Just nu är jag i en period där jag öppnar bloggen för att skriva ett inlägg och sen så sitter jag så. Länge.
Antar att det heter skrivkramp. Det känns ovant för mig då jag brukar ha flera inlägg i huvudet som jag sedan snabbt får ner i text.
Det händer väl inte så mycket utöver det vanliga i mitt liv just nu. På torsdag är det ett år sedan jag såg den fina lilla lilla kistan i kapellet. Kommer aldrig glömma den synen. Det blev en fin dag trots allt det tunga.
Idag är vi båda lediga så vi har varit iväg på en liten picknick till en plats vi upptäckte för cirka ett år sedan. När vi var där då sjöng näkergalar i högan sky så jag hoppade att jag skulle få höra dom även idag. Men inte... På hemvägen gick vi förbi Dutt där vi båda satt utan att säga något.
Nu tror jag att det är dags att göra ytterligare en omgång med rabarbersaft. Rabarbern växer så det knakar...
Hej Anna,
SvaraRaderaJag är en trogen läsare av din blogg min tidigare inte gjort något avtryck så jag kände det var dags att göra det!
Jag kan inte säga jag vet vad du går genom men känner så med er och hoppas innerligt ni ska få möjlighet att uppleva ett levande barn!
En fråga: fick ni något "svar" från er förra kurator efter att ni skickat henne present och tack?
Lycka till!
Mia