Jag trodde aldrig att den frågan skulle vara svår att svara på. Det är en väldigt konkret fråga och svaret både ju vara ja eller nej.
Men för oss som förlorat barn är inte det svaret så självklart.
Idag har jag varit på utbildning för nytt journalsystem och då träffat människor som inte vet vad jag gått igenom. Eftersom det bara var kvinnor på utbildningen blir det ju naturligtvis mycket prat om barn och barnbarn på rasterna.
Jag var beredd på att någon gång under dagen få frågan och därför funderade jag lite på vad jag skulle svara... Just idag hade jag nog sagt "ja, men han lever inte". Det var så jag kände idag. I morgon eller igår hade jag kanske svarat nej.
När man svarar ja måste man vara beredd på två scenarion. Antingen blir den som svarar helt paff och generad eller så får man vara beredd på flera frågor om hur och varför.
Idag frågade ingen.
Hur gör ni andra änglaföräldrar? Svarar ni ja eller nej?
Jag har inte fått frågan så ofta, men när de frågade svarade jag något liknande, som "ja, vi har en son, men vi förlorade honom vid slutet av graviditeten". Jag tror det var en gång när jag sa nej, men det var för att personen har varit så betydelselös, kommer inte ens ihåg vem den var, att jag inte ville gå in i temat.
SvaraRaderaDet är svårt att hitta ett bra svar, jag har också funderat på det mycket. Jag tänkte att om frågan kommer nästa gång ska jag svara att "ja, i mitt hjärta har jag en son."
Jag brukar undvika frågan så gått det går. Om jag inte kommer undan med det och måste svara så drar jag till med lögnen: Vi vet inte om vi vill ha barn, det är så skönt att inte ha några barn. Oftast säger jag det på ett skämtsamt och roligt sätt :(
SvaraRaderaMen nu tänker jag inte göra det längre, skulle någon fråga idag. Skulla jag säga: Vi kan inte få barn eller vi har svårt att få barn och nämna missfallen.
Även om jag fick mf i v 5 och det är tidigt så räknar jag mig ändå som en änglamamma! När folk frågar så säger jag att vi skulle haft barn nu, vi är mammor även om våra barn finns i ängla himlen! Kram
SvaraRaderaJag säger att jag har en dotter hos Gud men att jag även är välsignad med 3 barn på jorden.
SvaraRaderaSå om folk frågar vilket barn i ordning jag väntar nu så säger jag femte.
Jag säger nej. Fast jag tillägger alltid, eller nästan alltid att jag skulle ha haft en son men att det inte blev så (eller att han dog i ett sent missfall)
SvaraRaderaJag har ett levande barn på 3 år så svarar såklart ja. Men jag brukar också lägga till att vi hade en till på gång som jag fick ett sent missfall på. (Dom andra missfallen innan v.12 nämner jag inte) Känner mig dock inte som änglammamma. Men i ditt fall skulle jag definitivt (om du orkar) svara att ja, vi fick en son som tyvärr inte överlevde.
SvaraRaderaEftersom jag inte tänker på mig som en änglammama kanske inte mitt svar hjälper så mycket men jag tycker du har rätt att säga ja, en son, som tyvärr dog. För du fick ju honom trots allt och bärde honom inom dig.
Jag har själv funderat en del på det här - minns vid Fars dag i år som var en kort tid efter att vi förlorade vår dotter. Min systers man fick gratulationer på Fars dag men det var ingen som tänkte på att säga samma sak till min man trots att han själv såg sig som nybliven pappa...
SvaraRaderaVi tänker helt klart på oss själva som föräldrar även om jag inte tror att många andra gör det - vårt barn är ju inte fysiskt HÄR och då är det nog lätt för andra att tro att det "inte räknas". Jag har inte fått frågan sedan vi förlorade vår dotter men skulle någon fråga så skulle jag nog svara att ja, jag har en dotter men hon bor i himlen nu... eller något åt det hållet. Men jag skulle inte förneka det.
I "början" var det svårt att säga nej, det kändes som jag gjorde min dotter besviken som inte erkände att hon faktiskt funnits. Nu närmare 4år senare så kan jag säga nej utan dåligt samvete till personer som det inte spelar någon roll till.. det gör liksom inte mig gott att förklara :(
SvaraRaderaSå nu säger jag oftast nej..
Håller tummarna för ert nästa försök! Jag vet hur det är att ha hjärtat fullt men famnen tom..
Vet inte om det angår mig jättemycket i detta fall men vet att alla sådana här traumatiska upplevelser.. Blir alltid lättare att bära med sig när man pratar om dem så ventilera är mitt råd men man bör nog också se så man inte går för långt och Idislar tankarna för folk så de tröttnar..
SvaraRaderaSå mitt råd Ventilera och kalla för gudars skull aldrig folk för betydelselösa
"Hemska tanke att kalla folk för betydelselös ush och fy"..
Ta alltid förgivet att folk är värda något för det är folk som säger att andra är betydelselösa som tenderar att klampa på folk och dra ner dem till lägre rang och mig veterligen har vi inte kast-system här i Sverige tack & lov..
Anonym Traumatiker ;-)