Sedan några dagar tillbaka har hans sparkar ändrat karaktär på något sätt. Jag känner fortfarande lika mycket varje dag, men nu känns det ibland som om han sakta med säkert sträcker ut en hand eller fot mot magen. När jag sedan tar på det stället på magen så är det hårt, men efter en stund glider liksom det hårda tillbaka. Jag antar att det är någon av pojkens kroppsdelar jag känner.
Väldigt häftigt!!
Igår kväll när jag låg i soffan fick han in en fullträff. Enda sedan vecka 7 har jag haft ont till och ifrån i häger ljumske och där fick han till en spark igår så att jag nästan flög upp ur soffan. När han får till en träff där så gör det så ont. Smärta samtidigt som det ilar som när man slår i armbågen i något hårt...
De senaste dagarna och nätterna har jag känt mig uppgiven. Nätterna är allra värst. En natt kan se ut så här. Somnar vid elva efter att ha tagit panodil. Vaknar vid halv två, genomsvettig och har fortfarande huvudvärk. Jag måste då byta natttröja, går ner på toaletten och värmer sedan vetekudde och sätter mig i soffan en stund. Går sedan upp och lägger mig igen, men får ingen bra sömn då huvudvärken fortfarande finns där. Vaknar igen vid halv fyra, halv fem med en ännu värre huvudvärk. Tar med mig mitt täcke till soffan. Värmer vetekudde igen och väntar på att klockan ska bli så mycket så jag får ta en dos panodil till. Somnar sittande i soffan och vaknar vid sex när mannen går upp. Ibland fortsätter jag att sova i soffan några timmar och ibland går jag upp till sängen och somnar där.
Inte så konstigt att jag sedan på dagarna inte är så pigg precis... Det är tur att jag så ofta känner rörelser från magen så att jag kan tänka på en belöning faktiskt snart kommer!! Sedan tror jag inte huvudvärken kommer att försvinna efter förlossningen då den här huvudvärken är en reumatikerhuvudvärk som jag känner igen sedan förut.
Jag som normalt älskar att sova tycker inte att det är kul att gå och lägga mig om kvällarna då jag aldrig vet hur mycket jag kommer att vara vaken...
På dagens schema: Plocka fram adventssaker!
Men visst måste du kunna få bättre smärtlindring så att du kan sova? Jag har flera kompisar som ätit Citadon under graviditeten pga smärta.
SvaraRaderaMvh
Maria
Är väl inte meningen att man ska behöva ha det så här! Efter barnet har fötts måste du få ordning på smärtlindring och medicinering mot din reumatiska sjukdom. Vill inte på något sätt vara negativ men det är jätte jobbigt att ta hand om en bebis när man är sjuk. Jag har crohns sjkd och fick skov efter dottern var född. Var utmattad efter förlossning och alla vaknätter när jag fick värk i hela kroppen och ett stort sår i magen samt feber fixade jag det knappt. Man kan inte vila när man vill utan måste ibland gå runt i timtal kvällar och nätter. Min sambo fick ta en stor del medan jag låg utslagen och det kändes inte alls bra som mamma. Jag hoppas verkligen att du kan börja med mediciner direkt för ska du ändå bara amma 4 veckor är det absolut absolut inte värt det! Bättre att du kan njuta av ditt barn. Givetvis är amning bra men inte till vilket pris som helst!!!
SvaraRaderaHur länge jag ska amma är inte hugget i sten än. Jag ska diskutera det vidare med både läkare och barnmorska framöver. Som det känns nu skulle jag vilja ha ut honom med en gång och bara proppa i mig mediciner...
RaderaKan du inte få nån annan värktablett? Att äta Panodil flera ggr per dag, gör väl att kroppen blir immun mot just den tabletten och inte har någon verkan tillslut...? Jag vet inte vad man kan ta istället, men något måste väl läkaren kunna rekommendera- om inte annat för att testa, det kan ju inte skada? Låter ju fruktansvärt jobbigt att behöva gå med huvudvärk hela tiden. Eller kanske kan du testa akupunktur eller massage eller nåt annat? Jag vet inte vad man kan hitta på pga din sjukdom och vad som påverkas av den, men nåt annat än Panodil tycker jag läkarkåren kan ställa upp med ;-)
SvaraRaderaAnna i gbg...
Jag lider med dig! Jag har nästan aldrig huvudvärk och när jag väl har det klagar jag massor :) Kan inte ens föreställa mig hur det är med dina nätter, det blir ju en ångest att aldrig veta om man kommer få sova eller inte. Du kämpar på bra! Kram
SvaraRaderaNär jag väntade mitt andra barn sov jag som en kratta och var konstant trött. Jag pratade med min läkare om det här, eftersom jag var så rädd att jag inte skulle orka med en förlossning. Jag fick åka in på kvinnorkliniken och sova på sömnmedel. Så att jag skulle kunna få ro att sova, och vila ut mig.
SvaraRaderaDu kanske skulle kunna diskutera med din läkare om det finns möjlighet att göra det?!
Även om det är ett tag kvar till din förlossning...eller inte, så kan det kanske vara skönt att vi 2 tillfällen få komma in och sova. =) Om man tänker att man tar ett tillfället nu och ett senare, närmare förlossningen. Även om det nu skulle bli ett planerat snitt vill man kanske vara så utvilad som man bara kan!
Lycka till och jag hoppas att du finner lite ro snart så du kan sova lite i alla fall... och att dom gör något att din huvudvärk.
Kram Emma