Hur mår jag nu?

De senaste dagarna har jag faktiskt mått något bättre igen. Det var igår efter kuratorbesöket som jag hade en liten dipp igen, då det samtalet innehöll mycket känslor. Även om det just nu pendlar många Dutt-minnen och tankar om hur nuet hade varit om allt varit annorlunda så känns det okej.

Jag känner mig fortfarande lite apatisk och har svårt att aktivera mig om dagarna. Jag har mina "att göra listor", men den ligger mest där utan att bli avprickad. Trots att jag inte gör så mycket om dagarna så mår jag nu inte dåligt av det. Det gjorde jag tidigare. Det är väl ändå huvudsaken. Att jag mår någorlunda bra.

Den senaste veckan har jag dock inte orkat att fundera på framtiden när det gäller nya behandlingar. Antagligen skulle vi hinna med ett behandling före klinikens julstängning, men det beslutet tag vi inte förrän den dag mensen dyker upp. Känner vi oss redo den dagen så kör vi. Jag mår ju oftast mer dåligt att att vänta. Jag har väntat tillräckligt länge och jag tror att jag mår lika dåligt av ett minus i december som i april nästa år. Så att vänta tror jag inte är bättre för mig. Naturligtvis måste jag känna mig någorlunda redo. Det får jag känna efter på cykeldag 1.

På måndag är det tänkt att jag ska gå tillbaka till jobbet. Jag har då varit sjukskriven i fyra veckor samt att jag före sjukskrivningen hade semester en vecka. Det är så svårt att veta hur jag kommer må när jag väl är på plats på jobbet, men jag hoppas att det kommer att fungera. Det jag är mest bekymrad över är hur jag ska klara av att gå upp på morgonen. Jag är ofantligt trött när jag vaknar och ofta finns en molande huvudvärk där också. Jag får prova helt enkelt. Kanske går det bättre  än jag tror.