Tisdagar betyder byte av graviditetsvecka. Nu går jag in i vecka 9 och jag hoppas naturligtvis att allt står rätt till med Miraklet!
Tröttheten har nu kommit på allvar och igår sov jag två gånger på dagen. Trots det var jag lika trött när jag vaknade. Igår var tröttheten så stark så att jag hela dagen kände mig vimmelkantig. Tur att jag hade semester och att vi inte hade något speciellt planerat. Idag, än så länge, känns det något bättre.
Igår ringde jag min pappa för att meddela hur resultatet på ultraljudet hade varit. När jag sa "i torsdags var vi på ultraljud" blev det helt tyst i luren och det kändes som han höll andan innan jag hann avsluta meningen med att allt hade sett bra ut. Även pappa är ju nu, tyvärr, van vid att jag sällan har goda nyheter när det gäller graviditeterna.
Oron finns hela tiden och känns som ett plåster som skaver lite då och då. Igårkväll jäste oron över och tårarna kom en stund. Dock har jag nu svårt att förklara vad jag är orolig för. Det finns inget helt konkret att ta på, utan det är väl helheten. Hela tiden när vi pratar om framtiden garderar vi oss genom orden "om vi kommer så långt", " om det går hela vägen" eller liknande. Ingen av oss vågar helt och fullt tro på att vi i början av nästa år ska vara tre i familjen. Samtidigt har jag en svag känsla av att det faktiskt skulle kunna gå den här gången. Jag får försöka jobba på att få fram den känslan lite mera!
Hej Anna,
SvaraRaderaVet inte om du minns mig, men vi har kommit i kontakt med varandra på vissa FL-trådar tidigare.
Vi var precis som ni tvungna att förra året gå igenom helvetet med att behöva avbryta en efterlängtad graviditet i vecka 20 efter dåliga nyheter på RUL. Och liksom ni så hade vi fått hjälp av IVF för att bli gravida.
Vi hade den otroliga turen att mha IVF bli gravida igen under hösten, men jag känner igen mig så otroligt väl i din beskrivning av oron. Den har följt mig genom hela graviditeten och även idag, i vecka 38, så säger jag "om allt går bra".
Oron är något som jag har fått (och försöker än) lära mig att leva med. Tack vare min make, en BM som inte nonchalerat oron och många delmål så har det varit hanterbart för mig.
Nästa vecka, 4/7, är det ett år sedan vår ängel kom och flög iväg igen. Hon är alltid älskad och alltid saknad.
Jag hoppas så att Miraklet fortsätter stanna hos er! Jag tror på känslan du har ♥
Varma kramar Maaroj med ängladottern Engla
Naturligtvis kommer jag ihåg dig och din dotter. Dessutom minns jag den glädje jag kände när jag fick änglahalsbandet av dig.
RaderaJag tror också att jag får försöka leva med oron och vid ett läkarbesök i början av augusti ska vi träffa den läkaren som vi hade vid Dutt och då ska vi lägga upp en plan med extrakontroller med ultraljud mm för resten av graviditeten, allt för att möjligaste mån stilla oron.
Den 4/7 kommer jag skicka en tanke till hela din familj.
Jag tror oxå att det kommer gå bra för er denna gången, det känns djupt inom mig och min innersta känsla brukar vara rätt! Men givetvis förstår din oro, konstigt vore det väl om du var sprudlande glad och hoppade på rosa moln, men ju längre tiden går desto mer kommer du att tro på detta mirakel! Ha en go semester vännen! Kram
SvaraRaderaJag tror oxå att det kommer gå bra denna gången, konstigt vore det väl om du gick på rosa moln efter allt du varit med om! Men ju längre tiden går desto mer kommer du tro på detta mirakel, efter RUL tror jag att du blir lite lugnare! Sköt om dig och vila! Kram
SvaraRaderaDet KOMMER gå bra denna gången men jag förstår din oro. Jag hade också den första gången och det var verkligen nerverande jäkla superjobbigt. Dock hade vi inte er bakrund men 8 års barnlöshet i bagaget när det väl gick.
SvaraRaderaDet bara fick inte gå fel helt enkelt.
Men då var det vår tur och nu är det er!
Kram Lo
Å jag hoppas så att allt ska gå bra. Sådär var jag med under den graviditet som resulterat i ett barn. Vi köpte skötbord och sånt väldigt sent, vagn köpte vi begagnat sista veckan tror jag, för hela tiden kändes det som att ifall vi tror så mycket på att det ska gå att vi köper något, då kommer det gå fel, och vi sa hela tiden "om" precis så som du säger.. Känner igen det där.
SvaraRaderaMen nu är det din tur!!
Grattis till vecka 9!
SvaraRaderaMen åh, vad glad jag blir för er skull!!! Nu fick jag ju klart för mig att du blivit gravid. Stort grattis! Vad spännande! :) kram /körkollegan
SvaraRadera