fredag 10 juni 2011

Nästa steg - askspridning

Nästa steg i den här processen är askspridningen av Dutt. Vi har valt Dutt ska ligga i en askminneslund då den inte är lika anonym som en "vanlig" minneslund. Skillnaden är att i en askminneslund får vi själva strö ut askan och då vet vi ju precis vart just Dutt finns. I en minneslund får man inte vara med vid askspridningen och man får aldrig veta exakt vart askan är spridd. Dessutom får Dutt i askminneslunden en plakett med sitt namn och sina datum ingraverat. Den plaketten sätts upp på en stenpelare där man strött askan.
Skillnaden är också att sprida askan i askminneslunden samt plaketten kostar 3000 kronor. I minneslunden är det gratis.
Alternativet med askminneslund tyckte vi kändes mer personligt och intimt än en vanlig minneslund. För min bearbetning av detta känns det viktigt att jag vet exakt var Dutt finns och att jag själv får sprida askan.

Askspridningen kommer att ske i slutet av nästa veckan eller början på veckan därpå. Det som måste vara klart innan askspridningen är att vi har betalat, vilket vi gjorde igår samt att plaketten ska bli färdig.

Eftersom inga anhöriga var med vid själva begravningen så kommer de att delta vid askspridningen istället.
Mamma- är det verkligen jag.
Foto: Östgöta begravningsbyrå.

Dagens efter begravningen fick vi från begravningsbyrån ett minnesalbum. Däri fanns det ett antal foton som de tagit. Nu har vi fått dom digital också så jag tänkte visa några här.


Ängel står nu på Dutts minnesbord.
Foto: Östgöta begravningsbyrå

Den lilla, lilla kistan.
Foto: Östgöta begravningsbyrå

Liten kista i svartvitt.
Foto: Östgöta begraningsbyrå

5 kommentarer:

  1. Tårar rinner när jag läser ditt inlägg. Det gör ont i mitt hjärta att ni ska behöva gå igenom det här. Jag förstår absolut att ni vill vara med vid spridningen av askan och veta var Dutt finns. Hoppas ni får en fin dag när det är dags! Tänker på er!

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Läser ditt inlägg med tårar i ögonen. Önskar att det inte hade behövt bli så här. Många stora, varma kramar till er!

    SvaraRadera
  3. Hej
    vill beklaga den sorg som ni måste bära på nu. Känner igen mig lite i din berättelse och kommer fortsätta följa din blogg.
    misst min mamma och kämpat för ett barn. trodde vi nu lyckats men förra veckan fick vi missfall i vecka 18, och då hade dem tidigare sett att det kunde vara något fel på pyret.

    Hur tacklar man allt detta? Och när ska lyckan komma till oss?
    Det enda man kan göra är att kämpa på och inte ge upp.

    Kram och skänker många tankar till er.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker mycket om den gravplatsformen. Den ger både möjligheten att få avsluta och följa så långt det är möjligt, och att samtidigt inte ha en gravplats att lägga ett ensamt barn i - och att känna dåligt samvete för när man inte besöker. Jag har sett oerhört många vackra askgravlundar, tyvärr var inte min särskilt rofylld - men formen tilltalar mig fortfarande.

    Nu fanns det tacksamt nog ett ytterligare steg innan traditionell gravplats här, så jag är ju ändå nöjd... Och det var faktiskt väldigt fint att få dela det sista avskedet med mina föräldrar och en vän.

    När det värsta hänt kan faktiskt detta få bli bra. Jag har varit uppe flera kvällar denna vecka och bara suttit däruppe i lunden med min kaffemugg. Det är väldigt skönt att veta var han är nu.

    SvaraRadera
  5. Det är så hemskt att få begrava sitt eget barn så jag ryser och blir så arg på att livet är så orättvist. Ni har ordnat det så fint och jag hoppas att ni får ett fint avsked och avslut för att kunna gå vidare.kramar

    SvaraRadera