Årsdagens aktiviteter och känslor

Idag är det alltså en år sedan Dutt kom till världen. Kom och försvann på mindre än en sekund. När jag på förlossningen vaknade strax efter midnatt och hade ont trots ryggmärgsbedövning, larmade jag och "vår" barnmorska kom springande som en blixt. Hon sprang sedan minst lika fort för att ringa narkosjouren för att höra om jag kunde få ett extrados smärtstillande. När hon kommer tillbaka säger jag att jag måste gå på toa för jag känner på mig att någonting är på väg att hända. Jag känner att någonting trycker på där nere. Barnmorskan och M hjälper mig till toaletten och när jag ensam sitter där kommer något, utan att jag behöver göra något, ner i bäckenet. Det där något visar sig, när barnmorskan kommer in, vara Dutt. Då är klockan 00.24. Jag blir hjälpt tillbaka till sängen och efter ett tag kommer barnmorskan ut och säger de orden som jag så väl kommer ihåg "visste ni att det var en pojke?". Det visste vi inte.
Innan vi får se honom upprepar mannen "En pojke" viskande för sig själv flera flera gånger med tårarna rinnande ner för kinderna, medan jag under hela tiden inte klarar av att fälla en enda tår. Inte ens när jag sitter med Dutt i famnen förmår jag att gråta. Jag är bara tom.

Allt kunde varit så annorlunda. Vår förstfödda son hade på ultraljudet kunnat varit en helt frisk bebis som sedan i september eller oktober kommit till oss skrikande och rosig om kinderna. Han skulle då idag vara en sjumånaders älskad liten bebis. Istället blev han en sjuk, älskad och saknad liten liten bebis som föddes i vecka 20, 19 cm lång och 150 gram tung.
Han skulle ha kunna blivit min pappas första barnbarn och min systers första syskonbarn. Han blev istället en liten bebis pappa och syster bara sett på bild och besökt i minneslunden.

Jag har varit nervös för hur den här dagen skulle kännas. Den har faktiskt känts ganska okej. Den 12e kändes jobbigare på något sätt. Det var ju då som allt var över. Idag är ju den officiella ettårsdagen, men den 12e är den dag som var slutet.

Dutts blommor och ballonger

Idag gjorde vi på förmiddagen Dutts ettårstårta. Vi packade ner den tillsammans med kaffe och te och dessutom vår picknick som bestod av potatissallad och kycklingspett och åkte först till blomaffären där vi köpte tre rosa rosor med brudslöja.
Väl på kyrkogården satte vi ner blommorna och två ballonger, tände ett gravljus och sedan packade vi upp tårtan. Att tända ettårs-ljusen var inte det lättaste i blåsten, men det gick till slut.

Vi satt båda tyst och fikade. Jag kände att det inte fanns så mycket att säga, utan jag tror att vi båda var inne i våra egna tankar.

Sedan åkte vi vidare till Svensksundsviken som är ett naturreservat en bit utanför stan, precis vid vattnet. Där gick vi till utsiktsberget och åt vår picknick och gick sedan vidare till fågeltornet. Där såg vi fem havsörnar på en gång. De är så maffiga!

Vårt uppmärksammande av Dutts årsdagen med rislyktor kl. 00.24, tårta på kyrkogården och utflykt med picknick känner jag mig nöjd med, men naturligtvis skulle jag gärna ha sluppit genomföra den här dagen överhuvudtaget. Istället kunde vi kanske jag, M och Dutt åkt till Dutts morfar och hälsat på över helgen eller kanske bara myst i trädågrden.

Dutts tårta

Men. Efter de förutsättningar som vår verklighet nu har så känner jag mig nöjd!

Vid Svensksundsviken träffade vi denna goding.