lördag 16 oktober 2010

3 år

För tre år sedan tog jag det första steg för att bli gravid. Då var jag hos min reumatolog för att diskutera hur vi skulle göra med de mediciner som jag då hade.
I journalen från det besöket står det "byter från Remicade till Enbrel pga grav-önskan. Hon verkar vara i optimalt skick. Skall vara utan Methotrexate tre månader innan försök påbörjas".

Optimal skick - tydligen inte, eftersom jag nu efter 2½ års försök fortfarande är så ogravid som man någonsin kan vara.

Då tyckte jag att det var lång tid att vänta på att medicinerna skulle gå ur kroppen så att vi skulle få börja att försöka. Vi väntade till och med tre månader extra för att jag inte skulle vara gravid när vi åkte på bröllopsresan i mars 2008... Naiva och blåögda - Det kan man lugnt säga!

Jag hoppades på att jag snabbt skulle bli gravid så att jag så fort som möjligt igen skulle kunna börja med mina mediciner igen, men tiden bara går och går och det händer verkligen ingenting positivt.

Hur kunde jag tro att det skulle vara så skitenkelt att bli gravid? Jo, hela samhället lär upp oss i att det är så himla enkelt att bli med barn. I högstadiet hörde jag aldrig talas om ivf och ägglossningsrubbningar utan bara att så fort man hade oskyddat sex så blev man gravid.

Sanningen är helt klart inte så enkel. Det kan jag fått erfara!

2 kommentarer:

  1. Det är tungt! jag förstår dig precis.

    För mig är det lite mer än tre år sedan, som jag satte ut mitt Methotrexate pga "graviditetsönskan". Fick dock veta att 3 månader var minimum innan försök men att det helst skulle gå 6 månader. Så vi väntade nästan 6! Och p-pillerna var ju borta sedan länge då också. Vi var så laddade... Men någonstans i bakhuvudet så förstod jag ändå att vägen skulle bli lång. Varför vet jag inte! En känsla bara.

    Ibland undrar jag om ägglossningsrubbningen kan höra ihop med reumatismen eller medicinerna man tagit. Eller p-pillerna. Eller så är det bara medfött. Jag får nog aldrig veta!

    Jag önskar innerligt att ni snart får uppleva samma lycka som vi gör nu. Håller tummarna!

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket! Jag förstår så väl hur du känner. Hoppas verkligen och håller tummarna att det blir din tur snart.
    Kram!

    SvaraRadera