Idag har jag ledig dag och hade bestämt att jag skulle iväg och handla maten till jul. Jag åkte ganska tidigt för att slippa så mycket folk i affären.
Men, fy. Jag vet inte vad som hände. Jag mådde så dåligt av att handla. Det var precis samma känsla som jag kände första gången jag var och handlade efter att vi förlorade Dutt. Då hade jag känslor av panik och ångest. Jag vet inte var de där känslorna kom ifrån för det var inte mycket folk, jag såg ingen gravidmage och inte heller så många bebisar.
När jag nu kom hem är jag andfådd, hjärtat slår för fort och tårarna är hela tiden nära.
Usch, fy och blä.
Jag hade verkligen behövt dagens kuratorbesök, men även kuratorer kan ju bli sjuka...
Det där har också hänt mig...försök att ta det lugnt och andas genom näsan och gå sakta ut ur affären. En gång räckte det för mig att gå och sätta mig i bilen en stund och sen gå tillbaka in i affären. Jag vet att det är väldigt läskigt och obehagligt, men försök att behålla lugnet, inte lätt när man känner paniken komma. Men försök! Tänker på dig massor, KRAM <3<3<3
SvaraRaderaså blir det för mig när jag är ute bland folk oxå....stor kram och ta hand om varandra! <3
SvaraRaderaJa panikångest är inte kul. Catharinas råd ovan är bra, det bästa är om man kan stanna kvar tills ångesten går över, för det gör den (vetenskapligt bevisat - nervsystemet orkar inte larma mer än en stund), och då har ditt nervsystem lärt sig att det inte var farligt att utsättas för folk/stoj och stim/svettig trängsel osv. Det värsta man kan göra är att börja undvika det som ger panikkänslorna. Men man kan vara snäll mot sig och ha med en vän några gånger och träna på att stå ut. Går du till en KBT-psykolog kan man tom göra ett speciellt program där du och psykologen går till den plats där ångesten brukar utlösas (om det finns en sån plats, en del panikångest kommer ju lite när som helst), och så hjälper psykologen dig igenom den svåra upplevelsen och du går därifrån bestämd om att inte undvika. Undvikande=att "mata monstrena" dvs att paniken bara ökar och den brer ofta ut sig också så att man blir mer och mer känslig. Det är inget konstigt i din sits att drabbas av såna här upplevelser, bara bli inte rädd för dem utan lev som vanligt om än med stöd som sagt.
SvaraRaderaLycka till. /psykolog
Jag kan helt skriva under på Anonyms kommentar. Har själv haft panikångest och hamnat i undvikande-karusellen, men med hjälp av kbt kommit på rätt spår igen.
SvaraRaderaJag tänker att det egentligen inte är särskilt konstigt att din kropp reagerade som den gjorde - trots att där inte fanns gravidmagar eller barnvagnar - givet det som du skrev tidigare om julen och att behöva fira den utan ett levande barn även det här året. Plus det uteblivna kuratorbesöket som grädde på moset. Då är det inte så konstigt att det pyser över ibland.
Stor kram!