måndag 31 december 2012

Dagens status


Nyårsafton idag och idag har jag har mannen haft lite permission från pojken. I det lilla rum vi har här på Neo får man lätt en känsla av instängdhet vilket gör att det är är behövligt att komma utanför sjukhusets väggar ibland. När vi är iväg så tar personalen hand om pojken. Vi får egentligen vara iväg så länge som vi vill, men det är svårt att inte känna sig stressad för man vill ju trots allt vara tillsammans med honom. Men eftersom vi inte får någon lunch eller middag här så måste vi ju alltid iväg för att få i oss lite mat. Så idag har vi varit hemma en sväng samt varit och handlat lite enklare nyårsmat till kvällen. Dessutom var vi hos storebror på kyrkogården och lade ner en bukett rosor. 

Pojken mår bra och vi kämpar fortfarande för att han ska kunna äta så mycket som möjligt från flaska och så lite som möjligt genom sonden. Han sugförmåga är inte den bästa. Vid varje måltid (var tredje timme) får han 55 ml ersättning. I bästa fall klara han av att suga 25 av dessa just nu, resten får bli via sonden.
Annars mår han bra. Han går upp i vikt och är snart uppe i sin ursprungsvikt igen. Han ligger fortfarande i värmesäng för att hålla värmen ordentligt. De senaste två dagarna är han mera med och tittar med sina små mörkblå ögon runt omkring i rummet. Han tycker nog att det en är märkligt värld han kommit till... 

Min hormoner är det lite upp och ner med. Tårarna kan komma när som helst. Jag anser att jag inte kommer klara av det här och tycker att det är jobbigt att inte få vara hemma. Jag antar att det inte är så konstigt att hormonerna gör mig ett spratt med tanke på hur jobbiga de senaste åren varit.

Vill önskar alla ett riktigt gott nytt år!!

11 kommentarer:

  1. Hormonerna efter en förlossning är inte att leka med... minns att jag grät floder :)

    SvaraRadera
  2. Det där med hormonerna känner jag till.
    Skönt att det går framåt i varje fall.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Låter som allt går fint framåt. Önskar hela familjen ett gott nytt år!

    SvaraRadera
  4. Gott nytt år till er också! Det är helt normalt att känna sig sådan efter en förlossning och tiden efter det, tror jag. Stortjöt hela natten när lillpys hade magknip och var hungrig (han är snart 3 veckor nu) och var helt förkrossad - tills det blev morgon och allt var nästan som vanligt igen. Det där med sugandeförmågan kommer nog. Jag fick första sonen i v 36+4, andra i 38+6, och det var stor skillnad på hur snabbt de lärde sig amma. Ettan fick vi kämpa med i två veckor, medan tvåan fixade det direkt efter förlossningen. Ändå var de nästan exakt lika stora när de föddes (skillnaden var bara 0.5 cm och 30 g).
    GOTT NYTT ÅR, även om det väl blir svårt att toppa att få barn:-).
    Kram

    SvaraRadera
  5. Gott nytt år till er också!!
    Hormonerna kommer att lugna ner sig, håll ut :-)! Jag känner igen känslan. Även den lilla rummet på neo som man bara vill gå ut ifrån. Vi fick också lämna Arvid när vi ville, men vi kände som ni, att det var så svårt. Efter redan 5-10 minuter har vi saknat honom.
    Jag hoppas ni får åka hem snart, men ha inte bråttom, man lär sig så mycket på neo vilket gör att man känner sig tryggare hemma.
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Hej
    Jag känner igen allt du skriver om(har jobbat i många år på en neoavd.)Jag tycker din son är duktig som klarar av att äta så mycket själv.Det tar mycket energi att både lära sig att äta och att hålla värmen och att vara några veckor tidig och dessutom som mamma ha alla hormoner i gungning.Önskar er nu ett gott nytt år med allt vad det innebär.
    Mvh BM

    SvaraRadera
  7. Hoppas att ni snart får komma hem allihopa. Jag tyckte att det var en helt annan känsla av föräldraskap och tillhörighet mellan oss och bebisen när vi äntligen fick sköta om honom hemma. Det kommer att kännas bättre och enklare då. Ha ett underbart 2013!!

    SvaraRadera
  8. Åh, ni kommer att klara det alldeles utmärkt!!! Att få barn är en stor omställning på alla sätt. De där hormonerna kan ställa till det känslomässigt, men de är också till väldig nytta för oss på många andra sätt ♥
    Snart är ni hemma och då kan ni börja bygga upp en ny vardag - som familj!
    Pepp pepp!!! :)

    SvaraRadera
  9. Det är alldeles alldeles normalt att gråta och känna sig värdelös ett par dagar efter förlossningen. Hormonerna är hopplösa. Det vänder och man får bara stå ut den tid som man är ledsen.

    SvaraRadera
  10. Hej! Halkade in här av en slump. Legat och läst lite och känner igen mig i så mycket. Vi fick först ett vanligt missfall, fick avbryta nr 2 i vecka 23 och fick i juni 2011 en dotter som fastnade med huvudet ute och fick syrebrist vilket ledde till 4 veckor på neo. Önskar jag med hade skrivit av mig då sambon och jag sörjer så olika. mvh Sandra

    SvaraRadera