Dagens asksättning

Idag gick hela förmiddagen jättelångsamt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle sysselsätta mig tills det var dags att gå iväg till kyrkogården och askminneslunden. Då vi bor nära gick vi dit och när vi kom ut såg vi ett mörkt moln så vi tog för säkerhets skull med oss två paraply.
När vi kommer till kyrkogården har min syster och pappa kommit och när vi går mot askminneslunden kommer också kvinnan från krematoriet med Dutts aska. M:s föräldrar dröjer och efter en stund ringer vi dom och undrar om de är på väg. Då visar det sig att de trodde att det var halv tre istället för halv två, men de dyker upp efter cirka tio minuter.

Det har nu börjat regna litegrann så paraplyerna kom väl till pass. När M:s föräldrar slutligen kommit förklarar kvinnan att Dutts aska ligger i en påse gjord av majsstärkelse som i sin tur ligger i en fin mörkblå bomullspåse med vita bomullsband. Påsen ligger just nu på ett keramikfat. 

Dutts plakett är uppsatt på en av pelarna och den är uppsatt på den pelare som jag tyckte var bäst (om nu något kan vara det). När vi sedan kommer sitta på parkbänken som finns där kommer vi hela tiden se plaketten, vilket jag tycker är bra. Precis nedanför pelaren med Dutts plakett är ett hål grävt där Dutts aska ska ligga.

Nu tilltar regnet, men jag orkar inte tänka så mycket på att jag nu blir blötare och blötare. Vi får  keramikfatet med askan och går till hålet. När jag lyfter påsen inser jag så lite aska det blir av en liten liten Dutt. Påsen känns nästan tom. Jag lägger sakta ner påsen i hålet medan M försöker skydda mig från lite regn som envist fortsätter att öka. Runt omkring oss står våra anhöriga.
När vi lagt ner askan läser min syster en dikt och som alltid när jag läser eller hör den dikten kommer tårarna. Vi tänder sedan en ljus och sätter dit en bukett som vi plockat i trädgården. Även min syster och pappa har med sig en varsin bukett som de sätter ner.

Nu är jag så blöt så jag struntar i att ens skydda mig under paraplyet. Jag går en sista gång fram till hålet och stammar fram "Godnatt min skatt".

Vi traskar nu blöta till bilarna och åker hem till oss där vi tar en fika med tårta. Väl hemma måste jag byta kläder. Till och med trosorna är blöta...

När gästerna åkt hem är vi hungriga och känner att vi inte orkar gära någon mat så därför beställer vi pizza. När vi åker och hämtar pizzorna passar vi på att stanna till vid kyrkogården igen för att se om kyrkvaktmästarna grävt igen hålet och vi vill se hur allt ser ut när det inte spöregnar.

Hur jag idag känt mig känslomässigt vet jag inte riktigt, men vädret symboliserade hur  den senaste tiden varit. Det är på ett sätt skönt att Dutt nu är "på plats". Jag tror att mina tankar och känslor kommer om några dagar.

Jag känner att jag inte är nöjd med det här inlägget då jag har haft svårt att hitta orden. Antagligen har hjärnan stängt just nu.