Att utsätta sig. Igen

Idag var det dags att sjunga på advenstgudtjänsten i kyrkan och det jag inte hade tänkt på innan jag åkte dit var ju att en sån här dag är kyrkan full med både gamla och unga. Många barn i olika åldrar fanns där, men idag gjorde det inte så ont i mitt hjärta. Jag tror att jag idag stängde av mina känslor lite för jag var så fokuserad på min uppgift - att göra en bra insats i kören.

Men en bild fick jag i huvudet och det var att jag såg M komma in genom kyrkoporten lagom när vi övat färdigt. Naturligtvis var han inte ensam utan hade med sig Dutt, dagen till ära iklädd sin lussekattsbody,  i barnvagnen. Jag går då fram till vagnen och pussar och kramar på det lilla livet samtidigt som flera stycken av deltagarna i kören kommer fram och beundrar mitt och M:s mirakel.

Tyvärr var detta bara en önskebild och jag förblev ensam i kyrkan utan något barn som ville höra mamma sjunga.