättemånga ägg så har de för varje försök höjt dosen, viket inneburit färre ägg istället!! Vid den senaste ivf:en blev det ju bara ett ägg med den höga dos jag då hade. Det finns ju andra mediciner man kan använda och frågan är då om de kan ge fler ägg.
Jag ska skriva upp en lista med frågor till Dr T ringer så att jag då kommer ihåg allt.

Idag får det vara en låg dag. Jag har inget inbokat under dagen utan jag tar den som det kommer. Kanske börjar hjärnan inse att vi verkligen misslyckades den här gången...
Tankarna återkommer ständigt till att vi inte borde vara i den här situationen överhuvud taget. Dutt skulle ju finnas hos oss som en glad och älskad fyramånadersbebis. Eller det näst bästa hade ju varit om jag nu satt här i vecka 25-30 (vet inte exakt längre) med foglossning och svullna ben...

Vi skulle inte behöva sitta och fundera på hur vi ska gå vidare. Vi skulle haft embryon kvar i frysen för syskonförsök när vi väl kände oss redo för det. Nu har vi varken barn, barn på väg eller några barn i frysen.

Ett glädjeämne är i alla fall när jag ser att summan på insamlingen ökar. Återigen säger jag TACK till alla som donerat pengar!!