Finns det hopp?

Fick en fråga från Anne " Hur är det med ditt hopp finns det?, Var står ni nu? Kommer ni göra ett nytt försök snart"


Jag och M har sagt så här att den dag mensen kommer tar vi ett beslut om vi då två veckor senare åker och hämtar ett fryst embryo i Göteborg. Fram till mens dag 1 lever jag som vanligt och har faktiskt inte så många tankar på framtiden, vilket jag är förvånad över. Alltid tidigare har jag haft oron för framtiden som ett stort svart moln över mig, men just nu är det ganska molnfritt.

Det där hoppet, ja.... Så klart har vi ju ett hopp, men ibland är det svårt att ha det efter allt som hänt. Man brukar ju säga att hoppet är det sista som överger en människa och jag tror nog att det stämmer. Hur skulle vårt liv se ut om vi satte stopp nu och att hoppet slutade spira? Jag skulle förbli den där bittra och avundsjuka människan som inte kan glädjas åt andras gravid- och barnlycka. Jag vill inte bli den. Jag vill bli en lycklig gravid kvinna inom en snar framtid som efter nio månader är en lycklig mamma. Hur lång och krokig vägen dit är vet ingen, men på fem ivf-försök har jag ju faktiskt blivit gravid på två av dom. Varför skulle vi inte kunna bli gravida på nästa försök också?

Vi har tre embryon i frysen och dom tänker vi inte överge. Vad som händer om det inte lyckas bli ett levande barn av något av dom tre - det vet jag inte och det tänker jag inte ta beslut om här och nu.