Ett steg till

Inför 1årsdagen ska jag göra färdigt boken "Om lilla mig" samt ett fotoalbum. Jag började för ett tag sedan med att titta på vilka bilder som jag ville ha i boken. I helgen satte vi oss och kollade igenom alla bilder vi tagit som är relaterade till Dutt. När jag själv kollade igenom bilderna orkade jag inte öppna mappen som hette "Förlossningen". När vi nu båda satt vid datorn startade vi med den mappen. Det räcker att se den lilla lilla Pojken en kort sekund för att tårarna stilla ska komma. Det var länge sedan jag tittade på bilderna av Dutt, men när jag gör det så gör det ont i hjärtat och hela kroppen.Vi valde ut en av dom bilderna att framkalla. Sedan gick vi igenom de övriga mapparna med bilder på plusset, ultraljudsbild, bilder från begraviningen och asksättningen och ett antal bilder på gåvor som vi fått under året. Efter 1årsdagen får jag framkalla ytterligare några bilder från just den dagen så att de också finns med i albumet.

Totalt blev det 50 bilder och de kom hem idag. Så nu gäller det att köpa ett fotoalbum och sedan orka att sätta in bilderna i det.
Hur jobbigt det än känns så vill jag ha dessa två saker klara tills hans 1årsdag.

En annan bloggare skrev häromdagen om det osynliga barnet som vi, som förlorat barn, ha. Jag skrev om det strax efter Dutt försvann och jag tycker att den dikten är så fin.

Vi änglaföräldrar har våra osynliga barn mellan oss.

Dagens positiva: Att jag slipper börja en behandling med sprutor ikväll!