Lugn men ändå inte

Midsommarhelgen tuffar på. På förmiddagen var vi iväg till en handelsträdgård och köpte tre stycken amplar. Gigantiskt stora för bara 100 kronor styck! På vägen hem blev jag invinkad av Farbror Polisen som stod vid vägkanten. Naturligtvis var det alkoholkontroll. Trots att jag med säkerhet visste att jag var nykter blev jag nervös... Konstigt!


Jag undrar när man kommer vara helt lugn när jag går på toaletten. Varje gång är jag rädd för att se blod. Jag vill inte se blod och än så länge har jag inte heller gjort det.
I övrigt känner jag mig ganska lugn. Det är som sagt toalettbesöken som inte alltid är lugna.

Kanske har jag fortfarande inte greppat att jag verkligen är gravid. Med Dutt och Snöis hade jag jättesvårt att ta till mig graviditeterna och så verkar det vara även nu...

Sakta men säkert tar jag kanske det till mig. Jag vågade i torsdags efter ultraljudet lägga upp en babyticker på bloggen. Jag hoppas att jag slipper ta bort den den här gången...
Efter ultraljudet plockade jag också med mig en bok och en tidning som fanns att ta gratis på mödravården. Lite försiktigt har jag börjat bläddra i dom. Dock har jag inte vågat ta fram alla de böcker och tidningar som jag samlat på mig under de tidigare graviditeterna och som ligger i garderoben i blivande Mirakel-rummet.

I början av nästa vecka ska jag ringa och boka en tid för Kub-ultraljud. Skrämmande men samtidigt efterlängtat. Jag ska dock ställa lite krav. Jag vill att den som ska utföra ultraljudet ska ha läst vår journal och därmed veta om vår historia. Dessutom vill jag att den som utför ultraljudet som berätta precis allt det hon ser och inte ser. När vi var på kub-ultraljudet upplevde vi att den barnmorskan inte förmedlade vad hon såg, utan satt mest och jobbade tyst bredvid oss.
Inga höga krav vi har tycker jag som jag säkert tror att de går med på.