onsdag 9 mars 2011

KUB-test- göra eller inte göra?

I vårt landsting erbjuds alla att göra kub-test vilket innebär att man får en riskpoäng för hur stor risk det är att barnet man bär har någon kromosomrubbing till exempel down syndrom. Undersökningen innebär blodprov från mig samt ett ultraljud där de mäter fostrets nacke. Sedan körs uppgifterna i något speciellt dataprogram som då spottar ut en riskpoäng.

Vi har beslutat att vi ska göra undersökning. Blodprovet blev taget när vi var på inskrivningssamtalet i måndags och idag bokade jag ultraljud till den 31 mars.

Det jag inte kan sluta tänka på är: Tänk om man får en hög risk? Vad gör man då? Man kan välja att gå vidare med fostervattensprov med dom risker det innebär. När man kämpat i tre år så kan man ju inte ta bort ett barn oavsett vad detta test visar eller hur? Det är ju helt sjuk. För vår del kan det ju i värsta fall ta åratal innan vi får ett plus igen.

Svåra etiska frågor...

14 kommentarer:

  1. Ja, visst är det svårt. Lägsta risken man får är 1:20000. Och det är ju bra. Men det innebär ju även att det fortfarande är 1:20000 barn med samma värden som faktiskt har en kromosomavvikelse. Och får man en risk under 1:50 känns det kanske inte svårt att göra fostervattenprov (om man tycker det är nödvändigt). Men vad gör man om man får 1:200? 1:300? Det är ju jättelåg risk men låter högt i jämförelse med 1:20000. Och fostervattenprov innebär en 1%-ig ÖKAD missfallsrisk (alltså utöver den som redan existerar). Och då är frågan... Om man ändå inte vill ta bort barnet för att det har en kromosomavvikelse, varför ska man utsätta det för en risk? Samtidigt, om man har en halvhög risk och gör fostervattenprov som visar helt normal kromosomuppsättning och inget missfall blir så är ju det jättebra. Då kan man verkligen njuta av resten av graviditeten.

    Jag tycker sånt är svårt. Under gynkursen fick jag väl ändå känslan att man ska vara försiktig med KUB-test om man ändå inte är högrisk (dvs hög ålder). Bara för att man inte får ett definitivt svar av KUB-testet. Och för att det skapar onödig oro och svåra beslut. Men man gör som man vill! Bara man är fullt medveten om vad resultatet (riskberäkningen) innebär. Och det verkar du veta.

    SvaraRadera
  2. Förstår dina tankar! Sen som jag har förstått det så kan testet inte avgöra hur "skadat" barnet är! Min systers bästa väl gjorde testet o var högrisk. Hon valde att fullfölja graviditeten och pojken hår på vanligt dagis är lika långt gången i utveckling som de andra barnen. Det ändå "problemet" är att han har rör i öronen och ser ut som ett typiskt barn med Downs syndrom! Han är världens finaste kille! Nu har han börjat visa några tecken på att han är väldigt hårdhänt som barn med Downs syndrom kan vara. Men annars som sagt inga fel annars! Stor kram o lycka till

    SvaraRadera
  3. Jag förstår att det kan kännas som något svårt att bestämma sig för, men jag är av den åsikten att man inte ska abortera ett foster som visar sig ha Downs syndrom, exempelvis. Det är för att jag har ett speciellt band till just downs. Min morbror har det och han är en av de mest fantastiska personer som jag känner, likaså de utvecklingsstörda som jag har jobbar med.

    Jag tycker inte att man är självisk om man föder ett barn som man vet har en utvecklingsstörning, för de är värda ett fint rikt liv som vem som helst och de kan också må bra (även om jag har hört starka åsikter om att det skulle vara själviskt). Kanske kan det vara skönt att kunna förbereda sig på att ens barn kan ha en eventuell utvecklingsstörning, men jag tycker att det är hemskt när man vill göra abort därför.

    Känn efter vad som är viktigt för dig. Jag ser det som en gåva om man får ett barn med exempelvis Downs, det är något alldeles speciellt.

    Lycka till med funderingarna :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Med Andor gjorde vi KUB och fick hög risk för Down-syndrom (1:18). Vi gick vidare till moderkaksprov som visade att han var frisk. Det var ett två veckors helvete innan vi fick resultatet!!! Jag har ångrat mig att jag gjorde KUB, vi fick oroa oss jättemycket helt i onödan.
    Jag vet inte om jag skulle göra det igen med en ny graviditet.
    Men det som är viktigt tycker jag att tänka på att KUB kollar inte endast DS utan även två andra kromosmavvikelser som kan innebära mycket större fysiska och kognitiva skador hos barnet än DS.
    Jag skriver detta bara för att många tänker endast på DS när det gäller KUB. Men de andra två syndromerna är mycket farligare.
    Det är en jättesvårt fråga vad man skall göra och jag tycker att det finns inget råd som kan ges utifrån. Alla måste själv bestämma hur man gör, gör testet eller ej och hur man beslutar sig om det blir ett negativt resultat.
    Försök inte oroa dig, i de flesta fall får man helt bra resultat. Gör som ni två känner rätt och bra.
    Varma kramar

    SvaraRadera
  5. Oj vilken svår fråga..

    Jag är relativt ny här och vill gratulera till din graviditet och jag hoppas att ALLT går bra!

    (Jag har precis börjat min första behandling mot ofrivillig barnlöshet och bloggar om det på lösenordskyddade inlägg. Men det känns som att de flesta som läser här kämpar för att bli gravida. Ifall du vill ta en titt så är lösenordet stjärna).

    SvaraRadera
  6. Vi valde att inte göra det. Men gick bara på tidigt UL för att få se vårt mirakel.

    Tror inte mam kan förbereda sig på att man ska få ett barn med avvikelser.

    Jag var 35 år när jag blev gravid med dotter, det tog över 7 år. Vi skulle aldrig ha tagit bort henne om vi hade vetat om hon inte skulle vara "frisk".
    Det kan ju faktiskt gå snett senare i graviditeten ell vid FL.

    Jag har en son sedan tidigare. När han föddes fick han syrebrist pga att han fastnade på vägen ut. Han har bestående men i form av handikapp och fuktionshinder.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  7. Jobbigt det där med KUB-testet. Förstår att man inte vill ta bort ett barn som man kämpat så länge för att få. Ett barn med downs ger ju föräldrarna lika mycket glädge som ett barn utan kromosomfel.

    Det som är bra med testet är ju att ni kan förbereda er bättre om ni vet att chansen för kromosomfel är större än normalt.

    Det kommer säkert gå jättebra!
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Jessica,Magnus,Klara o Hedvig10 mars 2011 kl. 08:47

    Oj så svår fråga! jag tror precis som någon redan skrivit att ett barn med DS ger föräldrarna lika mycket glädje som andra "friska" barn och det vette tusan om man kan förbereda sig "på rätt sätt" för att få ett barn med DS, man vet ju inte i förväg hur barnet utvecklas i alla fall....Men visst KUB och fostervattentest kan ju ge svar på frågan om andra kromosomavvikelser som kan vara allvarligare än DS...Jag vet inte, jag har inga barn och kan inte säga hur jag/vi skulle resonera om vi blev gravida,gjorde bägge testerna och det visade på hög risk för DS...men jag tror att vi skulle kunna glädjas och ta emot ett barn med DS, om testerna visade på hög risk för andra allvarligare kromosomavvikelser så tror jag kanske, eller jag hoppas iaf, att vi skulle vilja ha det barnet ändå.....

    SvaraRadera
  9. Jag skulle absolut att göra testet. Om det visar förhöjd risk så skulle jag gå vidare bara för att få veta. JAg skulle itne ta bort barnet utan göra testet för att kunna välkomna barnet på ett bättre sett då man är förberedd :-)

    SvaraRadera
  10. Tack för era synpunkter. På denna fråga finns det ju som sagt inga enkla svar...

    SvaraRadera
  11. Detta är en oerhört svår fråga! I vårt landsting gör de inga KUB-test, då måste vi åka till en annan stad (samma som "vår" IVF-klinik ligger). Dock erbjuder man fostervattensprov eftersom resultatet efter det testet ger mer information än just KUB. Eftersom jag är 35 år valde vi att göra fostervattensprov (gjordes tidigare idag). Beslutet att göra testet var oerhört svårt att ta, det svåraste jag tagit tror jag!

    Nu återstår en påfrestande väntan på att vi ska få resultatet. Skulle det visa sig att vi får missfall kan man inte med säkerhet säga att det beror just på att vi gjorde provet, men själv kommer jag säkerligen härleda missfallet till det att vi gjorde testet. Det värsta som kan hända, enligt mig, är att få missfall och det sedan visar sig att barnet var friskt. Men det känns ändå bra att vi gjorde testet, vi var rörande överens jag och sambon. Bara man har tagit ett beslut så kändes det lättare och bättre för mig iaf.

    Det finns ju inget rätt eller fel när det gäller sådana här frågor. Ni får helt enkelt känna efter vad som känns bäst för just Er och utgå från det. Lycka till!!
    Kram

    SvaraRadera
  12. Jag funderar med mycket på hur man ska göra.En vän fick högrisk på kub. Hon led alla kval man kan lida och gjorde fostervattensprov som visade bra. Födde senare en frisk som. Själv lutar det till att jag gör kub men vill ej göra fostervattenprov oavsett resultat pga missfallsrisken.Hoppas allt går bra för dig.kram

    SvaraRadera
  13. Ja det är svårt det där. Men jag vet inte vad jag skulle göra om jag fick veta. Så jag har bestämt att inte göra ngåot test. Jag utgår från att de blir ett frisk barn och skulle det inte bli det så går ju det också.

    SvaraRadera
  14. Uh så svårt detta är sitter just o tänker på detta med, ja får göra alla tester pga att min bror har downs syndrom, i min kommun är det bara högriskare som de rekommenderar till. Ja vetifan alltså...när ja kämpat i 7 år för detta barn så tror ja ju aldrig att ja kan ta bort det så varför ska man veta? En svår nöt...
    Ha det!

    SvaraRadera