söndag 4 december 2011

Hur hade det varit idag?

Sedan förra kuratorbesöket för två veckor sedan har vi försökt att vara bättre på att prata med varandra. Varje kväll har någon av oss sagt till den andra "har vi något att prata om ikväll?". Alla kvällar har det då blivit en pratstund som varat mellan en kvart och en timme. Ibland med tårar, ibland med skratt, ibland med hopplöshet och ibland med tro.
Det har varit skönt att det fungerat för jag känner att nu är behovet av att prata inte lika stort. Antagligen eftersom vi varje kväll fått ur oss det vi tänkt på och hur vi känt oss under dagen. På tisdag är det dags att träffa kuratorn igen och då får vi väl redogöra för henne att vi utfört läxan ;-)

De tankar som är starkast just nu är "Hur hade det varit om Dutt fått leva?". En fråga som vi ALDRIG kommer kunna få svar på, men som jag just nu fantiserar mycket om. Ofta med en stor tung sorg i hjärtat. Kanske är de tankarna extra tunga nu när julen är i antågande. Det som skulle bli den första julen med bebis i familjen.

Istället för att lägga upp bilder på hackspettar på bloggen skulle jag mer än gärna lagt upp bilder på Dutt.
Istället för att planera inför en ny arbetsvecka hade jag gärna planerat inför veckans föräldraledighet, kanske hade det varit en inbokad babysångaktivitet eller kanske hade Dutt och jag bara varit hemma och myst.

Jag kan bara fantisera om hur den kommande veckan hade blivit.

3 kommentarer:

  1. Jag känner så väl igen det du skriver här. Så många "om allt hade varit annorlunda" och alla drömmar om hur livet kunde ha blivit men inte blev... Jag önskar av hela mitt hjärta att era drömmar blir verkliga en dag.

    Kram Therése

    SvaraRadera
  2. Anna! Jag tänker precis samma som du, men då om min Smurf! Jag är inne i en ledsen period nu och gråter ofta, man skulle ju varit mamma nu ju! Varför vi skulle få det så här vet jag inte! Men jag tänker på er och vet att sorgen känns tufft. Kram

    SvaraRadera
  3. stor kram till dig.. livet är inte lätt... Å inte alltid så lätt att prata med varandra.. för killar tänker inte som oss, de har en annan sorts smärta o sorg som de inte oftast vill visa för de vill vara starka för oss.. Medans vi kvinnor visar mer att vi är ledsna..

    SvaraRadera