onsdag 13 juni 2012

En delmål avklarat

Strax före åtta traskade vi in på mödravården för att träffa vår barnmorska. Jag mådde inte så dåligt av lokalerna idag, men det kan bero på att vi inte satt i ultraljudsväntrummet idag...

Barnmorskan är ju samma som vi haft under Dutt och Snöis så hon är väl införstådd i vår situation och den oro som vi känner. Det känns konstigt att vara så rutinerad hos barnmorskan och ändå inte ha något levande barn. När hon frågar om hur jag mår med tanke på gravidsymtom så säger jag "jag mår ungefär som under de tidigare graviditeterna".
Vi pratade mycket om den oro vi känner och som hon tycker är helt naturlig med tanke på allt som vi varit med om.
När vi går igenom det material med broschyrer med mera som man brukar få vid första besöket så säger jag "de ligger längst in i garderoben så vi behöver inga nya". Hon undra när vi kommer att våga ta fram dom och jag säger att jag kanske tar fram dom efter det tidigare ultraljudet som vi för övrigt kommer att göra nästa torsdag den 21 juni. Då är jag i vecka 7+2 så då borde man väl se hjärtslag (om det finns några)? Den läkare som då ska göra ultraljudet är inte insatt i vår situation, men inför besöket ska barnmorskan meddela läkaren att hon ska läsa vår journal just för att vi ska slippa berätta hela vår långa historia. Det känns skönt.

Dessutom har vi bokat in en tid till vår "önskeläkare" den 2 augusti. Då kommer vi planera upp hur graviditeten ska se ut med extrakontroller med mera.
Den 1 augusti ska vi dessutom träffa barnmorskan igen för det "riktiga" inskrivningssamtalet. Jag hoppas bara att jag slipper avboka dessa datum. Jag vet att jag låter pessimistisk, men i min hjärna finns alltid ett "det går inte vägen".

Dessutom ska jag boka in en tid för KUB-ultraljud, men det väntar jag med åtminstonde tills vi varit på ultraljudet nästa torsdag. Innan jag bokar det ska vi också bestämma oss för om vi vill ha riskbedömningen för kromosomfel eller inte. Det lutar åt att vi även denna gång "bara" vill ha själva ultraljudet.

Många datum att hänga upp graviditeten på och som sagt jag hoppas att jag slipper avboka dom...

6 kommentarer:

  1. Låter som ett lyckat besök.

    SvaraRadera
  2. Grattis till delmål 1! Det ska bli så kul att få följa dig genom alla delmål!! Får jag fråga varför ni ska på kub-test? Här i Jämtland erbjuds bara det till de som är över 35 år. Jag är bara nyfiken då rutiner verka skilja beroende på var man bor. Du behöver inte svara om du inte vill.

    Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här i Östergötland erbjuds alla gravida kub-test. Vill man inte ha riskbedömningen så får man ändå själva ultraljudet.

      Radera
    2. Vilken lyx. Det måste kännas skönt för många att den möjligheten finns!

      Radera
  3. Jag kan också nästan få panik när jag kommer in på gynavdelningar och barnmorskemottagningar för jag har så mycket dåliga minnen till det. Senast när jag var på inskrivningssamtal sa jag som du att jag inte trodde på graviditeten än och barnmorskan frågade om jag kände graviditetssymtom. Det gjorde jag så jag försökte lugna mig själv med det, men sen var det ju inget levande barn, jag fick ju missfall den gången.
    Den enda gång som jag fått ett barn av mina sju graviditeter var den gången som jag inte skrev in mig hos barnmorskan förrän i vecka 10, så nu har jag blivit sådär vidskeplig att det har att göra med ifall man berättar för folk tidigt eller inte, eftersom de gångerna jag skrivit in mig i vecka sju har ju fostret dött, men naturligtvis har det inte alls med sånt att göra.

    SvaraRadera
  4. Oj vilken lång och sorglig resa ni gjort. Det är ofattbart att någon kan råka ut för så mycket i rad. Hoppas det går vägen nu och ni får ett lyckligt slut på denna graviditet! Kram

    SvaraRadera