Idag var det premiär för att skotta snö. Hittills i vinter har det inte kommit så mycke så att man behövt skotta. I natt hade det kommit cirka en och en halv decimeter snö, men i morse hade jag ingen lust att skotta så jag satte mig i bilen och hoppades att jag inte skulle köra fast på uppfarten...
När jag kommer hem från jobbet är alla grannar också igång med att skotta snö. Med sina snöslungor. Jag går till förrådet och hämtar min snösläde och börjar jobba. Jag fick ju till skillnad mot mina grannar lite motion också!!
Det var faktiskt lite skönt att komma ut en stund efter jobbet och röra på sig lite. På jobbet idag har jag mest suttit vid datorn och försök att förstå mig på det nya journalsystem som tog i bruk igår... Många frågetecken än så länge, men man lär sig väl.
Pratade idag med sköterskan hos distansläkaren och har nu bokat in en läkartid nästa torsdag för planering inför nästa försök. Kanske kör vi igång redan nästa cykel, men har inte tagit något beslut om det än.
Det är så oerhört svårt att veta när man är redo att köra igång. Mår man bättre att att vänta en cykel till eller inte? Det känns som man inte vet det förrän efteråt... Att vänta är ju också det värsta jag vet då vi snart väntat i fyra år...
Vi behöver dock inte ta något beslut om det hos läkaren heller utan då ska vi bara rita upp planen mer i detalj.
Jag tycker att ni ska "köra på", det är så mycket väntan ändå sen.. ruvardagar och när det fina plusset kommer (för det kommer att komma) så är det 9 långa månader... och som du säger, ni har redan väntat 4 år!
SvaraRaderaKram kram
Tycker också att ni ska köra på. Tror inte du känner dig mer redo nästa mån. Snarare mer stressad. Visst är den här eviga väntan tortyr? Jag kan absolut inte påstå att jag haft det lika tufft som du eftersom vi har fått en frisk och levande son. Trodde det skulle bli ngt lättare nu vid syskonförsöket, men nej då. Köpte också ett tre- paket vid årsskiftet efter två missfall med frysta emberyo förra året. Har gjort första försöket som blev minus. Nu ska vi se till att få två färska tillbaka vid nästa försök som drar igång om ca två veckor. Nu ska vi lyckas tillsammans! Ni kommer få er efterlängtade bebis! Kram! AH
SvaraRaderaJag tycker att ni ska köra igång. Du kan vänta hur länge som helst men tyvärr kommer du nog vara lika rädd då som nu. Och efter allt du gått igenom är väl inte det så konstigt. När man är ofrivilligt barnlös och har förlorat barn så är man ständigt rädd och den rädslan försvinner nog aldrig, man bara väntar på att något hemskt ska hända. Tyvärr.
SvaraRaderaHåller iallafall alla min tummar och tår för er!!
KRAM
Spännande :) skönt att ni har en bra läkare ni trivs med. Håller tummarna för att det blir bebis snart, hur har ni löst den ekonomiska biten? (om jag får fråga, förstår om det är för privat)
SvaraRaderaKram, starka ni!