måndag 8 april 2013

Oj, vilken skrikig helg

I helgen försvann Olle och en gnällig och skrikig pojke tog hans plats. Vad vi än gjorde eller inte gjorde så var det hysterisk gråt som gällde som inte gick att trösta bort.
Både mannen och jag kände oss maktlösa och till slut ger man nästan upp...

Det är då tur att det vid några korta stunder fanns en glad pojke också som på den här bilden. Den här bilden togs i lördags när han provade sin barnstol för första gången. Säkert lite tidig för honom att sitta i den, men just nu har han suttit i den i cirka fem minuter åt gången och då varit nöjd under tiden. Kanske kul att komma upp i vår höjd vid matbordet och kunna kolla in oss när vi äter mat.

Hittills idag är han mer pigg, glad och nöjd. Hoppas att det fortsätter så för det är påfrestande med en missnöjd och skrikande pojke allt för länge.

11 kommentarer:

  1. Kärehjärtanes så sööööt!
    Kram

    SvaraRadera
  2. jättesöt! Har ett litet tips till dig. En kollega till mig gav mig detta tips. Både hennes barn är jämt lugna när de var små o även mitt barn:)..det beror på att vi har/ är noga med vad vi dricker o äter...dvs INGET KAFFE, STARK MAT O COLA.

    nÄR jag dryckit kaffe o kaffe då har min pojke skrikit hela nätter o dagar! testa!:) ett litet tips bara / stor kram till dig från tjejen som skrev en gg: vad tjänar du på att oroa dig;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen! Påverkar inte vad man äter och dricker bara om man ammar, vilket jag inte gör?

      Idag har den glada och roliga Olle kommit tillbaka. Så grinolle har inte funnits idag!

      Radera
    2. Jo det påverkar bara om man ammar :). Ger du ersättning? Kram!

      Radera
    3. Ja, han får ersättning. Valde det för att jag efter förlossningen kunna börja med mina mediciner för min reumatiska sjukdom igen.

      Radera
  3. Jag säger fas, det är alltid någon fas att skylla på...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så har vi också tänkt :-):-) dessutom har han varit lite småförkyld (vi föräldrar har varit jätteförkylda). Det kan ju också påverka humöret.

      Radera
  4. Vilket smittsamt leende - här verkar han ju nöjd i alla fall : )
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  5. Sötgrabb :-) Och de första månaderna var det lite så hos oss för jämnan. Men jag har fortfarande en temperamentsfull dam som har en hög gäll röst ;-) En tanke, som kanske inte tröstar, är att jag har insett att jag helt enkelt har en liten intensiv onge som bemöter alla hinder på det sättet - hon blir gnällig, skrikig och arg. Det är ett temperament. Hennes sätt att svara på utvecklingsfaser, tänder, förkylning, trösklar eller att handduken fastnat på handen. Det är baksidan. Framsidan är den fantastiska upphetsningen över allt som kommer i hennes väg, glädjetjuten och den aldrig sinande uppfinningsrikedomen. Hon är mycket åt alla håll, och nu när hon kan så himla mycket gör det henne till en ofantligt kul person att umgås med. Även när Treo blir min bästis i tandsprickningstider..

    SvaraRadera
  6. ja på den bilden syntes inte ett spår av någon "grin-Olle" =) Fantastiskt så vacker han är =)
    Hoppas ni slipper fler såna helger!Kram

    SvaraRadera