Jag - löjlig? ja, lite kanske...

Sedan i november har jag matat småfåglarna i trädgården.

En av gästerna som dyker upp ibland

Nu börjar jag känna mig lite smått löjlig och mannen skrattar åt mig ibland. På kvällarna gör jag i ordning den mat småfåglarna ska få morgonen därpå. Igårkväll hällde jag upp en och en halv liter solrosfrö, gjorde en blandning av vetekross, rågkross, linfrön, skalade solrosfrön och havregryn. I en annan burk förberedde jag havregryn som jag hällde matolja över. Dessutom tog jag fram äpplen. Dessutom har de alltid tillgång till jordnötter och talgbollar.

All denna mat är till för mina fåglar. Inte alla av de fåglar som kommer till fågelmaten kan knäcka solrosfrön, till exempel rödhaken så får han den andra specialblandningen. Äpplena är speciellt till björktrastarna, koltrastarna och sidensvansarna.

Det känns lite löjligt att det på dagens inköpslista till Ica står: Äpplen och på raden nedanför Äpplen till fåglar...

Men har man inget barn att ta hand om så får man se till så att våra flygande så vänner klarar vinter!!

Den här vintern har jag haft besök av fåglar som jag aldrig sett tidigare, vilket är väldigt roligt. Varje dag dyker grönsiksor och gråsiskor upp och de gillar min specialblandning. Dessutom brukar sidensvansar, domherrar och hackspett komma med jämna mellanrum. Stamgästerna är ju givetvis talgoxe, blåmes, gråsparv, pilfink, koltrast och den lilla rödhaken.